Bokrecentioner Trav

———————————

februariböcker

—————————–

Järvöfaks, kungen av kallblod

Boken om Järvsöfax är en skön läsning på campingplatsen, i hängmattan eller på badplatsen.

Robert Okpu heter författaren.

Den skrevs 2005 och heter: Järvsöfaks, sagan om kallblodskungen.

Det är en saga i ordets rätta mening.

SANNSAGA

Järvsöfaks var en häst som ingen trodde på från början. Hans stam var medelmåttig. För att inte säga dålig. 

Det var först när tränaren körde hästen i jobb som han började tro på den.

Berättelsen liknar den om Stig H Johansson. 

Knapra förhållanden i uppväxten, sen spikrak snabb väg mot toppen.  I boken får man följa framgångarna stegvis på idrottsbanan.  

Det är en bok man slukar i hängmattan, en så kallad bladvändare. 

EN BOK OM EN KUNG  

Boken har många styrkor, och en svaghet.

Svagheten är att den skrev redan 2005 och man missar därmed de magiska sista fyra åren av hästens karriär då fler rekord slogs.

Därför får den bara 3 hästskor i betyg.

Den stora styrkan är historien i sig, en människa på botten blir sportens kung, tack vare en enda häst!

Det är den travbok jag läst som jag blivit mest berörd av.

Jag vet inte varför.

Kanske är det så enkelt, att det ligger nära i tiden och en häst man känner till och skaffat personligt förhållande till?

En bok man blir berörd av handlar om känslor, i denna bok intervjuas flera personer och man kommer stallet och historien nära.

EN BOK OM EN MÄNNISKA

Tal och känslor.

I boken talar alla huvudpersoner, utom en. Järvsöfaks.

Man får aldrig höra honom och det är ju ett problem.

Inga ord, inga uttryckta känslor, man kommer inte honom under huden som en vanlig tvåbent romanfigur.

Järvsöfaks kallas Kallblodskungen i bokens titel, men idag är det tränaren som mest kallas kallblodskungen. 

Jan -Olov Person.

När jag lägger ifrån mig boken tänker jag att boken handlar om Persson.

Trots allt är det människor som vi människor känner igen oss i. 

Det är ord och känslor vi blir berörda av i en bok.

——————————————————

Travet blev mitt liv

Jag har läst en bok som heter Travet blev mitt liv, Sportförlaget.

Boken handlar om travtränaren Sören Nordin.

Sören Nordin blev 91 år och levde ett långt liv med hästsport som yrke.

Han föddes in i travet i hästdistriktet Hudiksvall och blev tidigt framgångsrik och med åren den störste stjärnan inom idrotten.

Boken handlar om hästarna, boken handlar om arbetet. Man får framförallt ta del av de största idrottsminnena. Hästprestationer på och vid sidan av tävlingsbanan är huvudtemat i boken.

Och eftersom han blev en centralgestalt inom travet under många år får man också en, om inte fullständig, så i alla fall en mycket bra översikt av sportens historia och dess utveckling fram till idag.

Centralgestalten 

 Nordin blev en superstar, både som kusk och tränare.

Är man idrottshistoriskt intresserad får man sitt lystmäte i denna bok.

Topparna i karriären får egna kapitel, och de största succéerna Frances Bulwalk, Scotch Fe, Wiretapper, Mustard behandlas med bakgrund och resultat.

Deras utveckling betas av subjektivt, och de värderas såväl i siffor och resultat som i känslomässig betydelse.

 Tidigt förstår man att Sören Nordin även att haft betydelse för sporten på andra sätt också. 

Han var utbildad ingenjör och hade en drivkraft att utveckla saker och ting och den driften känner man starkt av när man läser boken. 

Han ägde definitivt en stor praktisk intelligens! 

Han bidrog till att utveckla utrustningen, säkerheten, träningen tex.   

 Lärobok

Man får aldrig riktigt veta så mycket om personen bakom idrottsframgångarna men boken får ändå fyra hästskor i betyg.

Den är välskriven.

Man blir aldrig uttråkad.

Den tar upp många olika områden av sporten ur en aktivs ögon.  

Nordins liv blev rikt, arbetade i Sverige, USA och Italien, hade många kontakter och goda vänner, var tävlingsinriktad, hästtokig, absolutist, stridbar.

Som lärobok inom travsport fungerar boken utmärkt.

Rekomendras för travsportsintresserade.

Läsvärd bara för idrottsintresserade, och nu när han nyligen gått bort lever idrotten fortfarande i högsta grad, ämnet alltid aktuellt. 

