juhlin och friidrott
|
|
||
SOMMAREN
Vi är på gång. Ruggiga veckor. Snacka om högtryck. Euro Vision. Elitlopp. Nationaldag. Gäller vara med på hela resan. Från början till slut. Inte en sekund vill du missa. Sen den stora trampolinen. In i sommaren. In i sommaren. .
Magi. Nu ska vi in i det ännu en gång. Wake me up when its all over i september igen.
Sms-chat ikväll.
I en timme. Känns det som. Första halvan peptalk och andra halva borde vi skippat, känns det som. Att skippa de två sista=en sms-regel...
Ikväll blir den fullt ös i tematiken, allt från Euro Vision, Mona, A Lennart Juhlin till SD och Invandringen.
Måste bli av med de tre sakerna innan sommaren......
EURO VISION
Sms-magi. Något stort är på gång. Nånting rycker i kroppen. Vi är på gång. Vi är laddade. Och den där sms-magin började kännas som sms-terror efter en halvtimme....
Nationaldagssajten öppen!
Elitloppssajten öppen!
Imorrn ska jag öppna Eurovision-sajten också. Det kanske blir magi i år ju. Vem vet. Det vet man aldrig. Efter två sömnpillerår. Det har varit två magiska euroår, den bästa all time var i Globen, efter näst senaste svenska segern, grymma låtar från början till slut...! I år lär det inte bli svensk seger. Lika bra det. I år kan man heja på nåt annat land. Inget fel med Måns. Ingen vinnare bara.
Jag är så otroligt sverigefixerad så det inte är klokt. Bra att man kan heja på nåt annat land i år så man slipper den tokfånpatritosmen. Tokfån... Tokfån, börjar skratta. Det är ett släktutryck. Sa min släkt när jag var liten. Tokfån, eller tokfåne.
Åter på sverigefixering jag har när jag började tänka på vilka kända människor man kan skriva om.... Det var 42 svenkar. Och ut från andra länder. Shakespeare och Bolt.
Började med Jan Guillou, kändes som det passade med innehållet i sajten. Ett tjugotal överst på listan, såna där man kan, inom sport, musik, politik, kultur. Såna man följt och tänkt på genom åren, i olika perioder. Sen kom man på 25 till som måste skrivas om. Ja, det är ju framförallt såna där stjärnor, musiker, författare, idrottsmän, och nåra skådespelare, regisörrer, politiker, vetenskapsmän, filosofer. Men hinner ju inte. Sajten ska ju stänga. Hade varit kul sommartidsfördriv i hängmattan annars....
De tre överst på listan, Noren, Mona och Carro Kluft, de hinner jag. Om jag öppnar Bloggen i Blodet i höst är detta upplägget. Kända människor. Man lär sig allt om livet genom att grotta i andra människor! Kan inte hålla på med dagbok. Eller sånt. Liv. Som man tassat in på. Får bli annorlunda blogg om jag ska öppna en blogg. En för märklig pendling mellan fiktion och verklighet har det varit. Och då har man tassat in på de där områdena som är tabu, familj, jobb, kvinnor. Har 200 teman som man vill skriva om annars, som man inte tagit upp på den här sajten, jättesugen på att ta brottargreppet på media, svensk media, internet framförallt.... Mjukvaran internet. Läste en bok om härskarteknik på nätet....
Tänk om man lärde sig allt om härskarteknik, vilken succe det skulle bli!
Detta med hälsa och friskvård vill man kötta ner i också. Häftigt ämne ju.
Men politik skulle det vara.
Den här veckan.
Ikväll ska jag bomba. Varje kväll hela veckan, det är planen....
DET POLITISKA MANIFESTET
Tisdag: allmäna ämnen, blandat Onsdag: allmäna ämnen , blandat. Torsdag: Tugget Plugget. Fredag: Det politiska manifestet. Nästa vecka: Vintersagan.....
Räknar med 3 timmar på varje grej. Och sen party party nationaldag sista veckan, party partyveckan.
Känns topp.
Men en sak förmörkar hela avslutningen i det politiska manifestet, de tre grejerna: invandring, genus, betyg.
