Fotbollsveckan och Lasse Bengtsson
måndag, 7 april
Vad är det här för vecka? Måste spana bladet. Attendovecka i ett spökplan. Ukraina verkar stort den här veckan också....
Tick tick tick...
Sluta!
Tick tick tick tick tock....
Sluta! Jag har nästan glömt det där helt och vill glömma ännu mer.... Fotbollsvecka. Där har vi det. Ja, det är en fotbollsvecka.... Det är en fotbollsvecka....
Det är svårt att glömma vansinnesdådet i Helsingborg. En vecka har gått. Ett omskakat Sverige. Ett land som måste gå igenom sina chockfaser för att kunna gå vidare och man har flyttat tankarna ett steg men om jag försöker minnas den första reaktionen.... Lite som den andra chocknyheten i år, två veckor tidigare. Horner. I Afghanistan. Vansinnesdåd. Mitt på dan. Någon som bara dyker upp på två sekunder ute på gatan i solskenet. Sedan död. Någon man inte känner och någon man inte ens sett tidigare. Någon som ser en fiende. En motståndare. Fullständigt slumpvis utvald i massan. Samma mardröm. Samma sak. Som skulle kunna göra att man får svårt att somna om natten om man börjar tänka på händelsen. Samma rädsla. Samma känsla av maktlöshet och total chanslöshet. Och enda anledningen varför de blev utvalda: ett yttre tecken, utseende, kläder, något som associerar till motståndaren och fienden. Likheten i reaktionen var annars: det skulle hända förr eller senare....
Jag har redan gått vidare. Jag har aldrig känt någon rädsla efter det där. Det var ett vansinnesdåd. Punkt. Ett extremt ovanligt vansinnesdåd i Sverige. Det händer inte ens en gång per år. Att någon dyker upp bakom ryggen och en människa blir attackerad totalt oprovocerat mitt på stan mitt på dan och att det leder till dråp. Om detta var oprovocerat som det sägs och beskrivs. Det måste varit alkohol eller annan drog inblandat här. Det är det nästan alltid. När det dyker upp knivmän mitt på dan. Händer ibland. Tänker på knivmannen i Varberg förra året som dök upp en söndagsmorgon och sen sköts hjäl. Psykisk ohälsa. Psykoser. Mannen som gasade bil över folk på gågata i Gamla Stan. Järnrörsmän och knivmän. Tyskan som knackade på dörren till en kvinna och två barn och det var oprovocerat även om det fanns en kryptisk koppling till dom på någon sätt via mannen. Mord. Alltid en koppling. Dråp. I stort sett alltid ett bråk bakom. Som Riccardo, Kungsholmsmordet 2007, ett bagatellbråk. Som Gabrielssonmordet 2005, han som sa åt två personer som kissade vid en ytterdörr. Också väldigt bagatellartat och kan ju också hända vem som helst....
Likheten i reaktionen: konstigt att det inte hänt tidigare. Journalister i Afghanistan. Eller Lasse Bengtsson. Han gick från Ekot till tv4 till svenska Afghanstankommitén. Lasse Bengtsson har blivit den störste nu... Den obestridligt störste. Inom svensk journalistik. Även om han inte varit journalist senaste fyra åren. Men de 40 åren innan.... Svensk journalistik har urvattnats och urholkats och tappade ytterligare en när Horner försvann. Nu finns en handfull kvar. Där uppe. På tronen. Bengtsson är högst där uppe. Han måste utnyttja det. Ta plats i media. Få ett eget program på svt. På bästa sändningstid. Om inte svt ger honom det programmet kan svt lägga ner alla journalistiska ambitioner och satsa på mello året runt. Om inte svt ger honom det programmet och fria händer slutar jag titta på svt. Vad krävs för att nå dit? Han har gett ut en bok nu. Det krävs mod, ett enormt mod... Krävs patos! Det krävs tyngd och erfaranhet och ett genomslag. Han byggde upp ett orubbligt förtroende under åren i morgonsoffan, en folklig förankring. Och nu: två år i Afghanistan och han överlevde. På hemväg efter första resan ville han backa ur. Hoppa av. Han hade landat i Kabul och timmarna efter fick han höra att en självmordsbombare hade sprängt sig själv och flera oskyliga i luften en timme senare på vägen de passerat. Hans första möte med landet. Han bodde i en lägenhet i ett område med mur och taggtråd och en tjock ståldörr enda vägen in men han rörde sig ofta i landet utan pansarbil, utan skottsäker väst och utan livvakter. Ett år till, nej det hade han inte överlevt....
Reaktionen efter Helsingborg var mycket: det här som skulle kunda hända men som inte händer.... Jag är inte i fara i alla fall. Eftersom jag aldrig är ute efter kl 23 och aldrig pratar med främlingar och det stack lite hål på det och det var väl första spontana reaktionen på vansinnesdådet att det kan hända vem som helst och andra vansinnesdåd dök upp....
Varför görs det ingen dokumentär om Riccardomordet, de så kallade rikemansligisterna, föresten. Eller en spelfilm?
De kommer... De kommer om Helsingborgsdådet också. Det tar tid. Att komma över chockfaser. För nära i tiden, de är för unga fortfarande och för mitt inne i samhället på sitt utanför-samhället-sätt och man vill ge dom en andra chans eller tredje eller fjärde eller vad det handlar om nu och om 10 år lär det produceras film efter film om de mest spektakulära kriminella i svensk brottshistoria. 23 år nu bara.... de verkar ha lugnat sig något och klarar de sig igenom de kritiska åren mellan 25 och 30 och stadgar sig kanske de överlever och finner en någorlunda vettig plats i Sverige resten av tiden, så vettig det kan det kan bli nu med det här bagaget... Det är känsliga år nu mellan 23 och 30 då män blir desperata känslomässigt och det bästa är att lämna de i fred och låta de växa upp i ett fäste, ett samhällsfäste och några klarar det och några klarar det inte och krävs väldigt mycket av en normalkriminella att lämna det, och vad krävs då inte av den här graden av bagage och de måste lämna det innan 30 för att ha en chans. Några redan suttit inne i rundor, och kan funka som avskräckande, eller som undergång; ett ökat missbruk och gängen och 5-åriga kåkstraff och loppet kört....