STOCKHOLM MÅNDAG I FEBRUARI OCH HUR MAN SKA LEVA LIVET

 spaning

 Gata upp och gata ner, högt tempo i halkan under istapparna. Lunchserveringar, krypin och hål i väggen överlag, utländska influenser överlag.  Målet för morronspaningen. 

Tänk 

I Bet You They Won't Play This Song on the Radio!

Det går inte att få bättre start på veckan och sömnen brukar vara vassast natten efter helgens stress och söndagens dipp, jubel så hela huset skakade när jag såg att klockan var 06.50, fil med knäckebrödskross, kaffe, på med kängorna och ut snabbt som sjutton, man måste göra rundan innan folket börjar välla ut.

   Flying Circus! Klarblå himmel, dropp från taken, första folket jag mötte var två män inne i en skön berättelse som slutade med ett stort varmt garv och solen i ögonen och inget hån ingen ironi, februari blir inte bättre. Och längtan bort. Till ny miljö. Land. Natur. Småstad. Försöker hålla det ifrån mig 2015 och tar tag i det till hösten, och så fort man bestämt sig för att flytta och placerat hjärnan på annan plats brukar sista månaden bli panik bort bort.

  Ivar Lo sa i Kungsgatan : Stadsborna, det är mest inflyttade landsortbor. Det var 1935. Den är väldigt bra skriven den boken och tycker det är intressant att läsa sånt där naturalistiskt hur folk tänkte just då, med tanke på det som skulle hända några år senare. Vad visste det? Hur farligt var det att prata om det? Parallellen till vår tid, vi vet att något ska hända men inte vad när hur, och tanken: det kanske är farligt att prata om det....

  Tillståndet i världen, spaningarna den här veckan. Och känslan: händelserna vad när hur påverkas om man spanar efter dem för mycket. Den här staden är mest ett flyttlass. Och smältdegel, tummelplats. Alla på språng bort. Inflyttade landsortbor och förortsbor men 2015 känns det mycket inflyttade från andra länder. Mycket Asien. Mellanöstern. Passar bra för veckans spaningar. Mykonos Taverna. Plenty People, kurs i Kinesisk Sichuan varje söndag. Passar Jijang-Li. Hittade dagens lunchservering. Flundran på Astoria.  Något att längta till.       

Länk 

Dippen förra veckan måste botas med något och sömn var bästa botemedlet. Låg på minus. Skulle syssla med spaningar i februari men kändes inte bra, de tog över skallen för mycket. På morgonen och kom fram till att enda sättet att kunna fullfölja var att sätta maxgräns på 1 timme framför datorn, den diciplinen ska jag hålla den här veckan.

Och att inte tänka på spaningar när jag vaknar. Föra in skallen på de viktiga spåren. Problemet förra veckan var att jag vaknade kl 05.30 varje dag. Då svär man, vill inte somna om, och fräser: nu måste jag utnyttja tiden, och sitter man vid kaffekoppen och tänker blir det 20 spaningar på den timmen. Går väldigt fort att spåna fram. Helt ärligt: jag kom på över 200 spaningar förra veckan, och nästan 100 i detalj. Själva temat inte svårt, de väller fram, åsikter man har som måste ut för man har haft de för länge... Sen tar det lite tid att spåna på länken , men det också väldigt fort egentligen. Man hinner bara skriva ett par stycken sen och tur det.....

 När man skriver  är det bara gammal skåpmat som dyker upp, allt förra veckan  tankar man haft i pallet lång tid, mycket sedan man var 15-20..... Metabloggen. När man börjar är det svårt att sluta, och tonvis med ämnen som man vill ta upp, och det beror mest på att man har en åsikt, en uppfattning, som man haft länge , om detta är avsked till nätet är det lika bra att pumpa ut dom......

Den här veckan: Tillståndet i världen, Mellanöstern, Krim, Rosling, Svensk politik, Folkpartiet , Svensk Media, Kvällstidningar, tv, radio, recencenterna  osv.

 Börjar man vill man får ut allt, som legat och gnagt, efter biografier om Mussolini, Göran Persson. När man kommer in på kulturområdet svämmar det över och måste skriva om Bellman, Astrid, måste göra en om Elvis, en om Norén, Tranströmer, en om    Lundell, en om Camus, Foucault, en om Strindberg. Det är saker man hör om dom i nuet , felaktigheter, som blir till retningar. 

 Målet i morse: slå sönder allt pretto, max en timme vid datorn, inte spaningstänk på morronen, gå till gym istället, jag har en väldig begåvning på att släppa saker fort och att byta miljöer och efter en timme vid datorn går jag direkt vidare in i nästa syssla, min största talang, att släppa, arbetsnarkoman, mycket fisk, behålla sömnen på 8 timmar.  

 Kom in på temat Hur ska man leva sina liv? under lunchjakten vid sjusnåret och man kommer alltid in på det när man känner matoset från det spanska och deras sätt att leva livet är ju det mest naturliga och bästa och så långt ifrån det svenska man kan komma och känns väldigt extremt, att sova så länge, och sen sova mitt på dagen och sen ägna hela kvällen åt samkväm bland massa människor, äta och snacka i timmar efter midnatt... Som vi gör på i juli litegrann. Det är kul i Baskien men ska man umgås med människor på det sättet varje dag krävs det att människorna kan och vill umgås och i Sverige kan vi inte, och vill inte.

 Umgås med människor kan vara himmel eller helvete, och mycket roligare i Spanien....

Alla människor, även småbarnfamiljerna som är de mest stressade , ägnar 5 timmar per dygn åt förströelse. Wallström två timmar sa hon. Alla, utom Bildt, kanske Löfven, Thatcher, Clinton, ägnar massa timmar varje dygn åt strunt,  döda tid, och samtidigt fördömer alla varandra för att de sysslar med annat strunt än vi själva. Bara en intressefråga. Jag har studerat ett förtital senaste åren... Höginkomstagare mest, men också de på samhällets botten, och inte träffat en enda som jobbar dygnet runt, jag blev ofta inviterad till samkväm förut, en period när jag pluggade och spelade fotboll, de ringde ofta och vrålade kom hit... och båda de grupperna sysslade med samma sak på kvällarna: sitta hemma i soffor, kanske öppna öl, spela kort, snacka skit, så kallade pokerkvällar, det var väl 15 år sen men kände att jag inte ville slänga bort mitt på sånt strunt........

   En annan höginkomsttagarkompis sitter och tittar på trav 6 timmar varje lördag, och 5 timmar på fredag kväll och en annan höginkomsttagarkompis jag studerat noga är väldigt moralisk när det kommer till att värdera struntet.... Han menar att Tv är strunt. Istället sitter han framför dator 3 timmar varje kväll.... Laddar väl ner saker, och framförallt är han besatt av att titta på film, och det är att annat än tv menar han och får mig är de filmer han ser hundra procent strunt..... Sån här filmer: ett brott har begåtts och sen ska man gissa och få reda på vem som begått brottet.

 Jag har rensat ut väldigt mycket strunt i mitt liv, extremt mycket och glor inte på tidslukarna  hockey/fotboll och har inga pokerkvällar och dricker inte alkohol, och då tycker man att man kan ägna en timme, eller varför inte två, åt att blogga..... Sånt strunt. 

 Varför skulle det vara strunt att blogga en timme per dag.....?

Brukar ofta glo på tv mellan 19.30-22.10 också. Som min far. Meditationzapp, aktiv, sökande, funkar bara när man inte lever i relation och måste byta liv nu.... Den här relationen kräver att jag inte tittar på tv. Man borde leva som i Spanien. Men i så fall måste man flytta till Spanien.

                                           25 

BLOGGEN TOURETTE

 spaning

 Söndag. I morse när jag var ute vid sjutiden kändes det som februari. Första februaridagen. Som februari ska vara. Iskallt. Vindar som frös kinder. Sol. Snö. Kristallvinter. Och första dan på länge man hoppade långkallingar...

En vecka Spaningar. Grymma motivationsproblem, lägg-ner-känslor. Igår. Numrera dem höjer nog motivationen tänkte man och då gick en timme av bloggtiden åt det...

Nummer 25. Enligt tidsplan. Hinner jag kanske fast bloggtiden är ute. Jag ska slutföra detta sista bloggrycket, dödsrycket. Beslutsångest förra veckan om det skulle bli tusen spaningen eller hundra. Räknade på det, och beslutade mig för 100. Annars: 15 per dag i två månader. Alltså sex timmar per dag....Och förutsättningarna: en månad, och max två timmar per dag. Detta är bara februari. Bara februari.... Enligt matematiken.

Har inte tid för tusen spaningar. Jo, finns en möjlighet: bunker en vecka.

 Tidsåtgången står en upp i halsen (räknar in morrontänkande: 3 h per dag), stjäl tid, själ fokus, från livet, och life only. Men tänker alltid en stund på morogen ändå så , ska fixa sista bloggrycket, 25 mars är bloggandet över, men aldrig haft sån här spykänsla för nätet förut men kan ju bero på att man bara ägnade tjugo minuter åt nätet förut.... Just nu: tveksam till nästa vecka, känns som mördarbacke. Alltid 10 spaningar färdigtänkta efter morgonen, sen slump vilka det blir, hinner 2-3, man tänker: resten nästa dag men nästa dag är det alltid 10 nya. Nästa vecka ska spaningarna glida in på svensk inrikespolitik, och framförallt: utrikespolitiken...

