big bang
del10
HOMELAND
del9
Jeanette sa att hon haft par längre förhållanden, som inte överlevt treårskrisen. Sophie har aldrig berättat om den dejten för Fredrik och vill inte säga något om treårskrisen heller...
Treårsdejten under treårskrisen, när man varit tillsammans ett par år och ska ta sista steget, flytta ihop, bilda familj, det är allvar och definitivt, när det handlar om ett helt liv tillsammans, och antingen flyr man till bättre alternativ eller testar dåliga alternativ medvetet för att få kärleken bekräftad....
Där stod han i baren en kväll, det stackars utvalde offret, hon hade kontroll på sina känslor, visste att Fredrik var rätt och allt var ett spel och enkel match att framställa alternativen som svin....
Och där stod hans tjej mot slutet av den dejt som börjat så lovande med pussar och vackra egenskaper och kvaliteter, och vrålade: så trist så trist... så förbannat trist... att det första man hör dejten säga är ordet söt, när det finns hundratals andra ord...
*
Synliga troskanter. Giftgrön kjol. Det var en stilmässig disaster som lämnade rummet. Hon hette Jeanette.
De pratade en timme och ett nytt ord som hon inte hör ofta här inne dök upp. Manöverutrymme. Hon var spektakulär och väckte Sophies nyfikenhet. Rått tidlöst språk. Full av garv och distans och äventyr. En fullständigt skoningslös människa. Brutal mot sig själv. Den typen. Sophie borde kanske påpekat att kläder kan förbättra manöverutrymmet.
Sophie var mamma lite för länge. Fram till för fyra år sen. Anton var fjorton eller femton. Då fick hon säga till på skarpen. Hon förklarade att mamma är bebisspråk. Det första ordet ett barn lär sig. Hon förklarade att hon blivit morsa.
Hon har en tid att passa, skärmklockan visar 12.40, och hon konstaterar att det blir knappt, en hundradelsstrid.
Hela batteriet av livserfarenheter, så typiskt att hon skulle ta det nu efter förmiddagens samtal om separationsångest. Och projicera på oskyldiga! Den nya vännina, och Jeanette, och... Målbrottet är också en separation. Som kräver att man buntar ihop sina gamla favoritord och slänger dom i papperskorgen.
Nu har hon varit morsa lite för länge. Hon måste säga till...
Hudvård, pedikyr, fotmassage, och inhandlande av en ny dataväska. .
*
Hon är på arbetet.
Det är ett tidsfördriv. Hon ser arbetet som ett tidsfördriv. Det är inte ett korrekt synsätt. Det är inte ett adekvat proffesionellt synsätt. Det är inte omdömet hon förväntas ha och synsättet måste förändras.
Okej, hon kan se underhållningsvärdet.
Hon kan skratta åt arbetet. Man ska inte skratta åt människor men man kan skratta åt arbetet. Man måste skratta åt navelsträngar. Det är ett viktigt behov människan har. Att skratta. De senaste åren har jobbet känts som science fiction. Påhittade människor. Påhittade scener ur påhittade äktenskap, verkligheten har lyst med sin frånvaro.
*
Den nya vänninan har blivit en last. Samtalen börjar bli ett missbruk. De kan inte slita sig från varandra.
Ledtrådarna in i sig själv, människor man kan ta på, människor som är riktiga människor, människor som har relevans för henne, såna som kan förändra liv, tankar. Fredrik och sig själv, lösningen på de egna frågorna. Som om hon ständigt söker igenkänning.
- Hennes liv är en efterhandskonstruktion.
- Mitt också...
- Det var nog renässanskvinnans också...
- Nu pratar vi nobelfesten kära du.
*
- Räkorna måste vara färska...
- Laxen måste ha precis rätt färg...
- Jag får se vad jag hittar i butiken, får gå på känsla...
- De åt egen pasta.
- Under renässansen.
- Japp.
- Ja, jag vet.
- Hemlagad, lagade med omsorg...
*
Det har varit en bra nobelvecka på det personliga planet, starkare närvaro på arbetet och Jeanette var livfull, verklig, hennes äventyr var påtagligt. Och 50cent-regalie, utsmyckningen.
Kanske har hon blivit slapptolerant, avtrubbad mot avvikare, men hon vill inte förstöra hennes sociala begåvning, de hon utvecklade alla år då hon förtryckte intellektet, ska nog bara ge henne lyckopillret och önska lycka till. (...hennes mani... tvånget att bli sedd... och desperationen.... när ingen ser.... som om inte alla vill bli sedda... ansiktet i speglar och bildörrar... när hon fortsatte flanera gatorna dagar och nätter... och tyckte sig höra ordet söt överallt... sött vin och sötpotatis... och söta porslinssaker och söta praliner och trodde de pratade om henne... Skolpojkar som passerade... och pratade om söta hundar... byggjobbare som pratade om den söta dottern... tonårsflickor som snackade söta killar i plugget.... ordet söt cirkulerade omkring i luften och visst menade alla henne..) Jeanette, förmodligen hårt hållen, uppbrottet i kombination med skamkänslorna tyder på det och nu kommer medvetenheten äntligen smygande. Jeanette, karikatyren, den som måste vara omtyckt dygnet runt. Ordet söt har haft stor betydelse i hennes liv. Jeanette, Jeanette, Jeanette, sa hon som slutreplik, du måste sluta spela alla roller. Du är en skådespelerska, egenskapen att anpassa sig efter umgänget, din största talang, din värsta fiende.
