farliga spaningar
FLINK FRI
spaning På rubrikerna igen. Massmördaren Flink släpps fri idag efter avtjänat livstidsstraff. De mörka rubrikernas man på livstid.... tänk Svensk brottshistoria. Spontantänk: redan? Spontant tycker man att han borde sitta inne längre men kanske tiden som går snabbt och en stor del av livet har gått för honom och för oss andra samtidigt och hur mycket har vi hunnit med här ute i jämförelse med honom där inne nästa tanke.... Livet sen då? Familjelivet kanske funkar någorlunda men samhällslivet funkar inte och ska inte funka. Man ska vara körd för livet. På de flesta sätt. I samhället. Vi snackar alltså topp-5, topp-10, grövsta svenska brott genom alla tider. Botten-5. Rankade för ett halvår sen. De grövsta morden, seriemördarna, massmördarna, när Quick var fejk finns det inte så många. Tillsammans med Stureplansmorden den ende svenske massmördaren av amerikanskt snitt. Kluvenheten inför detta med avtjänat straff och hur samhället ska bemöta efteråt och finns ju alltid en gräns, nivån på brotten. Tror inte något förlag vill ge ut hans bok. För smaklöst... En vanlig simpel mördare är helt okej. Och givitvis en vanligt grovt kriminell, om han avtjänat straff och gjort avbön och bytt liv. Det här är för grovt, och gränsen går vid topp10, vid Jack the Ripper. Kluvenheten allmänt också när kriminella byter liv och gör karriär på att ha bytt liv. Det är jätteviktigt, superviktigt. Att de byter liv. Och att de föreläser och arbetar mot brottslighet sen, och det måste vara dessa avhoppare som gör de bästa och mest påtagliga insatserna mot den grova brottsligheten. Liam Norberg. Kluvenheten. Först begå fruktansvärda brott och sen göra karriär på att skriva och tala om hur fruktansvärt det är att begå fruktansvärda brott. En helt bisarr grej, hans ju... Han är den störste rånaren i svensk kriminalhistoria. Kallas 930-miljonerskuppen. De grövsta värdetransportrånen, sett till både summa och till våldet som användes. Och fantasisummorna de rånade till sig använde de till att göra en långfilm av och det var liksom planen och var nånsin gick planen snett....? På planeringstadiet. Om man inte fattar att man är körd för livet som skådespelare och filmare i alla fall om man begått så fruktansvärda brott... Han var inte körd. Fortsatte som skådespelare. Fyra filmer! Fick ge ut bok på Norstedts förlag. Pocketpriset-guld för pocketutgåvan. Blev rik på kuppen. En bok till sen. En riktig framgångssaga och en framgångsväg fler borde testa... Kluvenheten. Det kanske är okej. På nåt sätt. Ändå inte i klass med Flink och inga liv på sitt samvete. Han blev religiös sen, och det är ju de två enda tänkbara vägarna sen.. De två enda platserna i samhället som förlåter alla, kyrkan och konsten. Båda har i alla fall visat djup ånger. Gjort fullständig avbön. Alltid något. Aktuellt hade ett reportage förra veckan om en ung amerikansk Flinkkille. Typ 19 år. Han hade också skjutit ner kvinnor nyligen. Det var ett reportage om kvinnohat. Lite samma som Breivik när man ska leta orsaker, vad är ideologi och vad är psykologi? Det hänger ihop och är både och. Hitler svårt psykiskt sjuk, och också politisk Det måste vara mest psykologi eftersom det är helt irrationella handlingar och självklart är de psykiskt störda. Det är politik och ideologi också även om handlingarna i sig är uppenbart kontraproduktiva och förvirrade för den politiska saken. Vet inte vad Breviks så kallade politiska ideologi var. En fantasiideologi som han hade hittat på själv. Nånting med Islam. Och om man tror att man kan påverka islams utveckling genom att mörda en massa norska 15-åringar är man ju inte helt psykiskt friskt.... Lite som terroristerna på 70-talet, en dokumentär på tv förra veckan. Små ligor som slogs för revolution och trodde att det var ett bra sätt att förändra världen på genom att skjuta ner vanligt folk och råna banker..... Killen i aktuelltreportaget, tyckte det kändes lite långsökt att hans makabra beteende skulle ha något med ökat samhälleligt kvinnohat att göra. Hade utlöst en twitterstorm där man gjorde den kopplingen. En psykisk störning. I kombination med vapenromantiken. Som alla unga massmord i USA. Skolångest i de flesta fall. En hämnd på skolan. Nu var det kärlekssorg och en hämnd för brustet hjärta. Lika skruvat beteende. En smuuula kontraproduktivt, liksom... Alla unga människor i hela världen upplever svår hjärtesorg och det är ofta den första stora förlusten i alla människoliv och det är en väldigt tuff smärta och man kan hantera den på olika sätt. Han la först ut en video på youtube där han sa att han blivit lämnad och nu skulle han hämnas.... Stört beteende, sjuk handling. Men reaktionen annars allmänmänsklig och man har hört tusentals såna där "hämndplaner" från unga människor med brustet hjärta och framförallt tjejer är öppna med det och "alla killar är skit... och nu ska jag aldrig mer träffa någon" och det är lika irrationellt men känslor av hat helt naturligt och steget till att göra som den där killen gjorde är väldigt väldigt långt och samma med Flink.... Han led av psykos, sägs det. Kanske. Nåt slags förvirringstillstånd i alla fall. Kanske bara kombinationen extremt vapenintresse+extrem hjärtesorg + extremfylla..... Breivik, Flink, killen i USA, det extrema vapenintresset och vapenromantiken och vapentillgången är en väldigt stor orsak, annars hade det ju inte hänt. I Flinks fall var alkohol en helt avgörande faktor också och när man är så redlöst packad att man inte minns nånting dagen efter..... Länk Midsommar nu. När man tänker på svenska traditioner och vad vi behöver förbättra de här heldagarna vi har är det ju mest alkoholen man tänker på... Nästan alla svenska helgdagar och traditioner bygger på alkohol. Utom Mors Dag. Lite måttfullare ... Framförallt julen. Jag har aldrig druckit alkohol på julen och det fanns ingen alkohol på julen i vårt hem. Det finns ju så mycket annat på julafton och klappar och spel och Kalle och Tomte och skinka och alkohol är malplacerat... Fanns inte mycket alkohol överhuvudtaget i vårt hem. Fanns ett spritskåp med flaskor som aldrig öppnades. Det fanns en högtid då det dracks. Midsommar. Jag dricker aldrig på andra högtider, nyår , lucia, påsk men just midsommar känns som alkoholdagen då man måste dricka. Vår familj slutade med det när vi firade för ett par år sen och kändes som något saknades. Midsommar var magisk, dans, musik, uppe-hela-natten. Det var då man gjorde barn.... Den natten. Alla i min släkt fyller år mellan den 20 mars och den 26 mars, och alla andra i släkten kallas "de skamliga människorna", de som tillverkades på andra dagar när man inte fick göra barn..... När jag gick på Folkhögskola hade vi en väldigt präktig lärare i ämnet Friskvård och han var stor alkoholmotståndare men de fanns en dag då han drack. Midsommar. Och då drack han rejält och föll ur stolen och efter det tänkte jag: ja, så ska man göra, alkohol en dag och det ska vara midsommar.... Kluvet med alkohol också. Det får ju inte bli för skruvat , inte ens på midsommar... . Tyst om alkohol på alla sätt och vis och tyst om allt det som alkohol orsakar och de flesta grova brott bottnar i alkohol, Bobby, Flink, Stureplan, Hagamannen osv, och de flesta sjukdomar, och många typer av sjukdomar och död indirekt där man aldrig gör den kopplingen, tex cancerfall, självmord. |
MILJÖPOLITIK
spaning Miljöfrågan har seglat upp under året från en ganska undanskymd position till den absoluta täten. Lyftet kom första veckan i augusti på grund av skogsbranden i Västmanland. Det var den i särklass värsta branden i svensk historia och orsakades av värmerekord och torka. Ännu ett uppvaknande vilka faror klimatförändringen för med sig. Svenska folket är mycket naturintresserade och vi blir alla upprörda när vi hör om miljöskandaler, överfiske, skogsskövling, övergödning, men den stora nöten att knäcka och som man ju aldrig blir riktigt klok på är ju hur mycket av politik detta i relation till all den andra politiken... Utomparlamentariskt betydelsefullt men relevansen vid en jämförelse... och nu blir tankenöten maxad... när det till och med ska bli regering för första gången.... Tänk Det slutgiltiga politiska genombrottet för miljöfrågan i Sverige kom valåret 1988 efter flera års intensiv miljödebatt. Tjernobylkatastrofen ägde rum 1986 och ökade Miljöpartiets stöd i opinonen, och de gjorde entré i riksdagen 1988 efter ett år av säldöd i Kattegatt (som sen visade sig bero på virus och inte på miljöpåverkan). Jag gick på högstadiet och sen på gymnasiet de här åren och man minns vilken snackis det var med miljön, inte minst i klassrummen och det rådde lite av undergångsstämning. Några lärare hjälpte till att spä på oron. På den här tiden var det många olika katastrofscenrion. Tjernobyl låg topp-3 på disaster-listan första tiden, tillsammans med ozonhålet och försurningen. Minns att det som hände med Rehnfloden gjorde oss väldigt deppiga på högstadiet den här omvälvande epoken..... Den hotande miljökatastrofen var en större skräckkälla än krig för oss som skulle bli vuxna snart och ge oss in i oviss framtid, och det var helt säkert samma känsla som 15-åringarna kände inför det reella kärvapenhotet hösten 1962 och hela den epoken.... 1991. Mitt första val. Jag stod bakom skärmen. Valsedlar och kuvert i handen. Ingen aning vad jag skulle rösta på. Hade inte börjat tänka på det. Nu måste man ta ett beslut och hade en minut på sig. Muren hade fallit två år tidigare. Allt var upplöst. Allt var i förändring. De där ideologierna som man läst om och tänkt på och tragglat under alla år.... de kändes helt döda. Minns att man var ruggigt besviken på dom och fanns ju ingen ideologi som funkat under 1900-talet... Konservatism, socialism, liberalism. Dåtid. Mossigt. Gammalt. Snacka om överspelade... Mer saga och fiktion än verklighet. Ja, det fanns två block på den här tiden och under hela 70- och 80-talen hade det varit en ideologisk kamp och huvudmotståndarna var m och s, konservatism och socialism... (Socialismen hade kollapsat totalt, när muren föll. Konservatismen självdog ungefär samtidigt i Sverige , och den var ju ganska otrevlig den också de här decennierna och underlig och svårbegriplig för alla svenskar idag och ungefär som den är i USA där begreppet "traditionella värderingar" inom familjen låter bra men i i praktiken mest betyder att man ogillar folk som inte lever i samma familjerelationer som en själv... Överhuvudtaget präglades konservatismen och dess anhängare av underlig snedvriden människosyn under 1900-talet i Sverige, man fnös öppet åt fattiga, knarkare, invandrare osv). Mp tillhörde inget block. På den här tiden. Man tog ingen ställning. Röstade på Mp. Överraskning för mig själv. Skämdes lite och berättade det inte för någon. Inte för familjen. Då hade man placerats i flumfacket och töntgänget. Man kunde inte se sig själv där. Egentligen så långt ifrån man kan komma. Men man måste ju rösta på något parti. För mig hade ismerna dött, totalt tappat attraktionsvärde och allt det där kändes pubertalt.... Allt hade prövats i världen och misslyckats i världen och man var less på ideologierna och