Ska ta tag i Mellanöstern.

Och snart ett år sen Krim också.    

Tänk 

 Tre teman som är absolut förbjudna under februari: invandring, genus och betyg. Det mest känsliga för oss människor. Passerar för många andra kroppsdelar innan det når fram till knoppen.  

Absolut förbjudet är också såna här metabloggar. 

Men lovar att de kommer dyka upp... Finns en självdestruktiv kraft i oss. Finns något som alltid dyker upp mitt i skrivandet. Något som gör att vi alltid gör saker och säger saker som vi bestämt oss för att inte göra och säga.

Länk 

Tourettes syndrom.

                                         24

ESKAPISM 

spaning 

Ekot ska börja med Goda Nyheter. Sa de på nyheterna igår. Är det goda nyheter ?

Tänk 

Bara onda nyheter, och det tänkte man mycket på förr i tiden. Varför bara onda? Det finns goda också. Men då måste man leta....

Okej, det finns många goda nyheter för mänskligheten.  Hälsan blir bättre och det är det viktigast i livet och vi lever längre och längre och nu är genomsnittsålder i Sverige över 80 och det är de godaste nyheterna.

Någonstans behövs det allvar också för att vi ska reagera på felaktigheter och ondska och finns ju verklighetsflykt överallt i media och spontant känns Ekots nya giv som tabloidisering och den uppköpta världen, om man ska göra marknadsplats av den sista allvarliga kanalen, men beror på vilka goda nyheter det blir. Ekot får inte bli Söndagsbilaga rakt av. 

När vi sitter säkra i båten kan man unna sig nyheter att det går åt helvete då och då, lite här och var, men bara inte här. Som behovet av skräck i konsten i de lugnaste vattnen och tryggaste kvarteren, Fjällbacka och Bagders Drift. 

Men känslan av att det håller på att gå åt helvete vill man mota bort, i tider när det verkligen håller på att gå åt helvete.

IS ligger bakom mycket av det som händer i världen 2015, och naturligt att behovet av verklighetsflykt ökar. 

Länk

Under nazitiden drog sig tyska överklassen undan till varmare breddgrader, till dans, musik, eskapism. Det var omöjligt att lyssna på nyheter de åren mellan 1939 och 1945.

                                 23

PÅ SPÅRET 

Spaning 

Det är tre veckor kvar av  På Spåret , och efter fredagens program spelade jag på Elisabeth Högberg.

Tänk 

På Spåret är en katapultstol. Rätt upp i den svenska stjärnhimlen eller rakt ut ur offentligheten direkt. 

Är man duktig bygger man en karriär på framgången, Carl Jan fick sitt break, Strömstedt/Strömstedt klättrade upp i yttersta kändiseliten, Birro, Hellberg, Wester, Haag, Stefan Holm, de blev folkliga efter succén. Och den som tog det största klivet in i folkligheten var allmänbildningens oslagbare Kung i Sverige, Hoa Hoa.  

Allmänbildning är nog det allra viktigaste, känsligaste. Hur vi rankar människor. Kan vara viktigare än IQ. Funderat på den gången Brunner ställde upp på Expressens IQ-test, och hur många kändisar  vågar ställa upp i det nya IQ-tävlingen på kanal 5....?

På Spåret kan vara en dödsfälla , särskilt för politiker. Rysk roulette. Ännu mer när de gick från 3 till 2 deltagare. För Britta Lejon innebar På Spåret slutet. En lovande karriär gick på ett isberg och sjönk. Hon innehar fortfarande programmets bottenrekord på 13, tätt följd av Richard Olsson, Doreen Månsson, Ebba Blitz/Adam Alsing

Länk 

Andra tävlingar är inte lika farliga. Även om det var farligt för Brandeby och Ulf Larsson som rök först i Lets Dance, och tänker ibland på kändisversionen av Hela Sverige Bakar också..... 

Limpan tog hem Det största äventyret, och det gäller att tävla i det man är bra på, men tror inte Kronbergs karriär är i fara. Stenmark är ute på hal is som bambi men behöver inte oroa sig, flopparna funkar där, Brandeby och Peppe Eng älskades för att vara sämst. 

Steffo Törnqvist blev Sveriges mest beundrade man enligt färsk undersökning efter megasuccén. 

 Nya Lets Dance börjar ta form. Sex klara. Enligt uppgifter pågår sista förhandlingar och det handlar om Göran Hägglund och Horace Engdahl, en partiledare och en danskritiker. Drömnamnen. 

                                      22

SJÄLVFÖRTROENDE

Spaning 

 Jag lyssnade på Teodor Kallifatides som höll ett föredrag om sitt liv. Det var i höstas, en gammal spaning. 

Tänk 

 Han berättade att ordet självförtroende inte finns på grekiska. Det är en självklarhet i Grekland, och behövs inget ord. Om inte jag har förtroende för mig själv, vem har då det? Han berättade inte om ordet hybris fanns i grekiskan. 

Det är en annan spaning, längre ner. 

Han berättade också att han trivdes i Sverige och gillade sitt liv och sina svenska vänner, och kom hit som 26-åring och hade inte varit här länge när han skrev lite och gav till Bonnier och Bonnier sa: du kan komma hit, och vi kan nog ge ut detta. Så kan det också gå.

 Han är 77 år nu och har självförtroende som en 20-åring, och deltog i programmet Fråga Kultureliten i höstas också.

Länk 

Fråga Kultureliten zappade jag bara förbi ett par gånger och det var inte ett kulturprogram som andra och kändes rätt bra att de börjat med såna där program i Sverige också. Det dräller av såna program i Frankrike, och i andra länder också. Jo , det är det enda värderade tv-formatet i Frankrike, kloka människor som pratar. I Sverige är det mest kloka människor som dansar. Och smarta människor på Spåret. Och experter på sakfrågor i nya programmet Runda Bordet, det är en annan spaning imorrn...... Det ska vara crossover mellan vetenskaper och stort och smått i det formatet och kallas filosofi men tänkadet kretsar mest kring människor och samhälle, och krävs att man är intresserad av psykologi, sociologi, tänkande i stort , smått. Problemet med Sverige är väl att det inte finns folk för formatet, finns bara smarta, inga kloka. 

Det går ut på att prata opretentiöst om den stora bilden, och de finns inte här, men det finns väldigt många som är experter på att prata pretentiöst om den lilla bilden.

Kallifatides räddade programmet. Lars Lerin också. De var totalt opretentiösa i prettosmeten. Avslappnat, sant.

Titttarna skulle ställa frågor. En fråga var så här: "Jag ser ofta till att omge mina barn med skönhet, jag tänker att de behöver skönhet, vad tänker ni om det?".

Prettosmeten försökte babbla på men visste inte vad de skulle säga för de hade aldrig tänkt på det, och sen kom Teodor in och räddade showen. Avslappnad, sann.

Vad svarar man på sånt? Vad hade man svarat? Tja... Skönhet för barn och vuxna är väldigt olika och individuellt precis som all skönhetsupplevelse  , och den skönhet barn behöver är den skönhet barnet väljer. Inte ljust och fräscht och Ernst, vuxenskönheten på modet, mer wild kids...  Det barn mår bra av... vill omge sig av....  ja,  skrikiga färger, chockrosa eller chockblått, kramdjuren, telebubbisarna, och sen monster upp i åren kanske och de där barnrummen, en 50åring får ju huvudvärk efter en minut där inne....

Man ska nog inte försöka projicera nånting. Varken självförtroende, fobier eller drömmar. Drömmarna är olika, och då måste skönhetsuppleverna  vara olika för en 8åring och en 78åring .  

                                21 

HYBRIS

Spaning 

 Råkade googla fram en rädda-dig-själv-sajt och den handlade som all modern psykologi om att vi måste ha gott självförtroende och tänkte på Teodor Kallifatides som hade träffat en svenska och flyttade till Sverige. 

De var unga. De skulle ut en kväll. Han hade klätt upp sig och ställde sig framför spegeln och sa: " Jösses vad snygg jag är idag!". 

Flickvännen blev förskräckt och förklarade att man inte fick säga så. I Sverige. 

Det är narscisism. 

Om man inte är ironisk vilket inte han var och man har tänkt mycket på behovet av självhävdelse när man tänkt på offentliga personer....

Tänk 

 Gott självförtroende behöver alla, och annars blir vi krymplingar och kanske får besöka psykhjälpen , men vi får inte ha för gott självförtroende. 

Realism är målet. 

Det är svårt att vara realist när det kommer till att bedöma sig själv, och problemet för det flesta är att de undervärderar sig själva och tycker allt är omöjligt och då har man inga möjligheter. Vi inser våra begränsningar och de människorna som inte inser sina begränsningar har alla möjligheter.....

   Och det andra problemet - kronisk hybris, eller en överdriven narscisitisk tendens - kan får gränslösa konsekvenser. Naturligtvis en gråzon mellan gott självförtroende och narscisism men samtidigt två helt olika saker. En mycket farlig åkomma. Realismen helt förlorad. Hos alla psykopater. Storhetsvansinnet vi sett i Norge, och USA, och Grekland, och Sverige. 

Behovet att prata om sig själv, varför är det så olika från person till person..?

Behovet bottnar ju i den personliga situationen, känslan att man är värd mer, mer uppskattning. Man är bättre än vad andra säger, och när ingen annan berömmer talangen måste man själv göra det.  