Din förbannelse.
Jeanette, gissningsvis ingen särbegåvning men karisma och vokabulär som slår de flesta på fingrarna och den som förtjänar att vara förtjusande efter allt jobb hon lagt ner på att bli det, den sorten som vill bli beundrad av alla och inte minst sin terapeut och Sophie kunde inte låta bli att le... ja hennes äventyr var påtagligt...
Det var inte klättra i berg, paddla kajak i en fors, cykla till Indien. Allt kretsade kring underlivet.
*
Sophie ringer upp Filippa och berättar vad som hänt, alla måste gå till jobbet med en känsla av win win, när man som hon gått till jobbet en massa år bara för att lära folk saker, är det underbart dagar då man själv får lära sig något också. Ingen Bergman och ingen kostymfilm länge...
Hon behöver inte komplicera till för Jeanette, ska nog bara påpeka att manöverutrymme inte behöver handlar om sex.
På den tiden Sophie var mamma och inte ville vara mamma kunde hon börja skratta som omväxling till skällandet och det kunde ha fantastisk effekt på småttingarna när de skulle lära sig allting, sitta rakt i en stol, sova, gå, ta på sig kläderna och knyta skorna, pissa, skita, allt vad det nu var. Hon mindes det nyligen. Och började använda samma metod på jobbet.
Det har stått och stampat några år.
*
Hon lämnar arbetet, de som kommer till mottagningen och ska lära sig gå, sitta, pissa, skita, knyta skorna. Frissan hade rätt. Toningen var en klar förbättring. Den har gett lyster och glans.
Tekoppen ryker.
*
Mirja skrev de första raderna förra höstas. Det tog ett halvår att bli klar med det arbetet. Nu ligger det i byrålådan.
Just då mindes hon hur hänförd hon kunde bli när som liten av kreativa saker, bland annat skrivandet, att göra tankar till ord. Det var det första hon gjorde när hon hem från plugget och hon fick ett infall att ta upp det igen lite försiktigt. Så hon började skriva på en bok.
Kan inte bli annat om man ska skriva som vuxen trodde hon. Kan ju inte gärna hålla på med dagbok igen. Som en trettonåring. Hon måste in i nuet och skapa något hon själv kunde känna igen.
Det var så hon uppfann Cia, den utlevande kvinnan, karriärkvinnan som lärt sig spela alla roller, och yrket som tvingat henne in och ut i alla personlighetstyper för vinna respekt. Och karaktären fortsätter leva i Mirja, de sista delarna av romanen när de glidit ifrån varandra igen, när den tidigare konflikten kommit upp till ytan i maktspelet som följde och hon vill skriva om slutet och göra det bättre, men det är svårt att komma till skott. Det är tungt och komplicerat. Att plocka fram det igen.
Det ska gå att skildra uppgörelsen rakt upp och ner, utan omsvep, utan tankar på konsekvensen.
Karaktärerna på ett trovärdigt sätt.
Detta med självmordet.
Som fick skjutas upp.
De två vännerna hade blivit beroende av varandra för att leva, dödspakten hade gett dom hungern tillbaka, men nu var de återigen två motstridiga viljor med olika drömmar om framtiden. och de visste att umgänget var ohållbart i längden. Den situationen tyckte sig Mia Magdalena bara kunna skildra på ett sätt på sista sida, hatkärleken i gemensamt försvinnande, två personer som vet hur det går om den ena lämnade den andra ensam utan spegel, igenkänning, mening
del8
JACKIE OCH JULBORD
Filippa har träffat Åsa på tv4 idag och de pratade kvinnorollen, Jackie, M M, Diana, de mest fascinerande kvinnorna, Jackie etta, Marlyn tvåa, Diana trea. Must arbetar på fältet. Hon fick ett papper under anställningsprocessen som hon skulle skriva under. Hennes förpliktelser är stränga. Berättar hon något om sitt arbete för någon dras lönen in. Den effektivaste spaningen sker där folk finns, mötesplatser, ungdomshak, festlokaler, moskeer osv.
Planeringen av Nobelfesten är klar. Veckan efter Parisattentatet inledde den franska säkerhetspolisen arbetet ett nytt stort program och svenska säpo blev ganska snart involverade i processen. Nu har de en mall, ett tänkt scenario att arbeta mot. De måste skapa nya intruktioner hur de ska agera nästa gång bomber smäller, AK47or smattrar. Signalspaningen har nya kodord att jobba med. Modellen handlar annars mest om polisstyrkornas rörlighet och beväpning, att snabbt vara på plats, hur man skadliggör denna typ av gärningsman. De som inte behöver inte vara prickskyttar på tak längre, de som inte behöver vara ensamma, kennedydoktrinen omprövad.
