böcker
MED FÖTTERNA PÅ JORDEN 2 september
*
Onsdag, minusgrader. Sol och klar fin vinterdag, och väntar bara på snö
Rattmuff på. Läste Blött och blåsigt igår.
Blött och blåsigt, det känns som berättelsen om mitt liv. Av Mats Olsson. 100 % sport. Grym titel.
Började med Italien VM och Costa Rica. Slutade med Anders Svensson.
Det var en krönika från 1998 och där stod det om Anders Svensson och tänkte: måste vara en annan Svensson men det var den Svensson.
*
Bar mellan 20-30 böcker i två tunga påsar hem i lördags och de ingår i ett psykologiskt test som jag utsätter mig själv för: att bota bokfobin.
När uppstod bokfobin? Tidigt i barndomen som allt annat....
Jag var fyra år och mamma läste Bockarna Bruse.
Jag hatade sagor.
Jag älskade verkligheten.
Jag var ett realityfan och ett nuetfan och kunde inte med Pippi och Karlsson på taket eftersom hon bar hästar och han hade propeller och flög och det var overkligt.
Tjorven och Emil var hard core. Äkta
Det fick inte vara overkligt. Åshöjdens BK var verkligt och det var den första bok jag läste och den sista. Jag var 7 år. Kanske åtta.
Det kändes helt overkligt att Edward blev uttagen i landslaget sen....
*
Ett så oerhört starkt minne : gick där i hallen och kickade på bollen som jag gjorde 3 timmar varje kväll och bara tänkte på Åshöjden. Det enda som fanns i skallen. Uppslukad. Sista boken. Omskakad. Det var så enormt starkt och vemodigt i skallen allting, när allt var i upplösning och Blåbärskungen borta och Edward borta och hela laget liksom på väg att spricka och fyra kapitel kvar och vad sorgligt.... och så: vad fan.
Här går jag. Och blir sorgsen. Och blir helt omtumlad och bara tänker på Åshöjden och det var då jag bestämde mig för att aldrig mer läsa böcker.
Hallå, det är en bok. En fantasi. Något som en gubbe suttit vid ett skrivbord och hittat på och jag ska nog inte läsa böcker om jag blir så upptagen av dom. Det där med verklighet och nuet blev mitt motto och fattade inte hur jämnåriga kunde sträckläsa Sagan om Ringen och sen Stephen King och saga saga saga och skulle dröja många år innan jag läste nästa bok:
Jag är Zlatan.
Det var nästan exakt samma bok som Åshöjden.
Fast lite uppdaterad och modernare.
Lite overkligare.
Den handlade inte bara om landslag och allsvenska som Edward utan om Italien och Juventus och Inter och till och med om Barcelona och vem fan har hittat på det här och sån otrolig fantasi att man bara skrattade
*
Väldigt många bloggar handlar om böcker. Åsa Elmroths blogg på atg och hennes twitter handlar om bara om böcker. Jag måste skriva en blogg om böcker.
Det var några bokår sen mellan 18 och 25, kanske 30 men sen stopp igen. Vet inte om jag läste böcker eller bläddrade böcker. Jag bläddrade böcker.
Det var just de där böckerna som Elmroth skriver om som gav korvstoppet i skallen: de gamla svenska som man tvingades läsa: Fogelström, Dagerman, Bergman, Moberg, Martinsson, Ivar Lo, osv, och mest jobbigt att läsa om gamla tider och gamla människor på ett gammalt språk, för en nuetfantast. Mest ämnena som var tråkiga. Och språket.
Det man tänker på när man hör ordet böcker men kan vara så mkt mer och älskar faktaböcker, dramatik, biografier osv. Zlatanboken var grym. Ämnet , språket, upplägget. Kanske var det den som gav inspiration till det psykologiska testet och att börja med böcker igen och våga..våga... Efter 10 år utan öppnat en bok: jag kan flyga, jag är inte rädd...jag kan flyga...jag är inte rädd....
*
Tog mod till mig.
Gick in i en bokhandel.
Wow.
Det var en jätteskillnad mot tio år tidigare och upptäckte att det skett en revolution och böckerna var helt annorlunda mot tidigare och läste ett hundratal bokryggar och de var spännande allihop och helt andra ämnen och alla tänkbara ämnen.
Så här var inte böcker förr i tiden. Wow. Wow. Pang bom. En explosion.
Dagen efter gick jag in i ett bibiotek.
*
Jag överlevde.
Biblioteksbesöket
Finns hur många helt grymma böcker som helst och inte ens fobi för skönlitteratur eller Jonas Gardell längre och i faktagenren en explosion av allt möjligt och kokböckerna (en ny utgivning per dag) har blivit vassare och finns flera grymma som passar exakt min neandertalnivå och sånt som jag kan och vill laga och grymmast: Första Kokboken......
En kokbok för barn.
