höst, generation
|
HÖSTDAGBOKEN Snabb lunch. Torsdag. Paraplyet droppar. Allt är blött just nu, brallor, skor, golv, händer. En frankensteinsk skur på väg dit. Försenad lunch. Mycket sen lunch. Klockan är halv tre. En massa röster. Någon svävar ut ordentligt. Som en del gör. Troligen en göteborgare eller etiopier. De skönaste utsvävarna. Igår var det en etiopisk främling som började prata med mig och det var en otroligt utsvävning. Sverige var på väg att bli som Etiopen var sa han. Korruperat. Han pratade om privata bolag tror jag. Skillnaden var bara att i Sverige är alla tysta om det. Ingen protesterar. Jobbiga lillgamla gymnasister vid ett bord. Många svävar ut. När det pratar. När de tänker. När de skriver dagbok. Måste varit tidernas utsvävning imorse. Borde avbrutet eländet i tid. När man håller på för länge hamnar man i ämnen som man inte tänkt skriva om. Till helgen: rankingen tv4s bästa programledare genom tiderna. Ranking kriteriet. Omöjligt publicera den där utsvävningen tänkte jag men gjorde det ändå. Dagböcker svävar alltid ut. Dagböcker ska aldrig publiceras. En röst: de som inte kan leva i relation är de som inte kan ljuga. En annan röst: när man lärt sig leva tvåsam kan man inte lära sig leva ensam, och när man lärt sig leva ensam kan man inte lära sig leva tvåsam. Lunchutsvävningar. För många röster. Förgullande och förbluffande och förljugna. För många analanalytiska lillgamla röster. Inte bra när man när man själv ska prata. Vi flyttar bord. Började tänka i morse, hur mycket som är sant i en dagbok och hur mycket som är lögn. De dagböckerna som publiceras på nätet är nog sannare än de opublicerade. Har det varit musiktema den här veckan? Tja, det kanske det varit. Men det där med musik i böckerna, vad i helvete var det för utsvävning. En göteborgsk utsvävning. Och det där med att tjuvläsa andras dagböcker. Har aldrig fattat det. Jag har tänkt väldigt mycket senaste dagarna hur hon skulle reagera om hon läste min dagbok. Och börjat tvekan om jag verkligen ska publicera det. Hon är inte sån typ. Som tjuvläser andras dagböcker. Fattar inte vad det är för jävla typer som läser den här sajten. Hon skulle troligen säga: din resa slutar här. Du har en enorm begåvning men det räcker inte. Det är stenhård konkurens. Det är det bästa året nånsin. Lessen man jag måste släppa dig här. |
|
Hon är knäpp i huvudet. Precis som jag vill att hon ska vara i all evighet om jag får drömma. I morse kom hon på att vi ska öppna ett bolag och det ska heta Balansorganet AB. Så vi gjorde det. Jag misstänker att hon fått inspiration till namnet från min sjukdom, det felet jag har i örat. Men skulle kunna vara ett annat organ längre ner på kroppen också. Hon är verkligen jättegammal. Hon har gjort det till sin grej. Att vara gammal. Jag säger Var inte så gammal hörrudu. Hon säger väx upp . Hundra gånger i minuten. Hon är mycket äldre än jag. Hon är tio år äldre. Bara att konstatera. Hon har vuxit om mig. Hon la in ett speedryck. Nån gång runt 25. Jag har varit otroligt barnslig flera dagar nu. Jag har gjort det till min grej. Att vara tio år yngre än vad hon försöker vara. * Vi har på några dagar omdefinerat ordet musik och använder det i helt andra sammanhang än svenska folket. Hon menar mest musiken i böckerna. Eller musiken i maten. Eller musiken i naturen. Vi är som trötta elefanter idag, arbetsmyrorna, drottningen och den överarbetade i myllret på myrstigen, måste sova ut nästa natt, reda ut och sammanfatta. Laptops av youtubes på ryggen, vi har burit stickor och strån till stacken hela jävla veckan, hästarna långt där borta, och woodstock, och vi i moderniteten, när man lyssnar på house omdefinerar man begreppet musik, och den andra musiken, själva introduktionen till Lagercrantz, och de i porten till det offentliga svenska himmelriket, utkastarna och inkastarna. Vi tar oss försiktigt fram till dörrvakten. Små myrsteg på vägen. Hon har en stolhetssvenskhet i sitt blod och älskar Idol som hela svenska folket, och nu när det är bästa-idol-genom-tiderna-i-hela-världen (någon skickade fil till Simon C i american-juryn för att få bekräftelse på ryktet) är hon i sjunde himlen. Vi vär världens mest talangfulla folk, sa hon nationalromatiskt förra fredagen. Det har varit musiktema i veckan och fick order att kladda ner sammafattning innan bussen går, också en myrstack, och hade fyra såna arbetstimmar på mig. Den slutgiltiga uppgörelsen med en generation. Som efter myrsurret avslutades med Grand Idol Finale, längst ner, en ism för de ännu ismlösa. Hela den musikaliska livsfilosofin i exklusiv korthet. Det blev en lyxig gratisessä i gratismedia. Balansorganet skänker bort den. Det kan vara det sista ni läser gratis här, sen börjar affärsverksamheten, inte ens myror vill jobba fyra timmar utan betalt. Frågade vilken ideinriktning Balansorganet ska ha, hon sa: iden är att firman inte ha någon inriktning, meningen är att skapa prylar som det inte alls var meningen att vi skulle skapa, vill bli överraskad varje dag, allt ska bli överraskning. Okej... * Kriterievecka. Kastade mig på hennes rygg för fem minuter sen och skrek: VAKNA VAKNA.... ...det är TORSDAG och imorrn börjar kriteriehelgen, och fredagsmys med chips och cola framför fredagsfinlen och Skavlan....... Hon hejar på Laila och GhettoBarbie, misstänker att det är könskonspiration. Eller generationskrig. För mycket house i högtalarna igår, maffia. Hon sov tungt. Okontaktbar redan från klockan 22. Vi sitter med två koppar i händerna och planerar helgen timme för timme. Läste ett roligt sms för henne i sängen som jag fått igår och hon blev glad och åtminstone lite vaken, han är som jag. En mycket enkel vanlig kille. Han hejar också på Martin. Vi är två mot en i soffjuryn. Efter Ghettobarbies framträdande var det bara att vika ner sig och ge henne rätt. Hon sa när hon blivit tillräckligt morgonpigg för att prata: rensa ut veckans krig från sajten och ge plats för kärleken. Ring föräldrarna. Slut fred. Sträck ut en hand. Rök fredspipa med förtitalisterna. Sök samförstånd mellan då och nu, ålder är bara en siffra, gå in i Mark Levengood-tempramentet och andas, se det ansiktet framför dig, hör den rösten och slappna av, öppna upp ditt hjärta, bjud på fika, en chokladbit. Visa