blocken och miljön kändes konkret och uppkäftigt och en protest och en provokation mot en själv och allt och enda alternativet just 1991... Enda gången jag röstat på mp. Relationen till ordet miljöpolitik är en kluvenhet idag, en tankenöt, och får försöka förklara den sist i inlägget... Jag var ju starkt påverkad av lektionerna, vissa lärare.... Biologi. Hennes lektion om ozonhålet. Det var ett oerhört katastrofscenario hon målade upp... Människor kan inte leva utan ozonlager och redan hade 30 % försvunnit på några år och utsläppen ökade och effekten av utsläppen visade sig först 20 år senare sa hon och då kunde man räkna på hur lite ozonlager det skulle finnas om 20 år och planeten var ju obebolig då och det här måste ju vara viktigare än jävla ekonomiska ismer.... Man kände sig väl kanske lite lurad av undergångsprofetiorna, när Rehnfloden som hade varit totalsabbad och stendöd var renare och friskare än någonsin ett par år senare.... När försurningen som hade varit ett sådant hot började minska rejält. Och plötsligt inte var något problem alls. När det enligt experter bara var positivt att små ekosystem dog, nödvändigt! När vi fortfarande kunde leva på planeten 20 år senare... Ozonlagret hade återhämtat sig! Tror det var runt 1988 som ett nytt fenomen dök upp. Växthuseffekten. Ingen omedelbar undergång runt hörnet tänkte alla, och "bara skönt med varmare väder" första åren och svårt att ta in hur den skulle utveckla sig och man tog det ganska lugnt.... Isarna smälte, okej... men regnskogen, ozonlagret och det andra var konkretare. Fortfarande svårt att fatta... (ingen vet om den här gradökningen om femtio år "bara" betyder lokala naturkatastrofer och flyktingkaos och sånt, eller om hela ekosystemet ballar ur fullständigt och tyfoner jämnar NY och hela länder med marken och domedag, och att det blir en upprepning av det som hände för 250 miljoner år sedan då värmeökningen utrotade 90 % av jordens djurarter ...). Men den förändrade allt. Den tog över allt annat såsmåningom och krossade andra miljöfrågor och om inte den grejen dykt upp hade mp inte funnits idag.... Nu handlade det inte längre om små ekosystem som dog. Nu var det jordklotets hela jävla ekosystem som var i obalans... KATASTROFERNAS TID 2000-talet är terrorns epok men också miljökatastrofernas och vi vet att det beror på den globala uppvärmningen... Jordbävningar, tsunamis, orkaner, extremklimat. Katrina, Gudrun, Thailand, Haiti, Indonesien.... Det finns två partier i valet som är kopior på varandra och deras enda tanke är att regera fyra år och attrahera så många som möjligt, de har inga visioner men de kan regera... Övriga partier har visioner men kan inte regera och många är enfrågepartier i grunden och utifrån den visionen bygger de all politik: miljön, relationen mellan kvinna och man, fenomenet med folkvandring och invandring, familjen, internetfrihet osv. Ofta tycker man att det är ett skevt och märkligt sätt att förhålla sig till livet och politiken och människan, men man måste profilera sig och om man ska välja en av dessa ganska inskränkta utgångspunkter att bygga allt kring.... ibland kan man tycka att miljön är den mest relevanta av de som finns i Sverige idag .... men hur relevant är den politiskt...? Hur mycket inskränkthet är det och hur mycket politik är det? Man vacklar fram och tillbaka hela tiden..... Ingen vet, och en tankenöt... Sverige har tidigare varit förskonat från naturkatastrofer men nu när även Sverige haft extremväder och naturkatastrofer under 2000-talet förstår man att hela ekosystemet är rubbat. Det stormar som aldrig förr i vårt land. Det är helt exceptionellt i historien, om man tittar på antalet allvarliga stormar i vårt land sedan år 2005.. Och Gudrun var ju den värsta genom tiderna, rekordskador på skog och telenät och 18 döda. Det pågår här och nu och inte en flummig framtidsfråga som det var förut och det är väldigt akut och allvarligt men det finns flera problem för mp ändå....1. Enda miljöfrågan som engagerar idag. 2. Sverige står för 0.15 % av de globala utsläppen och även om vi skulle minska med 50 % skulle det inte ha någon påverkan på uppvärmningen och när det handlar om en global fråga är det svårt att locka väljare med en inrikespolitik. 3. Alla partier tar den globala uppvärmningen på största allvar och svårt göra det till moralisk ideologisk fråga. Miljöpartiets ekonomiska princip är enkel, skatterna ska höjas på det som smutsar ner miljön och sänkas på det som är bra för miljön. Jag har inga problem alls med miljöpartiets miljöpolitik. Men det finns ju frågor som inte handlar om miljö också. Det finns saker som berör människors vardag. Och liv och död. Man är lite rädd för att deras bredd och allmänintresse inte räcker till..... När man surfar runt och läser om miljöpartister så handlar allt om miljön och när de kommer in på andra ämnen avslutas meningen med "det hållbara samhället" och de verkar vara fixerade. Det är lite så med Mullefolket, friluftsmänniskor, de naturintreserade som man ser i naturrutan.. ganska insnöade och inte särskilt intresserade av sport och bilar och Ukraina och sånt som vi andra. Hur regeringsdugliga är dom? Jag är full av beundran för alla som arbetar med miljöfrågor och engagerar mig i vissa saker, stort och smått, och mest handlar det om Östersjöns vatten, och ibland är det algblomning och senaste två åren renare än nånsin där vi bor och mer fisk än på 75 år säger far och förut trodde man att det var långsiktig katastrof när det kom larmrapporter om halter av kvicksilver men idag vet man att det bara gäller ett eller par år och sen är det andra halter igen.... Det där att de överdriver... Blir så. Naturligt. När man läser Gröna Bloggar. Det händer ju hundra miljöskandaler världen över varje dag och många naturkatstrofer hela tiden i det lilla och i det stora och visst blir man fruktansvärt upprörd... Jag kan bli fruktansvärt upprörd när man ser på tv eller läser någonting... överfiske, skogsskövling och övergödning..... Den där dokumentären om Trumps golfbana i Skottland och den miljöskandalen... fortfarande upprörd... den här upprördheten gör att man skriker skandal och katastrof hela tiden och 27 000 djurarter dör ut varje år och väldigt många ekosystem och det finns 10 000 000 djurarter i världen och man blir fruktansvärt upprörd... men hur stort är det i svensk inrikespolitik? I relation till annat? En tankenöt.... Ska man försöka reda ut det... Länk 1. Som ett slags livsfilosofi är naturen (och miljön) mer relevant än andra ämnen som enfrågepartierna valt. Allt är ju en enhet och allt är ett kretslopp och människan kommer från naturen och är en del av ekosystemet och naturen och miljön, och visst.... inte långsökt att använda naturen som en utgångspunkt för livet, människan, som en filosofi. Eller en religion rent av.... 2. Hur relevant är miljön och naturen när det kommer till politiken? Mellan år 95-05 var man ganska trygg i den där frasen "naturen läker sig själv" eftersom det visat sig att skräckscenarion var milleniebuggar och att naturen läkt sig själv extremt extremt fort efter larmen och katastroferna. Men sen kom Gudrun och hennes efterföljare och isen vid polerna är borta för evigt och om det skulle vara så att experterna var säkra på total ekosystemdöd och domedag om 50 år pga uppvärmningen, då skulle självklart hela svenska folket rösta på Mp... 3. Hur relevant är miljön i övrigt politiskt? Hur placerar man in den mot allt annat...? Den blir ju faktiskt mindre och mindre ju äldre man är och ju mer man vet och vore det inte för uppvärmningen skulle miljöfrågan kännas ganska liten och ganska världsfrånvänd och lite obehagligt sekteritisk idag (som politisk utgångspunkt....) Så här är det: minst 80 % av all politik kommer alltid sakna koppling till miljön. Så är det, hur viktig miljöfrågan än är... 90 % av allt regeringsarbete handlar om andra saker än miljö. Det måste man ha i åtanke. Man måste ha ett intresse för VÄRLDEN, och inte ett intresse för naturen. Det vi snackar om på den här sajten handlar till störst delen om människor, och människors relation till människor. Detta med miljön som utgångspunkt för all politik, tanke med några exempel.... Miljögifter, och Östersjön är nog de mest konkreta miljödebatterna på det nationella planet idag.... Vi berörs av Östersjöns mående. Det är viktigt att Östersjön mår bra. Man blir glad när man hör att folk engagerar sig. De måste finnas, övervaka, lämna larmrapporter. Det berör allt levande i havet, fisken och människan framförallt, fisknäringen. Höga halter av kvicksilver, och andra miljögifter, i fisken, det påverkar fisken och kan påverka människor. Kan orsaka cancer. . Samtidigt dör 1500 svenskar varje år av självmord... 7000 dör pga rökning, och enligt socialstyrelsen dör 2000 svenskar pga alkoholrelaterad diagnos, enligt socialstyrelsen.... (Då räknar man inte självmord och olyckor och cancer och annat och den där siffran över alkoholdöden innehåller bara leverskador och ett gigantiskt mörkertal och ett barn fattar att väldigt många cancerfall och hjärtdöd och andra sjukdomar beror på alkohol... Alkohol skadar ju allt i kroppen och skadar hela systemet, och allting hänger i hop i kroppen och är ett system som inte får rubba och alkohol rubbar det och alla vet hur kondisen försämras av en enda fylla och hur kroppen mår....) Slår man ihop alla gifter, droger, alkohol och tobak , skador och olyckor och självmord och allt lär det vara över 20 000 svenskar som dör varje år och det är sånt som man kan påverka politiskt och känns mer i hjärtat än kvicksilver i fisken. Miljöskandalerna i världen..., utsläpp, BP, de kan kosta enorma summor och man blir upprörd och påverkar fågelliv och både mindre och större ekosystem.... Östersjön: 2003 inträffade ett av de värsta spillen när det kinesiska oljefartyget Fu Shan Hai, tankat med 1 700 ton olja, förliste utanför Bornholm. Oljan flöt i land längs Österlens kust och saneringen gick på hundratals miljoner kronor. Och i oktober 2000 drev olja av okänt ursprung i land vid Gotska sandön. Nästan alla öns stränder täcktes av oljeklumpar som fick plockas upp för hand. Med många miljöskandaler blir man mest irriterad på folks slarv och dumhet....... Och samtidigt dör 1 miljon människor av självmord varje år enligt WHO.... En miljon människor och det är lika många som pelikanerna som drabbades i Mexikanska golfen. Samtidigt dör 200 000 av narkotika i världen och stort mörkertal där och en bra bit över 500 000 människor dör helt tragiskt i olyckor varje år världen runt och många skulle man kunna förhindra.... Det borde vara 1 miljon som dör i olyckor, en uppskattning, om man räknar antalet som dör i Sverige och vi har 0.2 % av världens invånare och ett väldigt stort säkerhetstänk på alla sätt, till skillnad från Thailand, Chile, Peru, Kina, Brasilien där folk dör som flugor i olyckor.... Folk avrättas i Irak och Syrien, oskyldiga fängslas och torteras världen över, och orkar man bara sätta sig in i människorättsfrågor världen över en enda dag av sitt liv.... så förstår man den fruktansvärda humanitära situationen.. Kina. Brasilien! Afrika.... Små ekologiska sammanbrott blir underordnade. 500 000 människor mördas. Många som lever på gatan, i kriminalitet...Och folk lider i Sverige också, framförallt av hemska sjukdomar, och följer man människor som drabbas av svåra sjukdomar (1500 drabbas av hjärntumör varje år och har följt några senaste åren tex) så blir sjukvård, psykvård, vård och omsorg och annat överordnat de här ekologiska frågorna som inte har direkt humanpåverkan, och där naturen återhämtar sig relativt fort. Uppvärmningen är obehaglig och förnekarna är obehagliga men när man levt ett stund på jorden kan miljön som utgångspunkt för all politik också ibland kännas obehaglig..... |