Attentaten. Den politiska terrorn. Den har blivit militär, den måste mötas på ett nytt sätt.
Anna tittar på porrfilm på hottube. Magid sitter i soffan med Filippa. Joel ska komma ikväll, det är slut och hon vill meddela att det är slut, han vet om det men han har inte hört det.
Filippa bläddrar i VeckoJournalen från 1968.
*
Jacqueline Bouvier blev Jackie Kennedy och efter skotten i Dallas levde hon med fem secret service-män runt sig dygnet runt i 15-rumvåning med utsikt över Central Park och staben som skötte den skötte också om småttingarna John-John och Caroline och till adressen strömmade notabiliteter ur en värld som alltid syns, eliten i politik, konst, dans, näringsliv. Hon var van sedan Vita Huset. Det var meningen att hon skulle göra comeback som attraktionen där tillsammans med klanen 1968 men när Bobby föll som nästa offer blev det uppenbart att en annan klan från andra sidan skulle ta över och bara några efter skotten i Los Angeles gifte sig Jackie med Onassis. Redarkungen, Aristoteles i förnamn. God för 2.5 miljarder. Hon hade fått hälsa på såna här människor under tio år och de träffades för första gången redan innan John blev president, 1959. De kennedyrojalistiska amerikanerna började prata, att det var 70 % publicitet och 30 % kärlek, att den 62-årige flickjägaren egentligen var 69, men äktenskapet bidrog till legenden.
Det var alltså två månader efter Bobbytragedin. I den Heliga Jungsfruns Kapell trampade de runt med blommor i håret. Utanför regnade det på Onassis privata ö Scorpios, bevakad av juntans flotta. Jackie blev fru Onassis och ett amerikanskt helgon föll från sin piedestal.
*
- Jag är ett köttberg.
- Nej, det är du inte.
- Jo.
*
- Jag är ett vandrade Kebnekaise av fläsk.
- Du överdriver.
- Stor, slapp, fladdrig... Ett fladdrigt fruntimmer.
- Varför känner du så?
- Jag såg Kristin Kaspersen i Bingolotto igår. Och i morse gick jag upp på vågen.
- Ja, det gör du varje morgon.
- Och sen spegeln.
- Du tittar i den ofta.
- Den här gången var det en chock. Förvandlingen från igår, sommaren, ungdomen. Det går åt fel håll. Jag har gått upp ett kilo sen i somras. Och jag vet vad det beror på. Julborden förra veckan. Nu ska fettot december skjuta fettot jag in i fettot framtiden. Det är något med december jag hatar...
*
Nobelstudion pratade om snillen som spekulerar, vilka som är snillen och vilka som inte är snillen kommer bli tydligt denna nobelvecka. Hycklare kallar gärna andra hycklare. Det är kärnan i hyckleriet. Etik och medkänsla ska bli huvudtema i nobelfirandet i år. Etik och medkänsla, då är det rätt personer som bevakar... Avpixlathuset. Av ett rent misstag slog jag på burken vid pass tio i går för att läsa om Myhrers andraåk och Agenda skulle avslutas och enligt agendan var Fridolin veckans svenska hycklare bland makthavarna. Kanske det mest malplacerade någonsin, och... detta med tajming.
Apropå hyckleri.
Och Nobelstudion hade inte ens el till sändningen, apropå snillen och nobelpris.
Nobelpremiären liknade Idolfinalen, hösten är bara början, samhället är omstöpt i grunden, konsekvenserna av utvecklingen på tv4 och svt är bottenlösa.
*
Onassis dog sju år senare, 1975. Tidningarna pepprade på. Vilka som tävlade om änkan. Oerhört vacker och oerhört rik. En förmögenhet på 600 miljoner. Frank Sinatra var hetaste kandidaten av ungkarlarna, 57 år gammal. De kände varandra sedan länge.
Sagan om Jackie är en nitisk gränslöshet, så groteskt monumental som odödliga legender måste bli, Jacksons och Dianas, de som inte bakbinds som alla andra verkliga sagor - våra egna sagor, våra berättelser varje dag - av de personliga realiteterna, begränsningarna.
*
Joel kommer in genom dörren. Ansiktsuttrycket han möter bekräftar det han fruktat, när han sen ser Magid i soffan vet han att han är sidsteppad...
Det blir en mycket hård kväll med fräna personangrepp.
Mirja drömmer om sin bok, den måste bli klar innan nyår och den måste slå världen med häpnad, det bor en tävlingsjävel bakom hennes panna. Den får sitt utlopp vid tangentbordet. Som den gamla simmerska hon är.
Rona Jaffe är hennes inspiration, hon skrev som besatt fem månader varje dag tills det 775 sidor långa manuset var klart och då hade hon blåmärken under naglarna på fingrarna hon använde för att hamra på skrivmaskinen. Samtidigt drev Jerry Wald en stor pr-kampanj för en bok som inte var färdig....
Hon är Bengt Baron, den diciplinen. Hon är Sarah Sjöström, hon ser Rio framför sig. Hon vill inte stå på pallen och hämta ett brons. Hon vill inte heller hämta några guld i Sverige, eller kortbane-EM. Hon vill nå ut till världen nästa sommar, representera landet, forma, forma om, föra ut. Hon ska inte tävla mot Knausgård eller Jan, hon ska tävla mot Rona Jaffe.