Det som gör att boken får 4 hästskor i betyg är den avslutande delen. 

Den som kallas travskolan.

Travskolan 

 Travskolan är en egen bok i boken. 

Nordin beskriver hela hästens exteriör. 

Egna åsikter om den perfekta tävlingshästens utseende.

Korsets vinkel ( 30 till 40 grader), hasvinkeln, intåade eller uttåade, (hjulbent eller kobent), hovarna får ett eget kapitel på elva sidor. 

Man får lära sig mycket som man inte visste, som förmodligen är självklarheter för en hästkarl vid auktion:

”Den rakhasiga hästen får ett bättre och längre frånskjut än hästen med den vinklade hasen”. 

”För min del ogillar jag raka kors på en travare, då det visat sig distanssvaga”.

Nordin tittade efter långt kors: ”det ger plats för långa muskler med motsvarande förmåga att ”dra sig samman” och som gör att hästen jobbar bra”. 

 ”Ögonen, ofta mörka och svagt skiftande i violett, är så betecknande för en intelligent häst”.

Och svansroten får absolut inte vara slapp, den ska vara kraftig och styv och det ska man kolla upp på auktioner och sen är det frågan om kan ha någon hjälp av denna kunskap när man tittar på travsport. Eller spanar in värmningsvinnare.

Men spännande att känna till är det.

Och det här läroskola-avsnittet kompletterar innehållet i boken i övrigt och gör den mångspårig och mer allmängiltig.

———————————————————

Mitt Spår

BOKRECENSION

Betyg:

Stig H Johanssons bok Mitt spår (Bonniers) skrevs redan 1995. 

Han var vid denna tidpunkt mitt i en yrkeskarriär. Första tränaråret var 1969. 

Tjugofem år bakom sig, tjugofem år framför sig. 

En travtränare halvvägs på sitt spår. 

Om man är osäker på om man tycker en bok är bra eller dålig kan man mäta betyg i hur fort man läste ut den. 

Jag tror aldrig jag läst ut en bok så snabbt. 

Jag var klar innan nya året börjat. 

Blåst på nyårslektyren. 

Det måste vara ett högt betyg. 

BARA EN DRÖM

 Det är en otroligt bra bok. I sin genre.

Det är en otroligt bra idrottsbok. 

Stig H Johansson växte upp i ett mycket fattig hem i Forsa i Hälsingland, som nog var Sveriges hästtätaste distrikt på den här tiden. 

Närheten till hästarna fanns naturligt i barndomen trots att föräldrarna saknade koppling till dem, han besökte stall, fick köra i vagn redan som barn osv. 

Drömmen föddes tidigt. 

En dröm om livet, som alla barn drömmer om livet.

Stig H blev förälskad i hästarna, förhäxad av djuren. Han bestämde sig tidigt vad han ville arbeta med.

Han hade bara en diffus bild av vad travsport var i skolåldern men svarade på en jobbannons i tidningen.

Som femtonåring fick han börja arbeta i ett stall och flyttade hemifrån.

Från den dagen var han fast i yrket och avancerade till bättre stall i Hälsingland, och åren 15-19, då andra ofta blir splittrade i livet, offrade han all tid åt drömyrket, arbetstid, fritid, dag, kväll, och ibland natt….. 

Klassresan går hand i hand med idrottsframgångarna, klassresan är en röd tråd i boken och även om den inte är unik, många levde knapert i Sverige under 40-talet, så är det ofta den som fångar läsaren och gör en biografi fascinerande.

Två tomma händer och bara en dröm.

Bara en dröm om livet.

STJÄRNA DIREKT

Stig H Johansson blev en stjärna tidigt, redan som tjugofemåring var han ett stort namn inom travet.

Hur kunde han bli en stjärna så ung? Säkert de vanliga metoderna…

Talang, Tajming, Tur, Tävlingsinstinkt. 

Han fick hästarna i blodet i fingrarna via barndomen och tonåren och kombinationen med stor talang för just detta yrke är en förutsättning. 

En medfödd talang är givitvis avgörande.  Men ändå räcker det inte… Man tror ofta att en stor idol var ”oundvikligt ödesbestämd” och ”född att bli stjärna” men det krävs nog andra element också.

Rätt tajming är nödvändigt och Stig H kom fram vid rätt tidpunkt då travsverige tröttnat på Nordinarnas dominans och suktade efter något nytt, en utmanare.

Om man tänker sig att det redan fanns tre supertalanger i tjugofemårsåldern på Solvalla i början på 70-talet hade det varit svårare för Stig H att etablera sig som nummer ett.