Bara tanken på dom gör mig deppig.
Hur fan ska man göra? Jag blir ju själv irriterad när andra människor surrar det där, och då ska jag inte göra det själv. De tre ämnena förstör allt annat. Det går kalla kårar genom kroppen när media, politiker, och svenne Banan och svenne Gurka surrar det där och det är ett mindfuckeri som fräter sönder mig och fräter sönder landet. Och den självklara hållningen jag alltid haft och som alla måste ha är: de tre sakerna ska bara finnas där. Naturligt. I samhället. Livet. Som en avslappnad vardag. Hela principen bygger på det, att det ska finnas två kön, olika raser, olika intelligens, bara acceptera och slappna av. Livet är kort, finns så mycket annat elände, svält, krig, dödliga sjukdomar, och då ska vi inte som lök på laxen bli irriterade varje dag på detta, den där jävla irritationen. fixeringen vid någon ideologi rörande det mest intima, hudfärgen, könet, intelligensen, (alltså det vi undermedvetet kopplar ihop med invandring, genus, betyg och får oss att freaka ur i pallet). Det är kärlek till människan och lusten att leva samhället allt ska bygga på och inte de där tre sakerna som borrar sönder hjärnor, tankar, fuckar upp humöret dagligen. Amen.
Och sen finns en verklighet. Som tränger sig på.
Finns en vardag, ett Sverige. Om man ska skriva om Sverige idag, då känns det ju fel att ta upp det. Hur mycket man än vill undvika det. Det som händer i Sverige är det som händer i Sverige och duckar man och smiter undan kan hela debatten och hela riket spåra ut åt fel håll.
Också amen.
Så nu sitter man i rävsaxen mellan två psalmer.
Hela Sverige sitter i rävsaxen mellan två psalmverser.
Okej, det får inte finnas med i manifestet och sabotera det, men måste ta upp det här idag. Ner i hålet. Börjar med Invandringen idag.
Längre ner på sajten.
Och sen genus imorrn. Nu blev jag jättedepp igen helt plötsligt.
MAJ
Måndag kl 20.50. Avbrott i peptalken. Kvavt. Konstligt väder. Svårt andas nästan. Segt som tusan. Tre veckor kvar.
Enligt prognos regn i morrn, och åska på torsdag...
Sömnperiod, segperiod. Vilken åskfeeling. Tre veckor kvar. Eller två och en halv. Till nationaldagen. Feltajmad åska.
Fyra dagar segperiod sömnperiod. Utan kaffe och snus.
Bara tre veckor kvar.... Man blir en helt annan person. Segperson. Det var tre veckor kedjekaffe, kedjesnus, maximal kedjeenergi. Men började känna av biverkningarna sista veckan. Sämre sömn. Vakna på natten. Vakna för tidigt.
De här biverkningarna av åskan är nog strået vassare....
Man har ingen vidare energi. Måste göra upp en plan för veckan. Nåt att ta tag i. Ikväll. Just nu står det still. Håller inte.
JUNI
Planer. Studentparty. Kaffe från och med den 10:e. Vitlök fram tills dess. Apelsiner. Protein. Gym. Det närmaste. Aldrig varit där. Men det får blir gym i sommar. Kan man köpa tvåveckorskort? Eller tiogångersbiljett? Känns lagom. Tio gånger.
Läsa böcker fram till den 10:e. Innan kaffetracet.
I den här utankaffe-segperioden har man inte lust till nåt.
Så då kan man lika gärna läsa böcker.
När man dricker kaffe har man inte lust att läsa böcker....