Då får du skynda dig på att lära dig skriva säger Joel, krävs 10 000 timmar för att bli expert på något och du ligger runt 2000....
Intrigen måste fånga oron och terrorhotet. Den måste ha en mörk genomström av undergång. Som Faulkner och Kafka 1943. Och det måste krylla av samtidsmarkörer, gäller att träffa rätt i tiden, det gäller att veta var champinjonerna står. Det gäller att fly landet, säger Joel. Ett år innan nästa val. Jaffe var en tankens högstil, lågheterna idag kan nå ännu lägre...
Året är snart över. Krönikorna snart färdiga. Nyårskarameller planeras, redigeras. Vi vet vilka år som väntar. Vi tar plats i sofforna. Hungriga på stoff, scoop, breaking news. Sen valrörelse. Aktörerna finns på bild. Ett politisk år av alibism och armbågsbjudningar istället för normal samhällsdebatt. Om femti år när man sitter på hemmet, efter den europeiska massförstörelsen, när svensken lärt sig läsa igen, då ska vi tänka på 2015-2018.
Ingen skulle kunna skriva en rad idag, säger han, om de inte fick smutskasta.
Joel förstår varför han är här. Avsikten med inviten är glasklar.
Uppgörelsen pågår en timme. Det är tre kobror i rummet och varje mening är en skickligt apterad bomb. Joel hugger. Varje gång Magid öppnar munnen.
- Man möter dom en gång i veckan i trapphuset eller ute på gatan. Grannarna. Jag brukar spärra ögonen i dom. Grannarna som skäms över att dom är grannar. Jag spärrar ögonen i dom och säger hej. Då skäms dom. Det är bra. Alla skäms i stan. Ingen säger hej. Dom tittar åt ett annat håll och sen skäms dom för att dom tittat på ett annat håll. Det är därför de inte säger hej och sen skäms dom ännu mer för att de inte sagt hej....
- Snygg tröja.
- Tack Magid. Har sytt den själv. Gillar kläder. Det är min passion. Min stil är lite annorlunda som du ser. Det ska kännas både modernt och tidlöst.
- Skön stil.
- Tack jo, det funkar..
- 50cent-stilen
- Hundra procent..
- Yes, allt funkar på dig...
-...allt funkar... här i stan... så länge man inte blandar... det får inte bli stilblandning. Hemma har man ingen stil alls. Här har man tusen stilar. Spelar ingen roll vilken stil man har, bara man har stil. Jag lägger ner väldigt mycket tid på det, kan slarva med mat och städning och sånt, men med kläderna är jag perfektionist.
- Varför då?
- Det är viktigt. Kläderna måste bli exakta.
Joel hör deras samtal och fräser till.
- Lägg ner.. fan vad snett... kläderna... vad vill du dölja? Allt känns så jävla fel ikväll.
Det blir en lång tystnad, hårda blickar, Joel sparkar i luften, suckar tungt ihållande.
- Människan är ju inte exakt. Hon är inte skapad med särskilt stor precision. Hon är ungefärlig. Människan är så att säga... på en höft. Har du sett dig i spegeln? Det dåliga självförtroendet. Kanske är det vår livförsäkring mot visa drömmar. Och livslusten, kanske människans största hot.
- Kan du förklara en sak för mig Magid? Du sa att förut att det finns dumma människor och kloka människor och sen finns det dumma människor som kallar sig kloka. Nu har jag blandat ihop dom. Vilka är vilka?
- Det är de dumma som kallar sig kloka.
- Varför gör dom det?
- För att dom ska kunna fördöma dom som inte kallar sig kloka.
- Låter ju helt meningslöst.
- Det är meningslöst.
- Men varför kallar sig den dumme klok om han inte har nån användning av det kloka?
- Han har stor användning. Bedrägeriet är hans drivkraft. Tala inte om hur det ligger till, om han upptäcker att han är dum i huvudet går hela hans liv i bitar. Han finns överallt, du har stött på honom, den ouppfostrade pedagogen, den gode lyssnaren med dövöra, övervakaren med starr och ledsyn. Du vet, den typen som kan läsa tre böcker på en kväll, men inte skriva en intressant rad om han så höll på i tio år.
- Jag vill inte bli klok. Jag är tillräckligt klok för att inte känna såna behov, tillräckligt klok för att inte behöva fördöma någon.
Joel har lyssnat och höjer rösten.
- Du vinner mångas åtrå, din svaghet, alla misstag du är dömd att upprepa...
- Förut vågade jag inte tänka vackra tankar, det var därför det gick som det gick. Jag har förändrats Joel. Nu har jag lärt mig glömma och vips är allt hat borta.
- Och all kärlek.
- Jag vill inte längre fördöma någon. Jag behöver inte längre se ner på den som liknar mig.
- Du har inte tid att prata skit om andra, eftersom du hela tiden pratar om dig själv. Av samma skäl kan du aldrig vara småaktig mot andra genom ord och handling, eftersom ditt ego är så stort.
