brand
HÖSTDAGBOK fredag. Novemberblogg, 1. Rensa bort all ironi. 2. Syssla med källor. 3 Essä, krönika, dialoger. Fullklottrad helg, som TT sa. Skaffat mustasch, en rosa tröja som Erik, ingen ironi, sanning. Aftonbladet chockar, den bästa krönikan någonsin Ledin förstörde mitt liv Den bästa texten all time. I aftonbladet. om åsiktsbajamajorna. Trott att jag sysslat med essä hela livet, men inte enligt definitionerna, vet inte om den nedan uppfyller kravet på lättsamt, populärt... Definition 1. en faktabaserad text som är personligt hållen 2. kort avhandling över vetenskapligt ämne som är lättsamt, roligt skriven (ursprungsdefinition). 3 En uppsats, vilken i ett lättfattligt språk och med anknytning till en given händelse behandlar en dagsaktuell fråga.
Jo, givna händelser och dagsaktuella frågor, det levde brandessän upp till.
Horseracing Saturday
vm
avd1 3
avd2 4-10
avd3 1-6
avd4 1-2-3-5-7-8
avd5 4
avd6 1-4-7-9
avd7 7-11
HÖSTDAGBOK Gröna blad ner i mixern. Och chili. Det är aldrig för sent. Att lära sig laga mat.
Lisa Aschan hos Dirawi. Det borras i rummet brevid. Låter som en tandläkarmottagning. Jag har bokat kvällstid vid tangentbordet och vad ska man borra sig ner i...?
Fastnade i ett hål den här veckan. VM kommer på lördag. VM-sidan blev förstörd i lördags via mobilen, programmeringsfel, ringt htmlexperten , helt om på vm-lappen efter infon....
Vi skulle kunna gå ut fredag kväll föresten, jag bjuder på en dag gammal taco, du på en och halv öl. Det var längesen.
*
Nattsvart ute, soluppgång nånannanstans. Skådespelerskan jag träffade på en filminspelning, hon som bara kunde leva genom På spaning efter den tid som flytt, sa att hon blev depressiv på hösten, värst var tiden runt 16, när det blev mörkt.
Kenobollarna snurrade runt i huvudet och valde Svenska Brott som novembertema, kunde inte bli något annat, och nu undrar man bara vad det kan bli för essä av det. Det som är på tapeten, en om bränder, en om den kollektiva skulden kanske...
Eller bara ett kärleksbudskap, essän om alla misslyckade kärleksbudskap genom historien.
Jag kommer inte ha några vänner kvar alls, om jag ska börja publicera essäer här också.
Världens undergång pågår, en serie om världskrigen på svt, man får krypa ner i skyttegravarna. Och några timmar tidigare kom politiska budskap till svenska hemmen, ett utskick från ett parti, upprop om folkomröstning. Ganska taskig formulerad apokalys. Den svenska ohanterliga altrusimen börjar återgå till en "default skärm", normalläge. Men bör formuleras annorlunda.
Tacoparty en torsdag, flygbladet ordentligt feltajmat.
*
De moderna stridspiloterna på teve förra veckan, i händerna på en välformulerad upproriskt terrordystopi, och Churchillaspiranterna i händerna på oss, Palme i händerna på Löfven (man läser företrädarnas böcker och upptäcker att de brottades med samma problem, att vara minister är att vara krishanterare, ingen vet vad som väntar när man vaknar, det enda man vet är att det är en kris som väntar), alla vill ta plats i den långa serien av heroer på rätt sida av historien, någonannanstans.
Och nätet där nere, mänskligheten.
*
Mänskligheten, try and error.
Framtiden är ojämnt fördelad.
Men det är allas vårt nät, folket som bygger landet...
De vill också höras och synas.
Somliga gör allt och lyckas.
Somliga skriver sagor, somliga krälar som maskar i dyn.
Några borrar vidare.
Efter guld på havets botten.
Allt som kan bli digitalt kommer bli digitalt, som Pelle S brukar säga. Nu när folkmediet blivit ledmediet.
Torsdag 5 november, nu ska folket skapa sin novemberföljetong och några träffar rätt, den hårda vägen till genvägen, de som når stjärnorna för att de förtjänat det, för att folket vill.
Några hamnar här nere på jorden efter helikopterfärden.
Helikopterrånaren som fick sju år är tillbaka bland oss andra nu, den så kallade tv-profilen, han fastnade i kokainet, han gjorde Idol, och sen Kändisdjungeln, och direkt efter 14 dagar i Malaysia satte han sig i helikoptern på spaning efter 40 mille, sägs att kokain ger män hybris, de tror att de är odödligarna, familjefadern som fångades på övervakningsfilmen samma natt, på McDonalds i Täby.