Gerda Antti, först på listan. Favorit. Jag ska bara läsa såna som ger inspiration. Antti ger inspiration. Klokskap i varje mening. Öppnar upp. Sätter igång. Bara sånt. Jag söker. Tvåa på listan: Nick Hornby. Har väl bara läst ett alster av de där, de har väl skrivit många, mest bläddrat, gillar dom, ganska lika i stilen, olika i innehåll. Det får bli dom. Att leta upp imorrn. Fram till den 10:e. Vill egentligen inte läsa såna där vassa inspiratörer. Kommer sno en massa. Bläddrade i en Antti idag. Sidan man slog upp: Henne ska jag ha, Sidan man slog upp: om dumbollar. "Problemet med dumbollar är att så många dumbollar älskar dom. Det finns jeättemånga miljoner dumbollar överallt, därför kommer dumbollarna alltid bli älskade". Hon pratade nog politiker. I Italien. Eller nåt. Det var inget citat. Jag freestylade. Nåt i den stilen. Ska sno det. Första sidan jag slog upp. Och måste sno det liksom. Den tankegången. Skoja bara. Snor aldrig. Gjorde det en gång. Såna tankestölder. Den filosofen från 1800-talet. Läste en vecka för 15 år sen. Tre tankestölder direkt. Då insåg jag: kan inte läsa. Den där meningen: "Orsaken varför vi tycker så mycket om naturen är att den inte har nån åsikt om oss". Pang. Direkt. Öppnar upp. Sätter igång. Direkt skrev man ett helt kapitel .. Om staden. Att bli bedömd från morgon till kväll. Varje steg. Känna sig bedömd. Under lupp. Åsiktsregistrerad. Tusen ögon. Hela staden en spegel. Hela staden har en åsikt om en. Tror man. Och man ska ta åt sig. Bry sig. Och alla ögon som har fel åsikt. Som missuppfattar. Pojkarna på trottoaren. Tanterna i kassorna. Vad tycker dom liksom? Åsikter åsikter. Fan vad man längtar till naturen då....
Kan inte läsa de där bra författarna. Som Antti. Man snor tankar hela tiden. De får bara vara lagom bra. De är nog bäst för mig. Alla de där lagom bra. Av dom snor man max en per bok. Finns liksom inget att sno. Men livrädd för Antti. Kommer ju vilja sno varenda sida...
Sitter och svamlar.
Snor aldrig.
Undviker böcker.
Därför snor jag aldrig.
På det sista smset stod det: "vet du om att man göra rent toan med coco-cola, läste det nyss!". Då var det dags att sluta.
JULI
Ska vara fyra veckor högsommartid i Stockholms innerstad. Göra sommarstockholm typ. Bestämdes på sms ikväll. Dels pga jobb, dels pga henne. Fattar inte hur det ska gå till.
Måste vara totalt omöjligt.
Satt länge sen och spånade hur man skulle överleva. Testade högsommarstockholm för några år sen och det var en mardröm. Det unika med Sverige: hela landet stänger i juli. Hela sverige tar semester. Alla sticker från stockholm. Det är en kusligt öde känsla att vara här då. Och liksom veta att hela Sverige ligger på klipporna. Eller i hängmattorna eller i segelbåtarna. Får skriva ett inlägg om det. Nedan. Jag måste skriva och reda ut det, om jag ska kunna fixa en dag, med livet i behåll, en enda dag.....
Jag snor från livet. Allvarligt. Allt är stöld från livet. Från människor. Det har jag alltid tänkt. Helt okej att sno från livet, men inte från böcker. Därför undviker jag böcker. Räcker ju liksom med livet. Räcker och blir över. Man kan hitta hundra saker i livet varje dag. Och sjutti från musik och femti från tv...
Har alltid tänkt: det är tillåtet att sno från livet, det är inget brott, och det är så Antti och de bästa gör, de använder sig själva, sitt liv och sitt huvud, och de i b-ligan snor från dom.....
Kanske borde bli bättre på att sno. På riktigt.
Kanske borde bli bättre på att läsa böcker och sno där. Allt som skapas är nog en stöld. Nånstans ifrån. Nån har fått en inspiration från nåt. Ibland tänker man: var får de alla ideer ifrån? T ex deckarförfattarna. Inte svårt fatta. De har läst en jävla massa böcker. Sen plockar de bara en bit här och bit där. Den enkla vägen. Man tycker att de är så jävla skickliga i upplägget och man fattar liksom inte hur dom har lärt sig det. Inte svårt fatta. Dom har läst 200 böcker. Sen snor dom uppläggen. Sätter sig i myggmärg. Hur dom ska komponerade det. Dom läser och sen tänker dom: det där var jävligt ballt, nåt liknande ska jag köra.