- Mitt ego är inte så stort som du tror. Jag pratar bara om mig själv för att förstå andra...
- Då får du hålla på hela livet.
- Det viktigaste är inte att bli klar, det viktigaste är att börja.
- Du förbereder dig länga, för att börja.
- Jag vill förstå mig själv för att bli yngre. Sen vill jag bli äldre. Jag vill lära mig bli ung och sen vill jag bli gammal på rätt sätt. Tänk grejen att bli gammal utan att skaffa sig sorglappar för ögonen och principöra.
- Du och dina principer.
- Jag vill bli av med dom!
- När ska du börja?
- När vi har kunskapen... tror allt börjar i vetandet..och slutar i...slutar i...
- Medvetandet, kanske.
- Först måste man lära sig prata. Sen kan man lära sig lyssna.
- Vem fan tror du orkar höra dina halvfärdiga meningar?
- Min mardröm är att somna om igen och vakna upp när man är 70 och inse att hela livet varit en generalrepetition...
- Somna som en fågel och vakna som en fisk.
- Somna som en groda och vakna som en prins, säger Magid och går emellan när de höjer händerna mot varandra.
- Du somnar som fisk och vaknar som en fisk.
- Jag längtar efter att sova. Det är härligt, förut längtade jag inte efter det, Nu är det en av mina passioner, krypa ner i sängen och dra ett varmt täcke över axlarna. Sängen. Ett av mina smultronställen.
- Jag vet nog vad du fiskar efter.
- Förut såg jag sovandet som dötid. Ett nödvändigt ont, något jag var tvungen att genomlida. Jag hatar dötid. Det är det värsta jag vet och förut var all tid dötid. Nu har jag jag ingen dötid längre....
- Du har hur mycket dötid som helst. Och en livstid, som är kort.
- Jag använder tiden nu, slår inte ihjäl den som förut, jag vill lära mig paddla kajak, klättra, fiska, fågelskåda... Problemet har varit tålamodet.
- Och självförtroendet.
- Ja...färgblind och tondöv, många gånger har tänkt att den som är färgblind och tondöv inte kan lära sig fågelskåda...
- Är du färgblind? frågar Magid.
- Ja.
- Blind och döv och allmänt amputerad.
- Det är drakens tid, säger Filippa och blinkar mot Magid. Kärlekens tid. Lyssna till ditt hjärta. Ta vara på de möjligheterna som erbjuds dig. Framtiden är full av möjligheter. De det du har att ge och du ska få dubbelt igen. Det du ger ska du få tillbaka....
- Vad fan ska du ge..?
- Det jag har att ge.
- Inget med andra ord. Du ger ingenting. Du kastar. Du kastar så hårt att ingen kan ta emot.
- Jag kanske inte har så mycket att ge nu men i framtiden ska jag lära mig ta emot.
- Det är ingen ide att ge något till dig för du kastar bort det på en gång.
- Framtiden.
- Den behöver du inte tänka på.
- Det är det enda jag tänker på just nu.
- Jag vet nog vad du tänker på. Dina äckliga baktankar med kärleken. De hörs från ditt rum varje natt.
- Den betyder allt för mig.
- Du tänker på den var tredje minut varje natt.
- Den är vacker. Den är ljus.
- Den är liten. Det hörs att du letar efter den något varje natt..
- Den?
- Den!
- Den...
- Den är så liten att du inte ens kan finna den med mikroskop.
- Vad pratar ni om? Tror inte ni pratar om samma sak.
- Jag pratar om saken. Vad hon pratar om vet jag inte. Men jag vet vad hon tänker på.
Magid blir arg och sårad och går ut ur rummet, slår igen dörren med en smäll.
- Du är en speciell människa, och det är du inte ensam om...
- Som alla andra.
- En vanlig människa..
- En helt vanlig människa.
- Med svagheter. Som Ringaren av Notre Dame. Alldeles vanlig människa med defekter. Så jävla vanlig, så jävla speciell...
del 7
FÖRE OCH EFTER ARBETSRÄTTEN
Magid vaknar efter kärleksnatten, Joel kommer och hämtar Filippa, sen ska hon möta Åsa på tv4 och ge underrättelseinformation.
Säpo har fått in nya detaljerade uppgifter om Nobelfesten.
*
De ska ut och titta på kyrktorn. De ska skynda sig, de ska passa på så länge de finns kvar. Snart är de borta. Snart river vandalerna det sista som står kvar. När grävskoporna kommer ska hon krama momumenten med en kedja runt hennes kropp som i Kartago femhundra år efter Kristus. Det var patetiska vandaler som tagit sig ner med påkar och järnrör. Slutet på eran. Den romerska kulturen las i ruiner, men till skillnad från första gången, det första Kartago, undvek dom den totala förödelsen av staden. Mycket finns kvar. Det var en osannolik byggnadskonst. Baden. Hamnarna. Teatrarna. De kunde bygga på den tiden. Det kan inte vi idag.