förståelse för åldrandet. Låt tacksamheten blomma ut, till de som skapade vårt land och våra liv. Bygg broar mellan människor i tid och rum. Skriv en sammanfattning av veckan istället och jag svarade: det kan bli en lång och arg berättelse.... * En väldigt lång torsdagsmorgon full av tangentsmatter och småätande, en lång berättelse som måste berättas som tidsfördriv i väntan på viktigare fördriv och vi ska titta på svt imorrn bitti har vi bestämt, vi längtar till nöjespanelen, panelmorgonen som är veckans tevehöjdare, svt har behagliga programledare i fredagsmorgonsoffan, och sen Kunskapskanalen och Genikampen, och reprisen på Tro, Hopp och Kärlek. Dr Phil börjar på sjuan nu, text -tv: fusk med Rot och Rut, och Serbien och Kroatien stänger gränsen. Generationskamrat Hanna S har en styrt upp det riktigt intressant och spännande och finns både tro och hopp för det mediabruset nu, även om det går i vågor under veckan, Balansorganet ska sätta betyg på samtliga programledare i oktober är det tänkt, från a till ö, från Mohammed till Mmmmalou till G som i Jessica, från Bard till Borgås, och Bergqvist. Kajsa. Det var en redaktör på tv4 som efterfrågade det, föreslog det initiativet. Om allt går enligt plan, svarade hon. Och då menade hon tidtabellen för novellerna... Agendan fullproppad närmsta veckan, som alltid under hösten, natten mot fredag: fortsätta projekt läsa-Lagercrantz-tills-ögonen-blöder, sedan Jersild och Teodors samtliga verk, och lördag, söndag blir det stall stall stall. David skiter jag i, tittade kriteriehistoria på youtube och Lundell en tvåminuterssnabbis och får ta den storyn också för henne, gjorde havregrynsgröt, lingonsylt. Vaknade för tidigt och blickade igenom hyllan med eviga hjältarna, Stig, Anna, William lite hastigt, och plötsligt tänkte jag på den där krönikan och fylldes av total vrede igen. Det måste brunnit fullständigt för Jan Guillou. Slagit slint på herrgården. En gång i tiden var han också fria ordets beskyddare. En gång i tiden stod han på hyllan. * Hon sa åt mig att äta pepparkakor och bli snäll och sen lugnade vi frukostner oss Vi pratar och drömmer om hästarna, hovarnas dån, manken, manen. En framtidskvinna sitter brevid mig med tekopp och ostmacka, torsdagstrött. Jag vaknade 05, två timmar för tidigt, vet inte varför, och direkt uppkopplad, in i kopplet till laptopen! Hon frågade igår om hon kunde publicera novellen på sajten. Den som heter placebo. Hon sa att det var många sajtbesökare som mejlat att dom vill läsa den. Manliga sa hon!! Misstänker att det var Skavlan eller Knausgård. Eller Simon i Idol. De manliga esteterma. Kort sammanfattning av storyn: jag sa till henne i måndags, skriv en novell som heter Placebo. -Vem ska det handla om? - En kristallsjuk kärlekskrank man -Vad ska den handla om? -Placeboeffekten - Vad är det? Kom in på temat via den sjukdomen jag fick och vi googlade och det stod att man ska vara yr och illamående och jag hade inte varit illamående men när jag läste det blev jag illamående och sprang till toaletten och sprydde. Storyn är helt fucking sinnessjuk. Beskrev symboliken i den storyn i Brevväxling med Kanusgård, handlar om att bli utkastad av inbillningskäl, om en generation som gick vilse i sin egen frihetssnara, rabiata inbillningar när de blev gamla, och tipsade också om en svensk bok som sammanfattar dödläget just nu, Dimman Av Allt. (funderade om det var hypokondri, inbillning, men det var det inte, jag VAR illamående) .Placeboeffekt, man tror man får en medicin som de säger ska fungera, och då fungerar det fast det är bluff, bara för att man TROR på det, och omvänd placebo, man läser att man SKA vara sjuk och då blir man sjuk... Storyn gjorde mig lite omskakad, chockad av psykosomatiska dramatiken, det är ett evigt gammalt tema i mitt liv, sa jag till henne, placeboeffekten, jag har levt efter den teorin hela livet, alltså: om man tror att något funkar så funkar det, tror man att man är duktig att rida häst blir man det, man är usel på att skriva men inbillar man sig att man kan blir man duktig till slut, man tror att man är kär fast man inte är kär och när man inbillat sig att man är kär kan man bli det på riktigt till slut..... Skriv den novellen, placeboeffekten i hästlivet och kärleken. Hon tände på alla cylindrar. Hon gick igång. Kastade sig på ryggen och ut ur boxen. Vilka parhästar vi är. Vi blev kära i varandra efter den novellen, och nu har vi inbillat oss det tre dagar. Efter pussande undrade vi nog båda två utan att säga något: hur länge kan denna underbara kärlekshypokondri sitta i? Hon är elöverkänslig. Jag är kristallsjuk. Några frågor på det? Ett -ett, nu då, säger hon Kunde vi inte ha lite mindre suspekta sjukdomar du och jag? säger jag... Ungefär lika goda kolsupare , i den ligan, sjukligan. Kanske elinbillning, för att slippa se på fotboll på teve, sa jag, och hela hon snedtände, hela hon blev elektrisk i ansiktet och sen i händer och i munnen ... och surr om boken om people med de mest suspekta sjukdomarna i Konungariket Sverige, som hon surrat om länge, som hon påstår hon ska skriva nästa sommar, bara plocka ur verkligheten, säger hon Böcker är inget sajttema säger jag för artonde gången. Undrar hur länge detta ska funka. Vi kanske är för råa mot varandra men det är för att det ska bli åldersbalans i kropp, själ, hjärta, har inte censurerat mig tillräckligt, och det där "för gammal".... Och nu säger jag att HON är för gammal. Hon säger att jag är för ung. Lite humor. Och detta med kvinnligt och manligt! Ett tema jag plockar fram ibland, som ett ess ur rockärmen..... Och sen sa hon : tycker Jan G skriver manligt yxigt, snustorrt, sterilt, endimensionellt, ingen rytm, skönhet, språkglädje, luft, ingen musik alls.... de fylliga vackra kvinnliga orden lyser med sin frånvaro, chanslös i Idol2015, man måste vara tondöv för att spåra nån melodi alls, ingen känsla för det estetiska, det där med kromosonerna du vet, er brist, ni kan inte vara dualister, ni måste vara antingen yxor eller stilister, antingen innehåll eller estetik. Ken Follet typ. Yxmannen du vet. Varför inte ett enda skönhetsord, ett enda spännande fräckt, typ ....placebokärlek, om han bara använde det skönhetsordet på en sida i nästa bok skulle jag förlåta honom