Historiska personer, del 3
DEL III
MINNET
Om man ska skriva om Darwin måste det bli något humoristiskt. Det är inte Darwin som är komisk, det är allt runt omkring.
Skämten haglade på den tiden, det är inte särskilt komiskt längre att vi härstammar från aporna, bara självklart. Det låste sig litegrann när det kom till Darwin, det tog liksom lite stopp precis när det började och sen var det låst ett par veckor. Samma berättelse överallt, samma formuleringar. Jag kan inte skriva upprepningar.
1800-talet är en välbekant hållplats i historien, en järnvägsknut dit alla spår leder till och leder ifrån, men jag återkommer ständigt till 1800-talet för att upptäcka de nya kopplingarna, de som leder till vår tid.
Jag kan inte producera upprepningar, det etablerade i allmänbildningen. Det var av den anledningen extra svårt att berätta just denna historia, historien tusentals har skrivit om. Koppligen är för uppenbar.
Darwins teori var alltså att det finns variationer inom arterna, och det blir lätt tavtologisk idag, när man tittar på outsider på kanal5, då vet vi att det finns variationer av människor. Läggningar, hudfärger, längd och bredd, egenskaper. Den andra revolutionen var hans teori att vi för vidare och ärver variationerna.
I vår tid får vi veta denna sanning redan när vi försöker bryta oss loss och göra oss fria från generna första gången, redan innan vi hamnat i trotsåldern.
Nästa punkt att bocka av om man ska skriva om Darwin är frågan varför han väntade 20 år med att presentera sin teori, han hade skapat teorin - teorin fix och färdig - redan när han kom hem från beagletrippen, den långa resan som varade sex år och blev hans universitet. Den vanligaste förklaringen är att han ville slipa på den, putsa argumenten, eftersom han visste att det var kontroversiellt. En annan förklaring är att han var skraj, ville skydda sig själv och sin familj, hans fu som var djupt religiös , orkanen som följde hade han förutsett.
Troligen går förklaringen att finna i generna och hans personlighet, att han hade ärvt en speciell hjärna av hormoner och signalsubstanser... alltså, han kom aldrig till skott. En av personlighetens grunddilemman, att aldrig slutföra projekt. Han hade säkert tänkt plita ner de där formuleringarna 20 år tidigare, men fann ingen anledning.
Han behövde alltid en anledning.
Skolkunskapen gav honom ingenting. Han kunde inte se anledningen.
Det som hände var att han fick en akut anledning; en annan person vid namn Wallace skulle publicera nästan exakt samma teori och det var nära att han blev blåst på stjärnstatusen. Det som hände sen i nästa skede känner alla till. Det blev dunder och brak, ett otroligt genombrott över en natt, ett Carolagenombrott, Snoddas, förstaupplagan sålde slut på en dag. Och Om Arternas Härkomst klöv världen i två delar, de ortodoxa rasade, vetenskapsvärlden hyllade.
Det som fascinraar mest med Darwin är annars livet. Den otroliga hängivenheten för naturen, djuren, växterna.
*
"Jag vet själv att jag skulle ha tyckt att det varit mycket intressant att läsa en självbiografi av min farfar även om den aldrig var så kortfattad och torr och få reda på vad han tänkte och gjorde och hur han arbetade. Jag har försökt skriva följande berättelse om mig själv som om jag var en död man i en annan värld som ser tillbaka på livet. Och det har inte varit svårt för mitt liv är snart till ända."
Darwin (1809- 1873). Det finns, får vi snart veta och det ska jag ta upp nedan, något om mytomspunne Charles Darwin, denna Mänsklighetens Omskapare som hittills varit dolt för omvärlden.
"Jag föddes i Shrewsbury den 12 februari 1809. Min far sa en gång att människor med hög intelligens ofta har mycket tidiga barndomsminnen. Så är det inte i mitt fall /.../"
Sedan fortsätter han självbiografin på samma sätt, i samma sköna, nästan överrumplande, likställda ton. Kompromissen av minnesbilder.
Förlikningen med det han kommer ihåg.
En jakt, ett av de första jaktpassen, plötsligt ser han ett fält av minor i historien, det som uppstår mellan minnesluckorna och ett väldigt stort antal mindre skarpare bilder, den tydliga detaljen. Han försöker reda ut minnet.
