dag 17
scen1
TRIBADERNAS NATT
LIVIA Du planerar fan sommaren som om det nya livet inte finns. Du visar noll respekt för Leevi. Du beter dig som en jävla råtta.
JULIE Stick och brinn horunge. Res till Finland du. Ta med Leevi dit så tar jag slampsommar.
Det var lördag. Julie smällde igen dörren och försvann, reste hem till förorten klockan ett på natten. Uppe i trean på Skånegatan satt de tysta sen, Livia i femte månaden och en trött Sam som inte fattade vad han gjorde där. Mitt i ett triangeldrama. Kände skuld plötsligt. Till barnet. Till situationen. Det var väldigt mycket 2015 alllting... underklass och överklass uppdaterad, han var skyldig till deras möte, mediaelitisten och förortsbitchen, och hade kanske anat att det skulle bli Tribadernas Natt, men att det utvecklas till dödsdans....
De hade kommit hem från ett urbant safari slash smekmånad i Asien två dagar tidigare; nu var det måndag morgon uppe hos Sam på andra sidan stan och Livia hade gråtit en timme.
LIVIA Jag har tänkt på premiären på Vintersaga på tv4 i lördags. Fyra och fjorton minuter film. Ska titta på den igen på youtube idag. Tror den växer. Alla platser i låten med. Timbaktu och Börje symbolerna för norr och söder. Jag kände: precis vad jag behöver. Det var något i DNA som klickade. Vintersverige i mitt blod. Jag kände något äkta igen efter all plast. Efter Miracle Garden.
SAM Jag blev inte knockad som jag borde blivit. Hade krävts Monika. Eller Jerry. Men kräver fler tittningar. Redan 140 000 på youtube, efter två dar. Inte illa. Jag ångrar mig nu. Hade gärna hängt på. Hade behövt lite sol. Jag ångrar det mesta i hela situationen faktiskt. Hur ska vi lösa det? Ruttnade ihop fullständigt här i Sverige. Förra veckan. Jag har bloggat flera år och aldrig känt olust. Förra veckan kände jag äckel rent av. Gick in i ett träsk. Ett tema. Ruttnade sen totalt på både elitsinglar.se och på Jijang-Li. Hon kommer nästa vecka. Det visste jag. Men i övrigt visste jag ingenting. Hon sa att hon inte hade nånstans att bo. Undermeningen arrogant. Liksom, ta för givet. Där snackar vi överklass. Och golddigger. Det sägs att golddiggers är attraktiva I fantasin kanske. De vill något med sina liv, javisst... Men de är inte roliga människor när de kommer för nära. Snäll som jag är sa jag inget. Inget annat än javisst. Sen började jag koka. När jag lagt på. Ett vanligt syndrom. Jag kom in på temat musik och genus och hela barndomen kom tillbaka och vissa artister som jag upptäckte var symbiotiskt inlindade i de känslorna och totalt länkade med åren 10-21 och länkade med första relationen och första kyssen och första.... Därför så känsligt. jag vet inte om jag ska skriva om det nån dag. Varje låt en plats, en ålder. Började när jag var 10. Minns rummet, kasettbandet, och som om det var igår: satt och skrev ner texten ord för ord. Hamnade på platser på nätet där jag inte borde hamnat. På DN. En intervju. En av de där som stod för barndomsmusiken har börjat blogga. När jag fyllde 21 sa jag: måste vidare. Barndomen förbi. Levde sen samma 90-tal som alla andra i min ålder, gick på samma klubbar, lyssnade samma musik, wallraffade livet samtiden, man måste leva sin tid, man kan tycka att tiden är otrevlig och det var den ju under 90-talet men man ska leva tiden ändå. Man kan ju inte leva en annan tid. I alla fall inte när man är ung. Nu är jag gammal, och kan leva en annan tid. Den artisten hade flyttat till Skåne och gift sig, visste inte, inte följt på 25 år. Åldern mellan 45-75 är inte spännande, det är den som väntar. De mest spännande åldrarna är 10, och 80. Faligast är 17, för sig själv. Och 32, för andra: Breivikåldern, Unabamaren, och Charliemördareåldern. Nu är den passé, på väg in i
LIVIA t
SAM
LIVIA .
SAM .
LIVIA .
SAM
LIVIA t
SAM
LIVIA .
SAM .
LIVIA .
scen2
IDROTTSGALA OCH P3GULDGALA
scen3
CHARLOTTE KALLA OCH PETER SETTMAN
scen4
GÖRAN LAMBERTZ
scen5
HANS SKARPKLÖTH