för allt...... Placebokärlek Jan, placebokärlek! Det utbröt ett generationskrig här i veckan. * Vi har faktiskt inte surrat ett ord. om något annat än musiken i böckerna den här veckan och sammanfattningen kan bli lång, sa jag. Hon drog upp Woodstock och jag pallar inte, pallar inte... Det har varit myror i brallan varje dag, myrornas krig. Föredettingarna i stenåldersgenerationen hade paktat ihop sig på Paradise Hotel och angrep gemensamt våra generationsikoner, som de tre näthatare de är, Ebba, Jan och Barbro. En gång bestod orvar av miljoner kamrater och åter miljoner kamrater och nu är de bara tre kvar. Det är ett jävla pack helt enkelt. Vi hade tagit oss vatten över huvudet och överkonsumerat mediabruset och klickat oss fel i helgen helt enkelt, in på ab.se och dn.se där de håller till och kejsaren stod utan kläder och hat föder som bekant hat som ni vet och vi knöt nävarna och sa: utplånar förtitalisterna våra generationsikoner utplånar de hela vår generation och i den pulserande vreden knöt vi alla nävarna och blev kamrater i motattack och förnedra era ikoner också, Jagger och Leif GW, vi blev en pakt vi också, små och de stora, kvinnor och män, de enkla och de komplexa, nu blev vi en och samma generation, bönder och pastorer, lagerarbetare, lokförare, designers, travtränare, tiggare, programledare, nu hade vi fått en fiende. En gång i tiden var de idealister och framåtsträvare, och det enda blev kvar av generationen: Ebba, Jan och Barbro. Av frihetens apostlar blev bockarna bruse. Tre troll. Av förtitalisterna återstod 2015 bara en sak i mediabruset: ett hat av tomhet. Och lite senare samma kväll efter namnsdagstårtan och skumpan skruvade vi upp Håkan så det ekade i huset och det blev ett pusskalas i vår generations tecken. Fredrik & Filip hade hört tals om att det pågick ett generationsparty och anslöt till festen halv tolv. Sen utbröt ett lustfullt ordkrig. Vi försökte överträffa oss själva och varandra i underbar klassiskt skönhetspråk, Protestfabriken, RadioNowhere, GipsyBiker, 2 steg från Paradise, Kristallsjuka, de spurade ut som eld, kanonkulor. De fylligaste orden vi kunde hitta på, de mest kurviga kvinnliga orden, de Jan inte ens kan stava till. Orden med de skönaste runda formerna. Som de sensibla vackra sjuttiotalister vi är. Hon vrålade: placebokärlek Jan, placebokärlek! Ta fram de känsliga fingrarna, inte bara dasslocken... Eller Hungerdepartementet, föreslog jag, det vackraste rökigaste behagligaste som man ta på med känsliga fingrar, som har mer sex över sig.... Det sexigaste ordet jag kan sa jag, och väckte sexlusten i oss båda. Hon dyrkar Anna Gavalda. Läser bara henne. Ord som musik. * Musiktemat fortsatte hela veckan sen. Musiken i böckerna. Och efter allt jävla surr om bölder och kristallsjuka och generationer och syrier vaknade vi utvilade ur skönhetssömnen och jag sa: efter den här veckan längtar jag oändligt efter Idol2015. Och sen bokprogrammet Babel på söndag. Rummet var tyst. Vi bläddrade oss igenom dn och svd och svt-text. Vi hade lagrat upp en jävla energi, två människor i ett rum av laptops och äpplen, och en lista på femti titlar....Det har blivit ett produktionbolag av allting. Jag sa till henne: låtsas vara briljant så blir du det, inbilla dig att du är ett geni... Hon kräver att Babel gör ett inslag om ålder. Vi har slagit vad. Vilken ålder man skriver en bok bäst. Hon påstår 60. Jag vet att det är 30. Det kommer Babel kunna bevisa, bara göra listan över genomsnittålder för de 100 bästa böckerna i historien. Jag var absolut mest bäst som 30-åring, mest kreativ, och beror bara på en sak: motivation, lust. Skriva handlar om en sak: psykologi. Det var då jag skulle skrivit kärleksromaner säger jag och låter henne sköta den biten. Handlar bara om hur många år man hållit på, och hon har hållt på längre... Åtta år yngre, och har skrivit så här vackert åtta år längre. Man behöver inte erfarenhet, kunskaper, man behöver bara kreativitet och lust, man kan välja vilket tema som helst, och alla har kunskaper om kärlek, relationer, lycklig kärlek och när man är 20, olycklig. De unga debutanernas handlar om det, deras kunspaksfält. Jag föreslog den manliga kvinnan som huvudperson. Hon nobbade. Hon är ett geni på riktigt och vi massproducerar just nu. Och hon påstår att hon inte kan hitta en enda manlig karaktär. Hon ville inte ta Jan G som jag föreslog. Symbolen för manligheten. Yxan. Bössan. Bytet. Machot. Det är den kvinnliga mannen vi söker . * Då föreslog hon Alexander Bard.... Och sen Mark Levengood igen. Det är ett evigt jäkla samtal utan slut. Fram till kl 21. Vi går upp kl 6 och skriver de två första timmarna av dagen. Och de tre sista. Mellan kl 21-00. Firma Sjöwall-W, vi massproducerar just nu. För en halvtimme sen handlade surret om Generationskriget och det är högt i tak. Orden flödar fria och vackra. Vi har skapat vårt eget Paradise Hotel här inne. Vi spelar vara schack mot varandra med grekernas klassiska skönhetsideal som pjäser. Och till slut blev jag helt matt... Och hissade vit flagg. Nu handlar det om Syrien Vi vill ha ordet fritt här inne. Vi är ganska ocensurerade människor. Men syrientugget får inte bli högt i tak, inte publiceras i alla fall. Hon är åtta år yngre i kroppen och tretti år äldre i hjärtat. Själen har jag inte frågat om, men hon är en förtitalist i själen. Troligen. Det har varit ganska hetsigt. Sedan kriget bröt ut. * Allvarligt talat så vet jag inte hennes ålder. Har inte frågat. Vi pratar inte om sånt, helt ärligt. Jag hoppas inte hon vet min. Jag sa på första dejten: du får fråga om allt, utom ålder och kön. Hon köpte dealen. Vi har snackat om allt, utom ålder och kön. * Vi stängde av alla smartphones fyra dagar och surrade om far och mor sen på tisdagskvällen. De hade så jävla bråttom på den tiden, föräldrarna. Och hon och jag vet mer om generation Övertändning än de vet om sig själva. Särskilt hon... Det fria ordets kultur från 63 var min värld också och mitt liv. Och tomhetsestetiken som har sitt ursprung i 1981 och som exploderade med titeln Coq Rouge 1989. Finns en falsk mytologisering att det var vi som var trötta på dom men det var dom som var trötta på sig själva. Finns en svensk bok om generationen, den heter Det förlorade ordet. Alla