VINST I VÄLFÄRDEN
spaning Riskkapitalisterna har tagit över den svenska välfärden. Enligt undersökningar anser det svenska folket att det är ett högriskprojekt som pågår och att priset efter sammanslagningen med Casino Cosmopol för den svenska skolan (insatsen vid Black Jack-borden) och rektorerna (croupierna som delar ut drinkar och spelkort) och eleverna (kulorna som nu rullar på rouletteborden i Stockholm, Sundsvall, Malmö, Göteborg) kan bli för högt.... Frågan blev Löfvens första stora strid som partiledare. Förra året drev han stenhårt linjen att behålla alla system alliansen byggt upp och trots tufft motstånd internt segrade det vägvalet under kongressen. Om S får makten väntar en uppgörelse om vinst i välfärden med samtliga fyra allianspartier. Den svenska opinionen är av annan åsikt och vanligt folk som man möter på bussar, flyg, taxibilar och travbanor menar att det bara finns en väg för Sverige om det scenariot blir verklighet: ett stup rakt ner i avgrunden. Ingen kan idag förutse eller gissa valutgången så här en månad före ödesnatten den 14:e. Det blir ett spännande resultat, och en öppen utgång att vänta. En månad från idag. Andra söndagen i september. En dag, en kväll, en natt och en framtid som vi alla har möjlighet att påverka. S är i ledning just nu men ju mer verklighet som får utrymme i valrörelsen desto mindre blir gapet till övriga partier. Ingen vet hur S tacklar den här laddade och mest grundläggande frågan för den svenska tryggheten och välfärden. Vad händer... nu när den måste ställas på sin spets i valdebatten? Tänk Under 1900-talet pågick ett militärt kallt krig. Supermakterna delade upp världen i öst och väst, och kapprustningen ledde ända ut till rymden. Det var också ett ideologiskt krig mellan frihet och förtryck, och mellan marknadskrafterna och det klasslösa samhället. USA vs Sovjet. Det känns som igår men samtidigt en annan tid. Högstadiet. Minns de där lektionerna när läraren skrev USA på ena sidan och Sovjet på andra sidan och det var pest eller kolera och i USA fanns frihet men stor fattigdom och stora klasskillnader och i Sovjet fanns förtryck men inga klasskillnader. Två extrema varianter. Sverige var bäst. Mittimellan. Vi hade frihet och ingen fattigdom..... Så sa läraren och svårt välja mellan de två och det var långt inne på 80-talet och egentligen löjligt eftersom svälten var enorm i Sovjet och Gulag hade avslöjats för länge sen och valet ganska lätt.... Bara några år senare drev den ekonomiska kollapsen fram slutet för Sovjet och när man sen sammanfattade Sovjet var det ett stort fiasko och en mänsklig förlisning: en ekologisk och ekonomisk och humanitär tragedi. Friheten som begrepp var det enda som återstod. Friheten var det som människan hade kvar att hoppas på och jag tror att det var några år innan muren föll som jag blev anhängare av friheten som samhällsidé och de där åren mellan 10-15 hade man inte kunnat köpa konceptet som innehöll så mycket konkurens och utslagning och så lite empati fullt ut men minns att det gick snabbt på ett par veckor och som en kort parentes kan man beskriva hur det gick till och kommer ihåg Kent Anderssons sommarprat "det enda människan behöver... är friheten...när allt kommer till kritan... när allt allt allt är förlorat..... då återstår bara friheten", och man minns en dokumentär från om uteliggarna i New York och det är ett permanent tillstånd för de flesta ...detta med fattigdom... men alla hade en dröm... alla som samlade burkar på gatorna hade stort leende på läpparna... konstigt tyckte man... men alla hade en dröm... en skulle starta en stiftelse och hjälpa andra.... en annan skulle skriva en bok och bli rik... det verkade att alla trodde att tillståndet var tillfälligt.... verkade som att drömmen höll de vid liv... det verkade som att drömmen gjorde att de härdade ut fattigdomen. Friheten var till och med viktigare än den ekonomiska situationen. Friheten var viktigast. Friheten var störst. Frihetens ideologi liberalismen tog över världen och den blev allt mer dominerande och under 90-talet framträdde den riktning som skulle ta världen med storm och förändra allt: nyliberalismen. Man såg farorna med den extremliberalism som uppstod och det tog några år innan man själv blev ett stort marknadsfreak. En sak var att kapitalismen hade segrat globalt, nu hade vi prövat allt och det här var det enda system som fungerade. En annan sak var sen den starka förändringpotential marknaden uppvisade runt om i världen. Framförallt i Sverige. Det var marknaden i sig som drev fram de nödvändiga förändringarna. Folket. Maknaden var folket och folket vill gott och marknaden blev ett slags definition av den goda demokratin. Människan har en överlevnadsinstinkt. Vi känner när något är på väg att gå galet och det är vi och bara vi som kan göra något åt det. Ingen stat hade fixat det under 1900-talet.... Tekniken och forskningen bytte spår, humankapitalet kunde i framtiden värderas upp, det naturvänliga började sälja, närodlat, miljömärkt, miljövänliga bilar. Marknaden bytte ansikte. I det totalitära Sovjet var det staten som styrde genom regleringar och eftersom Sovjet kollapsat var det en självklar slutsats för 2000-talets ideologer, ekonomer och politiker att alla former av regleringar var negativa. Tanken skruvades till max och fick ett abrupt slut 2008 då plötsligt världen fick uppleva den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet och det som orsakade den recession som ännu pågår var just bristen på regleringar och en helt absurd bolånebubbla i USA. Hela länder nära konkurs, Island, Grekland, Spanien. Krisen global och monumental. Nyliberalismen var död. Världens ekonomer är idag överrens om det grundläggande feltänket; att människan inte kan hantera den totala friheten när det rör sig om såna här summor som kan sätta länders finanssystem ur spel, när enskilda individer på banker kan svindla andra på gigantiska belopp. Det måste finnas regleringar. Den enda, och rätt naturliga framtiden: en medelväg. Det är den balansen mellan privata aktörers frihet och regleringar som Borg och Norman och alla pratar om idag när man istället för kortsiktig tillväxtökning förespråkar trygg långsiktig tillväxt. Ingen hade räknat med detta... att friheten kunde löpa amok på detta sättet... Bostadsmarknaden. Friheten var ju det enda som återstod och ingen kunde tänka sig att människan kunde få för mycket frihet... Det hade handlat om frihet på mikronivåer tidigare, och ingen hade räknat med att friheten kunde löpa amok på denna nivå, dessa enorma volymer, makronivån. Friheten var ju det enda som återstod och det hade Timbro berättat för Sahlin. Ingen hade räknat med att friheten kunde löpa amok och slå omkull hela finanssystem och fräta sönder hela BNP inifrån... Friheten hade blivit för stor. Ingen hade räknat med att friheten kunde bli SÅ HÄR stor och direkt efter kraschen på bostadsmarknaden riktades ljuset mot ett annat område där friheten hade löpt amok...... Det är här svenska folket kommer in i bilden. Svenska folket och deras åsikter 2014..... Nyliberalismen slog rot överallt och i vissa länder överlevde avarter av ideologin finanskrisen och det svenska folket menar att det frihetstanken spårade ur i ett absurdum. Socialdemokratin upplevde ett sammanbrott i flera länder, och identitetslösa gick de vidare utan tankesmedja och utan den intellektuella spänst och skärpa som präglat rörelsen under 1900-talet. En av nyliberalismens tankegångar var att även välfärden skulle fungera utan regleringar på en privat marknad och Sverige blev landet som i störst utsträckning trodde på idén och det är den idéen som det svenska folket nu ifrågasätter. BAKGRUND SVERIGE Pysslingen och lex Pysslingen, två centrala begrepp i den svenska politiken under 80-talet. Ett dagis. En symbolfråga. Och embryot till det vi ser idag. Det var här allt började. De som ville blanda in privata aktörer i välfärden för första gången i Sverige mötte motstånd. Framförallt var det en intern socialdemokratisk kamp (Sten Andersson och Lisbet Palme på ena sidan och Feldt på andra sidan) och historien kring detta första försök i att öppna upp för marknadskrafter i barnomsorgen hade nog inte blivit så infekterad om det inte varit Wallenbergssfären som skulle stå för marknadskraften när det begav sig. Wallenberg var på den här tiden synonymt med svenska börsen. (Deras maktställning på börsen är fortfarande unikt i ett internationellt perspektiv, andelen 30 %.) Feldts grundtanke var en ekonomisk kalkyl, och utgick inte alls från det ideologiska slagordet valfrihet som allt handlat om senaste 20 åren. Han ville avlasta staten helt enkelt. Pumpa in kapital, öppna upp, en vanlig BNP-analys som alla nya regeringar och finansministrar gör... Ja, alla gör ju samma analys när man tittar på Nådiga Lutan och utgifterna i budgetpropp varje år: en jättestapel över skola, vård och omsorg, och sen en massa ynkliga småstaplar och alla tänker: "totalt meningslöst att spara in på den där lilla lilla lilla stapeln som heter kultur eller den ynkliga pyttestapeln som heter idrott när det finns en monsterstapel som är 100 gånger större och bättre spara in en procent av den istället för att kapa halva småstaplarna...." Välfärden är det som kostar i Sverige. En självklar fråga för alla finansministrar före och efter Feldt: hur sparar vi in på välfärden? Sen kom Bildt och rev upp lex Pysslingen och sedan följde en fullskalig explosion av privata aktörer inom välfärden under 2000-talet och det är den stora berättelsen om Sverige i nutid. Vi var unika på många sätt fram till 1990, med världens största skattetryck t ex, och det tog 20 år efter Pomperipossan innan det fanns politisk vilja att ändra på det. Idag är vi unika på ett annat sätt och det finns ingen politisk vilja att ändra på det trots opionstrycket. Sahlin och Löfven som segrade inom S är tex hängivna lärljungar till Feldt och Friedman. Det är här svenska folket kommer in i bilden. Svenska folket och deras åsikter. Enligt undersökningar är 50-70 % av svenska folket motståndare till vinstuttag i välfärden, och 84 % av rektorerna är motståndare till vinstuttag i skolan (enligt undersökning som redovisas i svt i onsdags) och frågan är: har svenska folket rätt eller fel? SJUKVÅRDEN En majoritet av svenska folket är motståndare till privat sjukvård och jag tycker att de har fel. Utvecklingen vi sett senaste åren har varit positiv på många sätt. (På samma sätt som många andra avregleringar . Många apotek