Charles Darwin hade ett annorlunda minne. När han blev äldre funderade han över det.
*
För några veckor sen fick jag en länk på skype. Det var en vän som hade skrivit något, en vän som sportar mycket, som hamnat i kampsportsvängen nuförtiden tror jag, som verkar kört ner sig i en tidskrävande sport hursomhelst eftersom han sällan svarar på messen längre eller hör av sig på telefonen. Det var en sajtadress och några rader READ THIS. Man bryr sig föga,. Ni känner igen er. Länkar man får klickar man inte på. Länkar är skräp.
I tillägget hade han skrivit till att detta var något både för honom och mig.
Vännen och jag hade haft mycket kontakt genom sporterna, framförallt fotboll och trav, nu var han trött på sportens värld, tror det stod något sådant. En vecka senare hade jag fått scrolla ner skypekonversationen av artighet när han liksom tjatade: såg du länken? Och hur gick det? Det handlade tydligen om kurser. Utländska universitet. Kurser man kunde läsa hemma i fåtöljen. Ett klick på en länk.
Jag råkade klicka och råkade läsa och sen var man igång med hjärnstormen, hejdlösa komiska idésprutandet, och fem minuter senare svarade jag med ett marathonmess som först handlade om det svåra valet av kurser, det fanns väldigt många att välja på, tanken var vidareutvecklingen, alla de olika projekt man kunde använda till detta, hur man skulle utnyttja detta på bästa sätt, och sen vandrade det vidare in i en utläggning om kunskapen och hjärnan, hur man lär sig saker, hur man blir expert och jag menade att man måste välja en kurs som har någon connection till, i minnet och livet idag och det tar tio år och ett visst antal timmar att bli expert och man måste vara medveten om tidsfaktorn och om man ska gräva ner sig i historiska personer måste man verkligen känna syftet och hängivenheten och...
Sen svarade han med ett väldigt kort mess:
"Jag tänkte bara lite som allmänbildning."
*
Dët lät nästan skrattretande.
Allmänbildning.
Jag hade inte ens tänkt tanken. Hade tänkt tusen tankar kring syftet med den länken och vad det skulle anvädas till men på allmänbildning hade jag inte tänkt.
Nioårige Darwin hade ett sätt att tänka som skiljde sig från omgivningen. Han studerade bilden som alla andra men det var en annan bild han såg. Han studerade naturen, växter, djur, och det han såg var inte stillbilder, han såg bara den pågående rörelsen.
Omedelbart funderade han på sambanden.
Det som pågick framför hans ögon hade föregåtts av något och skulle leda till något annat.
Han blev forskare och det han utforskade var den stora bilden, det som hände hade föregåtts av en historia och skulle leda till en framtid, nio år gammal hade han fängslats av syftet, redan nio år gammal hade han blivit forskare och nyfikenheten växte och växte, när syftet växte och växte.
Bilden hade blivit väldigt stor, och skulle bli större och större och större.
*
Bilen hade skurit ett par mil norr om Helsingborg och bärgaren skjussade oss in till stan och nu var vi försenade till släktfesten i Smyge och i hyrbilen någonstans mellan Malmö och Trelleborg stoppade jag ner albumet som innehöll bilder och det var väldigt starkt faktiskt, jag hade inte sett platsen sen då, aldrig sett bilder på oss, det lilla huset och sjöstugan och vi fyra barn som hade våra paradisiska somrar tillsammans på gräsmattorna vid vattnet.
Vi satt med varsin smartphone.
Vi satt med varsin smartphone.
Jag sa till min syster att hon måste skicka ett mess och meddela att vi är sena.
Då var vi nånstans halvvägs mot Malmö när hon tryckte fram namnet och började skriva och jag satt och tittade hur hon jobbade med varje ord för att pussla ihop en mening och liksom började om vid varje bokstav och jag frågade hur går det? många gånger. De upptäckte att hon hade en tumör för sex år sen och den har steg för steg bitit av kapaciteten att minnas och nu i bilen var det första gången jag verkligen funderade hur livet fungerar rent praktiskt när man saknar minne. Efter tjugo minuter sa hon: yes, nu är det klart, skickat! Man kunde känna lättnaden. Hon hade fått ihop ett sms. Tre, kanske fyra meningar.