barn vet mer om sina föräldrar än vad föräldrarna vet, musiken var varken 50cent eller Taube eller Bach, den var sextiotal. Politiken, samhället, filosofin, böcker också. Musiken i böckerna. De var våra ikoner, vi är expreter på den generationen, hon avgudar fortfarande sextitalismen. * Man ska bara läsa de första sidorna av en bok och de sista. Det gör jag. Det är där all musik finns. Där finns återkopplingen som allt handlar om. Det är som med livet, bara början och slutet som är intressant, mitten är transportsträcka. Jag tänkte sen mycket på generation Övervinter under tisdagen och onsdagen. Många i den generationen agades som små, de hade en taskig barndom. Och nu kommer barndomen tillbaka. Början och slutet är alltid samma liv. Återkopplingen. Och vi sjuttiotalister hade underbara kärleksfulla föräldrar (generation Överblick) och vi ser fram emot pensionärslivet. Hon sa när hon var färdig med novellen Generationskrig igår kväll: det är skruvat allt detta, med generationer... Vi sluter fred, visualiserar Mark Levengoods ansikte framför oss, blundar och hör hans röst, då ska vi se det vackra i dåtiden igen, det positiva i berättelsen om de tappade-ansiktena-och-idealen, och vad ska det vara? Svarade jag och tänkte på det hela natten. Och vem skulle det vara tänkte jag till kl 04 innan jag somnade och efter långt sökande med lyktan i mörkret, minnets grävmaskin hittade jag faktiskt en ur jätteproppen som fortfarande lever, som fortfarande finns kvar i den andra polen av magnetfältet, tankefältet. Lundell. Musiken i böckerna. Den kvinnliga mannen. Motvärnet mot yxan, bössan, våtdräkten, machotrofeerna. Hans rytm och formuleringsglädje, den spänstiga texten, kärleken till orden, tankarna, hela den musikaliska språkbeåvningen har ju visat landets båda kön att det finns alternativ av män, alternativ till muskelmassan och alternativ till Jan Guillou. Tvåvägskonsten, den kvinnliga talangen att göra två saker samtidigt, stil och innehåll i ett paket. Att födas med annan genuppsättning än övriga män. Motvärnet mot all modern design skapad av smakelit, eller stora företag. Varumärkestiden. Och han har möjlighet att överleva tiden nästan som Håkan ska överleva. Precis när jag gett upp allt hopp om generationen kom jag på det, och vet att hon gillar det, hon synkar med teorin, gillar den livsfilosofin i grunden, musiken i böckerna, hennes bag, men jag vill inte prata om det alls, för länge sen, får bara finnas långt långt borta i bakhuvudet som minne, som Wagner, har gått vidare, rädd bli influerad, 18 år igen, men ändå otroligt besviken att han hoppade av På Spåret, hösten förstörd, jo, tycker faktiskt han överlevt, den ende ur sin generation, läste Sömnen i somras, hade läst den en gång när jag var 20 lite fort, och det var stark musik också upptäckte jag, och polaren var på Grönan, har inte frågat hur det var, har inte lyssnat på 25 år men vi tog upp det en snabbis igår, hon sa att hon kunde historien men det kunde hon inte.... Okej, historien... Passar nog bra att dra den nu på musiktemat. Som sajtens egen understreckare, hoppsan kerstin nytt stickspår, sajtessän. understreckare torsdag: inskickad av firma Balansorganet, inte meningen men inget är meningen på den här sajtfirman. * DEN MUSIKALISKA NATUREN I ALLT Taos ide var att finna balans i tillvaron och lyssna på naturen, den som skapat oss. Genom den svenska historien har många försökt leva så, mer eller mindre. Hånad mer än dyrkad länge, idag är en öppen neutral nyfikenhetshållning den svenskaste, sundaste. Den livsfilosofin återuppstod i Lundell sen tillsammans med generationsexperimentet som förtitalisterna skapade och tiden började på sextiotalet, snickarbyxor, bomull, fårskinn, allt ur jorden, musiken och kläderna var väldigt viktiga markörer då, .och tanken var att du blir vad du lyssnar på och du blir vad du bär på dig, så blir du människa. Den musikaliska naturen, enkelheten i allt mänskligt och levande. Den strävan efter äkthet pågick femton år som samtidstillhörighet innan de bytte kläder, och inte svårt bli motsatsen heller, en person med Musse Pigg på magen låter som Musse Pigg, blir Musse Pigg. Och för att förstå transformationen de gick igenom sen till idag kan man spana in varumärket på bröstet; inte svårt att överge en ideologi, de bytte namn sen på åttiotalet till generation Överrock och placerade guld och logotyper på sjuttiotalisternas plagg, det skulle vara någon fet text, något multinationellt företag de skapat, som sysslade med barnarbetare i Indien, Kina. Först som ironi, sen som trend, sen som skönhetsideal, sen som en evig ekonomisk estetik. Anledningen varför kvinnor älskat Lundell genom alla år, musiken och framförallt böckerna som de läste som biblar när det begav sig - det har man alltid tyckt varit märkligt eftersom det varit manliga huvudperson i allting- är att de har en större naturlig musikalisk språkbegåvning. En enklare grundhållning genom naturens kromosomuppsättningen, förmågan till dualism, deras utsiktstorn är högre från födseln. Det går att sammanfatta i några punkter. Trädet som symbol för allt skapande. Det är utgångspunkten. Istället för linjalen på arkitektens skrivbord. Estetiken att allt som är ur jorden är vackert. Naturmaterial, fårskinn, äktheten som kallas dogme, det naturligt vilda. När tanken bars in i nutid kom den att förknippas med asfalten på Sergels Torg, Stockholms city, musik ur eluttag, det allra mest moderna urbana, krocken var en samtidsparadox som fungerade både som estetik och kommers. Och den lundellismen är att låta ur sig naturlighetsdyrkan, skriva ur sig naturlighetsestetiken, inreda livet efter naturen tills naturen blir livet, allt allt allt skulle vara naturligt, som en motvikt till femtitalet och den moderna kitchen, plastet, det som tog över sen igen i ett slags ekonomiskt estetik, ekonomiskt design. . Estetiken där allt kommer från hjärtat, kroppen, verkligheten. Indianen är idealet. Eskimåerna. Vi var många i eftergenerationen som också försökte leva så och inredde allting på det sättet långt innan vi skaffade oss förebilder, har aldrig brytt mig om sånt som förebilder och idoler egentligen, som andra följer Idol2015, vi är en ironisk generation bortom allt sådant, men man kan upptäcka