Nu fanns det ingen annan.

Alla blickar riktades på Stig H Johansson.

Media och de stora hästägarna slöt upp bakom stjärnskottet. 

En dag ringde Claes Braunershjelm, en av landes största hästägare, och knöt stall Traviata till Johanssons träning och det hade en enorm betydelse för stallets framgångarna och hans möjlighet att nå den dominanta ställningen inom travet han såsmåningom nådde. 

En gnutta tur kanske behövs också. 

Rätt hästar i starten av en karriär. Det hänger ihop med talang och första tränaråret blev framgångsrikt och redan tredje året, 1971, vann Stig H Svenskt Travderby! 

Det var en slumpseger, knappast bästa hästen erkänner Stig H, Segertorps Comet, men viktig naturligtvis. 

Ändå undrar man om inte det sista elementet, tävlingsinstinkten, är det som betyder mest.  Drivkraften. 

Att man bara bestämmer sig tidigt. Jag vill bli bäst!

Man kan tro att det inom sportens värld finns likvärda talanger och där den med störst drivkraft vinner. 

EN BOK FÖR MÅNGA 

Nordins bok var en ren idrottsbok med travskola. 

En bra bok i sin genre, med smal målgrupp. Den riktade sig till andra travtränare eller extremt travintresserade människor. 

Stig Hs bok är något helt annat.

Man behöver inte vara travintresserad för att uppskatta boken. 

Där Sören Nordins bok rakt igenom genomsyras praktik och rationalitet, hans personlighet, ger Stig H direkt i ingressen ett psykologiskt anslag och förklaring till hans drivkraft.

Ett barndomsminne.

Ett behov av att få uppskattning.

Tillfredställelsen av att nå det berömmet, om inte ett grundmurat hävdelsebehov, så i alla fall ett behov att prestera och att vara duktig som han burit på hela livet.

På ett snyggt sätt avslutas boken med en återkoppling till berömmet i barndomen och raderna, att det är samma tillfredstämmelse han känner när Solvallapubliken applåderna efter en seger. 

Drivkraften förklarad.   

HUVUDSPÅRET

Boken betar av allt de viktigaste i livet, karriären och travsporten, styckevis. 

Som i välskrivna biografier löper personliga händelser och allmänfrågor in i varandra, boken blir en väv kring huvudspåret, där det enskilda och allmäna bildar en lättläst helhet. Den starkaste känslan efteråt är: öppenhet, äkthet, kompromisslöshet.    

Boken hade nog inte blivit lika stark och underhållande om den inte skrivits mitt i livet.

Man vill ge sin syn på intriger, saker som hamnat i media tex, vilket i sig ger boken en intrig den annars saknat.

Biografier som skrivs i 80-årsåldern är mer överslätande rörande personkonflikter och mindre grälsjuk och allmänt mer förlåtande. 

Man är mest mån om att ge en fin bild av sig själv, konflikter mitt i livet har mist sin betydelse. 

Konflikter är spännande. Att läsa om…

All dramatik bygger på en konflikt, höjer värdet av konst, de många konflikterna i Mitt Spår höjer säkert värdet av boken.

En viktig ingrediens, i bokens framgångsrecept: Varje avsnitt har en poäng!

Varje stycke, som man på förhand tror ska bli sakligt idrottstorr och tråkig resultatbehandling har en oväntad knorr. Ett flertal konflikter med hästägare (Peace Corps, Utah Bulwark) mm.  

Ingen tvekan alls om att allt är ärligt framställt. Här finns inga efterhandskonstruktioner. Stilen och argumenten är så trovärdiga att ingen kan ifrågasätta om Stig H känt och tyckt och upplevt händelser så som de beskrivs.  

Även om andra sett saker på sätt.

Tex Sören Nordin. 

STIG Hs SPÅR

Stig Hs spår är långsiktighet.

Stig Hs spår är hästarnas tålighet, djurskydd.

Stig Hs spår är att bevara den svenska modellen. 

Stig Hs syn på hästar är motsatsen till USA och spåret är hälsa och diciplin och ordning och reda, detta är ingen travtränare som gillar halvspårskörning….   

Där Nordinarna byggde och utvecklade ville Stig H tidigt bevara den svenska modellen. 

Det gäller det mesta, från träning till balansering.

Stig H har blivit mer än en idrottsstjärna

Stig H har en egen akademi. 

Stig H delar ut stipendier.

Stig H har tagit plats som debattör.