Zlatan hade ett enormt behov att prata om sin talang i början men nu när alla andra gör det har det runnit av honom. 

Så är det med alla levande legender. De har fått för mycket beröm, och de har sett baksidan av att vara en levande legend. 

Levande legend är det värsta man kan vara. Roligt när man är död, men inte när man lever. De möter inga riktiga människor. Bara falska. 

Borg, Stenmark och Carro har haft det motsatta behovet: att prata ner sig själva. De har fått alla priser och nu vill de vara människor , människor med människor och Stenmark och Borg säger alltid att de inte är märkvärdiga och Federer och Zlatan är mycket bättre och... Carro började nedsnacket av sig själv tidigt. Inget märkvärdigt alls sa hon redan innan hon slutat. En märkvärdig människa får inte umgås med vanliga människor, utestängd, utesluten ur människoklubben på grund av märkvärdighet.

En motpol är Ranelid, som aldrig fått beröm upplever han, aldrig erkännande för talangen. Han pratar nästan bara om den egna talangen. Alla de som blev hyllade direkt, och blivit sönderhyllade genom åren pratar aldrig om den egna begåvningen, Tranströmer, Lundell, Björk, Lapidus osv.

Ödmjukheten är inte något man föds med, den får man av andra. 

Länk 

Nietzsche har blivit symbolen för hybris, narscism, storhetsvansinne. 

När man hör ordet Nietzsche tänker man på självgodheten.

Nietzsche som den självförgudande människan, är den synonymen också myt som det mesta kring den människan? Jag började bäddra i hans böcker igen i höstas och man vet ju att feltolkningarna står som spön i backen hos politiska dårar och i forskarnas böcker, och kanske är även bilden av Nietzsche som självgod falsk?

Jag hade inte sett någon sån hybris i hans böcker och undrade om bilden skapats på grund av sjukdomen han drabbades av slutet av livet. På den tiden visste man inte mycket om psykiska sjukdomar och mytbildningen om storvetsvansinne skapades i de brev han skrev då. Undertecknat med Gud. Människan har ju tagit över gudens roll i världen enligt filosofin och då blir han  gud i konsekvensens namn.

  Han är ödmjuk i de där mästerverken - i Mänskligt Allförmänskligt går det inte att bli ödmjukare - men sen kom jag fram till hans självbiografi. Ecce Homo.  Då förstod jag var bilden av hybris kom ifrån......

 Kapitlen i boken heter "Därför skriver jag så bra böcker". "Därför är jag så klok". Osv.

Den mest envise nietzscheförsvararen kan påtala hans självironi, han hade en ironisk stil, och ja, jag skulle nog kunna tänka mig att skriva ett humormanus på det sättet, det är en ganska rolig ingång, en rolig känsla när man i efterhand sitter och sammanfattar saker man gjort, men då får man räkna med att bli hånad. 

Varför hade han behov av att prata om sin talang?

Självklart svar. Han fick aldrig rättvis uppskattning av sin samtid.

Han blev aldrig framgångsrik under sitt liv. Inte berömd. Inte läst. Böckerna såldes i 50 exemplar. Som bäst sålde han drygt hundra. Jag kan nog rättvist påstå att jag är mer berömd i Sverige (baserat på antal läsare) än vad Nietzsche var i världen. 

  När ingen annan pratar om begåvningen måste man själv göra det.  Vi kan gå till våra egna liv. När vi upptäckt att vi är bra på något som ingen annan vet om vill vi berätta det. ( Och apropå för många ryggdunkningar: När jag var liten var det tre saker jag var duktig på, fick beröm hela tiden och till slut var det en plåga. Jag började direkt prata ner mig själv när någon tog upp det, och hade ju noll behov av att framhävda det där. Så jag började med saker jag var dålig på istället och det kändes jätteskönt. Ungefär som den befrielse Lennon kände, när han började laga mat för första gången som 37åring.)

  Så man kan känna viss förståelse för Ranelid och de där som blir sågade hela tiden, och i fallet Nietzsche måste man ändå säga att han var realist. Det han hade behov av att tala om för världen angående hans talang och böckernas värde, det var ju sant. Det var egentligen motsatsen till hybris eftersom han efter sitt liv blev mer berömd än vad han nånsin kunnat drömma om.

                               20 

EXPERTERNA

 spaning

 Mellopremiär idag. Expeterna är bombsäkra: det bli en skräll i år. Vinterstudio pågår. Skidskytte. Skicross. Alpint. Kampen är hård. Mellan åkarna och experterna....

 Ruggig catfight i Beaver Creek. Pernilla leder i tipsen, men Pärson har kopplat brottargrepp som lysande expert, Ferry och Magda pissar på sig samtidigt hemma nu när Strömstedt gör supersuccé. Deras VM-platser känns helt plötsligt hotade.

Tänk 

När man läser böcker av experter på experter får man veta att det tar tio år att bli expert. Lite beroende på hur många timmar per år man lägger ner....

Vi människor är experter på ca 10-20 områden. Lite beroende på hur mycket man satsar på att bli expert... Sen finns det 100 områden där vi tror att kan mycket och först när man möter experterna inser man vilken novis man är. Och sen finns det också hundra områden som bara finns där och som man inte ens vet om att de finns.

 (Antalet områden vi är experter på är ju beroende på hur man räknar. Man kan säga att man är expert på Idrott , Musik, Skola och Litteratur till exempel. Men man kan också säga att man är expert på Fotboll, Friidrott, Skicross osv (och då blir det många fler områden). Man kan också säga att man är expert på Matte, Strindberg, Norén, Hip Hop, Ebba Grön osv osv, och räknar vi på det är man ju expert på 100 områden...) 

 Definitionen av en expert är enligt böckerna den tidpunkt då man matat in så mycket kunskaper i hjärnan att de satt sig i ryggmärgen. En schackexpert är de mästare som har 5000 drag (lösningar på en situation de grubblat på) i huvudet, och en Mozart, Wells,  de musikaliska experterna, har övat in att toner timme efter timme på samma sätt .

 Definitionen av en expert är den som genom erfarenhet och kunskap kan låta hjärnan gå på autopilot och förhåller sig till ämnet på ett helt annat sätt än novisen. För experten tar det 0.01 sek att analysera problemet (i ryggmärg) och all annan tid ägnar han åt att tänka på det finstilta, detaljerna som avgör en mästare från oss andra, i Anja Pärsons fall vind, valla, linje, och  Zlatan behöver inte tänka på HUR bollmottagningen ska gå till, Zlatan tänker två steg längre, fokuserar på löpningar, medspelarnas position. 

Att vara expert är inte alltid ett lyckligt tillstånd.

 Upplevelsen av världen blir annorlunda, och vi njuter ofta mer av områden där vi inte är experter, men det är en annan spaning imorrn. 

Länk 

Det tar tio år att bli expert på trav. Efter fem år finns ingen återvändå. När man sen är expert förstår man inte varför man är expert. Det finns områden i livet som man inte behöver vara expert på. 

Pratade med annan expert och vi var helt överrens. Som alla experter spikar vi Västerbo och Inken pga uppgivenheten från motståndarna och läggmatcherna, trots att vi var överrens om att båda är beroende av yttre förutsättningar och kan torska. Vi var också helt överrens om att det finns härliga skrällar i stoloppet och sista loppet. Radysin, och även Stylish, Aroma och Define Em. Och i sista racet streck i rankordning: 4 Rub It Out, 8 Pantarei Ans  , 9 Linus Wibb och 7 Bolt Boko. Vi var också överrens om att det värsta inom travet är när man är överrens , och när man är överrens med experterna. 

Det största sanningen inom travet man gör när man väl blivit expert är: lyssna aldrig på experter. 

Inom andra områden finns det många som kallar sig för experter som inte hunnit bli det ännu, och det finns också, t ex inom pedagogiken många som kallar sig för experter som aldrig kommer bli det hur många år de än försöker. 

                                19

NY PEDAGOGIK 

 spaning

 Jag såg på teve igår. De debatterade den svenska skolan. 

Tänk 

Ibland befinner sig skoldebatten på extrem detaljnivå (som handlar om vad som ska införas i vilken ålder) och ibland befinner sig debatten på en extrem metanivå nära planeten Pluto (som handlar om gammal eller ny pedagogik). 

 Jag spanade in sajten Gröna Bloggar en gång förra året, och där stod det "den senaste nya pedagogiken"....

Det enda en lärarstudent , eller ung ny politiker som ska profilera sig i skolpolitik, ska lära sig : det finns ingen ny pedagogik.

Länk

 Miljöpartiet vet (och det borde alla partier veta) att samhället är i ständig förändring och utveckling och att det kommer se helt annorlunda ut om 100, andra yrken, andra system och fundament för liv. Men oavsett hur världen ser ut år 2114 kommer pedagogiken se likadan ut i grunden. Hörnpelarna kommer vara språk och matte, eftersom det är hörnpelarna i världen. Svårt att veta hur länge människan kommer bo på planeten, men oavsett det är 100 år eller 1000 år  kommer språk och matte vara den viktigaste kunskapen för människan. 

 Så länge det finns människor kommer läsa skriva räkna vara det skolan handlar om. 