tex är bara positivt.) Valfriheten har ökat. Sjukhusen är fler och därmed närmare patienterna. Köerna har blivit kortare . Inom sjukvård finns ett effektivitetselement. Här kan ett vinstintresse göra nytta. Varför fungerar sjukvården på en marknad? Ett sjukhus utför en tjänst för en privatperson och tjänster, som att gå till en frisör och klippa sig eller att besöka en läkare, styrs precis som varor genom konsumsion av ekonomins lagar utbud och efterfrågan, pris och kvantitet. Ja, vi betalar för tjänster i vårt samhälle, och sjukdomen eller skadan är allt likna vid en produkt, i marknadsteorin. Man kan utföra vården bra eller dåligt. Genom teknik, kompetens, och smartare och effektivare hantering av allt det administrativa kan man utföra en bättre vård, bättre behandlingar. Det är på en lagom nivå som det är nu mellan offentligt och privat och det måste vara en balans. Sjukvården kan fungera utmärkt på en marknad, och lite konstigt att Sjöstedt inte ser det och vill stoppa allt. Vad är negativt med med privat sjukvård? Förutom det ideologiska etiska att sjukvården ska vara rättvis och jämlik.. Ja, privat sjukvård har visat sig väldigt dyr. I USA kostar den 17 % av BNP, i Sverige bara 11 % och ingen tycker att USA har en bättre fungerande vård. Finns det risk att vinsthets gör att kvalitén blir lidande...? Jo, men då går man ju till annat sjukhus nästa gång och självreglerande och dålig läkare och dåliga sjukhus har lika mörk framtid som dåliga bilar... Jag har haft kontakt med två läkare senaste året och några sjuksyrror och de klagar på allt och allt har blivit sämre senaste åren och det låter som katastroftillstånd men det har ju blivit sämre för alla människor och tror ibland att det är ganska vanligt gnäll i lågkonjunkturer och när en arbetssituation förändras, en omställningsfas, från bra arbetsvillkor till sämre ... men ändå tillräckligt bra? Det finns alltid en fara med vinstintressen i omsorgen (som ska handla om omsorg) och alltid en risk för en amerikansk situation men i nuläget funkar det okej. Länk Inom skolan ställs frågan om vinst i välfärden på sin spets. Hur gör man vinst på en skola? En stor majoritet av det svenska folket förstår inte det och det svenska folket är inte så dumma.... Den frihetsideologi som drog fram i Sverige efter Marxkollapsen nådde in i kärnan av det enda som ska vara allmänt, det enda som vi inte får riskera, och det enda som vi , eller enskilda individer inte ska göra vinst på: barnen. Skolan. Det är väldigt svårt för vanligt folk att förstå omfattningen av den explosion vi sett senaste åren i kronor och ören. Det handlar om astronomiska belopp som är i rullning. Jag har haft en vän som varit inblandad och haft förmån att följa med i racet, tankegången, och hur det praktiskt fungerar. Vi har bara hörts en gång senaste fyra åren men skit samma.... Han var med från början. Han är alltid på hugget när det dyker upp ett nytt hett område att spekulera i. Han var med i IT-bubblan år 1999. Han är riskkapitalist. Han är ointresserad av pedagogik och många som med svenska mått gjort unika förmögenheter på kort tid dessa år liknar honom.... Går det att illustrera vilka summor det handlar om? Löfven lovade 1 miljard i en jättesatsning på skolan i våras. Barbara Bergström, friskolekoncernen Engelska skolans grundare, var den person som tjänade mest pengar i Sverige 2012. Hon plockade ut 691 miljoner. Mer än Wallenbergarna och Perssonavvingarna. Mer än nån annan och vi snackar inte Casino Cosmopol nu....inte ensam om alla rätt på v75 ... vi snackar inte högsta vinster på eurojackpot.... vi snackar inte "tillräckligt för att ge hela örebro samma frisyr" eller egen finlandsfärja... Vi snackar inte egen Soumilines.... Vi snackar 691 miljoner som man kan vinna på att starta skolor i Sverige. Ett enda uttag från en enskild individ (en av många som plockat pengar från den svenska skola senaste åren) motsvarar alltså Löfvens hela jättesatsning på svensk utbildning.... Hur fungerar det? Sjukvård kan alltså fungera på en marknad med vinstintresse, och här kan man göra vinst genom bättre service och effektiviseringar osv. Inget av detta finns i en skola. Man kan inte effektivisera en skola. Det enda man kan spara in på är lärarna och maten, alltså det enda som vi absolut inte får spara på..... Man får inte spara på städning, lokaler och utrustning/teknik heller iofs. Systemet med vinstintresse inom skolan finns "bara" i Sverige och Chile på detta sätt och är utdömt av alla andra länder och av alla experter. Eftersom det inte fungerar... Eftersom det är svindyrt (Sverige har en av världens dyraste skola och blir dyrare för varje dag som går...). När det kommer till marknaden i stort handlar det om att "man kan inte vrida klockan tillbaka" men i detta fall handlar det om ett system som kommer självdö och har inte många år kvar.... 4-5 år i Sverige. Max. Alliansen insåg för flera år sen att systemet spårat ut och inte blivit som de tänkt och en i hög ställning i regeringen sa internt ett år sen: "det är förjävligt".... Politiken är den mest extrema marknadspolitik världen skådat (vad kan bli mer extremt än att tjäna pengar på barn/ta ut miljardbelopp inom utbildningsfältet?) och så långt ifrån socialdemokratins grundvärderingar man kan komma och sägs att S-ledningen sitter på Sveavägen och hoppas på reträttplats i ett miljardbolag inom skolan om fyra år, och göra som min vän (all-in fyra år och sen casha hem) men det finns ett stort hinder i vägen..... Svenska folket. Svenska jävla folket och deras jävla åsikter
|
GÄNG
span Vet inte så mycket hur det kriminella livet funkar. Lyssnade på Kunskapskanalen igår. Där fick man lära sig. Det var forskare och poliser som berättade. tänk De skapar kriminella gäng, nån gång mellan 15-25. Och alla har samma marknadsföringsplan för Gänget som de lärt av andra, emperi, på krimgänghögskolan..... Sker i tre steg, strategiskt, planerat. 1. Genom brott och våld skapar de ett rykte initialt. De vill framstå som farliga, i media. Som HA hos Ashberg, när de precis hade dykt upp i Sverige, runt 90 väl. 2. Ryktet för att de får tatus och kan knyta till sig foolk. Rekryteringsfasen, etableringsfasen. 3. Den sista fasen befinner sig HA i idag, när de nått toppen och blivit etablerade är det motsats till första fasen, nu vill de framstå som rumsrena i media. INTE farliga. En helt vanlig bikerklubb, trots att inga har bike längre länk IS använder exakt samma tänk och har exakt samma plan som de här Gängen, fast i större skala. Det är inte alls någon långsökt koppling. Det är inte svår filosofi, det är en väldigt tydlig länk till tänket..... Det är också en medveten strategi. De är hemma i det här strategispelet, kommer från såna miljöer. De ska vara extremt farliga nu i initialskedet, chocka, locka till sig anhängare, och sista fasen kommer snart, och är redan här på vissa håll. Alla säger snart: IS är helt vanlig religion, inte terror. Inom ett år kommer vi möta en våg av anhängare som säger: IS är inte terror. |
PALME
span 29 år . Det är inte lönt att ha Åsikt. Om allt. Man lider ofta av Åsiktssjuka när man bloggar. När man inte lider av huvudvärk och feber. Kan jag göra blogg utan en enda åsikt nån dag? Åsikterna är portförbjudna när det gäller Palme och Ukraina. Ibland vill man släppa det och bara göra en betraktelse. Jag har inga åsikter om Palmemordet idag. Men en massa reflektioner..... Tänk Palmehatet, Palmemordet, Palmetraumat, i den ordningen. En åsikt om det sista där, utredningen om mordet: larvigt att Skarp sitter kvar efter 18 som förundersökningsledare, har man inte lyckats på 18 år är det bara att inse att man inte kommer hitta mannen med vapnet nästa år heller och ge plats för nya ögon.... Reflektioner, om det sista. Traumat är över nu. Traumat måste vara över, efter 29 år. Bort med de som var med på den tiden och som bär på traumat och in med nya som inte bär på traumat. Nu kan vi ha distans. Nu kan vi till och med skämta om det litegrann, i all fall om utredningen och privatspanarna. Nu är det historia. Nu är det samma relation till palmemordet som till Gustav II-mordet. Hela den svenska poliskåren på den tiden är utbytt. I alla fall 80 % av den. En mensaklubb har tagit över poliskåren och för dessa är det bara en merit om mördaren har koppling till poliskåren på den tiden, det skulle gynna de nya idag, då kan de säga: vi är en ny bättre generation ..... a la Zlatans relation till 94orna....... Hela rättsväsendet är utbytt, dött eller bara borta. Och samma gäller journalistkåren och alla andra kårer. Länk Reflektion: Palmehatet dog med Palme. Det när nåt man reflekterat mkt kring åren efter skotten. Samtidigt som Palmemordet skedde försvann palmehatet och kvar blev bara en enorm tystnad, glömska. Ingen vill ju prata om det. Och de som vill prata om hatet allra minst: de som hatade. De som hatade blev knäpptysta och kunde inte bli annat. Dels skäms man väl lite, dels vill man inte bli förknippad med det, deras mardröm: att tabloiderna eller böckerna ska inleda en serie som heter Palmehatet, och där allt som sas och konspirerades publiceras, och där de som sa det ställs till svars. Har någon sån bok skrivits? Har nån sån Kalla Fakta sänts? Borde göra det.... Det var ju 50 % av svenska folket. Som hatade. Från höger till vänster. I olika grad. Och framförallt är de nervösa att de ska betraktas som medskyldiga eller delaktiga, och så betraktas de ju, när citaten lyfts fram igen. Det där har man reflekterat mest över åren efter skotten, hur folk reagerade och tänkte sen, de som hatade och framförallt: mördaren. Han tänkte ganska direkt i alla fall: det enda jag inte kan göra resten av mitt liv är att bry mig om palmemordet. Den som startar tråden "Palme var idiot" eller "landsförädaren Palme" på Flashback blir inkallad till förhör direkt.... Tror han i alla fall. Det måste vara totalt ofarligt att skriva om mördaren i en blogg och till och med ofarligt att peka ut honom med namn och bild och har lust att göra det..... Den ende i världen som inte kan hota någon om något i Palmeärendet: mördaren, och den ende som måste vara laglydig resten av livet: mördaren. Så länge han inte hamnar i register kan han gå fri från eftervärldens dom, han tänker på eftervärlden nu. Han borde bo kvar i Sverige. I samma lägenhet. Men troligen drog han härifrån. Han var rädd att det skulle gå åt skogen med Sverige och sköt därför statsministern och när han gjort det drog han från Sverige....... Kolla upp alla som bor i Thailand, runt Medelhavet, och man kan kolla upp alla hustrumisshandlare också, där borde han finnas, om han finns nånstans, orimligt bära på en stor händelse inombords utan att prata med nån om nåt, och då skapas en frustration och den går ut över den närmaste, där man tror sig vara skyddad. En psykoanalystisk reflektion av mördaren jag gjorde för 10 år sen ungefär när jag trodde att jag mötte honom på Valla..... Tror fortfarande att det var han. Han betedde sig som mördaren i alla fall. Fick en väldigt stark känsla. Har fått den känslan fyra-fem gånger i o f. Att jag mött mördaren. Han är jaktintresserad och bilintresserad och travintresserad.