Vill inte bli som dom. Hur kunde jag komma på planen att leta upp Antti imorrn...
FRIIDROTT
Året började i fredags med Rivstarten i Doha. Gathlin 9.73!! Femma genom tiderna på 100 meter. Och två nykomlingar , supersensationer, som lyfte hela sporten till ny nivå. Två över 18 meter i tresteg, inte hänt förut. Värst var en ny kuban i deras specialgren. Ett spänstfenomen. Tresteg och höjd är numera på en nivå det aldrig varit föut, bara Edwards och Sotomayor/Sjöberg.
Och den värsta av alla på 100 häck, den man såg mest utvecklingspotential i, en amerikanska som sprang på grymma 12.35!
Prick tre månader till VM i Kina, kan vara sommarkydda, som gör att man kan överleva sommarstockholm, om man engagerar sig och tittar och om svenskarna visar framfötterna...
Av den första tävlingen att döma verkar det inte så hett på de fronterna, Här är Sverigefrixeringen som störst, när det kommer till idrott.....
Ekelund och Aregawi blev inte de man hoppades på. Men finns Flink och Michel. Allvarligt talat har man svårt engagera sig i atleterna. Tittar av tvång. Ibland. Nån slags allmänbildningstvång... Men har det i mig. Nånstans. Kan plocka fram det. Om jag behöver. Märkligt hur lite sport man ser på teve, bara lite friidrott på sommarn, kanske speedway ibland, kanske VM i fotboll i sommar.
MÄSTARNAS MÄSTARE
Mystiskt att man är mycket mer engagerad i de trippade tävlingarna i Mästarnas mästare och Allt för Sverige är de riktiga tävlingarna... Och vem ska vinna finalen, Daniella eller Patrik... Helspänn en vecka.
Och mystiskt att det enda man sitter klistrad vid är de mästerskapveckorna med simning och de där skidorna på vintern,,,,
Inte mina sporter som liten. Troligen därför. Som Borg. Han såg inte en tennismatch på 10 år efter att han lagt av.
Följer inte sportnyheterna på teve nåt vidare, bara när Zlatan varit i farten typ, eller Sarah, läser inte tidningar, enda sättet jag följer sporten är text-tv, nyheterna där på kvällen, räcker för att ha koll på sportvärlden som allmänbildning typ... Ikväll har jag glömt det. Fan. Uppkallad till rektorn.
Lite resultat ibland, tre tabeller. Superettan, franska, finska. De tre tabellerna jag följt senaste åren.... Övriga nån gång då och då.
Fotbollslandskamper. Vad mer? Nån period av hockeyfinalen. Den första.
Alltså , jag måste se långt långt mindre sport-tv än genomnittssvenskmannen, slutade vara sportidiot vid 20. Såg det mesta då, det lilla som sändes på den tiden. Överproducerat sig självt lite nu, idrotten. Man tänker : sport dygnet runt, 24 timmar på tv, man kan inte följa allt, svårt sålla och då ser man inget istället. Ser extremt lite egentligen, och ändå tycker man att man hänger man och har koll.
Jo samtigt är man ju expert. Kan plocka fram det. På beställning. Räcker ju att beta av världsbästalistorna en halvtimme på nätet, en kväll mitt i sommaren så har man full koll. Kanske två veckor innan VM.
Gick in på text-tv efter att ha besökt rektorn. Två av nyheterna var friidrott. Helt apropå. Green missar VM, surt men förvarnat, och en etiopisk sensation på långdistans.
A LENNART JUHLIN
Han har utvecklats enormt som kommentator senaste året. Fredagens insats var den bästa i karriären, helt briljant. Hittat drivet. Nu har han nåt fram till målet. Pulsen. Mellan intensitet och info. Den optimala pulsen upp och ner. Ljudmattan han skapar är mitt i prick och behövs den dos info mellan aktiviteterna för att man inte ska somna, nån kort paus i ljudmattan skadar inte så man kan hämta andan iofs, men generellt är det hans metod att pumpa på pumpa på bättre än den andra motpolen.