likheter hos andra människor även i andra generationer, man kan påverkas av alla slags människor. Det är också min estetik. Men han kunde leva kompromisslöst efter naturfolkens estetik mitt på Sergels Torg, som en sentida ursprungsinvånare i Australien eller Amerika eller Grönland, eftersom det var hans tid. Det kunde inte jag på 90-talet. En omöjlighet. Man måste alltid leva sin tid. Kan också bli till politik, det är en mindre fråga. Går att skilja åt. Den större frågan är om man kan skilja liv och estetik åt, han har haft rätt att den går rakt in i tanken i oss alla, vi blir vad vi äter, hur vi klär oss, inreder oss. Det fula som kallas vackert, det vackra som kallas fult. Samtidens skönhetsdrottningar. Som går med t-shirts med Musse Pigg. Signalen fult för naturfolken, och för samtiden: vackert. Sammanfattning av ismen: allt ur jorden vackert, evigt, allt människan skapat av tendensiösa orsaker fult. Pengar är en tillfällighet, en kortsiktig lösning människan skapat, alltså fult. Inget skönhetsvärde, bortom, och efter och bakom estetiken. Och allt bygger på historisk insikt, bara blicka tillbaka och se vilka av alla dessa moderniteter som historien består av som överlevt. Folkets rörelse betyder blodets, alltså inget som styrs uppifrån av makten, Waltdisny-imperialismen som de har på tröjorna och i tankarna är exotism ur barndomsromatiken visserligen och därmed långlivad och lär överleva ett par sekler men detta handlar om tusenårsblicken. Så länge det funnits folk. Ibland spelar de som skriver på aftonbladet.se dumma och fattar inte varför det kan igelkotta sig som estetpolis. Ernst och tv4inredarligan, det är allt och alla i aftonbladets värld. Det som följer i det victorianska tankespåret, det tillfälligt kapitaliserade, det av tvångstankar besatta, det utanför det eviga. Tabloiderna vill liksom att den ska förklaras gång på gång på gång, lundellismen, varför generation Ernst enligt den är ful och uppköpt. Och generation Mello också. Varför uppbrottet mot alla naturliga känslor, det av smakeliter skapade, skär i örat. Han ska liksom förklara. Sin estetik. Som om det inte räcker liksom att klicka in på sajten och se fotografierna.... Bergen, fåglarna, klipporna, haven och stränderna. Man behöver inte fundera särskilt länge varför Lundell blev den ende ur generation Översittare som överlevde. Som Tao överlevde. Kvar på vägen när alla andra gjorde u-svängen till Forum Nacka köpcentra. Allting i livet handlar ju om att vara lojal mot naturen och bara placera den här kroppen på marken och se hur grenarna växer, följa varje ny rörelse och naturliga impuls, utväxt. Hitta det språket. Hur blir vi annars? Maskiner, nordkoreaner, barbarer, generation Donald Trump, och all vetenskaplig forskning om kropp och hjärna slår fast det, psykiatrin har slutgiltiga evidens. Lyssnar vi inte till oss själva pajar systemen. Det är inget att skratta åt eller vifta bort, vi blir ju barbarer, bara se oss omkring. Och förnekandet är självmordet, som om vi fortsätter vifta bort, trots döden som härjar och sprider sig och exploateringen som vänder natursystemen på klotet upp och ner, mitt i barbarernas epok. Allting som bankas in i barnen som föds nu är att vi måste vara naturliga för att må bra och överleva och ha trädet på näthinnan när man vaknar varje morgon och när man skapar musik eller ord. Bergen, fåglarna, klipporna, haven och stränderna. Den estetisken är ju tidlös, överlever varje trend, varje tid, varje ism, varje Ernst. Och man ska bara förhålla sig till trenden, tiden, fulheten genom att visa upp sin stil, en proffsig estet ska inte vara smakpolis som smakpoliserna är, om man går verbalt angrepp är det ingen som förstår hur många naturlighetsexperter och naturlighetsbevis det än finns, det är ett misslyckade av den egna stilen, tiden förstår inte tanken, kriget för estetiken som blivit kriget för livet, förstår inte kampen för en gammal omodern estetik, tror att det bara övergångsålderns temperament, skitstövelns. Bara lägga ner det och dyker ändå alltid upp nya generationer catianer i livsbetongens hårdhet som står som levande frågetecken inför taoismen, naturdyrkandet, och när de är 70 och sammanfattar allt vet de att den livsfilosofin inte handlar om kläder på catwalken eller musikstil, det handlar om villkoren, livet, balansen, kroppen. Det är livet som är utgångspunkt i filosofin. Och speglas i stilen. Det är bara att låta det andra få finnas som synvilla och allt måste ha en pendang för att synliggöras, finnas som själva beviset för den verkliga skönhetens existens, finnas som det fula, det kosmetiska, det snobbiga, den urbana ekonomistiska arkipelagen, glasväggsarkitekturen vid centralstationerna. |
|
HÖSTDAGBOKEN Den finaste utmärkelsen man kan få i Sverige är att bli utkastad. Det var första meningen i Brevväxling med Knausgård. Det ska vara ett citat av Olof Lagercrantz. Det verkar vara ganska många som har kristallsjukan. Livet som kristallsjuk är lite snurrigt. Smådelarna håller alltså på och freestylar i balansorganet. De lever sitt eget liv i örat. Sedan i lördags. Har varit kristallsjuk fyra dagar nu. Det man är orolig för är om det ska vara så här hela livet. Man blir ju illamående av allt snurrande. Måste säga att det är en bisarr sjukdom. En av de dråpligaste man hört talas om. Speciellt botemedlet som helt jävla sjukt. Man ska kasta sig som en idot åt sidan flera gånger. Det är ett ganska stört beteende och var tvungen förklara för henne vad man sysslar med. Kasta huvudet. Så fort man kan. För att prylarna i organet ska hamna på rätt plats igen. Har ni hört va? Övningarna är obehagliga och meningen är att man ska lika yr som man redan är, sa upplysningen när man ringde. Som man blir av Det är det mest bisarra med sjukdomen. Hon tyckte vi skulle skriva en bok om den sjukdomen. |
|