|
DAGENS NYHETER
span Idag läste jag Dagens Nyheter. Trodde dagen var förlorad. I feber, huvudvärk. Men efter två alvedon var det nästan normalt igen. Redo. För en recension av Dagens Nyheter. Tänk Det var första gången jag läste Dagens Nyheter på många år. Kanske 5, kanske 10, kanske 15. Vet inte exakt. Det var oläsliga texter då, den epoken i Darknet. Det var dumskallarnas sammansvärjning. Det var motsatsen till intellekt. Varje text hade ett slags bakvändhet, en idémässig agenda. Varje sida var en motståndare till sanningen. Man blev för irriterad helt enkelt. Därför kunde man inte läsa. De talade om friheten i varje text, och inte i den trösterika betydelsen. De nedvärderade friheten till dogm. Till ism. De skapade ett slags egen mening av ordet, och den meningen var politiskt: Nattväktarstaten, och humanistiskt: följa- ism och allt allt ALLT annat än sanningen. Dagens Nyheter 2015 var något helt annat. Det var öppet, sant. Andades frisk luft och inte alls så där instängt som man minns det. Det var en behaglig läsning. Länk Intressanta nyheter , samtidens . Den stora Merkel som tagit över som världens mäktigaste ledare, Ukraina, IS. Där fanns en intressant text om relationen Danmark- judarna genom historien och idag, och sen läste jag tre ytterligare texter av mer åsiktskaraktär, tre betraktelser. En miniessä om klasshat, en krönika av Lotta Olsson och en ledare. Och de nominerade till kvällens Grammis. Hoppade över sport och ekonomi. Hoppade över Stockholmsdelen.... Blev inte upprörd över nånting i DN. Kanske Esks stafettlag. Den där korta krönikan av Lotta Olsson var helt okej och i alla fall resor bättre än det meninglösa krönikepladdret från Darknetepoken. De där korta krönikorna ska alltid vara spaningar, och de måste alltid innehålla ett par meningar av tänkvärdheter tycker jag. Något som stannar kvar. Det gjorde den här. Om individer i grupper. "Man ska inte generalisera vare sig det gäller muslimer, kristna, sverigedemokrater, golfspelare, feminister, moderater. Inte ens Marcus Birro." När man tänker på krönikor i tidningar tänker man "betraktelser på stan", och då framförallt trafiken... Och den här handlade om trafiken. Sånt man tänker på varje dag. Sånt man betraktar varje dag. Inte särskilt orginellt tema. Jag tänkte också lägga in en sån spaning men slopade för att det kändes gjort och förutsägbart.... Trafiken, alltså kriget mellan fotgängare, bilister, och cyklister. Upplägget på min spaningen skulle vara: alla följer de skrivna och skrivna lagarna, utom cyklisterna som skiter i allt. Både kvinnor och män. Olycksrisk okej, men det är ju ett attityden som stinker, arrogansen, skapar pissväderpolska, otrevlig stämning. De SER inte de andra två kategorierna, känner inte in dom, bilisterna och fotgängarna. Von oben på en sadel. Jag har slutat vara cyklist som protest. Och är numera bara bilist och fotgängare. I sympati. Såg ett slagmål mellan en bilist som hoppade ur bilen och en fotgängare häromdan och de skapade också rätt otrevlig stämning..... Förstod inte länkarna i krönikan till 100 % och det var något om skolan också. Vet inte vad det hade med något att göra. Läste för snabbt. Långsökt länk till generaliseringen , om mängdlära. . Bara en ordlek. En ordkoppling. Mellan mängdlära och mängdtänk i allmänhet.... Ledaren var den stora överaskningen i dagens DN. Den får 5 av 5 i betyg. Temat högaktuellt nu när religionen återigen har fått grepp om vårt land., Brott och straff kopplat till religionen, vi får leva med det.... Texten var intellektuell. Allstå: klargörande. Kring de brännande begreppen hädelse, yttrandefrihet, hets mot folkgrupp. Begreppsförvirringen. Ett par formuleringar man inte gillade men i övrigt var den ju klockren i upplägget och precis så där resonerande som gör att man tar till sig frågan och åsikterna. Skillnaden på DN då och DN idag. Upprördheten på rätt plats. Man ska ju bli upprörd över något helknäppt i samhället när man läser en tidning, och inte upprörd över att de som skriver uttrycker en helknäpp åsikt.... Handlade om en man som lagt upp en post på facebook. Och blivit åtalad för hets mot folkgrupp! Det enda han gjort var att filma ett högljutt utomhusmöte som en religion haft och liknat den religionsyttringen vid ett åsneskri. Han hade inte hetsat mot någon religion i varken text eller film men åklagaren tolkade det så i begreppsförvirringens tid. Och vågar man blogga då? Vågar man utrycka sig hädiskt mot någon religion, eller religion i stort? Nu när Sverige har hädelselagar.
|
PALMETRAUMAT
span Palmemordet. På lördag, årsdag. En gammal spaning. En privatspaning. Tänk Den där spaningen skrevs för några år sen och var tänkt som halvparodi på travtips och på privatspaningar. Med analys, och rank, och spelteori i ett fall där teorierna stått som spön i backen och spårat ur rejält på sina håll. Det var en krönika i aftonbladet som utlöste den spaningen. Funkar alltid så. Man hör eller läser något som gör en upprörd och till slut känner man sig tvingad att gå i svaromål. Kände mig rätt övertygad då, och rätt övertygad idag men det ska man kanske inte säga. Den där krönikan i aftonbladet var bara för mycket, en grabb som skrev, var väl runt 30 kanske, ett journalistiskt försök , ungefär i den krimgenre där svensk krimreportrar brukar hålla till. Liksom inget snack för honom, med den horisont han hade, han var ju inte med första året, han var inte med när Palme sköts, låg i mammas mage då, eller i barnvagnen, han var med första gången då i Darknet när det fanns en mörk opinon av glömska som sa: liksom inget snack.... Poliskåren på den tiden sa så, deras linje, liksom inget snack att det var Christer och han hade ju fällts av tingsrätten menade reportern och Lisbeth hade ju pekat ut honom och han var till och med ivrig att ta upp det där mest långsökta i det långsökta sammanhanget: motivsvängen. Det måste alltid finnas motiv och enligt åklagaren var Petterssons motiv en tidigare bekantskap med bombmannen Lars Tingstöm initierad av brottaren Pelle Svensson. Jaha.... Reportern på ab var inte med när det begav sig. Han dök som sagt upp på jorden när det spårat ur åt för rikets styre lämpligaste håll. Länk Makans utpekande har ju alltid varit ifrågasatt och hennes minnesbild av mördaren var ju från början både vag och annorlunda. Hon har goda kunskaper i psykologi och förstod ganska fort efter det där första året att Pettersson var den optimale, och kanske den ende tänkbare för att hon och framförallt hennes barn och barnbarn skulle kunna leva vidare livet. Men med Palmemordet dog palmehatet. Liksom omöjligt efter det att sprida vidare det där hatet (när internet kom sen) och den som skrev eller skriver ett ont ord blir ju misstänkt om han var med på den tiden, alla blir rädda för det i alla fall, många fick sina liv förstörda, uthängda, misstänkta. Till och med jag har tänkt den tanken, trots att jag var en liten pojke och inte befann mig i landet.... Det där med utländska förövare som det surras om hela tiden, det händer inte. (Om det skulle dyka upp såna tankar nånstans i världen, Putin eller Obama, så avskrivs de fort eftersom man inte har en aning hur det ska gå till, där på andra sidan jorden). Man måste vara nära och se möjlighet och hur "lätt det är" för att en tanken ska slå rot , och övergå till handling. När det gäller mord av den här typen; det är i stort alltid en ensam galning (tex Lindh) eller person eller en liten eller större grupp i hans närhet... (tex Gandhi/Gustav II). Och den andra kategorin, då har ju alla tänkt "märkligt att det inte läcker ut något efter så många år", det är bara två människor som vet med säkerhet, mördaren och han som fixade mordet, och sen en liten krets som anar hur det gick till. Och det hände ju förra året. En person läckte. I den kretsen av palmehatare i hans närhet. Det var ett ruskigt starkt och trovärdigt vittnesmål kändes det som och där och då tänkte man: "case closed" för min del. Men det kanske man inte heller ska skriva. Ingen kan ju veta. Även om vissheten att det inte var Pettersson är så stor den kan bli.... Den här människan sa att han fyllt 60 och var allvarligt sjuk och inget att frukta och duktig skytt och mitt i karriären i näringslivet och fick en förfrågan ett halvår före mordet och efter mordet avbröts kontakten abrupt och bevisar inget men vad mer behövs egentligen... Vad mer kan finnas? Än läckor på ålderns höst? Vapnet. Som förmodligen redan finns. I förvar eller på havets botten. (ser att jag skrev då för några år sen: "Drivkraften var säkert bara en enda person. En person som aktivt sökte skyttar under några månader som kunde utföra det, som aktivt funderade på vapen".) Det slår en ganska fort, när man läser Lisbeths första och egentligen enda vittnesmål som finns på nätet, eller när man minns hur mordet återgavs och rekonstruerades första året, under 1986, hur märkligt det var att det kunde bli något fullständigt annat helt plötsligt. Ett helt annat mord. När tiden spätt ut minnesbilder och sanning... Och 2013, ett annat mord. Det var ju en helt annan man som höll i vapnet det första året, i alla de viktigaste vittnesmålen, i alla rekonstruktioner. Så långt ifrån ett fyllo man kan komma. Vid mordplatsen, när han sprang därifrån. Enligt GW Persson är de första vittnesmålen de enda man ska bygga analyser på. De första månaderna. Efter ett år är det bara rykten kvar. Och när den där reportern dök upp jorden var det bara de mest spektakulära teorierna kvar. |
POLISDÖDEN