Och dessa kunskaper kan bara läras in på ett framgångsrikt sätt, i åldern 5-15, och på det sätt världen prövat fram sedan Platon (och det finns också en metod att göra inlärningen så svår som möjligt och det skräckexemplet är världen tacksam att Sverige skapade 1990-2010). 

  Den där formuleringen om "ny pedagogik" är alltid skalle i platspåse men nu handlade det iofs om förskola, och det har funnits viss spetsutveckling senaste 50 åren inom förskola och inom gruppen barn med diagnos och särskilda svårigheter. 

                                  18

NOSTALGIKERNA

 spaning

 Kassettband från barndomen, musik, förra helgen. Funderade på att gå upp på vinden och läsa tidningen vi jobbade stenhårt på som 12-åringar, femman, nytt nummer varje vecka, inte läst sen dess, och även de där seriestripparna man var besatt av att teckna, humorstripparna.... Influenser: Hagbard, Knasen, 91an. Och den största inspiratören: Katten Gustaf. 

Tänk 

Nej, det gör jag inte, livet är hopkok av då och nu , man behöver kunskap om historien men det får inte för mkt egenrundgång

Vägrar titta på gamla foton av mig själv, läsa det man skrivit osv. Vissa tror att det beror på självförakt, men det är en stark motkraft mot stillaståendet, kraften att alltid delta i evolutionen, den stora rörelse framåt som livet är........

 Nu är jag kär i igen, och alltid samma drivkraft, att glömma en kärlek. 

 Nostagikerna driv ofta mot depression, fast i en tidigare relation som de lever vidare med.  

Länk 

 Jag försöker förstå fobin för omläsning, rättning, och ... Nödvändig. Enda orsaken att man skriver nya saker varje dag: äcklet man känner för det man skrev igår. 

                                 17

DE HÖGPRESTERANDE

 spaning

 Störtlopp idag. Damer. De högrepresterande ska kasta sig ut, och hoppas på topp5 för Kajsa. Minsta misstag och man är rökt. Minsta felskär. Kan ge prestationsångest bara man tänker på det. 

Tänk 

Sitter kanske djupt. Från barndom. Föräldrar får vara försiktiga. Inte lägga press. Inte förvänta sig saker. För att maxprestera krävs vinnarskalle, men vinnarskallen måste komma inifrån. Mina föräldrar förväntade sig inget av mig....

 Mina idrottsledare sa att jag hade bra skalle, och när de sa det trodde man på det och fick bra skalle... Tror man fortfarande men inte säker på om tron är inbillning i skallen, eller sannskalle.

 En högpresterande svensk maxpresterade ett mästerverk, sett om den filmen tre gånger och man fascineras över perfektionen, de små detaljerna, klippen, musiken, exaktheten i allt. Han fick ångest sen. När han skulle prestera på nytt. Kanske inte lönt att spekulera i orsak till ångest , och självmord, som kan ha många orsaker men lätt att spekulera kring prestation, som amerikansk media gör, efter en sån succé, högprestation. Krav inifrån. 

Länk 

När det gällde betyg och prov i skolan var det de högpresterande eleverna i min klass som upplevde press. Ett slags krav inifrån. Man kände tydligt prestationsångesten, och det var sex som hade 5.0 på gymnasiet tror jag, eller sju, och de var tvungna att få 5.0 eftersom de skulle in på läkarlinjen. De gjorde läxor och plugga inför prov vilket man själv var dålig på eftersom man inte såg värdet i det.... 

Alla de som låg runt 4.5 var rätt spända och neurotiska inför hela den prestationsgrejen också, och det var mer än halva klassen och kändes okej för deras skull men man blev irriterad när de skulle projicera sina krav på mig. Vi tre fyra som låg i botten hade ju en extremt avslappnad inställning till skolresultat. 

 Jag hade nog näst sämst resultat på de flesta prov sista året och tyckte det var kul att ha det och var totalt oneurotisk och la ju precis ingen värdering i det, snarare tvärtom, att man värderade sina egenskapar och styrkor högre än deras, men varken den inställningen eller nonchalansen inför skolprestationerna ville man inte smitta till de högpresterande och försökte hålla fasad.

 Tänkte överhuvudtaget inget negativt kring mina resultat, betyg, prov osv. Och samtidigt var man ju extremt prestationsinriktad när det gällde andra saker i livet. 

Fattade inte varför 3 eller 5 på kemiprov skulle ha betydelse. Jo, en gång. Det var när de två högpresterande tjejerna debatterade resultat. Betyg var ju en snackis redan på den tiden....

 Det var jättesnälla tjejer, moraliskt passionerade, och de menade bara väl, de blev läkare sen och pratade alltid om jämlikhet och rättvisa men när de  sa till läraren att det var kränkande för de med sämst resultat att skriva siffror från prov på tavlan, då blev jag arg. Tyckte det var oförskämt. De sa ju : du ska skämmas. Du ska bli lessen för att du inte är geni på kemi. Första gången jag överhuvudtaget reflekterade över värdet av ett kemiprov var den gången de sa det.

Den där projiceringen från de duktiga i skolan präglar alla betygsdebatter, och vi som inte var stjärnor i skolan ser ju inte det där kränkande värdet i duktigheten som de högpresterande i skola och samhälle gör - Frodolin och alla i skolvärlden som uttalar sig- och  miljoner saker i livet man värdesätter högt, och skolresultat värdesätter vi lägst, och de högpresterande gör tvärtom, de värdesätter  kemi högre än att det värdefulla i livet och det var därför man hade en väldigt kluven inställning till de människorna.   

                                 16

BEROENDEN

 spaning

 Undersökte sajten Flashback idag. Jag har aldrig besökt den förut, mer än av misstag. Några gånger per år via google. Jag har haft fördomsfull attityd som inte direkt stämt med verkligheten. 

  Folksamlingar. Mobbar. Människor och åter människor , och när man hamnat där har man velat därifrån fort, som om man blir skraj för människor. 

 Sen har man funderat över drivkraft och motiv, och är det samma som att göra blogg? Ofta, just nu till exempel, blir det stora motivationsproblem, man ska över hindret att gå in på sajten och skriva, sen längtar man till sista meningen, sen känner man mest olust för det man gjort, vill bort. Tror att det är bra, det sista. Tror det är förutsättning för att leva i nuet och framtiden, gå vidare. Att känna lite olust för dåtiden....

 Förut fanns värdet, belöningen, det gav lite pengar och det är belöningen för all sysselsättning. Nu får man uppfinna Syfte, och har ett syfte med hundra spaningar, men det är hemligt.

 Känns inte som något beroende, man får tvinga sig hit, utan belöningssystemet i hjärnan, inget beroende. Ändrat uppfattning idag lite, men många av trådarna på Flashback har känts som beroenden , det sociala beroendet. 

Tänk 

13 teman. Och ett tiotal ämnen i varje tema. Totalt 49 miljoner inlägg. 27 000 besökare just nu. Nästan en miljon medlemmar, och måste vara dubletter tänker man, men står i reglerna att man inte får ha alternativa konton. Ville kommentera en sak en gång och tänkte bli medlem men skulle ta flera dar stod det som hoppade.....

 55 av ämnena  hade mellan 100-2200 besökare just nu. Totalt måste det vara fler än 100 000 svenskar där varje dag och klart att det är den stora svenska mötesplatsen och då är det majoriteten helt vanliga människor även om det finns överrepresentation av de med diagnos.

 Så som sajten började en gång för länge sen, folk med udda intressen, läggningar. Freakshow. Enda platsen där de fick vara öppna med sig själva. Och det är väl bra även om de gick över gränsen för det samhällsnyttiga , och också kränkte många. 

Drivkraften? Nu är det så många normala teman, mainstream, och folk snackar sitt intresse och söker info. En sån mötesplats. 

 Men de där inläggen man hamnat på och som fortfarande har klart mest besökare, skvallrandet, det måste vara ett beroende... Som alla skvallerklubbar. Så mycket nonsens och struntprat utan syfte som på kafferep. Man får en kick av sina egna ord, och sociala reaktionen . Belöningssystemet i hjärnan, det sociala beroendet som tillfredställer oss människor. 

Länk 

Pripps Blå 7.3 %.

                                   15 

RELIGION

 spaning

 En tillfångatagen jordansk pilot brändes till döds i veckan, och det bestialiska mordet ska ha filmats och spridits på internet av en religiös fanatisk rörelse. Förra året drabbades två britter och tre amerikanare av samma öde. Det mest omskakande skedde förra veckan, då den briljante journalisten Kenji Goto från Japan halshöggs.

Jordaniens kung Adullah II manar idag till fullskaligt krig mot den religiösa extremistgruppen.  

Tänk 

 Jag är ingen ateist (ateism känns som en sträng fundamentalistisk ism, det är en annan spaning) men jag har aldrig fattat poängen med Gud som något genomsyrande i liv och samhällen, i formen ingående i de här gängse systembyggnaderna med strikta lagar som ploppat upp som gemenskapsbehov, gruppsökande genom historien, som ett stort övervakande öga. Tro gör ju alla på olika saker, och religion kan ha också ha en uppgift, men som komplement till liv och samhällen.  

Jag har aldrig fattat varför livet ska bli tommare utan gud. Jag har aldrig fattat varför livet ska vara meningslöst om man inte tror stenhårt på himmelrike, liv efter detta. Det är ju tvärtom.