Det är Edlund som lär upp honom, gett honom energin och de är också den optimala tv-kombon. Tidigare kunde Lennart lätt falla in i den dödande monotonin, när han överförde läktarreffet från evenemangen som han sysslat med som en yrkesskada in i teven. Toppresultat underlättar tevemässigheten.
Tv4s kommentatorer är ju annars precis som svts helt inriktade på hårdvaran friidrott. Jag ser friidrott delvis på annat sätt. Jag är också fixerad vid resultat, det är det stora viktiga, men spanar också på mjukvaran. På teve har de ibland experter vid sargkant som fixar den biten. Och det funkar, det viktiga är ju hårdvaran.
Juhlin är topp5 på hårdvaran friidrott i världen just nu. Troligen nummer ett bland de levande, om man värderar historien lika högt som aktuella namn och siffror i den ranken. Räknar man bara de tio sista åren finns kanske någon vassare, någon britt, eller någon journalist på Trackandfield. Kalenderbitare. Juhlin ser friidrott i namn, siffror och regler. Som alla kommentatorer, utom Gärderud när det gäller löpning, och Karlsson när det gäller kast.
De väljer att inte kommentera mjukvaran i övrigt, och det är nog rätt, när det gör det blir det ofta fel.
Om jag varit kommentator hade jag inte kunnat låta bli, när jag ser längd, höjd, spjut vill jag säga varför det blev träff eller inte träff, inte som Tregaro när det gäller höjd, så in i detalj, men man ser ju om de kommer alldeles för nära eller alldeles för långt ifrån i fotisättningen. Och när de kommer så totalt fel i upphoppet som de gör ibland känns det lite konstigt att de inte kommenterar det, tresteg ännu tydligare. När de trampar igenom i andrasteget, alldeles för långt förstasteg, eller det motsatta: alldeles för långt andrasteg, och broms av all fart in i tredje. Andrasteget ska vara en lagomsteget, andrasteget avgör så jävla mycket, längden på andrasteget är nog det mest avgörande för slutlängd, det kortaste steget, och andrastegets funktion är ju: maximal längd för att nå maxfart in i det grymma längsta avslutade steget. Ett slags förberedelsesteg. Och samtidigt får det inte vara för kort såklart , som man tappar decimeter där.
Juhlin hade lite fel när han kommenterade två mjukvaror i fredags.
Det första var den ruggiga amerikanskan på 100 häck, hon slog i sista häcken med pendelbenet så den vickade. Han menade att det påverkade tiden.
Det är avgörande häckpassagen, jag spanar alltid hur många häckar de slår i och viktigt kommentera det. Beror på hur hårt de slår i såklart men generellt gäller att fiktion inte påverkar tid, det som påverkar tid är istället rytmen som störs. Mycket mentalt, och även att man kan komma ur balans.
Friktionen i sig har inte så stor påverkan, lite märkligt men sant, beror på kraft iofs och slår man i sju häckar påverkar det men man kan ändå göra topptid, och amerikanskans islag drabbade inte balans och rytm och då påverkade det inte tiden alls, troligen inte ens 0.01.
Den andra mjukvaran han sa var att Aregawis incident i början av loppet inte hade någon betydelse eftersom det var så tidigt.
Olika från person till person, kan ha noll betydelse (Wiren) eller stor betydelse. Hon känns ju formlös men den saken kan haft stor betydelse. Hon var nära falla.
En avgörande sak i medeldistans är att undvika dra på sig mjölksyra, en nivå som kroppen balanserar, ett samspel med hjärnsubstanser, och psykosomatiken verkar.
Det som händer när man faller eller är nära att falla är att kroppen omedvetet får ett stresspåslag, hjärnan skickar ut adrenalin sekunderna efter och liksom frågar kroppen: vad fan hände där?
Den psykosomatiska effekten kan leda till att man samlar mjölksyra tidigare i racet än vad som är optimalt, är ju en knivsegg de balanserar på, och de som ramlar i skidspåren är ofta rökta, där är stresspåslaget tydligt och förödande, Kalla typexempel. Såna där fallincidenter på medeldistans får man inte noncha, okej man kan sträcka sig i muskel, men den omedvetna stresseffekten farligare.