När man funderar över minnesfunktionen blir det mesta annorlunda, hela paketet, albumet, minnet som en souvenir, som vi kostar på oss själva ibland, delar med oss till andra ibland, lyxet, det kan förvandlas till det mest akuta för ändamålet, något avgörande i vardagen. Om närminnet är borta tar det 20 minuter att få ihop ett kort sms och orsaken är att man ständigt glömmer vad man sysslar med, vad man skrev för tio sekunder sedan, man kommer på en mening, och två sekunder senare när man ska skriva ner den är den borta. Funderade väldigt mycket över det sedan. Historien blev påtaglig när vi satt i bilen den dagen, och så är det nog för alla, när den dyker upp som bloss som brinner upp, som reminiscenser. Plötsligt förstår man hur minnet påverkar oss här och nu.
Då var vi nånstans halvvägs mot Malmö när hon tryckte fram namnet och började skriva och jag satt och tittade hur hon jobbade med varje ord för att pussla ihop en mening och liksom började om vid varje bokstav och jag frågade hur går det? många gånger. De upptäckte att hon hade en tumör för sex år sen och den har steg för steg bitit av kapaciteten att minnas och nu i bilen var det första gången jag verkligen funderade hur livet fungerar rent praktiskt när man saknar minne. Efter tjugo minuter sa hon: yes, nu är det klart, skickat! Man kunde känna lättnaden. Hon hade fått ihop ett sms. Tre, kanske fyra meningar.
När man funderar över minnesfunktionen blir det mesta annorlunda, hela paketet, albumet, minnet som en souvenir, som vi kostar på oss själva ibland, delar med oss till andra ibland, lyxet, det kan förvandlas till det mest akuta för ändamålet, något avgörande i vardagen. Om närminnet är borta tar det 20 minuter att få ihop ett kort sms och orsaken är att man ständigt glömmer vad man sysslar med, vad man skrev för tio sekunder sedan, man kommer på en mening, och två sekunder senare när man ska skriva ner den är den borta. Funderade väldigt mycket över det sedan. Historien blev påtaglig när vi satt i bilen den dagen, och så är det nog för alla, när den dyker upp som bloss som brinner upp, som reminiscenser. Plötsligt förstår man hur minnet påverkar oss här och nu.
*
Som andra världskriget var en förlängning av det första var det sammanhang Charles Darwin ingick i delII i nedmonteringen av en världsbild. Det enskilda människan, Darwin hade släppt ett sprängstoff för publicering och i samma stund exploderade det sista våldsamma slaget, en debatt som på flera sätt var en förlängning av det vetenskapliga krig som astronomerna och fysikerna utkämpat föregående epoker, Kepler, Kopernikus tvåhundra år tidigare, Galilei, Newton hundra år tidigare.
När man läser kurser i historia eller bara bläddrar i böcker kan man ju fundera i det oändliga över människorna som förändrade världen. Newton, Darwin och Einstein och deras upptäckter revolutionerade livet hastigt och totalt och den mest spännande funderingen är ju hur världen sett ut idag om de aldrig fötts och levt.
Är enskilda människor avgörande för världens öde eller är de utbytbara, smådelar som passat in? Namn som lyfts fram i samtiden och i själva verket bara symboler för det som hände, den stora obetingade utvecklingen.
Det är både och.
Det är framförallt fel att generalisera, det är olika från fall till fall. Världen hade nog sett helt annorlunda ut idag om Einstein dött ung, till exempel. Han var ett enskilt geni och inte en del av en samtidsutveckling och det var han som skapade utvecklingen på egen hand i sin kammare. Många experter hävdar teorin att ingen, kanske ingen fram till nutid hade upptäckt det han upptäckte. Och då hade hela värdsutveckligen sett annorlunda ut. Hitler tror jag är i samma kategori, kategorin ensamskapare av världsödet. (Någon liknande hade tagit makten men det inte blivit lika totalt med någon annan).
Vad ska man säga om Aristoteles, Newton, Darwin då, övriga på topplistan De som skapade världen? Deras verk och upptäckter som förändrade allting var egna och unika men det var annorlunda med dem: de var del av en större tankerörelse som pågick, förändringarna i liknande riktningar hade varit oundvikliga även utan deras närvaro i historien.