Stig H-dekrationen börjar bli tydligare.

År för år.

Den som han började formulera redan i Mitt Spår.

Kanske för första gången.

1995

En travtränare halvvägs på sitt spår 

———————————————————-

————————

BOKEXTRA, del 3

———————–

Från E.J. till Lutfi

Om travsportens historia

Den här boken som heter Travet i våra hjärtan tyckte jag innehöll så många trådar att en recension skulle bli en alltför begränsad behandling.

Det är en antologi som tar upp det mesta inom travet, och varje kapitel är värd en kommentar egentligen.

Aldrig så triggande att skriva en sån där kort översikt och bara hasta över innehållet.

Istället vill man dra i trådarna och hitta egna infallsvinklar på sportens utveckling.

Man kan försöka skriva en recension också.

Travets födelse.

Första tanken är att travsportens historia är väldigt enkel och snabböverskådlig.

Jag tycker mig fått ett bra grepp över allt som hänt efter en genomläsning av tre travböcker.

Det är ingen myriad av skeenden, inte olika riktningar som löper parallellt, som inom andra idrotter. Travsportens bakgrund är mer en europaväg fram till idag och den historiska beskrivningen i boken känns inte förenklad.   

Det har nog att göra med travets pyramidstruktur, det är en liten värld i toppen. En relativt liten elit som dominerat och drivit allt framåt. 

Den andra tanken är att travsporten är gammal i Sverige, funnits i över hundra år i organiserad form, äldre än vad jag trodde. 

Man kan se ett genombrott på 1920-talet. 

Banorna som blev till då, Solvalla invigdes 1927, uppfinningen av totalisatorn, de klassiska loppens födelse.

Alltid kul att veta. När det hela började.

Men det är när man kommer fram till 40-talet som det börjar hetta till för mig eftersom det är då den travsporten som man känner igen idag tog fart.

Det var då nordinarna blev ett begrepp och förändrade allt och det sägs i boken att Ernst Johan Nordin är travets tvåbente stamfader och det är nog ingen överdrift.

 Nordin–de som byggde travsporten

E. J. Nordin fick tre söner som alla tre blev snudd på osannolikt stora inom sporten. Man får gnugga sig i ögonen när man läser om dem. Det låter hela tiden som fiktion-bok.

Tre bröders gigantiska insats och betydelse saknar motsvarighet inom någon annan idrott och inom någon annan verksamhet överhuvudtaget i samhället vill man tro. 

Så här säger Stig H Johansson, han som tog över efter bröderna: 

”Hade de (bröderna Nordin. reds amn) inte funnits är jag övertygad om att vi varit på en helt annan lägre nivå. För oss som kom efter var det oerhört tacksamt /…/ Manegen var liksom krattad.” 

Bröderna var idrottssjälar, tränare och kuskar men de firade inte bara enorma framgångar idrottsmässigt, deras roll historiskt var på flera plan:    

De uppfann och utvecklade den moderna träningen av hästar.

De uppfann den moderna utrustningen.  (Balansering, hovbeslag, urryckare i öronen, sidostänger mm.)  

De var avgörande för den svenska häststammen, avel och import.

De utvecklade säkerhet och körstilar. Under 50 års tid!   

Men framförallt är det de som utbildat dagens tvåbenta stjärnor.

Läromästarna

Stig H arbetade aldrig hos någon av bröderna Nordin men det har de flesta av dagens superstars gjort och då blir det ju väldigt konkret….

Att travsporten utan Nordin hade sett annorlunda ut idag måste vara säkert, uppfinningarna och metoderna hade man klurat ut senare ändå, men hur hade det sett ut i ett annat sammanhang?

Vilka möjligheter hade sporten haft att etablera sig? Hur stor hade den hunnit bli?

Bröderna Nordin har lärt upp de flesta av dagens superstars och man förstår vilken avgörande roll de haft på det sättet när man läser vad de säger i boken, Olle Goop:

”På den tiden var de andra tränarna i stort sett nöjda om hästarna tog sig i mål. För Nordinarna gällde det att förbättra individen för bästa möjliga prestation.

Det man lärde sig hos Gösta och kanske framförallt hos Sören under lärlingsåren har man alltid i bakhuvudet när man tränar hästar”.

Torbjörn Jansson säger att Gunnar Nordin hade allt och var en suverän yrkesman och tränare och Kaj Widell: ”det var ingen konst att Göstas hästar. De var otroligt lättkörda.” 