A LENNART JUHLIN, del 2
Det var A Lennart Juhlin som lärde mig skriva.
Jag visste inte om det. Att det var han.....
Men efter nåt år insåg jag att det var han som källan och jag fick alltid höga betyg i uppsatserna i skolan och kunde inte förstå det, jag hade ju inte läst några böcker. Men på högstadiet handlade skrivande inte som att berätta fiktion, uppsatserna skulle mer journalistik, analys, kretsa kring ett tema.
Det var ju min grej. Analysen. Och jag hämtade språk och upplägg från alla tidiningar och läste ju massa tidningar, serier och dagstidningar och i den här åldern var man inne på kultursidor mycket också, hitta idoler där. Men den store inspiratören var Lennart i tidningen friidrott. När det kom till den stilen av skrivandet, (den jag kallar "vetenskapliga stilen" eller uppsatsstilen)
Prenumerade på tidningen i åldern 12-15 kanske, minns inte exakt, men nånstans mellan åren 11-16 i alla fall och några år var man fixerad, lusläste, längtade till nästa nummer i lådan, och som med serietidningarna samlade man, som med Katten Gustav och Kalle och Buster ville man ha alla nummer och köpte gamla årgångar, köpte årgångar från 70-talet av Friidrott.
Precis som polaren i fotbollslaget och friidrott, han skriver böcker idag, blev vi förhäxade av Juhlin, det var magiskt att läsa, han skrev nästan allt i tidningen, och allt var superballt, särskilt de texterna som var lite längre, om idrottsmän tex.
Tre saker som knockade och som man snodde till uppsatserna sen: språket, kompositionen, och den vetenskapliga utgångspunkten.
Språket var ju helt magiskt, de fräcka orden han kryddade varje mening med. Det var verkligen språkglädje, en jävla kick. Kompositionen i alla texter satte sig nog också i ryggmärgen, alltid en ingress som hintade och skapade intresse, och sen uppbyggnaden som en arkititet fram till avrundningen. Och det "vetenskapliga" som genomsyrade hela innehållet, att alltid bygga allt på fakta, sanning, det var hela grundbulten och det som lyfte allt och den känslan man sen sökte när man läste andra texter på andra teman, när man lämnade friidrott vid 15, den där känslan när man läser: precis så här är det, någon som vet vad han talar om, faktamässigheten i botten, kunskapen, någon som bevisar en okränkbar sanning.
Att ha det suveräna uppdraget.
AUGUSTI OCH HUR MAN ÖVERLEVER EN DAG I SOMMARSTOCKHOLM
Sverige stänger. Lapp på luckan.
Från den 10:e juni till den 5 augusti är Sverige stängt. Kanske den 10:e augusti. (Jag har länge tyckt att 1 augusti - 20 augusti är vassaste sommaren, okej mörknar tidigare, sommarnätterna borta, men varmt i luften och jätteskillnad på midsommar då det ofta är kallt och tiden då vattnet är varmast och då vinbären och krusbären och äpplen är mogna att frossa i... Och åsk/regnperioden över och lugnet efter stormen vad gäller människostress också).
10 juni till 5 augusti är Sverige på semester. Har ju blivit mer och mer extremt för varje år känns det som. Dominoeffekt. Masspsykos.
När ingen i hela Sverige jobbar vill man inte göra det själv. Stockholm är jobbstället. Och när ingen är kvar i Stockholm vill man inte vara det själv. Känns helt kusligt fuckat, helt omöjligt.
Man har besökt Stockholm då och då den här tiden och en helt annan stad. Och ett par år har man kört junistockholm och tanken efter : aldrig mer. Extremt i Stockholm men gäller ju alla städer, alla hem. Folk flyr helt enkelt. De vill inte vara hemma. Folk är på landet. Folk är på semester.