 Om man inte tror ett liv efter döden värdesätter man detta liv mycket mer. Vårdar, ömmar, bejakar. Man ser livet som något oerhört stort, vackert. En fantastisk chans som man måste ta tillvara på. 

 Om man tror på en andra chans ser man detta liv som ett genrep, något ganska oviktigt. Fokustapp, bara ett liv bland andra, mer fokus på nästa som ska komma. 

  Risken att tro på himmelriket är att man skiter fullständigt i jordelivet, det har vi sett 2015.

Länk 

Alpina VM är igång. På torsdag nästa vecka börjar det på allvar för svensk del. Slalom och storslalom, de svenska diciplinerna. Den stora Sotjirevanschen,  besvikelse igen om det inte blir en svensk medalj nu ! Jag tycker att det stora dilemmat med slalom och storslalom är att för många är alldeles för nonchalanta i det första åket. Sitter i bakhuvudet. Sedan länge. Den där totala satsningen, fokuseringen saknas alltid, och de får aldrig ut den fulla potentialen. De syns väldigt tydligt att de inte inser meningen och värdet av första åket. När de vet att de har ett andraåk.  

                                           14

GUBBHIPHOPEN

 spaning

 Ikväll är det Ninja Warrier, wooow! Ninja Warrier är 2050! Precis som gubbhiphopen! Igår gjorde jag ett undantag och spanade in 2015 igen.... Först Lyckliga Gatan med Allyawan. Och Ann-Louise Hansson. Två riktigt feta covers, riktigt feta, båda två. Första hiphoparen detta sekel som berörde, med personlighet, karisma. Den förste som man fick riktigt starka känslor för. Den första äkta. Bara varit stöddish Jagger-fuck -me-backstage, eller posörer a la Bowie. Allyawan var Jim Morrison. Och så tragiskt att han också skulle vara kriminell. Började när han var 16. Går bort då ju. Vi kan ju inte ha grovt kriminella i offentliga rummet, han kallade sig återfallsförbrytare. Jag pallar inte sånt. Sen gick vi på metallhaket! Otroligt vad många growlare det finns i Sverige! Coolt. Efter tre bira. Man har blivit så van nu, och börjat bli growlkultursnobb, analysera och skilja de skickliga growlarna från de medelmåttiga growlarna och den här var skicklig.....  

Tänk 

Tillbaka 2050. Hemma. Vad konstiga de var 2015.....

   De här nya OS-sporterna har accepterats för länge sen, och börjar bli folkliga, de mest givna, MMA och Ninja Warrier, det fattade man redan 2015 att de skulle bli superstora. Alla under 25 älskade ju dom år 2015.....

Satt som klistrade.

 Den mest kontroversiella nya OS-sporten var annars Parkour, som många menade var för osportslig och konstnärlig och icke tv-mässig. Samma debatt som när slopestyle inbördes på OS-prgrammet 2014.   

Länk 

Musiken år 2050 är grym. 

Vi skrattar åt er hip hop, gubbarna ser för fåniga ut med sina tatueringar och miconani, luktar lik, och så fort hela paketet med tatueringarna blev gubbiga blev de ju generationsreaktion , som alltid på det gubbiga.

 Jag ska inte avslöja för er vad som hände år 2030, när den nya stora ungdomstrenden vällde fram. Ni får gissa. Det är något helt nytt, som ni aldrig kan gissa.... Ingen hade kunnat gissa rocken år 1940, och ingen hade kunnat gissa hip hopen år 1980, så lycka till.... något helt nytt men kan ju säga att influenserna är mer 1600-tal, mer Mozart, mer jazz, än det gubbiga ni tänker på.

 Rockens historia går att hitta i KB och andra arkiv, finns subkulturella som berättar den för sina barnbarn, kan sammanfattas som progg jazz grunge och alla kulturella trender och ungdomskulturer från 1500-talet (titta på historieätarna!) till idag...  

Ingår numera i allmänbildning, såsom Mozart, Bellman, jazzen osv. 

Ungdomsupproret Rockens cykel: 1950-talet: genombrott, 1970-talet: storhetstid, 1980-talet: Uttrycket Rock n e död myntas (Thåström), sedan börjar utförsbacken, gubbrocken uppstår och 2010-talet: död på riktigt.

Ungdomsupproret Hip hopens cykel : 1990-talet: genombrott, 2010-talet: storhetstid, 2020-talet: begreppet Hip hopen är död myntas (Dogge) , sedan börjar utförsbacken, gubbhiphopen uppstår och hånet från nästa generation när de ser gubbiga de ser ut Petter, Linda Pira och Allyawan, och 2050: död på riktigt.  

                        13

KAJSA KLING

 spaning

 Kajsa Kling blev åtta i Super G, ok men hon var besviken och halvdant race med flera misstag. På fredag ny chans i störtloppet. 

Tänk 

Hon är bara 26 år och väntar på lyftet, det slutgiltiga klivet in i toppen som borde komma innan 30. Man har sett fartresurserna. På träning åker hon alltid jättefort. Var på väg mot medalj i Sotji och det strora misstaget kom i sluthanget. Nerverna spökar.

Hon kommer alltid vara en av dessa idrottare som har fysik för världsstjärna, om skallen haft samma star quality, de som får ut 80 % av den fysiska potentialen.     

Länk 

Mötte en polare igår. Vi gick och lyssnade på metallmusik. Han är en ruggigt smart och talangfull människa, arbetslös, försöker få tiden att gå. Han är en sådan som lever livet till 40 % . Jag lever just nu livet till 80 %. De finns bara ett fåtal som lever 100 % av den potential man har, det är ett tiotal i världen, de flesta ligger runt mellan 60 -70 % totalt sett (hela livet) av potentialen, en del bara 30 % pga nervositet, snittet i Sverige är 61 % och snittet är i världen 68 %.  

                                  12

PARKOUR

 spaning

 Vid Observatorielunden samlades ett Parkourgäng, det är bästa patsen i innerstaden för Parkour. Det är ingen vinteraktivitet. Hopplöst halt överallt. Det var dråpligt att spana.

Tänk 

Parkour kallas ibland bara för träningsmetod men det är också en sport.

Många av ungdomstrenderna som dyker upp tillhör kategorin blasfemiska sporter (MMA, många av brädgrenarna, skadefrekvensen maximal) och några tillhör kategorin platta plumpa (Wingsuit flying - alla som gör fler än 20 åk dör och trenden har nästan självdött...) men Parkour är en häftig rolig variant jag hade älskat som liten....

Bygger på att övervinna hinder i stadsmiljö, hopp, rullar, smidighet, balanssinne. 

Låt Parkour växa och bli superstort, låt parkour bli OS-sport, för mina barns skull...

Länk 

Klätterställning, balangsgång på räcken, hoppa hage, och alla dagar då vi lekte i de branta bergen, och spänningen att försöka ta sig från en punkt till en annan, från en klippavsats till en annan. 

                        11.

LIVIN IN THE FUTURE

 spaning

 Ikväll är det Ninja Warrier på Kanal 5 och Adam A och Karin F i toppform! Spana in, spana in, för deras skull...

Tänk 

Detta är framtiden. Ninja Warrier är den mest givna av de nya OS-sporterna här år 2050 där jag lever. Hoppa på barr och räck och plintar, och hänga i ringar, det är ju en primitiv konstig lightversion av Ninjan.

Ninja Warrier är alla fysiska moment på samma gång, och gymnastiken har dött ut, den mest perversa OS-sporten, kvarlevan, 13-åringar som ser ut som 9 -åringar, barnmissbruket.

  Det är bara vi som lever år 2050 som vet det. De andra vet ingenting...

 Stackars de som lever i dåtiden eller i nästa liv, och stackars de som lever i nuet....  

Länk 

Alltid tyckt synd om de som lever i nuet, det är självförbrännande, meningslöst, och farligt. Livsfarligt. Leva i nuet är det värsta man kan göra. Det handlar inte bara om droger, ekonomi, jobb och så vidare, det är framförallt destruktivt för samhället. Tänker på politikerna som lever i nuet. Eller kanske fyra år framåt. För att inte prata om docenterna i pedagogik.... 

Welcome hit, till 2050, vi måste få fler svenskar, politiker framförallt, som lever i framtiden. Alla...alla....alla

                        10.

ZLATAN

 spaning

 Zlatan är i strid med media, fransk media , stod det på text -tv. Det var givet att det skulle bli så efter tre år. Smekmånaden över, och Zlatan kan inte leva utan strider.

Tänk 

 Finns många svennar som är putt på honom, givet det också, han trampade på många på vägen upp står det i boken, skällde ut lagkamrater, motståndare, grannar, och skällde väl mycket i skolan också. Eftersom pappan skällde, mordhotad till frukost varje dag skrev han, och man tar över beteenden.

 Offer i strid, de blir sårade, personligt, men mer en stil än något annat och inte långsint sägs det, och vi som inte är offer skiljer på sak och person, och skiter i strider, ser bara fotbollsspelaren, och de andra som är putta får putta på. 

Länk 

Richard sa i Vem Vet Mest, Strindberg, "fortfarande kontroversiell", det är striderna han tänker på , med heidenstam, Akademin, politiska makten och sen den slutgiltiga fejden som 63 -åring, då var det kungen han hoppade på. I sakfrågor är han annars helt okontroversiell idag, om man översätter politik till nu, fattar inte vad som är kontroversiellt, ingen Lenin, Marx, osv, moderaternas idéer idag.