*
- Makten skyller på folket. Folkets svaga arbetsmoral är bästa ursäkten när de argumenterar mot arbetsrätten. Public service förlorade inte medkänslan i höst, det skedde för flera år sen och det är nu vi ser konsekvensen. Och publiken vill ha det så. Det är öga för öga, häxprocess, medeltid, primitiva drifter, makthunger, blodstörst. Den extrema politiken förutsätter ett extremt folk. Det är folket det är fel på.
- Din tes håller inte.
- Jo.
- Nej, folk bryr sig om arbetsrätten...
- Titta på Sifo, folk vill ha Annie, inte arbetsrätt.
- Det är något du behöver förbättra i din argumentation: argumentet.
- Förut tänkte jag mig historien som en sil. Det vackra i människan skulle liksom fastna i det finmaskiga nätet och all dumhet skulle rinna ner i slasken. Jag trodde att varje människa föddes som liten vild buske som sedan förvandlades till ett ståtligt ansat träd. Att varje individ växte till sig och blev klok som vuxen, av det vackra runtomkring. Det fria valet, välja och välja bort, det gäller ju vishet och idioti också. Men det var tvärtom. Som om varje människa som föds klok istället löper väldigt stor risk att bli dum i huvudet som vuxen.
- Det finns ingen kollektiv skuld. Förut inbillade du dig det. Världen är en fruktansvärd plats Joel. Ett religiöst tempel av lidande. Människor far illa. Förut kunde du ta på dig ansvar som inte var ditt. Känna smärta som inte var din. Den manliga sjukan. Det inåtvända föraktet. Ömkligheten. Du speglar dig i IS och Trump, den rädde mannens ögon, som om du måste bära skuld för det grymma och fruktansvärda.
- Jag tänkte på det idag när jag var och handlade på ICA. En rik man stod före mig i kön och jag fick för mig att han stirrade på mig. Han hade slips. Han såg rik ut. Jag blir alltid rädd när de rika stirrar på mig. Jag tror de är förbannade på mig för att inte jag är rik.
- Det är dom.
- Jag tror de rika vill vara rika för att de hatar de fattiga.
- Ja.
- Många människor jobbar hårt hela livet för att kunna leva gratis.
- Gratis, några månader.
- I stan lever de rika det rika livet för att bli ännu rikare och de fattiga det fattiga livet för att bli ännu fattigare.
- Blanda inte in Trump i detta... Blanda inte IS i detta... DET FINNS INGEN KOLLEKTIV SKULD.
- I stan är många rika.
- I stan är många fattiga.
- De rika är de fattigas bränsle. De fattiga är de rikas motor. IS föder Trump, och liknande i Sverige, Lööf, Lindgren. De förutsätter varandra, det är samma slags människor som skapar världen, de skapar världen åt sig själva, det är lagen om rikedomen som oljan och oljeberoendet.
- De rika öppnar kasinon för att bli ännu rikare.
- De fattiga spelar roulette för att bli ännu fattigare.
- De rika kallas förebilder för de fattiga, av de rika, för att de fattiga ska kunna bli ännu fattigare och de rika ännu rikare. Jag läste det i Jobs bok.
- De rika är de fattigaste sista chans att bli så fattiga så de inte längre törs bry sig om rikedomen, och inte orkar tänka på fattigdomen. Sen dör de...
- De fattiga måste överleva, annars skulle de rika inte kunna bli ännu rikare, Om de fattiga dog... om de fattiga dog... skulle ingen vara rik.
- En del är rika, en del är fattiga. Det har alltid varit så. Före och efter Annie, före och efter arbetsrätten. Informationssamhället är på samma villkor som alla andra samhällen. Det är ingen skillnad. Någon rik sa i en tidning att i informationssamhället är alla rika. Det är en vacker lögn och faller på sin egen orimlighet. Han sa att idag är kapitalister. Människan ser idag ut som hon alltid gjort, hon går upp klockan sju och dricker sitt kaffe och rastar sin hund, åker sitt pendeltåg, vänder sina papper, mellan nio och fem. Jobs bok är en utopi, Annie Lööfs slogan om rikedomen är en utopi, före och efter arbetsrätten, och idag har alla fattiga gått på den...
del 6
BIG BANG
Fridolin ska träffa statsministern och säpo ikväll. Ett viktigt möte. Ingen annan regeringsmedlem har fått kännedom om att det ska äga rum. Det är söndag. Herrstafetten från Holmenkollen på teve. Nobelveckan närmar sig.
Filippa har bjudit hem Magid.
Rummet är nedsläckt, en ljusstake, örhängen, den korta kjolen hon själv sytt.
Magid vill bli astronom, Filippa öppnar sig och vill berätta sin historia, tänder det andra adventsljuset, smeker hans arm. De vet inte om att tv4 och svt står utanför och filmar deras kärleksmöte genom fönstret.
*
Världen tillkom genom en stor smäll. Genom att skåda tio miljarder år gammalt ljus från andra stjärnbilder får man reda på hur vårt stjärnsystem blev till. Det skapades på samma sätt. Två galaxer passerade varandra och en gravidationskraft uppstod mellan dom. En slags virvel. Och ur virveln kom två spiralarmar. Och dessa spiralarmar bildade Vintergatan.
-Vad uppstod först på jorden?