Samhället måste fungera och några måste jobba men inte många och kanske lite märkvärdigt att samhället överlever en månad stängt men Sverige är beviset. Ingen handel, företagen stänger, när man följde börsen: inga rörelser alls i juni, det som ger samhällen liv och rörelse, barn, skola, barnomsorg, universitet, är stängt, det är tydligaste skillnaden, befolkningen upp till 16 borta, sommarlov, sektor för sektor stänger igen.
Kommunikationen måste rullar på, ungefär samma nivå, och de samhällsbärande sektorerna måste ha bemanning men....
Dels är det bemanning på ett absolut minimum och dels är det många vikarier. Sjukvård, äldrevård, media.
En av de många sakerna som gör det omöjligt att försöka leva normalt stockholmsliv i juni, för oss som följer samhället via media, att de packar ihop också, drar på semester, 80 % vikarier i alla medier känns det som, som är där för att lära sig, och inga nyheter att tala om längre, bara repriser och bloopers och sånt.
Då känner man : dött. Enda liv som återstår: stranden, hängmattan.
Samhällsbärande sektorer som socialtjänst , sjukvård, rättsväsende, de har bemanning, men på minimun och inget normalt jobb, inga utredningar, inga operationer, bara akut, och en polisstation på 20 har väl 4 i tjänst i juni......
Bara en näring exploderar i jobb: turismen, cafeer och sånt, om de är rätt placerade.
Restaurangerna, här i kvarteret stänger många men för andra vid djurgårdsbron kan det vara uppsving
Det var framförallt en sommar då jag levde ensam och var delvis tungen att köra junistockholm, ensam halva tiden, med en polare halva tiden, och det var ju en mardröm.
Bara det att ligga i en lägenhet rinnande av svett i förti grader, och sen totalt dött, öde, huset helt tomt, stadsbilden fullständigt annorlunda, inte en kotte på gatorna, alla barn borta.
Och det finns folk, och den känslan att det bara är loosers. De som inte har nån annanstans att vara. Det är säkert därför folk flyr.
Folket är ju helt utbytt. De man stöter på , två kategorier, turister och de från förorten som inte har nåt land att åka till. De beger sig in hit på semester.
Jo, förorten tar över innerstaden i juni.
Bara den känslan: vart ska man ta vägen? Kan inte sitta inne i lägenhet eftersom det är förti grader fram till tio på kvällen, och man har ingenstans att ta vägen heller... Försökte lägga mig i en park, Rålis, hittade gräsplätt, funkade tio minuter. Ungdomarna för störande.
Ska man bege sig ut till Djurgårn? Bland turisterna? Puh.
En kväll tänkte jag och min vän göra en sommarkväll, köpte vin och la oss i parken på filt fram till tio kanske, det var ju inte sån mysig sommarstämning som man tänker sig sommarkvällar direkt, som de är på Tylö Sand, Östersund... Mest obehaglig stämning faktiskt.
Vi sms:ade om sommarstockholm ikväll. Förklarade hur det var.
Sen började jag spåna på olika sätt att överleva på... Platser man kan besöka, mest utanför stan. Kom på olika saker, kanske kan man överleva men lär inte bli nån höjdare, kommer bli känslan: inte här man ska vara....
Cyklade till olika badplatser den sommaren.
Det var ju förorten som tagit över.
Ett studiebesök, om inte jag besöker förorten besöker de mig och upplevde inget konstigt med det eller några samhällsproblem, tvärtom kändes det bra att de var här och fick njuta av sommar och just den här aspekten av segregeringen har ju varit mest jobbig att tänka på, att de får häcka asfalt i juni juli men detta var riktig sommar för dom.
Cyklade därifrån uppiggad men samtidigt: problem för mig.
Det var hundra procent förort i badet och bara bra såklart, man fick känslan att de var där hela dagarna, detta var deras sommar, och ungarna hade sommar, fick sommarminnen, men det skapade ett problem för mig personligen.
Feelingen att jag inte kan vara här, ett mindre problem och så känner man ju alltid på badstrand om man går dit själv, men nej, det gick inte, inte ensam, om jag varit i par eller barnfamilj hade det funkat, men inte själv. Man sticker ju ut för mycket. Det är på samma sätt som de i dokumentären om rasism kände, de som kom hit på 80-talet och 90-talet och var helt ensamma i klassen med den hudfärgen, de hade inget val, de var tvungen att vara där fast de stack ut.