Amanda kan inte missa Globen, Simon levererar Woodstock i den stenhårda semifinalen som blir mäktigare än finalen, och vad ska hända med Martin? Hoppas på klick, likes, votes, skiva, turne, eller respass i morrn, tillbaka till ratten, travbanan, vattenbilen?
Det digitala mediet sover aldrig.
Framtiden är redan här.
Den är här, fläckvis, framtiden är lite här och var, ojämnt fördelad.
Efter en vecka i den så kallade källaren är man på banan igen och kör korta break i höstdagboken, essäkort, nya givar, nygamla teman efter rättegångsveckorna, källaren, dyn. Det spelar ingen roll varför jag hamnade där. Man ska inte förklara allt.
Manualer om domedagen är det som streamas mest just nu, svt tajmade rätt, dokumentären om de utländska stridande, och som bakgrund: den svartaste berättelsen mänskligheten skapat, 1900-talet.
Veckans Brott häromdan, det eviga svenska-brott-temat.
En torsdagkväll.
Vi vet inte om det men vi är också med i den streamade serien av heroer.
Folket i stugorna. Upptagna vid skärmarna. Det som aldrig sover. Det digitala livet.
*
BROTTET BRANDEN, BRANDEN BROTTET
Tillbaka till en stabilare våning igen efter hisskänslan, terrorspekulation, destabilisering av landet ect, höstpyromanen och den flora av rykten han eller hon skapade.
Det har visat sig svårt gång på gång, att ta fast pyromaner. Det kan nog Leif GW bekräfta statistiskt. De tänder på. Försvinner. De jobbar med fördröjningseffekt. Och teknisk bevisning brinner upp.
När polisen varnade för moderna metoder slutade flytningboenden brinna. De meddelade att de skulle använda helikopter och film, och pyromanen fick kalla fötter, och ett bevis att övervakningskamera kan ha dämpande påverkan på brottslighet.
Sveriges historia innehåller bränder som olyckor eller som brott, från Eldkvarn till Västmanland, träden i skogen till träkåkarna i städerna, man kan göra många olika essäer på temat. De anlagda kan delas in i tre kategorier i den förenklade generaliseringsmodell kriminologi kräver, de privata psykiska sammanbrotten, de politiska, och en tredje i gränslandet mot olyckor.
Förra veckan sändes en dokumentär om Göteborgsbranden som krävde 63 unga liv halloweenhelgen 1998, och filmen speglade tragedin (efter tsunamin och Estonia den största tragedin i svenska fredstiden) ur två vinklar då och nu, direktverkan under infernot mitt i natten, och efterverkningarna 17 år senare.
Man funderade angående det första över olyckliga omständigheter i förloppet (branden hade pågått en tid i rummet intill, skulle självsläckts om inte dörren öppnats) och gärningsmännen (det var ett banalt bråk, ett helt meningslöst tjafs och motivet var inte att döda någon, de tänkte sig bara uppmärksamheten, att festen skulle avbrytas), och när bränderna i nuet pågick samtidigt, om pyromaner bara ser den primitiva tekniska antändningssegern och brasan framför sig, eller om de kan ta in konsekvenser. I det unga oförståndet en gråzon mot olycka. Och samtidigt unga män redan i brottets utanförskapskretsar.
Men mest funderade man över de långsiktiga följderna, mindre brottet branden än den löpeld av brott händelsen skapade.
Händelsen är en modern sociologisk studie.
Det var 397 ungdomar på diskot, nitton nationaliteter, för alla inblandade ett liv före och ett efter, och för flickan som förlorade sina två systrar var det första besöket på ett disko, de var 13,14,15 år, och från de fotoalbum med familjen hon bläddrade i var hon ensam kvar idag. Det var nog många som satt tårögda som jag den tevekvällen och skrev ömhetsbevisbrev.
Det är olika vid tragedier, något i människa, öga, ansikte som tar hårdare ibland, genom det hårdhudade, avtrubbade.
Män av det snittet som nu passerat 30 intervjuades, de hade överlevt helvetet och deras liv hade sedan blivit kriminella. Den drabbade miljön drabbades sen av en unik destruktiv gängutveckling av nästan amerikansk bloodskaraktär (som blivit en svulst på västkusten, ärvts av nästa generation) och traumat den utsatta åldern i redan en utsatt miljö slog till brutalt, och sant som han sa, att han innan branden var en glad 16-åring som knappt tjuvrökt, och omedelbart efteråt börjat med droger för att kunna uthärda den psykiska mardrömmen. Ett akut hjälpmedel.