Finns precis allt och härliga titlar och politik och hitoria med spänning och Män som stirrar på Getter och situationer och teman ur verkligheten och även spänningsgenren i sig har blivit vassare.....
Jösses vad man missat senaste tio åren....
Böcker är ju häftiga 2013.
*
Finns tre saker som behövs för en toppbok: ämne, språk och upplägg (historien).
Snabba Cash (som man läste den perioden efter Zlatanboken, 5 år efter alla andra) var helt enastående.
Haft den liggande hemma och bläddrat som med alla böcker. Tills en kväll då man läste den pärm till pärm. Det går inte skriva en bättre bok....
Okej, det är språket som är grejen med boken, trodde man. Första sidan räcker: wow, direkt ur 2010, direkt ur en tunnelbana eller blogg, eller en isoleringscell. Direkt ur Sverige. Verkligen generationsroman på det sättet men spänningsromaner får inte vara generationsromaner. Tanken under alla år var att det var häftigt språk men säkert bara några sidor, sen skulle det säkert bli avmattning i språket eller tröttsam upprepning av samma ord och var tvärtom: språket blev bara häftigare och häftigare och mer naturligt ju längre det gick.
Först när man var klar insåg man vilken ruggigt vass grej detta var och högsta betyg på alla tre beståndsdelar. (Till och med upplägget som man inte hade höga tankar om var ju fantastiskt utfört och historien genomtänkt i alla pusselbitar och den sista tredjedelen bladvändare då man fått upp verkligt intresse för spänningen och intresse hur det skulle sluta.)
Men ändå ämnet som var mest angeläget och det storartade. Detta: att läsa en bok en kväll och verkligen lära sig något viktigt. Något man grubblat över och inte fattat och uppgiften och motivet med böcker, när böcker är som bäst.
Hade funderat i många år hur kriminaliteten fungerade på 2000-talet.
De som lever som kriminella. De där brotten. Som man läser om i tidningar eller hör på tv. Det som kallas "grov kriminell verksamhet" och "ligor" och enkelt på 70-talet då de rånade banker mest men nu var något skumt och annat som man inte hade koll på....
I denna bok fick man veta allt. In i minsta detalj....
Det här med knarket. Till exempel. Stora inkomstkällan. För de grova kriminella. Cigaretter förut. Och hur fasen kunde knark bli stort och hett igen plötsligt , har man undrat mycket, eftersom det var så jäkla ute i början av på 90talet, och hur fasen går det till och var finns det, (och sägs flöda i samhället och också ett mysterium efter jag aldrig sett eller hört något under alla år), och allting finns beskivet där. Till punkt och pricka. Olika aktörer som tjänar pengar på olika sätt och hur kokainet når fram på krogar och fester via enskilda personer som värvats som försäljare.
För att skriva en bok måste man vara rejält hemma i en värld, enormt kunnig i ämnet för att kunna få fram det så naturligt trovärdigt exakt som det är i varje sammanhang och i varje ton. Alla dessa korta brottsstycken av berättelser, från fängelser och rättsalar och brottslingars liv, kan man bara samla på sig om man levt i den världen under flera år, och verkligen ansträngt sig för att snappa upp stories dagligen vid kaffekopparna på en advokatbyrå
*
Bara detta märkliga och sverigeunika: att en stor inkomstkälla är garderober till krogar.
Visste inte att det gick ner i "juggarna" fickor, eller HA , eller andra ligor . När man tog av sig jackan, och slängde fram en tjuga
På den tiden man gick på krog
Vad kan det ge? Var tvungen räkna. Så: har de fem krogar och tusen jackor per kväll totalt blir det över 100k i veckan, halvmiljon i månaden
Ok
*
Hur kan man ha missat alla dessa strålande böcker som man nu upptäckt....
Dumt.
Såna böcker som inte fanns förut. Som förlagen inte hade en tanke på att ge ut. Nu har jag läst alla böcker som getts ut i Sverige måste man ljuga, klassiker och kanon och Gradwalls populärbibel...
Som är aktuella
Som berör
Som berör mig, som berör andra
Som är 2013
Denna häftiga inriktning på fack, nördböcker. En var helt makalös och bara måste köpa och en sån klockren som man aldrig trodde skulle finnas i hyllorna, friidrottsbok som en friidrottsbok ska vara. Rank över de 10 bästa svenskarna i varje gren.
Från Hägg till Holm. Klockren rank och resultat och mästerskapsmeriter i jämnvikt , och övervikt kanske på senare år men tycker den tog hänsyn till resultatexplosion (förbättrade banor/träning/kost/utrustning) och mästerskapsinflationen med dubbelt så många medaljmöjligheter. (Fram till 80-talet fanns vara EM och OS, vart fjärde år.)
Ranken var mitt i prick och uppdaterad och inte mossig på nåt sätt som allt annat som man trott om böcker, och fanns t o m intervju med Nylander/Sjöberg, efter knarkskandalen
Och nu ska man börja beta av de där 20 andra i påsarna