 Vi råkade slinka in på ett hak på Östermalm, lugnt och skönt, och plötsligt välde 18-åringar in.... Vad pratade de om? Jan Guillou. Stridbar

Zlatan  som Strindberg: det viktigaste är inte segern, det är striden.  Under Strecket: Strindbergfejen

                          9.                    

SJÄLVMÖRDARE

 spaning

 Lyssnade på radio i somras för första gången på många år och det var inte så farligt som jag trodde. Det var kunskap och mysterybox efter mysterybox, inte hysteri, inte Norén på dynamitlåda, det man är rädd för, och man insåg att man hade varit en mycket smartare människa om man fortsatt lyssna på radio under alla år. Istället för att titta på Ninja Warrier Sweden.

 Minns att de berättade vilka djur som är farligast. 

10-topplistan: Djuren som dödar flest människor. De kallades "värsta mördarna" och det fanns flera giftiga saker i toppen men också många oskyldiga, de som dödar genom sjukdomar. Ormar och flodhästar och krokodiler med på listan. Och etta var mygg. På grund av malaria. Hund låg högt, trea tror jag. 

Människan låg i toppen också, tvåa. Det var konstig lista, eftersom det i kategorin människan bara fanns morden, och inte sjukdomarna vi smittar, som i övriga kategorier. 

Jag drömmer inte så många mardrömmar längre och har inte så många djurfobier kvar, men minns förut att man var rädd för hajar och spindlar och ormar, haj (10-15 dödsfall) och spindel (10 till 50 dödsfall per år), och ormar (ett fåtal dödsfall i Sverige) och exempel på annat djur som hamnar utanför listan är björn (5 till 10 dödsfall per år i världen), . Som en jämförelse dödas cirka 24 000 människor  varje år av blixtnedslag i världen.

Man kan göra listan på olika sätt och här Världens 10 Farligaste Djur har de tagit bort människan och hunden. 

På grund av humanism.  

Tänk 

Människan är farligast för människan, och farligast för alla djur, och det går inte ihop med vår självbild. Kanske är bra att ta bort oss från topplistan , bra att vi inte vet om det, då skulle vi bli ännu farligare......   

Länk 

Djuret är som är helt raderat från alla topplistor är djuret som bor i oss själva. Det är kanske inte heller bra att känna till, att fler människor dör av självmord, än av alla djur tillsammans.  

Ofattbart många dör på grund av djuret inom oss, tio gånger fler än av andra människor (i Sverige: 100  mord, och över 1000  självmord).

  Våra mardrömmar är inte logiska. 

 Men det är ju bra att vi inte är överdrivet rädda för oss själva. Om alla var rädda för sig själva, skulle alla begå självmord. 

                              8.

OLIKA MÄNNISKOR

 spaning

 När man googlar på något dyker alltid inlägg från Flashback upp. Särskilt om man googlar på kändisar och skvaller... Säger inte vilken tråd jag kom in på idag

Brukar inte klicka. 

När man gör det spinner den eviga frågan igång: hur lika är vi och hur olika, människorna, och på vilka sätt..?

Tänk 

 Vi är fånga i kemin. 

Människor är precis likadana. Kemiskt. Östermalm, Kalix, Kina. Medelålderskrisen jag gick igenom i höstas, det var en kemisk reaktion i hjärnan, och alla upplever den.

Påverkade kropp, tankar, sömn.

  Reaktionen pågick väl 2 dygn ungefär, det var lördagskvällen som var värst. Man kan ju tvinga fram såna där reaktioner genom yttre påverkan, substanser, men det var liksom ingen tvekan att det var oundviklig biologi, naturenligt. Var en trasa emotionellt och fattade inte vad som hänt och tog två dagar av analys för att förstå: det var det där som de snackar om och som händer i allas hjärnor i den här åldern.

 Tankarna var ju såna jag aldrig tänkt förut, brutala, massiva: "Allt är förlorat".

 Fick känslan sen när jag analyserade att mycket av medelålderskrisen, den första döden, handlar om förlusten av föräldrarna, tryggheten, jag kom in på det spåret i alla fall, insikten att de är borta när som helst, insikten att de max har 20 år kvar, och vad blir det för år? Man är ju noll beroende idag av dem men förta tio hade man inte överlevt utan...

Men ännu mer tänkte man ju på sig själv: inget finns kvar av det jag hade, ett liv är förlorat, och det är väl bra att komma fram till sånt då och då, och ägna sig åt det nya , vad det nu är.

 Det var surprice i alla fall och när sexualiteten rann ur kroppen var det samma starka kemiska överraskning, när man var 37. Det får bli annan spaning.     

Länk 

 Vi är alla samma skrot och korn, och sen går man in på Flashback och teorin slås sönder....

På ett sätt är vi helt lika allihop i huvudet, och på ett annat sätt väldigt olika.  

 Man inser ibland hur jävla olika vi människor är, när man umgås med människor. 

 Särskilt när man umgås med människor på flashback. 

 När en känd svensk begick självmord förra året var man tvungen att besöka tråden för att få reda på vad som hänt, stod inget på text-tv, de sa olycka, och de talar alltid om vilken olycka de handlar om, om det inte är självmord så fanns egentligen bara ett alternativ.... 

 Hade vaknat mitt i natten, slagit på text-tv, sett nyheten, såna där obehagliga nyheter sätter igång tankarna, och på vissa sätter det fart i bisarra riktningar. Lite som chock.  Mina tankar snurrade väldigt mycket, det var fyra aspekter jag tänkte på, och 50 sidor på flashback och tog för givet att folk skulle snacka om de fyra aspekterna men ingen gjorde det....

Inte en enda. De surrade om helt andra saker. En aspekt jag tänkte på var allmänmänsklig, två handlade om hans personlighet, bakgrund, och en handlade om själva händelsen. Inte EN enda surrade om detta. 

Inte en enda av hundratals hade tänkt samma tankar som jag.... (De surrade totalt flummiga saker, ovidkommande, och man tänkte sen: fan vad skumt. Hur är de funtade? Människorna. Man insåg att människorna satt och tittade på nyheter varje dag och tänkte fullständigt andra tankar än jag, andra aspekter, då måste de skratta åt andra saker också, då måste de gråta åt andra saker, analysera världen annorlunda... osv osv.)

 Finns andra tillfällen då man tänkt samma sak och bara mött annorlunda människor och olika människor, utbildningar osv, och det är också en annan spaning.... 

                             7. 

BUNKERLÄNGTAN

 spaning

 Idag har jag lovat mig själv att läsa Expressen och Aftonbladet. Det är ett experiment. 

Tänk 

2015, jag vill vara hos dig, känna dig, förstå dig. 2015, jag vill inte vara nånannanstans. 2015, du försöker skrämmas men jag är inte rädd för dig. 

Relationen med nuet hackar, du tar energi och du hotar och du kränker men jag vill inte separera än....

 Planen den här veckan var att besöka även de delar av 2015 som jag hållt mig ifrån alla tidigare år. Kvällstidningar, morgontidningar, böcker, tevespel. Flashback.

 Skrämmas går ju men nu är jag inte skraj längre.  En kompis ringde, jag föreslog en restaurang, han sa att han inte kände sig hemma där, det ska bli metallrestaurangen ikväll igen, liveband , metallmusik är 2015. Okej. 

 Metall, house, hiphop, det är 2015... Okej. 

 Igår råkade jag läsa en bok om skolan och hela planen sprack. Backlash!

Länk 

Fick en otrolig bunkerlängtan i dag helt plöstligt. I lördags morse började jag spåna på spaningar och kunde aldrig drömma om att det skulle spåra ur så mycket, så fort. 

Helvete. Ägnat 3-4 timmar varje dag åt länkarna, tidigt på morgonen innan solen gått upp, och i varje spaning man skriver föds minst tre nya spaningar. 

I lördags kom jag på ett 20-tal, och de är nog bortglömda nu. 

 Eller så finns de kvar, och dyker upp när minst anar, eller när man inte behöver dem... Man vet aldrig hur stort svinnet i huvudet är, när man glömt har man ju glömt. Gissat på 30 %, men....

  Måste vara över femti nu, och igår 8 spaningar på fel metaspår, och trodde på fullaste allvar att jag skulle hinna göra 8 på en timme, handlade om stilisterna och esteterna kontra innehållsmänniskor, var tvungen skriva två, och ett stort problem för oss nuetfantaster är att vi alltid tror att de vi tänkt idag är bättre och viktigare än det man spånade fram igår. 

 Lördagen, fan vilket skräp tänker en nuetfantast. Men det är ofta tvärtom....

  Saker som föds ur saker och funkar som en snöboll och idag total explosion och växt till ett oöverskådligt berg och det känns som tvång att bli av med det och: fan vad underbart det skulle vara att gå ner i bunkern och sitta en vecka som Salinger och fattar nu hur de där sakerna växte fram ur sig själva genom en snöboll och skulle vilja sitta 10 timmar i sträck och skulle bli hundratals länkar i en enda länk, utan en sekunds paus  . 

                                 6.

TÄNKARNA

 spaning

 Den moderna vetenskapen har bevisat att alla människor tänker exakt lika mycket. Hjärnforskarna säger att även de som pratar mycket tänker.

Tänk 

Vi som kallar oss praktiker och learning-by-doing-människor har alltid trott att teoretikerna tänker mer. 