 Thomas Nilsson som har arbetat på tv4 länge säger:

”Gunnar Nordin har betytt allt för min karriär som tränare och kusk. Han var en obeskrivlig balanseringskonstnär, enligt min mening oöverträffad i det avseendet /…/

Som arbetsgivare var han helt oöverträffad och lyssnade alltid uppmärksamt till lärlingarnas åsikter och tog dem till sig. Dessutom var han en oerhört pedagogisk lärare och villig att lära ut allt”.

När man suttit och tittat på trav på tv4 har man ofta undrat: ”hur sjuttom kan Nilsson veta ALLT om hästar. Vilken nördig fråga som helst får ett snabbt svar.

Var har han lärt sig allt?

Nu vet man.

Arbetet i Travsporten 

Det oerhörda artete som travets människor lägger ner är det som fascinerar mig mest med sporten.

Det lockar mig väldigt mycket.

Lusten att driva verksamheten framåt, utveckla, arbeta tills man dör. 

Nordinarna var arbetsmyror.

Att vara travtränare är ett dygnet-runt-jobb. Man är personalchef, företagsledare, presschef, driftchef, inköpschef, sekreterare (kvällsarbete, propositionsläsning mm), materialförvaltare.

Dessutom tränar man hästar flera timmar per dag.

Sören Nordin arbetade tio år i USA och nådde stora framgångar och efter det fortsatte han till Italien!

Andra har gått i hans fotspår, och nu är det Åke Svanstedts tur. 

Pionjärer var Håkan Wallner och Bernt Lindstedt som gjorde succé i USA. Båda blev stora namn utomlands på 70-talet och inspirerade Sören Nordin.

Klart att det har positiva effekter på svensk travsport att tränare byter miljö och skaffar sig influenser. Att man knyter kontakter. Gör sig ett namn. Trav är så mycket mer än tränarna och kuskarna, det är hästägare och uppfödare och såna kontakter utomlands kommer svensk travsport till godo.

Samtidigt är det väldigt trist att de stora försvinner och det är många som inte gillar utveckligen

 Hästarna och Importen

Influenserna utomlands kom att betyda väldigt mycket från 70-talet till idag, framförallt på hästsidan.

Samtliga de som inom aveln fått titeln ”elithästar” är importer!

Pershing, Quick Pay, Zoot Suit, Alf Palema osv, kommer från USA!

Quick Pay var far till Victory Tilly och The Onion, och utan Alf Palema hade vi varken fått sett Gidde Palema eller dagens världsetta Torvald Palema!

Sverige kan inte leva isolerat.  

Travet i våra hjärtan går också igen de största hästarnas största triumfer, ett slags ”vad varje svensk bör veta” i loppväg. För att kunna kalla sig travintresserad…

Big Noon, Dart Hanover, Ego Boy, The Onion, Legolas, Copiad mot Pine Chip, Scarlet Knight med flera. 

Man tänker hela tiden idag när man se trav på utlandet, en stor del av svensk travelit bygger på import, både bland hästar och tvåbenta.

Invandringen av aktiva från Finland, Norge, Tyskland osv är det som särpräglar 2000-talet.   

Lutfi Kolgjini har blivit en av största och bidragit oerhört till utvecklingen senaste åren, tack vare unika kunskaper om avel, stam, hästexteriör osv.

Vinner han tränarligan om ett par år? 

Travet idag

Jag har ingen aning om hur svensk travelit ser ut om fem år.  Bara spekulationer.  Hela tiden nya namn, Lönborg, Lugarer, Lövgren, potentiella stortränare bland de nya.  

En av 2000-talets särprägel är att bredden på toppen blivit större och de stora stallen är fler idag: Stig H, Svanstedt, Goop, Kolgjini, Lähdekorpi, Bergh, Nurmos, Walmann, det är åtta nästan likvärdiga stall idag i toppen och svårt att veta vem som vinner tränarligan i år! 

Fyra av dessa invandrare. När året är slut kan vi få räkna in ”nykomlingar” som Lövgren, Lennartssom och Westholm bland de stora, så snabb och rörlig är utvecklingen nu. 

Jag gillar egentligen pyramidssytemet.  Och man kan nog fortfarande kalla det en pyramid, fast med plattare topp. 

Men det finns ingen självskriven herre på täppan längre! Som det gjorde tidigare med Nordinarna och Stig H. 

Jag vet inte hur en plattare hieraki skulle fungera. Om det nu blir så. Jag gillar pyramiden med en gigant och att fem sticker ut något och att strävan uppåt bland de yngre men en plattare struktur av jämlikar skulle kunna upp nya möjligheter för sporten….