Det hade krävts en massiv samhällsinsats, krishantering av enormt slag, eftersom katastrofen var enorm och pojkar som drogs in i den destruktiva spiralen genom drogerna och sen snabbt neråt blev frontfigurer i gängen ända fram till idag och det stora antalet, flera hundratals drabbade, gjorde att samhällets resurser inte räckte, det misslyckades med den bearbetning ungdomarna behövde, och kanske sant också, tanken att branden är direkt orsak till att gängkriminaliteten fick så stor och brutal omfattning just här, just i Göteborg.
De lever fortfarande med det, en mardröm som vi inte ens kan föreställa oss, en utsatt ålder i redan utsatt situation (och blev glasklart hur brådskade stort behovet av stöd till samtliga barn som vistades i skolan i Trollhättan när man-i-mask-gick-runt-och-mördade är idag).
Vad händer när ett liv verkligen tar slut ? När en barndom tar slut över en natt och när skyddsnätet inte räcker? Som om en brand orkade en samhällsbrand och underskatta inte effekten bland alla andra orsaker till utvecklingen efteråt här, det var inte enskilda individer som drabbades, det var hela stora sammanhanget, miljön med vardagen med vänner med hem med familjer, hela livet där slogs i spillror av minnesbilderna av högarna av kropparna, de som kom ut och de som blev kvar, beskrivningen av barnens panik, på gränsen till det outhärdliga trots många år och mil i avstånd, tumultet efter den explosiva spridningen av den sataniska hettan i makedoniska föreningens lokaler. Efter chockfasen följde ett kaotiskt halvår innan de fyra gärningsmännen hittades, de var 17, 18 år och om det inte varit för ånger och ett plötsligt privat erkännande för en föreningsledare som var psykolog till yrket hade nog mordbranden aldrig fått ett rättsligt uppklarande, om det istället var en ensam gärningsman, eller två.
Sten Johansson är den store pyromanen i modern kriminalhistoria. Han visar hur svårfångade de kan vara. Mellan åren 1968-76 anlade han tjugofem bränder inom en halvmils radie. Stickor och träull i en kartong, och ett ljus, som skapade fördröjningseffekt och han kunde hoppa in i bilen och befinna sig långt från gården innan den stod i lågor. Och hans fru hade precis ingen aning om vem hon hade levt tillsammans med alla år.
Gymnasielärarens extrema historia visar också en pyromans psyke, och förutom den polistekniska kopplingen, de utredningstekniska svårigheterna mellan de här tre vitt skilda fallen kan man som i alla brott skissa på beröringspunkten sargad mental hälsa, och kanske också en barnslig pyromanisk fascination för eld. Men man måste kategorisera och självklart handlar nerbrunna asylboenden om politik. Till skillnad från övriga och hur gärna man vill vilja binda ihop en essä om brott så där snyggt i överensstämmelsen, den psykkrasch tunga brottslingar delar, vore det orätt, när händelser så tydligt ingår i en politisk infrastruktur som flyktingkrisen ska de in i det facket hur borderline en människa än visar sig vara. (Man hamnar alltid på Hitler och hans politika medvetenhet, samt den inhemska tyska rörelsen han var del av, ww1 innebar den totala dehumaniseringen och tysk förödmjukelse, revanschism, hans psykiska problem blir underordnade)
Jag råkade läsa om Sten Johanssom häromdan och får avsluta med några tankar om det istället, mannen som satte halva Småland i skräck, det slutade inte där och då på sjuttiotalet, det spårade ur i en bisarr kulmen sent åttital, en nattlig räd då han helt desperat körde från en gård till nästa att tända på, utan att veta att polisen var hack i häl och de grep honom efter spaningen på morgonen.
Den klassiska pyromanen. Vad driver honom? Som om den mentala statusen är barnprimitiv, kanske en rökfascination de delar med andra , som andra kan hantera, som det stora destruktiva svarta sinnet inte kan hantera till slut.
Det utlösande var svartsjuka, och han hade varit suicidal, gått med självmordstankar rätt länge innan andra rundan, och det satt djupare, han hade varit intresserad av tändstickor hela livet, undersökningen sa en hjärnskada. Det finns alla möjliga böjelser och lockelser, fanns en svårbegriplig sexuell koppling i undersökningen också, han visade sig vara rejält psykiskt anfrätt, anmält stölder han själv legat bakom, tänt eld på sitt eget hus trots att sönerna låg och sov där inne, han hade varit besatt och förlorat all besinning den natten, och tanken man får om pyromanerna är att de inte har förmåga att se konsekvenserna, de ser bara elden, som en pojke, en brasa som för grillkorv med skolklass i skogen, lockelsen till lågorna, en antändningsseger, som en neanderthalare framför människans urprungliga uppfinningstriumf, eller bara gnistruset han skapat som han måste upprepa, känna en gång till, som att gå i barndom, som vuxenperversion.
TORSDAG DRAMA
....................