Och att tänkarna tänker mest. 

Men det har visat sig att vi tänker lika mycket och att enda skillnaden är vad man tänker på.

Jag försöker numera tänka bättre och mer konstruktiva tankar. Annars får det vara. Jag försöker numera minnas vad jag tänkt också, annars känns det helt meningslöst. 

 Jag undrar ibland vad folk tänker på, och tror fortfarande att det finns folk som inte tänker alls.  

Länk 

En mycket viktig länk till tankarna är vad man gör med dem. 

Vissa människor kan vara ensamma och tänka i timmar och när man frågar vad de tänkt på har de ingen aning. Meningslöst att de tänker men ändå tänker de, och det är numera bevisat att det är de tanklösa människorna som sprider sina tankar mest i världen, visade forskning av docent i pedagogik i en nyutkommen bok. 

                            5. 

DE TANKSPRIDDA

 spaning

 Spridit ut mig själv, för att kunna länka fem dagar, och idag måste jag fan slå på samla-ihop-knappen igen.

Glömde brödet i ugnen i morse. En halvtimme över tiden. Har trott att bröd inte kan stå inne för länge och går att äta och mjukt där inne, men hur ska jag kunna nå dit in? Det är ju stenhårt. 

Två okrossbara stenar.

Tänk 

Man får inte vara för begränsad i tanken men heller inte för tankspridd. 

När man dejtar eller håller ett föredrag inför folk, då är det nödvändigt att samla tankarna. 

Ibland när man tittar på makthavare på teve känns det som om de samlat ihop tankarna för mycket. Kvar blev bara en väldigt smal remsa. Som om de bor på en liten ö, och inte har förmåga att se världen utanför. 

Ibland när man läser böcker av docenter i pedagogik känns det som om de inte tänker alls.

Länk 

Det är de som samlar tankarna som styr världen, och de kom kan sprida tankarna över många dicipliner och se hela världen som utvecklar den. 

 De som inte är tankspridda, gå förbi dem! vrålade Tranströmer en gång och han menade makthavare som snöat in, och missat det vi måste utgå ifrån och orsakar skada genom missen, och Tranströmer tänkte också på sig själv, och på Newton, som inte upptäckt gravitationen, Nietzsche inte psykologin, Darwin inte människans ursprung. Osv.

Om de inte varit tankspridda.

                          4.

PLUGG

spaning

Tugget Plugget skulle bli färdig igår, och då kom det en skolbok och förstörde allting. Det var från Karlstad. Inga namn. Samma docenter. Hette Vad vill med skolan?  Man kan inte tugga plugget på det sättet. 

Hätska skoldebatter, det är over and done, och då blev Tugget Plugget hätsig.... 

Man kan inte tugga plugget på det sättet heller. 

Tänk

Jag har precis gått igenom min slukarålder.

Läst tonvis med böcker, och fobin botad. Igår kom den tillbaka igen....

Den där boken gjorde mig helt knäckt. Har inte läst något värre.

Kompositionen i sig var ganska förvirrad, men första delen var en massa debattartiklar, och sågade Pisa, och den kom fram till att man inte ska använda mätbara intrument i skolan...

Men andra delen var på en helt annan nivå, aldrig läst något mer förvirrat, blev bara värre och värre och sista sidan total intellektuell moras, de fyra sista sidorna, vad säger man.

Det skulle vara forskning. På skolan. och det visade sig att forsknignen bestod av intervjuer , "med 250, elever och pedagoger och skolpersonal". Många såna studier och alla var intervjuer och  fanns formulerar som "bygger på 100 000 års erfarenhet"

Länk

Idag: tre nya skolböcker på hyllan över nya böcker. En la "hjärnperspektiv på skolan". Den var intressant. I alla fall klarsynt. Behövde man. För att få tillbaka tron på mänskligheten. Fobin botad igen.

                            3.

 METABLOGG

spaning

 Leva livet, eller ägna livet åt att resonera hur man ska leva livet. 

Metadata hela dagen, data om data. Och detta otyg: hur man ska göra....

Istället för att göra det. 

 Spanade på en metadebatt (debatt om debatter) och lyssnade på metaskämt (skämt om skämt) och sen kom man in på konstens enda område där den blommar ut i hämningslös full kraft: metakonsten (konst om konst).

 Så länge man minns har man tyckt illa om fenomenet och  man kan bara förklara det på ett sätt: i metablogg. 

Tänk 

Jan Guillou har rätt, man ska inte tänka på det. Man ska inte tänka för mycket i alla fall.

När man väl kommit på hur man ska göra det är det bara att göra det, och sen spara det som en hemlighet. Alla är olika och gör på olika sätt och det är ingen hjälp att berätta något. 

Så  resonerade man när man var 20 i alla fall men längs vägen inser man att man måste ta upp frågorna då och då och ta upp ordet Hur, och klart att människor och företag och samhällen då och då måste grubbla över metoder.  

Fråga Kultureliten, det var många konstnärer där och de hade inte mycket att säga om världen, men när frågan om kreativitet kom upp sprutade de ord. Deras favoritområde. Det är det enda de pratar om. 

De borde inte skriva självbiografier. De borde inte avslöja hur de gör. De borde inte göra bakom-kulisserna-filmer om filmer. Illusionen går förlorad. Man riktar tankarna åt fel håll.

När man ser Bergmans filmer tänker man bara på det han skrev i Bilder.

Det bästa med Shakespeare är att man inte så mycket om honom.

Det värsta med Nietzsche är att man vet för mycket om honom....

Arbetsmetoden måste man hålla hemlig, annars tänker man bara på det när man läser boken, processer hit och processer dit och 2 veckor, det enda man tänker på när man läser På Drift. Öijer på nätterna. Och Salingers bunker....

 Jag har känt mig halvvägs in i bunkern senaste åren, stängt av radion och tidningarna och förstår bunkertanken och lockande eftersom allting utanför gör att man tappar tråden och funkar bara man får mat och dricka och sömn, men man behöver solljus och promenader.Och framförallt behöver man inte tänka på metoderna...

 Alla är så fixarade vid det där: va FAN, bara hitta en metod som funkar och sen köra på och fokusera på världen, och brukar tänka: när allt kommer till kritan är det exakt samma metod  alla använder. Alla sitter på en stol och placerar ut ord på ett papper med hjälp av hjärnan .

Tankarna, samma verktyg alla använder. Exakt när var och var, åhhh......

Det värsta i sammanhanget är Nietzsche, fixeringen vid hans liv, och de som är fixerade har ett syfte att förminska, och samtidigt säger de till alla människor på jorden att man är en sämre människa om man har sjukdomar, att det spelar roll om man har 4 barn eller 2 eller 0, att det är avgörande i en värdering om man är närsynt eller inte.

Nej, det värsta är inte samtalet , det värsta är själva metakonsten,   när metoderna tar plats på det konstnärliga skolschemat, läste en sån roman (finskan som blev nominerad till Finlandiapriset- en handbok hur man skriver mitt i en berättelse)

Jag kan inte komma ifrån att biografierna och surret om metoderna kan ge inspiration , i alla fall inom sport och näringsliv och politik....

Länk 

 Skolan fungerar bäst när den inte funderar för mycket på metoder och processer. Frågan hur det ska gå till gör att det slår slint hos pedagogiska docenter. 

När skolan kan den bästa metoden ska det gå med autopilot. 

Det kan gå så långt att de inför metoder och processer på skolschemat eftersom de menar att barn ska lära sig det.....

Metaskolan gick åt helvete. 

                           2.

KALLUR COMEBACK

Spaning

Comeback igår. Känslorna var tillbaka. Sista timmarna i januari sprang Kallur igen, och Sverige folket sympatisprang och sympatikände i stugorna. Det var en historisk insats. Det är unikt i friidrottsvärlden att komma tillbaka efter 5 års paus. Bara ett lopp på sju år.   

Tänk 

Karriären, och livet, är en film , och den hypnotiserade mig.

Livet att springa. Spelar nog ingen roll vilket yrke man har. Alla kan känna igen sig. Det spelar nog ingen roll vilket liv man har. Det blir en symbol för något vi vill. Livet vi drömmer. Livet vi var födda till, och inte kunde leva under 7 år. Livet vi brann för. Livet vi älskade och livet som försvann och livet som plötsligt kom tillbaka. Livet att springa. 

Det svenska friidrottsundret innehöll fyra giganter och det är fel mot dem att säga att Kallurs friidrottsunder hypnotiserade mig mer än deras men Kallurdramat går inte att toppa. Och då är det hjärtat jag lyssnar till. 

Det dök upp två evigt skrattande tvillingar som likt två kvittrande småfåglar utstrålade pur lycka i den simplaste av glädjeämnen - att bara röra på sig - och de fanns som människofundament bortom tro och ism, hur man också kan finna sig och formulera sig i jordäventyret, och "de är tydligen duktiga på detta" sa hockeypappan som man samlat bild på i album som liten, och de var 18 år då, och han var lite förvånad eftersom de hållt på få år och inte börjat som 6-åringar som jag och sen när man följde Sanna år för år var det en utveckling som aldrig tog slut. Den tog aldrig slut. Hon kapade 0.10 på 100 meter häck år efter år. Varje år en tiondel bättre och vann j-vm-guld men fanns ändå inte kartan nån gång under vägen att hon skulle bli världens bästa. Fanns inte på kartan att hon skulle krossa hela världen och nå den ofattbara nivån hon nådde. Man trodde inte på det. Man fick nypa sig i armen. När hon var Världens bästa.