-Bergen
-Vad uppstod sen?
-Vattnet.
-Hur uppstod vattnet?
-Det forsade ner från bergen.
-Vad uppstod sen?
-Den första genen.
-Hur uppstod den första genen?
-Genom en slags soppa av syror.
-Soppa?
-Ja, en ursoppa på jorden.
-Vad uppstod sen?
-Bakterierna.
-Hur uppstod bakterierna?
-Genom forsforlapider i vattnet.
-Varför fanns det inga människor?
-Det fanns inget syre.
-Hur uppstod syret?
-Genom de gröna växterna.
-Hur uppstod de gröna växterna?
*
-Jag var egentligen jättebra på syslöjd men jag hade en hemsk lärarinna som gav mig dåligt betyg. Alla hatade henne. Hon hatade alla.
-Gillar tröjan...
*
Svt och tv4 smälter in bland buskarna. Rovdjuren sitter på huk. De har armejackor. Magid flydde undan ett krig och kom till ett annat, ett extremt land. En hyperliberalism som samhällsexperiment skapad av anniegeneration som vi i skrivande stund bara läst första raderna av, sett begynnelseboktaven av, det som väntar är den slutgiltiga lösningen i full koncentration, nedmonteringen av arbetsrätten till förmån för rovdriften, det som förvandlade public service till de de är idag.
Magid träffade Filippa i Boliden, hon berättade allt. Hon hade själv ingen aning (innan svt-processen drog igång) om hur långt det gått, hur illa ställt det var på svt.
Magid inser att han flydde från ett helvete till ett mycket värre helvete, det är ett pris på hans huvud och nu måste han gömma sig.
Du kan bo här så länge, sa Filippa, och sen berättade hon hela historien om landet Sveirge och hur och varför Magid blev efterlyst, varför den enskilda lille människan alltid är bytet och offret i den samhällsmodellen, den råa politiken, människan utan plats, utan ekonomisk uppbackning, det är han som drabbas och jo... det är annieideologin i praktiken, den hela världen övergivit, när allmänintresset är vinstintresset, tittarsiffrorna som driver svt och tv4, det som först dödade det sunda förnuftet och sedan det varma hjärta som en gång var kärnan i det publicistiska yrket.
Magid inser att det helvete flydde till är en avgrund utan normala människoinstinkter, känsla, hjärna, så här gick de till säger Filippa: de tog steget in på börsen, tillsatte näringslivets mest hårdhudade ekonomer som chefer, och de i sin tur tillsatte de mest råa av kronor och ören som ansvariga utgivare.
De mest inkompetena ansvariga utgivarna, processen mycket logisk. De har tydligt basunerat ut den nya definitionen av allmänvärdet.
Magid drömmer om kärleken, han längtar hem till värmen, Mosul, Filippa säger att detta inte var public service uppdrag, de måste tillbaka att verka i samhällets tjänst. Företräda medborgarnas intresse, inte motverka våra intressen. Politikerna vet att en stor utrensning väntar, folket har förlorat förtroende och det var inte public service uppdrag, tanken var att de skulle företräda folket.
Bomber som faller i detta land är värre, den politiska retorikens kulsprutor. Lindgren fick syn på Magid och fylldes med äckelkänslor och sedan faller politikerna ner på knä i bön... De ber den hyperliberalism som välden sedan länge övergivit, det finns plats för kunskap i detta samhälle, ingen kärlek, ingen plats för eftertanke och publicistiska regler.
*
Varför Filippa blev arkitekt? Hon är intresserad av hus. Byggnader. Kyrkor. Torn. Byggnadsverk säger mycket om en historisk epok, ett historisk sätt att tänka, det är fascinerande. Byggnadsverk säger mycket om människor, det är intressant, andra är kanske mer intresserade av människor än hus men.... Idag är vi mer intresserade av att riva än bygga, det säger mycket om människan idag. Nu ska man riva Slussen, ett arkitetoriskt mästerverk, för 30 år sen rev man halva city för att bygga bankkontor. Man rev vackert för att kunna bygga fult. Vi inbillar oss att vi kan bygga idag. Det kan vi inte. Vi kan riva.
- Kläderna säger mycket om människan som bär dom....
-Jag syr mycket, för att kunna förklara mig själv.
-Undrar vilken sida av mig. Som är bäst. Framsidan. Hoppas jag.
-Folk tycker om mig för den jag är. Tror jag.
-Folk gillar baksidan. Vet jag.
-Jag är stolt över mig själv och vill visa det genom kläderna. Hoppas det räcker...
*
Magid sätter sig i soffan brevid Filippa. Han kallar sig själv filantrop. Livsnjutare. Hon häller upp ett glas rött.
-Ingen har dött i min släkt. Det har inte ens varit nån som varit i närheten. Ingen har drömt eller levt så sånt sätt att de utsatt sig för fara. Det är på det sättet jag vill leva. Själva syftet är att undvika hot. Både farmor och farfar levde till deras hjärta slutade slå. Ingen i min släkt har dött av övermod. Ingen i min släkt har dött av andra orsaker än utmattning. Det var lyckliga liv. Vackra begravningar. Ingenting har påmint om döden.