Spaning 7 döda av polisskott senaste 17 månaderna i Sverige. En igår. Totalt tre bara i år. Tänk Det är ju skrämmande siffror även om det inte alls någon dystopi i jämförelse med vissa andra länder. Finns smittoeffekt även här. Som med allt. Självmord t ex. Förklaringen djupare och handlar om samhällsklimat och beväpning men samtidigt har det mest handlat om psyktiskt sjuka personer som dött. Guldrånet i Södertälje, en sak. Hembesök som Fadimes bror och Husby, en annan sak. 24-åringen som löpte amok en morgon i Varberg förra året, trodde han var förföljd och hade drabbats av svår psykos. Samma med Daniel Franklert Murne som blev ihjälskjuten av polis i sitt föräldrahem i Lindesberg 2005 , familjen drog Sverige inför Europadomstolen sen. Statistiskt sker detta 1 gång per år i Sverige och det har alla tidigare tyckt varit alldeles för hög siffra och lika stor tragedi när en psykiskt sjuk dör av myndigheter varje gång, lika stor tragedi som när han blir mördad av någon annan men finns mer ett tänk av "får skylla sig själv" när det handlar om myndigheter. Nu när vi är uppe i 7 på 17 månader måste nånting hända. I Finland och Norge dör inte folk vid polisingripanden och Norge är inget bra exempel just nu efter det som hände där för några år sen.... Poliserna bär inte vapen i Norge. Har vi alltid sett som ett föredöme tidigare men efter det som hände för några år sen har man börjat undra om det kan ha effekten "mindre respekt för polis, myndigheter och samhälle". Norske experten Johannes Knutsson tror inte att obeväpnade norska poliser lever farligare än sina svenska kolleger. " Snarare tvärtom. När svenska polisen angrips på nära håll blir situationen besvärligare än för den norska som inte har ett val – de måste bort. Svensk polis har alternativet att använda sitt vapen. Dessutom kan det vara så att man exponerar sig mer om man har skjutvapen. Man känner trycket på att situationen ska gå att lösa.". Debatten om elchockvapen måste upp igen. Elvapen utreddes för några år sedan och alla instanser var överrens om att svensk polis inte skulle byta till det, det dummaste argumentet var att det var för dyrt, 90 miljoner kronor. De bästa argumenten för att inte byta är att det kan minska respekten bland de kriminella, och att elvapen , enligt Amnesty, används på annat sätt i de länder som använder det, i USA används det ibland som bestraffning av gripna och det skulle vara en fruktansvärd utveckling. Det bästa argumentet för elvapen är att vi inte ha tillåta den här situationen en dag längre, 7 döda av myndigheter i såna här fall där det hade kunnat undvikas är en tragedi för ett land. Länk Börjar tänka på en helt annan spaning. Facebook. Den här tajta lilla gruppen som betyder precis allt för varje människa och varandra. Facebook har förändrat synen på männskor litegrann... Satt fokus på något annat. Förklarat oss inför varandra. Förut tänkte man alltid att alla människor är ensamma. Utom en själv. Utom de som ingår i min släkt. Nu tänker man alltid att alla människor ingår i ett socialt nätverk, en klan. Facebook har gjort att man ser på alla andra på ett annat sätt och klargjort hur stor den här klanen är och man har hållt på och räknat på det där sen facebook dök upp, hur många jag har och hur många som har mig och vad som är normalt. Ett fåtal, nån ynka procent, är ensamma, ofta äldre, som förlorat föräldrarna och partnern och syskon och barn, eller aldrig haft syskon eller barn, och alla andra ingår i ett tajt nätverk som består av i snitt 40 personer. Föräldrar, barn, syskon, kusiner, mor och farföräldrar, bästa vänner ect. Den tajta gruppen som betyder väldigt mycket och som man själv betyder väldigt mycket för, allt..... och sen en grupp längre ut som gör att många kan ha 100-200 friends. Det där visste man förut också men nu tänker man på det hela tiden och när man ser en människa på gatan eller krogen eller spelbutiken tänker man inte som förut....vilken ensam stackare... Den enskilde, han har försvunnit. Nu ser man bara klaner som är ute och går, klaner på bussar, tåg, krogar, nu är allt en klan. En ensam man som ingår i ett tajt nätverk, det är det man ser. Ofta. Men man slåss mot tanken hela tiden och ofta om de här människorna man träffar varje dag i spelbutiken tänker man: han är helt ensam och ingår inte i ett nätverk...... Den där tanken att det inte är en person som dör när en person dör måste vi alla bära med oss hela tiden och det måste ingå i alla utbildningar för folk som ska arbeta med människor och särskilt myndigheter som dagligen kan bära ansvar över folks liv och död. Det är inte den personen man ser framför sig som dör. Det är framförallt den här lilla tajta gruppen ha ingår i som drabbas och hela deras tillvaro slås i spillror. 40 människors liv slås i spillror och de har precis ingenting med den här situationen att göra, vare sig det rör sig om guldrån eller psykos. De här vars liv slås i spillror är alltid helt vanliga medborgare som du och jag och man måste alltid ha dom i tanken, alltid, alltid. Tycker vi i Sverige är dåliga på det. Under OS var det debatt i Veckans Brott om det här och GW sågade broöppningen och hade synpunkter på två andra fall, Varberg (filmen visades) och på batongslagen i Stockholm som också fanns på film och jag brukar alltid försvara poliser när det inte handlar om dödliga skott (de kan ofta undvikas genom att lämna platsen tex som de gör i Norge) och tycker inte att poliskvinnan som slog med batong handlade särskilt konstigt. Hon hade fått uppgifter om att han begått brott och han uppförde sig hotfullt och ingen dör av batongslag. Men detta att bära laddat vapen tycker jag verkar göra svenska poliser än mer stressade i krissituationer än vad de redan är och i Norge reagerar de annorlunda i alla fall och i Finland också och det måste finnas en utbildningsfråga i detta. Men detta med svenska folket inte ser nätverket... vi ser en enskild individ... måste bli ett helt annat tänkt... Dagen efter broöppningen var det allmän "de får-skyll-sig -själva"-attityd och pratade med min morsa om det och när jag sa "vilken tragedi" och hon sa nånting om att "de säkert hade gjort nåt" tände jag till ....och vad spelar det för roll.... Två unga killar dog och spelar ingen roll vad som hände och 40 människors liv slås i spillror fullständigt. Fullständigt. När en pappa försvinner, dör, en son försvinner, dör, en partner, ett syskon, och det förvandlar hela tillvaron till totalt mörker för alla dessa människor ett år framåt och oöverskåldig påverkan på deras liv hela livet ut. Oöverskådlig påverkan. Jag vågar inte ens tänka tanken om mina underbara kusiner, eller ännu närmare anhöriga skulle försvinna plötsligt på det sättet. Det var två killar också, i 19-årsåldern tror jag, en hade barn, och det är alltid en som hittar på hyss när två hittar på hyss. En kille ville ha äventyr en kväll eftersom han hade tråkigt och den andra ville helt säkert inte vara med alls, så är det alltid. Och de visade bilder på bron i tv hur den såg ut och den gick uppåt som en ramp och det var helt omöjligit att se att bron var öppen när man körde på vägen och det upptäckte dom när de var över stupet på väg ner i vattnet.
|
UNDERSÖKNINGAROCH MÄNS VÅLD MOT KVINNOR
Spaning Stort uppslagna rubriker idag: PISA-undersökningen kan ha gett missvisande resultat i år. När undersökningar missgynnar Sverige, då är det fel på undersökningen. Tänk Det tar väldigt lång tid att undersöka undersökningar.... Man måste alltid vara kritisk till undersökningar och tänka vad resultatet visar och framförallt hur den är genomförd och vissa undersökningar kan vara beställda och idiotiska och "man får det resultat man vill ha". Vissa undersökningar kan vara rena truismer också... Idag fanns en undersökning på tv4-text som visade att de som såg nyhetssatirprogrammet The Colbert Report i USA hade större koll på nyhetsläget... Ja. Vilket sensationellt resultat. Och viktigt att tänka på och det är därför SNN News är ett underbart program för allmänbildning (när det inte är 100 % flams) och alla barn tittar och chansen 2014 att lära barn Carl Bildt och aktuella händelser och kända svenska ur andra fält än musiken . SNN News måste ta upp de två-tre viktigaste händelserna varje vecka och förklara dom innan satiren får fart efter en tredjedel, och flamset tar fart efter två tredjedelar. Tror PISA är korrekt men fan vad uselt det är om det som stod på DN-löpet stämmer... att Sverige inte kan se till att arrangera PISA på korrekt sätt som alla andra länder kan, och ytterligare ett bevis i så fall på nivån på svenska skolan och lärarna...Men visar ändå en tendens. Det spontana tänket var annars att det var typiskt svenskt... En patriotisk ryggmärgsreflex; när undersökningar visar något som är positivt för Sverige är det fullt pådrag med vikingahjälm och tre kronor-tröjor och när det är undervisning som visar något negativt för Sverige är det något fel på undersökningen..... Länk Carin Götblad jobbar med en utredning om våld mot kvinnor. Jag blev provocerad när hon inledde föredraget med att ifrågasätta undersökningen som visade att Sverige låg i topp (eller i botten) i statistiken över våld mot kvinnor. Fokus ska ligga på sakfrågan och inte på undersökningen men klart att hon gjorde rätt som började i den änden och en sån undersökning måste vara extremt svår att göra och klart att siffrorna innehåller gigantisk felmarginal och ska tas för vad de är... Kan undersökningen vara helt missvisande? Nej, tror inte det. För det första visar det alltid en tendens och för det andra tror jag faktiskt tyvärr att det kan vara så att Sverige utmärker sig i relation till många länder och man har haft en tanke som bara vuxit för varje år ju mer man läser och ser att det som händer bakom lykta dörrar kan stämma med det som slagskämpen Roberto sa om skillnaden mellan medelhavsmän och svennar.... Otänkbart att våldsföra sig på en kvinna där nere, ingår i uppfostran och kultur och den största sociala skampålen. Man tycker att det borde vara otänkbart här också, och ett obegripligt beteende , och också obegripligt att kvinnor stannar i såna relationer. Men lätt att döma andra och en-gång-aldrig- mer-tanken och när man tänker på det måste det vara ett ruggigt svårt beslut, att välja mellan trygghet och den stora kärleken. Man väljer inte bort stor kärlek hur som helst, inte ens pga misshandel, jag får kärlek och då får jag betala med misshandel liksom.... Man kan mäta i döda och sjukhusbesök och de siffrorna mer korrekta och man tänker på det ofattbara grova dödliga och på Papa dee och den här undersökningen som handlade om "det normaliserade våldet" och "Har du nån gång blivit utsatt för våld i nära relation?" ifrågasattes eftersom det inte specificerades vad ordet våld innebar och det vi menar med våld i Sverige är inte våld i de flesta andra länder... Kroppskontaktans sociala kod, kroppsspråket en överrensakommelse och båda vet var gränsen går. En knuff räknas som misshandel juridiskt i Sverige, sen är det skillnad på knuff och knuff. Medelhavstemperamentet, och när man tänker på länder som Ryssland, Italien, Spanien osv.... när man ser filmerna... utbrotten... kvinnorna och männen... gesterna... den där rörelsen med armen som de gör hela tiden .... de knuffar till varandra på axeln hela tiden.... Ingen kallar det för våld i andra länder, alla kallar det för våld i Sverige.... De tar konfliken. Varje dag. Inom gränserna. De tar konflikten verbalt på ett annat sätt och det är därför jag tror att undersökningen stämmer och en obehagliga krypande känslan av en mörk sida av Sverige... Man har sett vuxna män, 40åringar, efter krogen, slå en annan man på käften och sen dra med sig kvinnan in i taxin och undrat vad som händer sen där hemma.... Vi är konflikträdda. Funderade på det där efter Götblads föredrag och först slog man ifrån sig men aldrig bra bära på ilska och kombinationen konflikträdda + alkohol som sänker tröskeln och började tro sen att undersökningen stämmer....