Få har ju sin stjärnstatus mer välförtjänt än Charles Darwin. Det var en mäktig insats för vår skull och kräver vår tacksamhet, en stor livsgärning som började i barndomen och sen löpte år efter år genom ett fanatiskt forskande på egen hand.
Han studerade naturen in i minsta detalj från tidig ålder. Det mynnade sent om sider ut i en teori så otroligt avvägd och dokomenterad att omvärlden var tvungen att acceptera den. Men Darwin är ganska utbytbar om man menar det avgörande sättet, vår syn idag på människans härkomst hade troligen varit liknande utan Darwin. Det var flera som var inne på samma tankegångar på den tiden, och det hade publicerats snarlika teorier om inte Darwin gjort det. Det hade omöjligt kunnat ske med samma enorma sprängkraft men med liknande effekt på sikt.
.*
Världsbilden. Som om allt hängde på den.
Rummet, som om livet hängde på det.
Det religiösa rummet, kulturarvet, vårt världshistoriska minne. Våra förfäder hängde upp hela tillvaron kring en teori som kraschade, som hade präglat samhället in i minsta vardagspraktiska detalj.
När man läser kurser i historia eller bara bläddrar i böcker kan man ju fundera i det oändliga över människorna som förändrade världen. Newton, Darwin och Einstein och deras upptäckter revolutionerade livet hastigt och totalt och den mest spännande funderingen är ju hur världen sett ut idag om de aldrig fötts och levt.
Är enskilda människor avgörande för världens öde eller är de utbytbara, smådelar som passat in? Namn som lyfts fram i samtiden och i själva verket bara symboler för det som hände, den stora obetingade utvecklingen.
Det är både och.
Det är framförallt fel att generalisera, det är olika från fall till fall. Världen hade nog sett helt annorlunda ut idag om Einstein dött ung, till exempel. Han var ett enskilt geni och inte en del av en samtidsutveckling och det var han som skapade utvecklingen på egen hand i sin kammare. Många experter hävdar teorin att ingen, kanske ingen fram till nutid hade upptäckt det han upptäckte. Och då hade hela värdsutveckligen sett annorlunda ut. Hitler tror jag är i samma kategori, kategorin ensamskapare av världsödet. (Någon liknande hade tagit makten men det inte blivit lika totalt med någon annan).
Vad ska man säga om Aristoteles, Newton, Darwin då, övriga på topplistan De som skapade världen? Deras verk och upptäckter som förändrade allting var egna och unika men det var annorlunda med dem: de var del av en större tankerörelse som pågick, förändringarna i liknande riktningar hade varit oundvikliga även utan deras närvaro i historien.
Få har ju sin stjärnstatus mer välförtjänt än Charles Darwin. Det var en mäktig insats för vår skull och kräver vår tacksamhet, en stor livsgärning som började i barndomen och sen löpte år efter år genom ett fanatiskt forskande på egen hand.
Han studerade naturen in i minsta detalj från tidig ålder. Det mynnade sent om sider ut i en teori så otroligt avvägd och dokomenterad att omvärlden var tvungen att acceptera den. Men Darwin är ganska utbytbar om man menar det avgörande sättet, vår syn idag på människans härkomst hade troligen varit liknande utan Darwin. Det var flera som var inne på samma tankegångar på den tiden, och det hade publicerats snarlika teorier om inte Darwin gjort det. Det hade omöjligt kunnat ske med samma enorma sprängkraft men med liknande effekt på sikt.
.*
Världsbilden. Som om allt hängde på den.
Rummet, som om livet hängde på det.
Det religiösa rummet, kulturarvet, vårt världshistoriska minne. Våra förfäder hängde upp hela tillvaron kring en teori som kraschade, som hade präglat samhället in i minsta vardagspraktiska detalj.
En teorin vars hörnpelare var Himlen.
Krig I, vi befann oss inte där vi trott oss befinna, teleskopet avslöjade himlen. Rummet var avslöjat, frågan avgjord. Nu handlade det om tiden.
Jorden befinner sig inte i centrum, det var svårt att acceptera och efter att denna fråga (var jorden är placerad i universum) kom nästa stora nöt att knäcka; hur gammal är planeten?