-En porrstjärna tycker inte om sex lika mycket som vi andra.
-Nej.
-En miljonär tycker inte om pengar lika mycket som vi.
- Och...?
- Och en livsnjutare tröttnar på livet... detta är ett årgångsvin, en engångsgrej, det händer inte ofta...
*
-Inte tillräckligt liv. Inte tillräcklig... musik. Sen kom Big Bang. Det var en månad innan jag kom till Sverige.
-Jag har haft otur med killar. Jag vet inte om oturen dras till mig eller om det är oturen som dras till mig. Det är första gången på många år i kväll, som jag haft tur...
-Landet Sverige, jag är förföljd... Kan du berätta historien om Sverige efter murens fall? Berättelsen om landet Darknet?
*
-Joel var väldigt intresserad av mig innan vi blev tillsammans. När vi blev tillsammans blev han väldigt intresserad av andra tjejer.
-Jag kan inte välja. Det är alltid landet som väljer mig. Man får hoppas på turen...
-Jag blir alltid intresserad av svärmorsdrömmen. Sedan blir jag tillsammans med raggaren. Det är otur. Det är alltid killen som väljer mig.
*
Ett stort problem med drömmarna är att jag inte kan berätta dom. Jag vill berätta dom så att folk ska förstå varför jag lever. Men när jag berättar dom förstör jag dom. Jag låter det oförklarliga vara oförklarat. Vi är väldigt lika du och jag. En del drömmar är som klotter. Andra är som värk som man haft länge. Jag kommer från en liten by på trehundra pers där alla känner alla och alla hälsar men ingen pratar. Det är ödmjukt att inte prata när man umgås. Man ska inte förstora sig och göra sig märkvärdigare än vad man är. Jag började sy för att komma ur tystnaden. Ville uttrycka något eget och jag var så barnslig att jag inte fattade, att ju mer egen jag blev, desto mer mobbad blev jag. Det var som om jag fann mig i rollen. Hemma är alla som alla andra. Jag försökte men kunde inte. Jag började till och med gilla läget, att vara den enda som inte var som alla andra. Hade ingen längtan till stan. Mina polare flyttade hit, en efter en. Som om dom också bar på en hemlig längtan, en avundsjuka, att också få bli egna. I stan är alla egna. Den som inte är egen hamnar utanför. Till slut hade jag inget val. Alla tjejer tvingas förr eller senare flytta hit, hur självständiga dom än är. Och när jag klev av tåget på centralstationen upptäckte jag att en ny tid hade börjat, att jag inte var egen längre, att jag var som alla andra.
*
Magid ser en handgranat, Expressen.
Han trodde att han flydde till kärleken, han kom till en medeltida människosyn, de maktkorrupta, den svenska situationen idag av stenhård kunskapslös maktkoncentration som löpt amok som en 1400-talsparallell.
Det är de närsynta, de som aldrig ser sammanhangen.
Magid och landet som sopat de etiska reglerna under mattan, ett land bland länder, etik och moral hånas, människovärdet talas det inte längre om, det finns inga såna debatter alls längre.... Ett land som sticker ut i fel riktning när de gäller de etiska reglerna i stort och smått, som bryter mot mänskliga rättigheterna mer än något land på jorden, de mest självklara humana reglerna, och själva har landet mage att klaga på andra länder rörande rättigheterna... Den mest grundläggande rättighetskränkningen, uthängningen utan minsta grund. Den svensk som lägger etiska pekpinnar på annat land de närmaste året är rökt....
Offerriten, den lille, den svage skyddslöse, enbart av en anledning: klick, tittarsiffror, profit, annonsörernas hårda krav.
Han lutar sig mot Filippa och han är rädd. Alla vet att kramen och kyssen ska publiceras. Orden och bilderna, den råa marknadens vapen i aktievärdekriget, Svt och tv4, navet i utvecklingen mot stupet och när stupet nåddes tog livet slut, det var så jävla vidrigt äckligt, så överjävligt svart, allt blev svart. Magid är maktlös. De står utanför hans fönster och fotograferade när han och Filippa kysstes, den av ekonomistiska villkor framavlade människosorten, hyenorna i buskarna, Lindgren och Elfberg och en sektor av rovdrift, de som förlorade samvete och medkänsla, alla mänskliga egenskaper och hon har funderat över Lindgrenpersonligheten och Elfsbergpersonligheten en vecka och de var en gång barn, goda i grunden, nånstans på vägen tappade de instinken av känslor och blev bödlar, maskiner, avrättare.... så ska det fungera i stressen för alla maskiner på tv4 och svt som hetsar fram i korridorerna av adhd och hurtiga fraser utan mening och kärlek, omänsklighetens rum av människor, de ber sina böner och alla människor har en tro, ism, en religion, de dyrkar denna svenska religion, en kalv de dansar runt runt runt..... skolan, barnen, alla samma kalv och de kommer aldrig be om ursäkt, de bryr sig om något så futtigt som tittarnas förtroende, de ber att Annie L ska bli statsminister, de vill ha detta samhälle eftersom det var detta samhälle som gav de makten.