Ett annat citat ska vara Fattar inte folk som blir lessna för vad åsnor skriver i tidningar. Angående recensenter. Men man kan nog överföra giltigheten till alla läppläsare, krönikörer, hela generation Övertid, generation Jan, generation Ebba. Börjar bli ordentligt trött på generation Överläpp, vi måste upp ett hack nu i tonläget, ta tillbaka det som var vårt, möjligt att det är för sent, möjligt att de utplånat allt redan, generation Näthatare, generation Barbro Jöberger. Vi pratade om idealen igår. Olofs. Och våra. Hans skrev som han hoppade höjdhopp menade Teodor en gång. Med hela kroppen. Rytmen, de rationella argumenten, de rimliga förklaringarna, belysa det andra mörklägger. Det var det han sökte. Han skrev att han aldrig känt sig hemma i svenska traditionen av mysticism, oförnuft, känslosamhet. Olof andades de klassiska ideal han var uppvuxen med. Angående Sverige nåddes kulmen, skriver Teodor socialt nån gång på sjuttiotalet. Sedan dess har pågått ett konstant ras och det beror på en rad faktorer. En av dom är att det inte längre finns någon Olof Lagercrants. Det finns inte längre någon som kan se barbariet i ansiktet, helt enkelt därför att de flesta lärt sig älska det. Olof Lagercrantz var för mig garanten på att barbarerna inte skulle komma till senaten. Nu är de här. |
|
HÖSTDAGBOKEN. Hon är åtta år yngre. Och åtta år bättre. På allt. Inte minst läsa, skriva. Vi är numera ett lag. Vi skapar tillsammans på samma planhalva och vi har skapat en åshöjdenmytologi kring oss själva och och det svenska seriesystemet är helst något vi undviker.... Vi skriver på böcker varje kväll. Det är det enda vi gör. Vi jobbar vidare på Generationskriget. Jag säger åt henne vad hon ska skriva om. Hon är ett geni. Jag är en medelmåtta. På att skriva. Jag medelmåtta på att skriva men bra på att tänka. Jag är bra på att säga åt henne vad hon ska skriva om. Igår kväll slog jag näven i bordet och vrålade: nu lägger vi ner generationskriget! Generationskriget är på väg att bli ett könskrig. Hon hejar på förtitalisterna och jag hejar på sjuttiotalisterna. Hon vill att boken ska sluta med att de utplånar sjuttiotalisterna. Hon hatar sjuttiotalisterna. Vi har hållt på pensionärstemat en månad nu. Pensionärar och syrier. Träffat så många vi hunnit. Pratat med alla på gatan. Som ser ut som pensionärer. Och syrier i kyrkan. Troligen vinner hon könskampen hur Generationskriget ska sluta. Hon sa att det vilar något efterblivet över de som gör sina föräldraruppror i medelåldern. Och hon menar att förtitalsiterna inte alls är giriga generellt, janebba är inte representativa för generationen. Hon har pratat med hundra säger hon och hon menar att de lever på existensminimun. * De första raderna av första brevet handlade om Hamsuntragedin som ett slags anslag. Ni vet vad det är för slags resa. Han var redan ikonen och ett lands stolthet för all framtid, varumärket för samling och firande som är nationalskalden uppdrag, Norges Bellman, Björn Borg och Zlatan, en av mest biljanta nobelpristagarna som levt. Tog upp Jan, Noren och Strindberg i förbifarten också i brevväxlingsnovellen. Som istället blev landsförädaren, huvudpersonen i ett nationellt trauma. Det tog bara några år. Från högsta toppen ner i bottenslagget, paria, rashat, nazism. Statyerna fick rivas. Man kan läsa det hur man vill. Som krig eller fred. Eller sms mellan bästa polare. Eller terapi. Eller placeboeffektiv generationskärlek. För några dar sen slog jag näven i bordet och sa Nu fan får vi börja med novell. Sen skrev vi ner en lista på titlar och snart hade vi en hel novellsamling och skrev upp titlarna… Placebo. Brevväxling med Knausgård. Generationskriget. Min familj från Syrien, Pensionärerna. |
|
HÖSTDAGBOKEN Grattis Moritz. Har fått två sjukdomar samtidigt. Äntligen Äntligen material till hälsosajten. Bölden skär vi bort från sajten men Kristallsjukan var en väldigt rolig sjukdom. Googlade, nu vet jag allt om kristallsjuka. Borde heta karusellsjukdom. Det snurrar runt i huvudet. Inget att skämta om. Snurrat hysteriskt tre dagar, svimningstillstånd, illamående. Galet snurr så man blir helt borta i pallet. Beror på att delarna har hamnat fel i balansorganen, de bara flummar runt i örat. De har lösgjort sig. Vilka skumma sjukdomar det finns alltså... Har inte kunnat ha örat mot eterbruset på tre dagar. Det finns en medicin och det var jätteroliga övningar man skulle göra. Kasta sig hit och dit. Slänga huvudet. Ett par gånger per dag. Efter två veckor ska de ha hamnat på rätt plats igen. Känns som det funkade |
|
HÖSTDAGBOKEN Förtitalisterna har alltid menat att sjuttiotalisterna föddes för sent, men det var de som föddes för tidigt. Ska vi skriva en bok tillsammans, frågade hon. Ja, vad ska den heta? Generationskriget. Okej, svarade jag, vad ska den handla om? Två generationer som går ut i krig mot varandra? Vad ska karaktärerna heta? Jan och Ebba på ena sidan, och Håkan och Karl ove på den andra- Första kapitlet redan klart, heter Generation Under, den är dokumentär, fiktion, framtid, dåtid, nutid, brutal fantasy. Jätteproppen klädde av sig naken. Hur ska boken sluta? Övergenerationen vinner, utplånar den undre, sa hon och jag protesterade.... De kommer aldrig vinna, deras lag är för svagt. Vi är starka nu, taggade, hungriga, gymmat hela dagen. Ni har bara Jan, Ebba och Bildt. Vi har Håkan Hellström, Knausgård och Anna Kinberg Batra. Och vi kan låna in Kluft och Zlatan från åttitalisterna, ni har ju lånat in Ebba från femtitalisterna. Hungrig, nu jävlar generationskamrater måste vi samla leden mot generation Övermänniska. Janebbaklassen. Snurrade hela kvällen i huvuet, och sen tog det spinn ordentligt i sängen och kändes som nyckelpigan på grönan, otroligt snurr, som ett kasinohjul skapat av generation Överdåd. En ny erfarenhet. Yr tre dar och måste googla vad sånt beror på, det är superspännande med helt nya åldrar, ny hälsa, inspiration till hälsosajten. Fått kapital. Vi har börjat bygga ny sajt tack vare investerarna, arbetsnamn: Generationskriget, nu när underhudsfettet i förgenerationen paktat ihop sig måste vi i eftervärlden göra detsamma. Vi måste kanalisera vår ilska över påhoppen i Ab, nu när barnen blivit föräldrar och föräldrarna blivit små barn igen.... Klart att vi måste hålla ihop som alla generationer och alternativet är att gå under... av den fascistoida gruppen nu när stormtrupp Jan-Ebba från generation Överflöd blåst upp till strid och vi måste vi ställa oss frågan: ska vi låta oss knäckas av förtitalisternas fyrkantiga pratbubblor eller ska vi förena oss och sluta leden? Spännande tisdagsoluppgång, spännande höst nu sedan kriget började igår. Varit yr tre dagar. Aldrig varit yr förut. Vad kan yrsel bero på. Sajten måste utvecklas, förändras, förbättras, steppa upp. En nära vän har hade räknat varje ord. Och räknat ut att det varit 45 % näthumor, 45 % nätkärlek, 8 % nätallvar och 2 % nätargsinthet. För lite nätåska sa hon, för lite kritik, för få klick, mullrade hon argsint och då mullrade jag på igår, det känns svårare och svårare, visst är det generationskrig, nu blir det nätskratt resten av månaden. Man måste planera sånt lång tid innan man nätåskar, nästa nätargsinthet 10 oktober Två regler vad gäller nätargsintheten : 1. personen måste vara superrik. 