Halva teorin hade raserats när kom in på 1800-talet, revolutionsåren, den franska och den industriella som väntade, Hume, Smith, Votaire och sen Napoleonåren, Charles Lyell hette den nya stora vetenskapliga stjärnan som alla läste, som blev unge Darwins hjälte och inspiration, Lyell skrev böckerna som Darwin lusläste när han satt på Beagle i vågorna, de handlade om en ny vetenskap Lyell kallas grundare av: geologin.
Bergen, hemligheten som avslöjade vår planet. Nu var det liksom sista hälften av gamla teorin kvar att rädda. Nästa fråga, Tiden, det var den Darwin gav sig in på och det var därför Darwin satte spiken i kistan och begravde världsbilden som människan levt får under nästan två tusen år.
Ur geologins forskningeresultat kom en ny världsbild.
*
Krig I, vi befann oss inte där vi trott oss befinna, teleskopet avslöjade himlen. Rummet var avslöjat, frågan avgjord. Nu handlade det om tiden.
Jorden befinner sig inte i centrum, det var svårt att acceptera och efter att denna fråga (var jorden är placerad i universum) kom nästa stora nöt att knäcka; hur gammal är planeten?
Halva teorin hade raserats när kom in på 1800-talet, revolutionsåren, den franska och den industriella som väntade, Hume, Smith, Votaire och sen Napoleonåren, Charles Lyell hette den nya stora vetenskapliga stjärnan som alla läste, som blev unge Darwins hjälte och inspiration, Lyell skrev böckerna som Darwin lusläste när han satt på Beagle i vågorna, de handlade om en ny vetenskap Lyell kallas grundare av: geologin.
Bergen, hemligheten som avslöjade vår planet. Nu var det liksom sista hälften av gamla teorin kvar att rädda. Nästa fråga, Tiden, det var den Darwin gav sig in på och det var därför Darwin satte spiken i kistan och begravde världsbilden som människan levt får under nästan två tusen år.
Ur geologins forskningeresultat kom en ny världsbild.
*
Han försöker reda ut minnet.
En annorunda personlighet.
En man som lever i nuet på ett extremt sätt.
Darwin kunde inte bli läkare och kunde inte bli präst. Han försökte men det gick inte. Han kunde inte lära sig skolkunskapen, utantillkunskapen. Han kunde bara lära sig by doing. Han behövde se en anledning att lära sig för att lära sig och anledningen fanns när något i tillvaron inte var slentrian, inte upprepade sig. Det var först när han hoppade på skeppet Beagle han såg en rörelsen, det oupptäckta.
Darwin kunde inte bli läkare och kunde inte bli präst. Han försökte men det gick inte. Han kunde inte lära sig skolkunskapen, utantillkunskapen. Han kunde bara lära sig by doing. Han behövde se en anledning att lära sig för att lära sig och anledningen fanns när något i tillvaron inte var slentrian, inte upprepade sig. Det var först när han hoppade på skeppet Beagle han såg en rörelsen, det oupptäckta.
Det var då han började lära sig.
Han var 22 år när han steg ombord på skeppet. Han hade samlat på växter, stenar, löv sen han var fem år. När han kom hem från resan hade han med sig mycket av den varan. Nedtecknat och nedplockat. Men då var det mest djur som gällde. 1700 sidor anteckningar. 770 sidor dagbok. 5400 djurexempel. Döda djur. Skelett och sånt.
Han hade samlarmani.
Det var ur ovan nämnda geologins rörelse Darwin kom, man studerade berg, mark, jord, man hade ju hittat fossiler i urbergen och hur skulle man förklara dem? Den religiösa teorin byggde på syndafallet, en katastrofteori, världen var inte gammal, Darwins teori byggde på att planten var miljoner år gammal. Den var denna rörelse av forskare som gjorde jorden till den plats den är idag, upptäckarnas stora epok och det fanns alltså ett stort sug och välkomande klimat för Darwins alla fynd.
Det var ur ovan nämnda geologins rörelse Darwin kom, man studerade berg, mark, jord, man hade ju hittat fossiler i urbergen och hur skulle man förklara dem? Den religiösa teorin byggde på syndafallet, en katastrofteori, världen var inte gammal, Darwins teori byggde på att planten var miljoner år gammal. Den var denna rörelse av forskare som gjorde jorden till den plats den är idag, upptäckarnas stora epok och det fanns alltså ett stort sug och välkomande klimat för Darwins alla fynd.