|
DÖDEN SOM CHOCKADE SVENSK FILM
spaning En chockerande nyhet i morse, och svensk film dog en smula. Malik Bendjelloul var ett svenskt geni. Bara tre svenska filmare har tidigare fått Oscars för bästa film. Arne Sucksdorf (bästa kortfilm) Olle Nordemar (Kon-Tiki 1951, bästa dokumentär), och Bergman tre gånger för Bästa utländska film. Han platsar topp10 över största svenska filmskapare nedan , och filmen Searching for Suger Man räknas som den bästa svenska filmen all-time och 27 internationella filmpriser är ju rekord så svårt ha annan åsikt... Och han hann inte ens börja.... Tänk Jag har tänkt rätt mycket på hans framtid under ett och halvt år sedan hysterin bröt ut. Filmen hade premiär i augusti 2012 och fick en Oscar halvåret senare, januari 2013. Gått ett drygt år och kanske svårt att landa. När han vann en Oscar tänkte man: äntligen. Äntligen. Äntligen en svensk stjärna även i den här branschen och det är ju jättemärkligt att det finns 100 svenska storstjärnor inom musik och inom sport och inom skådespeleri och inom väldigt många samhällsfält men bara en enda under 50 inom film: Lukas Moodysson. Att det var en bra stjärna fattade man direkt, när man hörde intervjuerna. En klok människa. Precis såna Sverige behöver. Äntligen en vis man som tar plats i offentligheten igen. Inom det mest behövande området. Dröjde ett halvår till innan jag såg filmen. Var rädd att bli besviken. Jag är alltid rädd att bli besviken. Därför väntar jag väldigt länge med att se hyllade filmer. Den började väldigt spännande, och den nyfikenhetstråd som kastades ut i början var klockren: "vi hörde att han dött genom att tända eld på sig själv på scenen" och det visade sig vara ett falskt rykte men man kunde ju inte slita sig efter det och var lite seg i mitten och man undrade om detta var allt och skulle det inte komma någon twist? Det kom en twist. En knorr som var totalt oväntad och omtumlande och det är så filmer ska vara: en totalt oväntad vändpunkt och sen blev ju resten av filmen gåshud när man fick ta del av det nya andra livet i Sydafrika och mot slutet kände man bara att det var starkt. Detta var starkt. Huvudet var fullt av tankar och så många bottnar i en och samma film och Apartheidsystemet var en botten och detta att han var den store protestsångaren för dom och bidrog till upproret på det sättet men den främsta bottnen i filmen var den stora drömmen om ett storslaget liv och de två parallella liv som finns hos alla, och aldrig har den skildrats tydligare än i detta fall där de två liven pågick parallellt utan att han visste om det (!!!!!) ; kontrasten som är störst i USA; ett nästan brutalt skitjobb och fattigt liv, och superstjärnan i ett annat land. Man funderade över själva produktionen också och man kan alltid tänka sig att filmaren haft tur och bara gjort en lyckträff och skapat en hit och one-hit-wonder och att alla kan göra bra filmer bara de hittar rätt historia. Så var det inte. Starka filmer förutsätter något annat. Hela det dramaturgiska upplägget avgör. Kunde lika gärna blivit en medelmåttig film. Eller en kass. Det var upplägget och klippningen och alla de chockerande vändpunkterna som gjorde den så stark. Malik Bendjelloul var ett geni. Sällan man sett en film med så många bottnar..... Han slog igenom i ungefär samma ålder som Bergman, etta på meritlistan i svensk filmhistoria. Han hade garanterat blivit lika stor som Bergman och troligen puttat ner honom från förstaplatsen. Bergman blev internationellt känd som 39-åring med Det sjunde inseglet. Om han inte fått god respons från utlandet hade nog hans karriär som filmare varit över. Sågad i Sverige och medioker karriär fram till den framgången. Två år senare fick han sin första oscar med Jungfrukällan. 41 år gammal. Malik Bendjelloul slog igen sju år tidigare än Bergman och när man ser att en person är ett geni och när man har vunnit en Oscar får man göra film hela livet med den budget man behöver och det hade kommit klassiker efter klassiker. Några sämre såklart. Några bottennapp. Några mindre intressanta, men de flesta grymma och några mästerverk. Tio mästerverk.... Det tragiska är att detta är det området i Sverige som behövde denne man mest. Sverige blir ännu fattigare nu. Ännu fattigare. Ännu gråare. Det finns såklart ingen som "kan ta över" Ofta tänker människor så. Någon annan kan ta över. Men så är det aldrig. Ett geni är ett geni. När Anna Lindh dog blev det bara ett stort svart hål och ett gigantiskt tomrum och INGEN har ju tagit över ännu trots att det gått över tio år. När genier dör finns bara ett svart hål. Vi har inte så många svenska genier kvar. Norge har Magnus Carlsen, världsetta i schack, född 1990... Genier behövs. Genier är bra för ett land. Det har ingenting med Talang Sverige att göra. Egentligen. Men genier behövs. Länk Genier är oersättliga och det finns aldrig nån som kan ta över. Thåström sa när han presenterade "förbandet" till turnén 2007: "Plats på scen för Bruno K Öijer, Sveriges enda nu levande geni". Efterband var det nog. Krockade med honom på stan för ett par veckor sen. En man med vit hatt och vit hund. Gick hem, googlade: ny bok i höst, hade gett ut bok 2007 som 20k personer köpt och en timme senare läste jag den och ja... han är ett geni. Boken var ett mästerverk. En ljus vit bok. En helomvändning. Vilka genier finns det i Sverige? Håkan Lans, Carl Bildt, Zlatan, Bruno K, ... Alice Babs och Malik Bendjelloul men de är ju döda nu... Popgenier finns det gott om, och bollgenier. När en 10åring spelar piano som Mozart ser alla att han är ett musikaliskt geni. Popmusik är svårare men popgenier finns det tusentals av runt om i världen. Finns ingen annan bransch med så många genier.... Övriga brancher har bara ett geni: Lans, uppfinnaren, Bildt, världhistoriskt nörd, Zlatan, svårt att inte se geniet om man tittar youtube 5 minuter. Det gemensamma för dom är de varit fullständigt kompromisslösa och satsat 110 % på sin talang..... Genierna är exempel på hur det kan gå om man satsar 100 % på sin talang, och 0 % på sina svagheter.... Lans hade bara ett stort intresse: teknik och uppfinningar och satsade helhjärtat på det redan som barn. Carl Bildt har haft helstängt huvudlag hela livet och bara fokuserat på sitt enda och stora intresse: världspolitik. Från 8 års ålder. Han sket i att förbättra sina svaghetet och hängav sitt liv åt talangen, och han vet inte vad en puck är och har ingen aning om vad nån sport går ut på eller vem Loket är eller vad Euro Vision är.... Bruno K Öijer skippade också precis allt annat i livet och sket i att förbättre sina svagheter och ägnade all till att skriva poesi och att bli så bra som möjligt på det och Malik Bendjelloul var också fullständigt kompromisslös. Fullständigt kompromisslös och satsade 100 % på filmen.
|
YRSA STENIUS
spaning En gigant i de svenska statsordningen fyllde 70 i januari. tänk Det är få vars arbete i samhällets tjänst betytt mer än Stenius. De senaste 25 åren har Sverige förändrats och det är på sin plats att tänka på den viktigaste rösten i förändringen. Det nya moderna sägs förändra sig själv, men verkligheten knackar alltid på dörren till slut och det moderna blir omodernt vare sig tänkare vill det eller inte, och det borde fler av samtidens röster tänka på.... Livets villkor, det är fundamentet för varje tanke, några känner till det tidigt, några aldrig, människans rörlighet i tid och rum är den enda utgångspunkten, blott de självständiga tänkarna överlever, det har historien visat, bara den människan kan överleva tiden och rummet. Livet Järnet ska inte smidas av ismen då eller sen, det ska smidas medan det är varmt. Jag säger det om och om igen: de svenska samtidsrösterna och tankesmedjorna blev omoderna 2008, när de fastnade i sin modernitet. Låt det storma. Det stormade som PO och på Aftonbladet och kan det göra annat än storma? När man gör sin röst hörd, och när man sen står vid sitt ord? Jag tycker man kan läsa Best In Show. Stenius samlade krönikor från 90-talet. länk Det var förändringens tid. Muren hade fallit. Nu skulle det nya landet ta form, och det skulle formas i ism fort fort fort.... Krönikorna i boken handlar mycket om det förvirrade, de förtvivlade männen, ett antal uppmärksammade rättsfall, de kom slag i slag, nära i tid, Styckmordet, Flink, Stureplan, Lasermannen. De symboliserar förvirring och förtvivlan. Det är ganska mycket moralism och svårt förhålla sig på annat sätt än med den moraliska passionen men starkaste krönikan är, som alltid, den där hon blir mest personlig och modig. Hon ska hålla ett föredrag. En manlig bekant dyker upp. En äldre man hon känner, en granne. Han vill prata efter föredraget. Han berättar att han bestämt sig. Han vill avsluta livet. Några dagar senare får hon dödsbudet. Hon hade mest viftat bort mannens samtal. Egentligen inte sagt nånting, som hade kunnat rädda honom. Hon hade inte tagit honom i handen och dragit med honom till läkare. Hon hade inte berättat att det fanns antidepressiva medel. Tex. Det känns bättre med den moralkakan boken smakar, när författaren vågar erkänna vår allas ofullkomlighet. |
LUGN
Spaning Kristina Lugn med bokklubb. I svt. Det ska hon ägna stor tid av framtiden åt tycker jag. Blokklubbar i svt. Tänk Hon ska skriva dramatik också, och fortsätta utveckla sin starka position i vårt svenska kanon. Hon är den största kvinnliga svenska dramatikern. Man kan connecta på olika sätt, meddelanden som skickas, och kanske är det via Tjechov, kanske via humorn, kanske via garderobskeletten . Länk Den svenska dramatiken är egentligen ett enda stort skrikande manligt garderobskelett, Strindberg, och sen Norén, och Lugn befriar spinnsidan, låter inte kvinnorna hålla sina lik inlåsta, även om det inte är samma temprament, mer stilla, mer Tjechov. Jag har två stora stilistiska förebilder som jag ofta tänker på när jag tappar mitt språk och en är en norsk barnboksförfattare och en är en rysk dramatiker och bestämt mig för att aldrig avslöja namnen.... På grund av jämförelserisken, och skräcken att känna sig som epigon. Det känns som jag kanske slant med tungan nu. Man vill ha sin stil oförstörd. Man vill ha sina idoler för sig själv. Hemkänslan, och hemligheten, och man vill kunna komma hem, känna sig hemma, utan inbrott, i sitt hem, och Stilen är alltid människans största känsla av hemlighet. . |
LUNDELL
spaning Googlade på något ord och hamnade på flashback. Det är risken med att googla på ord.... Där satt människor och disskuterade Lundells böcker, och plötsligt avbröt admin: Ni får disskutera böcker här! Tråden handlar om Skvaller. Ni måste hålla er till ämnet! Alltså skvaller... Jag gick tillbaka en sida på tråden och läste om skvallret och det var ju idiotkommentarer och man får skriva vad som helst på flashback, utom om böcker när det ska handla om skvaller.... tänk Det där hände väl för nåra månader sen och boken de snackade om var En Varg Söker sin Flock. Den innehåller en hel del skvaller.... Framförallt innehåller den samtidsbetraktelser och man kan kalla den Sveriges första blogg. Den siste som skrev innan admin ryckte in och #styrdeupp chockade mig och fick mig att än en gång fundera över temat Hur olika vi människor är. Mannen hade skrivit ett ganska långt och ganska seriöst inlägg om författarskapet och deklarerat att han uppskattade de första böckerna. Men recensionen av En varg söker sin flock var inte nådig och det var då han slutade läsa Lundell. Inlägget avslutades med kommentaren "En Varg Söker Sin Flock är den sämsta bok jag läst". Chocken bottnade i brottet med min uppfattning, att En varg söker sin flock är Lundells mästerstycke i det litterära arbetet, och starkare än så här kan litteratur inte bli. länk Han skriver i en avgrund, ljuset som lyser upp boken finns i sammanhanget, det är kontrasten som gör allting så omskakande. Han har besökt avgrunden och nu besöker han Körsbärsträdgården. Boken är ett slags övergångens seans. Det är självklart kompositionen i sig som sätter verket i den här känslan Så nära fulländning man kan komma. Den eviga inre mänskliga striden: det lugna mot det vilda. Det mest vardagligt banala hoppfulla och det mest hopplöst tragiskt dramatiskt mänskliga. Avgrunden mitt i livet finns inbäddad i den där stilla trädgården, bloggen, och Hemingway förnekade att han läst Tjechov, och Lundell troligen också, de vildare och galnare Gorkij och Tolstoj är deras förebilder, men Hemingway var mycket tjechovsk och den där bloggramen i Varg Söker sin flock är så mycket Tjechov Lundell blir, så mycket novell Lundell blir. Den är dessutom förbannat bra skriven. Det finns en nyutgiven bok över den svenska litteraturen och de sista sidorna i den tillägnas Lundell. Man får intrycket att skribenten menar att Lundells främsta avtryck är inom musiken. Rockartisten får mer utrymme än författaren i alla fall. Läste en text på Lundells hemsida där det står: " Since the mid-’70s he also kept up a successful career as a writer, and while his importance in that area is not as big, the debut novel Jack actually got much more attention than the debut record". Köper inte det där alls. Det är i och för sig svårt att säga inom vilket fält han nått längst . Det är omöjligt. Sålt lika mycket, berört lika många. Men det är orden han äger. Språket. Och nej, det går inte att komma längre som författare inom rikets gränser.... Han slog an den berömda tonen direkt, han fann sin ton i första meningen på första sidan, och han föddes med det som andra behöver skolår att lära sig: beröringens abc. Man tror ibland att han ska tillhöra den populära nonsenslitteraturen , och visst kan man undra hur begåvad han egentligen är som författare nu när han kallas "rockartist" överallt, och då kan man öppna En varg Söker sin Flock, och läsa de 40 huvudsidorna som är boken kärna där mitt i allt det andra.... Då behöver man inte undra längre. Dessa 40 sidor är fullständigt briljanta. De är i sin tur uppdelade i två kontrasterande hälfter, först en galen besatt fylla, alkoholismen, metaforiskt framställd som pirat på stormigt hav, och sen en helt torr saklig redogörelse över ett par veckor på ett behandlingshem. Funderat på om det går att göra det mer drabbande. Mer naket. Och äkta. Tror inte det. (Det är också en pendang till Jack, de två böckerna är de mest lyckade i komposition, och såklart de två krönen i författarskapet. Milstolparna)