En saga.

Jag svor igår kväll att jag inte tog tag i idéen till film den hösten efter det omtumlande året, det som började med monsterloppen och världsrekord och slutade i kraschen i Peking, de hjärtskärande tårarna, och inte ens tio Borta med Vinden på raken kan kännas mer. Fortfarande. Hade räckt med tre resor till Falun, tre intervjuer, till nu. Kampen. Längtan. Drömmen. Drömmen att en dag få komma tillbaka till toppen. 

Kanske har någon filmare gjort det. En intervju per år, vilken film. Hade inte ekonomi, men Kallursponsorn hade kanske fixat, men ovissheten och tron att det är över och såna där långsiktiga framtidsfilmer är alltid risky, om hon inte gjort comeback hade det inte blivit någon film. Jo, en mindre film. Utan slut. Nu blev det en gigantisk film. 

  Det som gjorde karriären till större film än andra karriärer är såklart alla dramaturgiska passager av upp och ner. För mig var inlevelsen total. Eftersom jag var häcklöpare som liten. Ingen stjärna alls. Men favoritgrenen, det mest elektriska jag utsatte mig för som liten, det var mina bungyjump, övervinnandet av häckarna, något spännande och skrämmande. På några sekunder var det över och de andra är mer rädda än jag, tänkte jag alltid när mannen höjde pistolen på sitt skräckinjagande sätt och pistolen sa: nu skjuter jag er. Femma i Svealandsmästerskapen. På Tingvalla i Karlstad. Pojkar 14. Merit ett. Slog killen som sen satte svenskt rekord fyra gånger sen, merit två. Korta muskelfibrer, alltid först ur blocken, alltid etta till första häcken, och förlorade alltid spetsen vid andra häcken, och sen dog jag vid sjunde. Och varför finns inte 40 meter häck och han måste  ramlat då vid segern och han hade nog 10-1 i inbördes möten.....

Kallurs utvecklingsbana följer skolmönstret, den naturliga steg-för-steg-modellen, och krön vid 26-29,  och inte som Flo-jo och många andra, som håller samma nivå tio år sen plötsligt blir en halv sekund snabbare , och hon vann EM överlägset när hon nådde peakåldern och hade sen max otur i VM och blev störd över sista häcken och sen det stora slutgiltiga klivet på hösten. Hon exploderade, tog steget upp i hilmen, hela skiten föll på plats, hon mosade världseliten i Golden League den hösten och det bara fortsatte sen under vintern och då låg hon på en nivå som ingen i världen varit i närheten av före och efter. Dopade världsrekordet flög. Den tiden översatt till utomhus: 12.30. Hon var flera meter före världstvåan som sen var storfavorit i OS till sommaren. Hon hade kunnat krypa hem OS-guldet. Hon var överlägsen världsetta det halvåret från september till mars.

 Sen kom skadan.

 Hon är Sverige största sprinter genom tiderna (räknar inte in Ludmila). Inflationen på svenska hopparstjärnor genom historien gör att vi uppvärderar Kallur i förhållande till de andra fyra dominanterna under friidrottsundret. Coolt med en världsstjärna i sprint. Om hon inte skadat sig hade hon varit världsetta under många år. Troligen fem år. Hon hade varit dominant, när man ser nivån på grenen mellan 2008-2015. (Svårt att vara världsetta 2011 dock, då Sally Pearson gjorde en Sanna och blev monster, 12.28 i VM-finalen, men vad hade Sanna gjort?) Vi fick aldrig veta hur bra Sanna var. Inte tävlat på fem år. Ett lopp på sex och ett halvt år. Två lopp på sju år. Det är unikt att komma tillbaka. Det kräver en mänsklig eller alltförmänsklig löpglädje.     

Länk 

They Never Come Back, det bevingade idrottsuttrycket. Gällde boxarna som försökte, men gäller alla idrottslegender. 

Borgs comebackförsök är det mest mytomspunna i Sverige. 

När man följt friidrottare under 30 är det slående hur svårt de haft att komma tillbaka efter 2-3 års skada, och Kallur var borta 7 år. Kvinnliga häcklöperskor också, Kallurs trätosyster Perry försökte men kom aldrig tillbaka till den nivån hon var på en gång. 

Kallur siktar på OS i Rio nästa år och hoppas hon fullföljer planen men gissningen är att hon lägger ner efter det här året. Hon har för stora drömmar. Hennes målbild krockar med verkligheten i sommar. Jag förstår aldrig varför inte idrottslegender kan finna sig i att tävla på en annan nivå, en nivå som ändå är skyhög och bäst i landet, men har man en gång varit där uppe nöjer man sig inte med sämre. Man har smakat sötman. Man jämför sig med sig själv. Det är målbilden. Fenomenet är detsamma vad gäller de som befinner sig på Kamprads nivå. Inom ekonomin. Ofattbart att de inte nöjer sig med hälften. Som är astronomisk i jämförelse med oss andra. Men har man varit där uppe har man andra målbilder , andra preferenser.   

Har man haft 100 miljarder är 50 miljarder strunt, och har man haft 12.49 är 12.90 strunt. 

Jag blir chockad om Kallur når till 12.70 i år.  

Hon kommer ligga mellan 12.90-13.10 på tävlingarna, gissar 12.87 som bäst, och det är helt fantastiskt och det är bäst i landet och det är finnkampsseger och det är underbart för svensk friidrott och kan med maxflax vara OS-final. 

Men Kallur har andra preferenser. Hon vill bli bäst i världen igen. Hon vill nå ner till 12.50 - 12.70. Utan den beundransvärda målbilden hade comebacken aldrig varit möjlig.

                              1.  

IDROTTSFANTAST

Spaning

Nästa vecka börjar VM-vintern. 

Tänk 

Det är VM varje år för vintersporterna. När det inte är OS-år. Och då blir det lite inflation och den månad som väntar nu är ren förströelse tänker man alltid innan. Och sen blir man alltid upppiggad vid segrar även om det är väldigt kort energidrycksrus. Polaren följde OS slaviskt förra februari, och nu har han glömt hur det gick för längdåkarna. 

Ändå roligt i år med Frida och de yngre, och varit märkligt senaste åren att jag varit mer intresserad av damerna än herrarna, både inom längd och alpint, och inom längd beror det nog på de otroliga nivån i världen just nu. Sveriges bästa genom tiderna och Johaug och Björgen är de värsta klotet skådat. Man får uppleva idrottshistoria helt enkelt.

Frågan i morse: kan jag bli berörd för idrott som när jag var liten ? Via Kallur kom man in på det. Nej, klart man inte kan. Det var annorlunda då. Man sögs in. I spänningen, sagorna, rekordböckerna, Borg, Stenmark, mycket tennis och hockey, efter en femsetare på teve stod man själv och dunkade med racket och boll i timmar mot väggen. 

Vad blir man berörd av idag? Fotbollslandslaget är ju nummer ett. När det är mästerskap. För ett drygt år sen när Sverige missade VM och snubblade över Portugal i avgörande drama på Friends, det kändes i dagar. Man vet att sommaren blir annorlunda med Sverige i mästerskap. Man sugs med! Vi tittade en hel del på VM i somras men man sögs inte med. 

Annars finns Kallurs karriär på topp5-listan från 2000-talet. Ibland blir man oväntat fängslad, OS och vintersporter ger korta beröringar som sagt, som man glömmer dan efter.  

Länk 

Idrotten tillhör barndomen och kom på i morse att det liknar de andra barndomsintressena litegrann. Mellan 7-17 var jag rätt fixerad av idrott och släppte det rätt mycket efter 20. Fotbollen framförallt, efter VM-sommaren 94 tyckte jag fotbollen blev trist och fick tillbaka suget tack vare Messi och Zlatan.

Som politik och musik.

 Barndomsintressen jag släppte, och tagit upp igen litegrann. 

Jag plockade fram kassettbanden igår. En resa i tid. Tillbaka. Hundra band som har stått i en påse brevid bokhyllan. Har ingen lp-spelare men har en kassettspelare. 

Man upptäcker saker man glömt. Hur noggrann man var som liten. Hade skrivit artist och skiva på alla kassetter och inuti hållaren namn låt för låt. Och hur många olika artister det var! Man mindes bara 10 men det var hur många som helst, som man lyssnat på, och gillat, mer eller mindre. Helt glömt bort hur mycket man lyssnade på Cornelis, och irländsk musik. Waterboys en sommar. Där fanns också de märkliga bandet Freda, besynnerliga texter som gjorde att man inte kunde ta till sig det, men bra musik dock, Uggla och Tom Petty och Afzelius och leMarc hade man glömt bort också, lyssnade på dom också, jaha. Och mycket Gessle! Annars var det ju mest band med de där 5-7 toppnamnen som hade allt av och med, lajvsaker, som jag själv spelat in, man hade ju klippt och gjort egna playlists också, och spelat in från radio, och anledningen till att jag började rota var att jag vill lyssna på en låt jag inte hört på länge , som jag alltid rankat topp5 all-time, hittade skivan, och fan i helvete att just den sidan på den kassetten, där hade jag överspelat skitradio...

Får lyssna på datorn.