2. betett sig piss 3. Personen måste tillhöra generation Överklass. De gav sig på hela vår generation. Jätteproppen klädde av sig naken. Sen spånade vi kvällen på scener, överdådet i den övre generationen, och pillren i den förlorade. Den rikaste generationen genom historien, tillväxtgenerationen, varken före eller efter har världen sett någon liknande tillväxtvurm som den gigantiska barnkullen Förti skapade. Den där janebbagenerationen som brukar gå under beteckningen jätteproppen Orvar och som nu blivit pansjonärer. De paktade. De tog sig då slutligen in på Paradise Hotel som deras livsmål var och sa att livet är spel och vi är de bästa spelarna. De är snart döda och det är vårt hopp. Nu är det vi mot Janebba Vi visste alla att de skulle avslöja sig själva när de fyllde pansjo De kunde inte hålla masken längre, de föddes in i överflödet, folkhemmets trygghetsnarkomani, rätt in i den fasanfulla tillväxtens neråtspiral mot stupet och de tog för sig såklart av dollartecken de skapade och blev feta, dryga, och nu står de nakna med sina käppar och pissar på alla som de gjort hela livet, de kastade fram Jan-Ebba i ett rasande angrepp på kulturgenerationen som föddes efter dom, eftervärldens största hopp, norrbaggen. Deras liv är Ondskan, de slagna som söker revansch på skolmobben, revansch på samhället efter fängelset, revansch på fadern för all pisk, de blev fäderna själva när de fick käpp, de tog hans roll, längtan efter pisken, slå tillbaka, hårt hårt, det är de själva de ser i oss när de piskar, de minns hur de kändes när de agades . Nu är de upp till oss, generation Eftervärld. Ska vi knäckas av generation Geijeraffär, generation Bildt, generation drottning Silvia och Jan Guillou, generation Christer Pettersson? Ska vi knäckas av generation Posttrauma, generation Lättkränkt? Ska vi stå tysta och nicka blygt när den svårt barndomstraumatiserade åldersgruppen tar upp pisken? Ska vi vara offer för deras taskiga bandom på skolinternaten, och deras abstinens efter trippen, ska vi låta oss ta konsekvensen av generation LSDs liv? Eller ska vi ta strid för fria ordet och resa oss upp i en gemensam motattack? Sista kapitlet måste bli ett manifest mot tomheten, sa jag....Vi måste sluta leden nu, skriva böcker, sprida ordet, visa vad deras tomhetsdyrkan leder till, visa kulturföraktarna vad kultur är, tomhetsorvar och deras tomhetsteve, visa Janebba där de sitter i slotten och herrgårdarna, tomhetsjakten efter trofeer på väggen, tomhetsliv som nu går med tomhetskäpp vid tomhetsslutet, skriva och göra musik, göra ord och toner av livet ännu en gång, så som livet var innan 1940 innan generation eftervärldsFörakt föddes och förändrade livets mening till nationalekonomi, politik, religion, kasinon, spekulation. generation Övermänniskas selloutsspelregler. De har det i blodet, kommer fortsätta spotta på vår generations sista stora beskyddare av motvikten, motrörelsen mot spekulation som de gjorde i maj 2015, i deras dn och ab. Tomhetsproppen. Vi föddes i rätt tid. De kommer aldrig vinna, deras lag är för tunt, i anfallsspel, försvarsspel. Ebba och Jan är inga tvåvägsspelare, mediokra lirare på den planhalvan, vill bara spela på kanten.... Vår trupp känns starkare just nu, om man pratar biceps, det man sett på gymmet, ni orkar inte lika mycket längre, och kriget mellan sjuttiotalisterna och förtitalisterna har pågått i femti år och det har bara börjat och kommer pågå hundra år till och nu drar janebba snart sin sista suck och det är bråttom att ta upp striden mot jan-ebba-generations påhopp och visa generation Överskottsmål vad livets mening är och låt oss aldrig mer tolerera att käppgubbarna och käppgubbarna pissar på kulturen som de gjorde i maj, ta tillbaka vår generation, det fria ordets lans vid våra vackra krigares frontlinje. Håkan, Lisa och Karl ove. |
|
HÖSTDAGBOKEN Det var måndag igen dårå. Nystart för svenska folket. Bytte helt spår på projeket igår, ska bli en Giorgio Faletti, 600 sidor brutalfantasi, italienskt överdåd, kuslighetsreality. Nya möjligheter att bli älskad. Nya möjligheter att bli miljonär. Förra veckan gick lite för fort.... Har inga riktigt bra hågkomster. Ramminnet tog slut. Sajten fullproppad efter bara 20 dagar och dags att rensa. Måste börja med korta dagboksanteckningar igen. Pär L programleder alla program nu. Utom Bingolotto. Loket var sig själv igår. Alltså galen. När de ringde in för miljonchansen "Idioten tog låda 12, miljonen var i låda 11". Planen för veckan är att söka upp ett par gamla öden och ett par nya, existenser vid stupet, på gränsen, de verkliga äventyrarna, reda ut min relation till Knausgård, förhoppningsvis skära bort en böld jag fått på kroppen. Får bli imorrn. Akutsjukhuset. Började tänka på profitören Jan G igår också, det var inga snälla tankar. Hamnade på kollisionskurs i maj och det var lite märkligt och inte kommit tillbaka till några varma tankar alls trots att det gått fyra månader. Det är svårt att styra känslorna man har för offentliga personer. Räcker med en krönika och sen blir de hatobjekt för livet. Räcker med fem minuter ri teve. Finns många såna exempel. Och plastikopererade gamla fyllhunden Jan G förvandlades till hatobjekt efter att jag skummat en vidrig krönika i maj. Historien är lite märklig. Vi var vänner veckorna innan. Jag hade skrivit en essä om personen. Författaren, juristen, journalisten, programledaren, krönikören, den politiske debattören. Spionen. Som kom in här och spionerade då. Förutsättnigen gick som röd tråd genom texten, att jag skulle dyka ner i hans författarskap under sommaren. Det var själva anledningen varför jag skrev essän. Det var en välvillig text. Det