|
LUNDELL och BARNDOMEN
spaning Ulf Lundell firar 40 år som artist. tänk Han firade själv med att öppna en blogg och där bad han publiken önska låtar till kommande sommarturné. Började fundera litegrann men svårt skriva mejl, och framförallt var det svårt att fundera på sommaren mitt i januari.... Låtarna på min playlista funkar för mig, hemma hos mig, på vintern, och vad som funkar för andra i en park i juli är ju en annan sak. Isabella känns inte aktuellt här i denna situation direkt, den vann mejltävlingen, men när man funderade på det, ja, det kanske är den perfekta avslutningen i en park mitt i juli. Ett opus för de mest drömska sommarnätterna. Fortsatte fundera sen. Lundellhistorien. Musiken. Det visade sig att en barndom jag inte funderat över tidigare dök upp. länk Det är såklart knepigt allt detta med Lundell, det är alltid knepigt när de blir så här monumentalt stora i små länder. Oundvikligt fenomen, Bergman , och Palme och många till.... Det var tufft att vara Strindbergfan när det begav sig, och man sabbade nog sina möjligheter att bli invald i svenska akademien om man försa sig att man gillade Strindberg på den tiden, men han var folklig och 60 000 följde Strindbergs begravning (filmen finns här: strindbergs resa till Solna) och då måste det vara möjligt att skriva sin Lundellhistoria i en blogg också.... Förut sabbade man ju alla chanser att få mediajobb i stockholm, och att bli invald i svenska Kreddakademien men i december i år kändes det som det blev avslappnat igen och myten blev människa med människa och dags lämna garderoben. Nej, det finns inga lundellfan, vi är rädda om bloggkredden, och lundellfan är det värsta man kan vara och den som hatar lundellfanet mest: Lundellfanet. Det finns nog bara en person som hatar lundellfanet mer: Lundell själv. Jag kommer alltid använda formuleringen: Jag har stor respekt för Lundell och det är enda formuleringen som känns rätt. Det här är berättelsen om mina år mellan 10-20 och under dessa var jag på tre konserter , den första inomhus, Konserthuset, med systern, var väl 16 kanske, det var Goda Livet/Evangeline. En till utomhus på sommaren och en till inomhus, och en gång blev det slagsmål mellan två lundellfans.... När de spelar favoritlåten vaknar aggressioner hos fanet, som om vänsterprassel pågår, någon lägger vantarna på hans kärlek, och skräcken att en 16årig pelle i Örebro också somnar varje kväll till Kyssar och smek är ju outhärdlig.... Det började en sommar när jag var 10 år. Vi lyssnade på radion. En låt spelades. Jag föll pladask. Det var öppna landskap. Ibland blir man knockad av låtar och undrar om jag varit mer groggy nån gång i mitt liv... Aldrig reagerat så i alla fall. När jag tänker på den dagen, sugs tillbaka i tid och rum. Genom musiken förflyttar man sig in i rummet, minns exakt allt som hände, minns solen den dagen, doften, minns kasettbandspelaren, minns min syster och jag, minns att jag satt med penna och papper och skrev upp ord för ord. Minns att jag gick till föräldrarna och frågade vad orden betydde. Johannesört, vad är det? Det var en del svåra ord i låten. Minns att jag sen blev besviken att den rad som jag alltid trott vara "där runor ringlar för vår dörr", i själva verket var "där runor ristats för vår skull" som jag tyckte var sämre och förstod den inte riktigt..... Låten spelades överallt. Han var gigantiskt stor. Folkkär. Det fanns ingen som hade ett ont ord att säga om artisten det året. Alla älskade ju låten. Jag frågade vem han var. Artisten. Jag visste inget om 70-talet. Jag kom in i det när han var älskad, folkkär. Det fanns ingen i närheten som var Lundellfan annars, ingen som visade mig in till det, föräldrarna lyssnade på folkmusik och dansband och den andra: sinatra och roy orbison... Kär och Galen fanns i alla hem , sån man fick på 40årsfester och det hade varit 40årsfest sen den vintern, farsans, och sen fanns Kyssen i alla hem också och jag var i lära mig läsa- ålder, och tyckte den var rolig och sprang till föräldrarna och frågade vad orden betydde. Vad betyder banal? Den frågan minns jag.... Ett par år senare hörde jag Snön faller på radion och tyckte den var magisk. Polaren hatade den. Den första skiva jag köpte sen var Det Goda Livet. Det var början på den stora musikåldern, 15-20. Ja, jag var 14 eller 15 och man gick med musik i öronen ständigt och den här skivan gjorde ett outplånligt intryck, en ny värld öppnades, världen där jag alltid känt mig hemma och liksom saknat, det var inte jag som upptäckte Lundell, det var Lundell som upptäckte mig. Den är garanterat topp-3 över plattor jag diggade mest de åren så där omedelbart, förflyttningen in en större dimension, tanken: det här är jag, det är liv, det här ÄR fan så mycket jag det kan bli, det här är min känsla, min verklighet, min dröm, min musik, min målbild kanske till och med, min så kallade smak... När man är tio år kan man inte styras. Inte när man är 15 heller. Det är ingenting annat än det medfödda. Det är dna. Det är otroligt hur många artister man lyssnade på de åren, hur många man hann med! Och man hade perioder och de var bara veckor i vissa fall och när det gällde 4-5 artister var det fem år. Min Lundellepok var fem år. Extra känsligt såklart då det blandas ihop med första kyssarna och smeken, kärlekarna... Och dessa 4-5 artister ville man hemlighålla, man ville helst inte snacka om det, de andra upptäckte först när de kom hem och såg skivsamlingen, (när man funderar på musiksmak och Ramqvist tror man att de tror att det var något slags kotteri på den tiden, att man gick på klubbar som hiphoparna och gör gemenskap av musik, att man pratade i grupp, att man ville ingå i sammanhang. Men det var raka motsatsen. Helt privat. Pojkrum. Låtarna kärlek, sammanlänkade med flickvänner. Därför folk blir sårade när andra spyr galla. Man ville ju inte ingå i sammanhang, och därför man ogillar andra som inte vill ingå i sammanhang och därmed ingår i samma sammanhang......) Kopplingen mellan barndom och musik, inte så långsökt för min del, tex frigörande från föräldrarna. Min syrra stack till Staterna när hon var 16 och jobbade som au-pair där ett år, och då fick jag ta över källaren, och det var ett magiskt steg att lämna pojkrummet och få en hel våning för mig själv. Där spelades det hög musik. Källaråren är förknippade med Den Vassa Eggen, mästerverket, när det kommer till Lundell. När jag fyllde 17 växte en outhärdlighet fram i umgänget med föräldrarna och det var omöjligt att vistas i samma hus och jag var vuxen, och föräldrarna kände samma sak och ett helt nytt underbart liv började när jag flyttade ut i huset på tomten. Hade varit föråd. Pappa fixade vatten och dush och kokvrå och gymnasieåren besökte jag bara det stora huset när de inte var hemma och nallade kylskåp. De där åren betade jag av Vargmåne och allt annat.. När jag var 19 flyttade jag in till stan, Vita Bergen. Nästa stora steg i frigörelsen , det slutgiltiga och där spelades Längre inåt landet minns jag. Det här var alltså åren när Lundell var folkkär. Han var inte kontroversiell på något sätt egentligen, det var många år innan Ramqvist dök upp med sin sexistiska onanirecension och gjorde honom kontroversiell igen. De här åren fanns det inte nån som sa ett ont ord om honom och 1989 hölls en direktsänd stor gala i Kungsan när musikdecenniet skulle hyllas och stor omröstning där folk skulle ringa in och Lundell fick två plattor topp5, Kär och Galen och Eggen, trots att det var länge sen de gavs ut, och om det varit 1985 hade de gjort storslam. Europe och Roxette var i toppen också. Öppna Landskap fick pris som den överlägset mest spelade låten på svensk radio. . När man varit så extremt stor och folkkär kan det inte annat än en enorm reaktion sen. Storheten kastar en skugga, Bergman, Jackson, de som varit på den nivån vet. Oundvikligt fenomen. Det var 90-tal. Min Lundellepok över. Mest för att den stora musikperioden var över. När man fyller 20 inser man att det finns andra slags förebilder också.... Inom andra fält. Anledningen varför jag slutade lyssna var väl mest att låtarna, och artisten förknippades med en svunnen tid, en ungdom jag lämnat. Att det kändes passé för mig hade ju ingenting med artisten att göra. Lundell gick vidare genom 90-talet i en annan ålder och 45-65 är ju kanske inget som lockar direkt, och han gjorde helrätt att gå in i experiment, nya stämningar, han flörtade inte med någon publik, varken i böcker eller plattor, han vände publiken ryggen genom att turnera . Träffade på författaren Wallgren en kväll på nollnolltalet, vi surrade svenska författare och han menade att Lundell sabbat för sig själv genom att skriva svårtillgängliga böcker som inte sålde, han hade ju byggt upp en publik, menade han. Jag tände till minns jag, och Wallgren kan skriva deckare och han gör det bra och tjänar bra men har man varit där uppe på berget som Lundell vet man att folkärleken inte är något att tråna efter. Jag sa att det var klockrent. Att våga. Vidare. Att söka nya uttryck. Allt annat hade varit fullständigt ointressant. Jag surfade in på hemsidan i januari. Gick igenom alla hans skivor. Upptäckte att jag hade hört alla studioalbum utom tre. Rent Förbannat, Eld ikväll, och Ok Baby OK. Hur är det möjligt, tänkte jag? Jo, jag har ju fått nerladdade plattor i present av polare alla år och därmed smyglyssnat på Lundell i garderoben och det har ju varit på annat sätt än i barndomen.... Mer kritiskt kanske, det måste vara något helt nytt och fräscht och måste vara rejält omtumlande för att man ska lägga upp det på playlisten. Jag tycker att en hel del varit riktigt starkt. Club Zebra såklart, en sweetheart. Och 4-6 låtar i övrigt som platsar bland det starkaste i hela musikskapet, låtar där han överfört den romantiska laddningen från förr till ett elektriskt brinnande nu. Det är 4-5 alster där man verkligen känner i själen: Lundell kan verkligen vara giltig i en nutid. Ett ruggigt starkt utryck av en annan tids och annan ålders livskänsla. En väldigt drabbande känsla när man lyssnat på albumen och gått igenom alla på hemsidan är detta att ingen känns gjord. Och det är stort när man gjort så många! Jag har inte fastnat så där som förut vad gäller vissa album men de känns inte som upprepning eller exakt den där skivan gjorde han då eller då....Alla känns nya. Allt känns som relevanta spår instoppade i en lucka som saknats. Men det är klart att alla drömmer om att han ska göra en folklig platta till, en sån där storsatsning med ruskigt starka melodier igen, inklädda i ett svävande nytt sound , med djärva röstgrepp , röstnärhet, som han testat i Rik Man kanske, med folktoner kanske, nya grymma upplägg i själva grundkompositionen, de mäktiga sticken, krönen, från Gammal Nog, Mustayaluca, de krön krön krön han testat , de läckra bildspråken, orddräkterna, allt det spännande i det lundellska 10-talet, i komb med de gamla melodiknockouterna. Och berättelserna... Klart att alla innerst inne drömmer om den kicken, den publika, 80-talet, Zebran, värmen, lättheten och glädjetjuten blandat med utbrott, genom elektriciteten från Hungerdepartementet, Gammal Nog, rik Man. Frågan är om han är villig en sån storsatsning till eller om han blivit för gammal för folkkärlek
|
.