amfetamin + självmord
Diagram över dödsorsaker 2010, män 15-55 år
Jag tog preparatet på fredagen. Det var i forskningssyfte. Jag var intresserad av psykologi på den tiden och enda försökskaninen jag hade var jag själv. 22 år. Många har tagit det i forskningssyfte. Används idag för att behandla ADHD. Det blev två effekter och jag kommer aldrig glömma de tre dagarna i mitt liv. Det skulle inte ha några farliga biverkningar, ingen långsiktig påverkan på hjärnan. Som andra droger kunde ha. Det var bara den första effekten man tänkte på men det var den andra effekten på söndagen som är den man minns idag. Den var kuslig. En skräckfilm. Total depression. En fruktansvärd dag och kväll och omöjligt sitta inne och tvungen ta en lång promenad på flera timmar och minns den så tydligt. Aldrig upplevt något liknande, och går inte att jämföra med något. Det var som att befinna sig i en fullständig mardröm. Jag visste att det var farligt på sikt innan och jag kunde göra kopplingen mellan preparatet och depressionen. Man måste ha kunskap. Innan. Man måste ha ett syfte. Annars är det nog kört redan vid första gången.
Preparatet är extremt beroendeframkallande. Magnus Hedman sa att han var fast direkt. Dagen efter ville ha ta det igen och sen tog han det varje dag under ett år.
Och efter ett år var han på botten och ville ta livet av sig. Så går det för alla. Som tar det flera gånger. Han googlade på hur man begår självmord.
Jag gjorde också det idag i forskningssyfte.....
Jag också....
Jag avbröt forskningen direkt och ville inte vara försökskanin....
Jag fortsatte och insåg i går att detta är ett viktigt ämne och en viktigare fråga än vad vi tror. 1400 människor dör av självmord varje år. När det är så många, då är det ett samhällsproblem. Då måste vi alla engagera oss mer och lära oss mer. Det här är ett ämne som jag försökt att inte tänka på och , precis som det där ämnet som Patrick Sjöberg pratade om i morronsoffan i måndags, försökt hålla ifrån mig med näbbar och klor. Det är två väldigt obehagliga ämnen att tänka på. Men det var liksom helt ofrånkomligt att inte ta itu med detta med självmord och depressioner en gång för alla igår....
Det är inte helt ovidkommande i Supervalet heller.... 5.5 miljarder varje år kostar självmorden i Sverige enligt Räddningsverkets beräkningar och försöken som misslyckas står för 60 % av konstnaden. Och samhället lägger ner 18 miljoner på att bekämpa självmord. Humankapital är inte inräknade i självmordskostnaderna och det finns förlorat humankapital på 2 miljarder över ett liv, om man tänker att det finns personer som skapar kapital på 200 miljoner bara på det första verket han skapat i livet...
Om man tar preparatet direkt igen på morgonen dagen efter som Hedman gjorde hinner man inte uppleva de fruktansvärda bieffekterna som jag gjorde den söndagen. Forskningen trodde jag skulle gå ut på den första effekten: hur det är att känna sig stark , men resultatet blev att man lärde sig hur en stor depression känns. Jag var stenhård och glasklar på att det bara skulle vara en gång. En gång i livet. Jag visste att det var helt förödande om man tog det fler gånger. Man måste ha ett syfte. Hedman hade nog inget riktigt genomtänkt syfte. Inte på kartan att jag skulle ta det igen dagen efter. Inte på kartan. Helt otänkbart. Men trots det tänkte jag en vecka senare: fan det var kul. Jag mindes de positiva effekterna. Trots att jag var benhård på att det bara skulle vara en gång började jag tänka tanken att ta det igen. Alltså: beroende. Som Hedman. Det är definitionen på något beroendeframkallande, att man minns de positiva delarna och vill uppleva de igen. Därför är det väldigt farligt att testa. Bara en gång. Och bäst att inte testa alls. Bara mitt grundmurade motstånd innan räddade mig. Idag minns jag bara den fruktansvärda söndagen. Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig varit i närheten av att känna och tänka något sådant någon annan dag i livet. Det var fullständig depression. Livet meningslöst, värdelöst, tankarna otäcka, vidriga. Serotoniet var helt borta i hjärnan. Så känns det , när kemin är rubbad. Så känns en depression.
Jag har ingen aning om vad kokain har för effekter men det ska vara samma som amfetamin eller till och med ännu värre... Kan du inte forska på det idag?
Ja, det känns mest relevant i Sverige idag och ska forska på det imorrn, på nätet. Konstigt att skiten inte försvunnit, nu när det funnits i hundra år och alla vet att det dödar! Det stora genombrottet för amfetamin kom under andra världskriget då den militära användningen blev omfattande. Med hjälp av amfetamin kunde man nämligen under en tid öka soldaternas prestationsförmåga, så att de kunde förflytta sig och strida utan mat och sömn. Fanns i alla förbandslådor, på båda sidan fronten. Amfetamin användes av USA, Tyskland, Storbritannien och kanske framför allt Japan under världskriget. Används även idag av jakt- och bombpiloter i USA under långa uppdrag, kallas Go pill.
Go Pill dödar effektivare i strid, och det är dödligt för deras länder, när soldaterna vänder hem. Boken Vanans makt av David T Courtwright, nämner hemvändande soldaters redan etablerade drogvanor som en faktor till att det uppstår behov av drogmarknader i vissa länder. Drogmissbruket är också en orsak till att många soldater blir deprimerade. Självmordsfrekvensen är hög i denna grupp när de återvänt från krig och drogbruket är en orsak.