som lockade i hans böcker var inte språket, det var bokbygget. Kompositionerna. Han kan avfärdas stilistiskt som yxa men begåvningen att bygga spännande intrig kan man inte dissa på förhand och tänkt mig en Selmakategori åt honom för eftervärlden, den folkkäre historieskaparen, ville undersöka den saken. Blev inget av med det. En krönika kom emellan. En spya. Om man som Lagercrantz gjorde delar in människor i igelkottar och rävar måste Jan G vara den störste igelkotten som levt. En människa som ser livet inte som den fria rörelsen det är utan som ett enda tankesystem och delar in folk i good och bad enligt systemtänket. Och det står på hans skrivmaskin: vägra vara dualist. Sextonåringens tänkande. En människa som aldrig gick vidare ur den dogmatiska åldern. Som aldrig växte upp till vuxen. Man förundras över martyrskapet. Är man tillräckligt rik bryr man sig inte om eftervärlden och han vet ändå att han kommer sågas unisont på alla fronter och tystas ner som pajas när han kilat vidare och vill inget hellre än att bli bortglömd och passar på att pissa på de sista han ännu inte pissat på fem i tolv. Mig tex. Aldrig retat mig på honom tidigare och nu har jag kokat fyra månader. En författare som vill ihågkommen för IB och journalistiken. Han har gjort det sin grej. Vill brinna upp politiskt och litterärt. Pissa på alla bara för pissandes skull. Han har ingen önskan att hamna i något litteraturhistoriskt standardverk, och vet därmed att hans böcker dör bort samtidigt med kroppen, patalogiska rädslor för det estetiska, och den dualism mellan estetik och sak som är ett författarskaps kraftfält, och samtidigt lyssnar han på Bach! Det finns vissa man inte får pissa på enligt mig. Ekelöf, Selma, Stig D, Knausgård, Enqvist osv, det fria ordets krigare, humanisterna, demokratins förtrupp, de sårbara barriärsprängarna, frihetssymbolerna, äventyrarna. Det är något mycket märkligt över generationen, 1900-talet i allmänhet, och den här personen i synnerhet. Som om modernismen aldrig hänt. När det kommer till juridiken ser han inte spöken som han gör när det kommer till kultur och politik, när det handlar om rättsfall är vi ständigt överrens och även om han vägrar det dualistiska mänskliga tvivlet även där är han följsam, noggrann, en juridisk sanningsdyrkare. Det som fick mig att avbryta hela Guillouprojektet, vad handlade det om? Minns bara att han hoppade på det fria ordet i en vedervärdig text. Knausgård hade haft mage att ifrågasätta svenskheten. Knausgård hade gett oss precis det vi behöver. Den uppblåsta patriotismen som förpestar samtiden, vet-bäst-attityden, ögonlapparna, det som blåstes bort under 70-talet när omvärldsmedvetenheten gjorde entre och som sen kom tillbaka på 90-talet. Knausgård tog upp den svenska intellektuella kollapsen. Hans pamflett var drömmen om det fria tänkandets comeback, Gunnar E, Joyce, Strindberg, Judih, Tage, Shakespeare, ingen får bli apolitisk men det måste finnas ett ickepolitiskt reservat någonstans, i alla fall en plats bortom systemen. Det var inte civilisationskritiken i texten som upprörde Jan G. Det var inget som handlade om genus eller någon sårat svenskt nationalistiskt blod i hans blod. Det var en rad om partier som han tolkade som ett ställningstagande. Helt paranoid. Vet för lite om Knausgårds person kanske, inte läst han böcker, vet inte om han har någon politisk åskådning, men hoppas inte och tror inte det. Jan G hoppas det. Han vill misstänka en person för borgerlig sympatisör och plats blå i lilla svenska partiankdammen på grund av en enda mening som handlade om ett stötande ord som förknippas med Franco, Mussolino, en ism som mördade folk i centralamerika och europa på 1900-talet, ett barnord alla sa på skolgården lika grovt som fitta och hora och som anses för stötande för att användas i den amerikanska valdebatten som nu drar igång, och där har den konservativa högern vittnade kontakter med Klanen och högerextrema och förespråkar dödstraff och talar ett helt brutalt språk just nu om muslimer och araber, det blir skandal om motståndarna tar det ordet i sin mun, och till och med i de polariserade extremländerna Italien och Frankrike, där högerxtremism och le Pen härskar och där de säger "skicka hem dom till öknen om de inte sköter sig" i samtliga månatliga partiledardebatter, även där anses ordet för stötande. Detta påpekade Knausgård. Att statsministern HÄR kan använda det ordet. Inte i tillfällig hätsk debatt. Utan regelbundet under ett års tid. Som om han inte vet vad det betyder. Och backas upp av tabloidskribenter, historiker. Senast i DI förra veckan. Detta språkliga spörsmål tog han upp och självklart har han hundra procent rätt i den frågan och nu är det fritt fram för alla barn att säga det ordet och fitta och hora till varandra och man tänkte att Jan G är ju fullständigt paranoid inifrån och ut. Det spelar ingen roll hur illa jag eller han eller andra tycker om borgerlig POLITIK, en enda mening i en språkfråga kan få Jan G att misstänka vem som helst för att vara blåing i det systemtänket, igelkottlivet. Eller sd-anhängarna. Det är klart att han inte tror det. Han använder det där pissandet och igelkottandet och martyrskapet och kulturföraktet som pr-trick, klickmagnet, och tyckt att det varit helt ok fram till i maj i år då det gick fullständigt snett in i överklassfascimens svaghetsförakt riktad mot konstnärerna som grupp, de mest sårbara krigarna för fria ordet, hela demokratins grundpelare. När profitören Jan G som föddes med guldskedet i vaggan och som skriver skitböcker från sin överklasshorisont ger sig på min generations störste skönlitteräre författare globalt, en Ekelöf av sin tid, med en uselt skriven text, som en patalogisk lögnare, vet han att han av eftervärlden (min generation) för alltid kommer ses som den profithungrige spekulationproducenten av skitböcker han är. Käftsmäll åt eftervärlden gav han dagarna efter vi sökte fred, och nu har vi ingen anledning att se på honom på annat sätt när den dagen är här. Att det fascistoida konstnärsföraktet skulle blossa upp när han var färdig för graven var ödesbestämt, han skolades in i brutaliteten hela uppväxten. |
|
HÖSTDAGBOKEN 21 september. Hösten är dualismens tid. Hälften kropp och hälften själ. |