Japan är amfetaminets hemland idag. Missbruket av amfetamin är mycket utbrett där: 1-2 miljoner människor är fast. Efter andra världskriget fanns stora överskottslager av amfetamin, i Japan sköljde en våg av amfetaminmissbruk över landet när enorma militära lager avyttrades. I USA lanserade läkemedelsindustrin amfetaminpreparaten som undergörande medicin, framförallt som bantningsmedel och som uppiggande medel vid exempelvis skiftarbete. Det var inte bra för industrin efter ett par år, när man upptäckte de förödande biverkningarna. Jättebra att soldaterna är pigga och fokuserade på kort sikt men inte bra att de snabbt blir så deprimerade, svaga, håglösa.
På sajten Flashback samlas många psykiskt sjuka människor.
Ja, det är där de samlas, på gott och ont. Många får säkert hjälp där och för vissa kan det säkert vara skadligt. Det kryllar av psykiskt sjuka i Sverige. 2.5 % av vår befolkning har varit i kontakt med psykiatriska vården. Det är 250 000 människor! Och det sägs att 10-20 % av Sveriges befolkning uppvisar, vid en given tidpunkt, tecken på någon form av störning utan att uppsöka vård. Givetvis i väldigt varierande grad och ofta kortvarigt. Alltså över en miljon...
Hoppas att många som är utbildade i frågan arbetar med att fånga upp de mest desperata på flashback. Ett forum med nästan 1 miljon medlemmar.
Jag besöker den sajten 4-5 gånger per år. Alltid av samma anledning, att man googlat ett ämne och ofta handlar det om rättsfall. Dödsfall. Något som media hintat och inte förklarat. I går läste jag en tråd som handlade om en känd filmare som begått självmord och det väcker ju många tankar hos folk. Naturligt att ventilera men samtidigt skräckinjagande att läsa att många är så okunniga. Och korkade. Jag orkar inte läsa på den sajten så ofta eftersom jag blir helt matt av att läsa. Så är det ju med psykiskt sjuka, de tar energi. Men mitt i den tråden fick jag för första gången lust att skapa ett användarnamn och skriva något där. Det var när en medlem skrev att hon blivit inspirerad av självmordet. Det är en effekt som uppstår när självmordsfall uppmärksammas. De suicidala inspireras. Självmord smittar på ett mystiskt vis.
Werther-effekten. Känd redan på 1700-talet... Boken Den unge Werthes lidande beskrev hur en ung man tog livet av sig, och jättemånga läste och utbröt en självmordsvåg bland unga tyska män.
Personen på flashback, tror det var en hon, skrev helt kort: "när jag läste att han tagit livet av sig ville jag också göra det". Det var en deprimerad person, och det var ett desperat rop på hjälp. Jag kände en stark impuls inombords som sa: jag bara måste skapa ett medlemsksap och svara henne på något sätt men sen tänker man att om man skulle försöka hjälpa alla de hundratals som försöker ta livet av varje dag skulle man inte hinna göra annat. Jag skulle beskrivit för henne vad en depression är. Att det är en förändring i hjärnan. Substanser som försvinner plötsligt. Ofta är depressionen kortvarig. Det finns många utvägar. Självmord är den sämsta utvägen. Jag skulle skrivit att jag vet hur en depression känns. Det finns mediciner, behandling. Sen mår man bra igen. Tänk nästa vecka. Tänk inte idag. Om en vecka kan allt vara normalt igen.
Det finns såna där beskrivningar på nätet, och jag tycker dom där upplysningssajterna undanhåller den främsta orsaken, när de talar orsaker.... Drogerna. Under ett onsdagsdygn i mitten av februari i år tog invånarna i Stockholms stad med omnejd 66 doser cannabis per 1 000 personer. Det visar en undersökning av hur stockholmarnas narkotikabruk ser ut en vanlig dag mitt i veckan. Halterna är uppmätta i prover ur de miljontals liter avloppsvatten som spolas ned varje dag. Resultatet är att invånarna i reningsverkens upptagningsområden rökte runt 93 700 genomsnittliga cigaretter med cannabispreparat under det analyserade dygnet, och tog omkring 2 430 linor kokain. Avloppsvatten är en bra indikator för att kunna skapa sig en bild av hur stort problemet är. De kan med säkerhet upptäcka dessa narkotikakomponenter i vattnet. Det är ju skrämmande och vi vet att alla som tar kokain blir djupt deprimerade flera dygn efteråt....
Det finna andra orsaker till depression också, och kan vara ärftligt, men den vanligaste orsaken är drogerna. Det spelar ingen roll vilka kretsar du umgås i, om du blivit stenrik och mångmiljonär plötsligt, om du är polare med Persbrandt och gärna festar med honom osv, ALLA blir deprimerade om man tar droger. Om man tar amfetamin, kokain. Alla utan undantag, efter första gången... Sen beror ju det på hur ofta man tar och hur länge , om man begår självmord eller inte. En gräns kan vara ett år, som Hedman.
Anledningen varför inte upplysningssajter inte skriver om det är att de inte vill skrämma bort och skuldbelägga ... Ett samhällssyfte. Ungefär samma sak som varför inte media frossar i detaljer kring självmord... det inspirerar andra ...copy cats
.