Det är egentligen enda platsen jag besökt där jag inte passade in på grund av hudfärg och går ju inte att reagera på annat sätt än att man inte kan vara där, integration svårt, okej man kan känna sig uttittad utan att vara det men när man sticker ut som den ende på en plats tittar ju barnen och då tittar ju föräldrarna också och då blir man uttittad, oundvikligt, och de hade verkligen sammanhållning i sin gemenskap, mellan familjer, grupper, lekar, bollar som ven genom luften, mat, grill, men handlar lite om ålder och utseende också, och hört att mitt utseende sticker ut, nån sa att jag liknade Mick Jagger... måste tänkt på kroppen då.. och ja, Mick Jagger skulle nog inte kunna tillbringa sommaren på Smedsudden.
Jag är inte uppvuxen i Rosengård eller Rinkeby, då hade det varit en annan sak, eller samma sak, om man bodde där. Bara vid två andra tillfällen har jag besök liknande miljö, och det var också svårt smälta in där, svårare än vad man föreställer sig, i romantiken föreställer sig man sig att man kan göra en insats för integration på nåt sätt, men väldigt korta besök. En slags föreningslokal, och en krog för afrikaner som jag blev dragen in i, fick nåt hot nästan direkt, att man är ute efter att sno deras tjejer, som när en mörkhyad kommer in på svenneplace, väcker svennarnas misstänksamhet. Ja, svårt med integration.
Skulle avhandla detta med invandring lite fort.
Klart att de jag kände på Smedsudden, den situationen, har lite koppling till den allmäna känslan , den här motviljan mot svenska invandringspolitiken som exploderat i Sverige i vår
Kopplingen till kritiken man hör mot invandringen just nu i stugorna bland gubbarna, att det är därför de äldre svenskarna inte vill att vi ska bli i minoritet i landet, när andra folkgrupper är i majoritet begränsas vårt livsrum, handlingsutrymme, att situationen från Smedsudden sprids till andra situationer i samhället, och kanske hela samhället, livet är en konkurens, och handlar om kultur och där ingår begreppet ras också och sånt tänkande är inte några mil över till begreppet rasism, kan tippa över i det.
Den här föreningen som kallas Griniga Gubbar som jag fått återberättat under våren kallas ibland rasisternas sammankomst, av hon som berättar.
Den andra saken varför detta att vara i minoritet i ett land väcker farhågorna i stugorna befinner sig på ett annat plan, om samhällssynen, värdegrunderna, hur svårt eller omöjligt det kan bli att behålla det samhälle som byggdes upp.
Ser att klockan passerat 23.
Invandringen får bli en nattmangling.
Allting kan tolkas fel i detta ämne. Allt kan missförstås. Så också junistockholm. Anledningen varför jag inte kan vara i Stockholm under juni är att jag inte kan andas, svetten rinner och stadsdelen är kusligt öde och då tänker man var faan är alla och just det, dom är på klipporna och då går man och längtar till klipporna dygnet runt. Att förorten kommer in till stan är bara positivt. Annars hade det varit ännu ödsligare.
INVANDRINGEN
Skrev om invandringen i september. Det är väl senaste gången. Och sista , trodde man. Jag har aldrig varit något favoritområde direkt men man får aldrig bli helt ointresserad och likgiltig.
Skrev då som det var, att jag brukar tänka på invandringen en eller två gånger per år.
Och så det ska vara. Man måste tänka på det ibland, men det får inte bli något som upptar livet.
Naturligtvis reflekterar man då och då kring integration när man upptäcker nya saker, som t ex den stora blandningen på folktandvården, men det är den andra sidan av saken, den stora utvecklingen, framtidsperspektivet, som man hållt sig ifrån och bara tänker på nån gång per år, och lite olustigt att det dykt upp oftare sista halvåret, har med surret att göra, surras väldigt mycket. Överallt.
Jag var tungen att skriva om invandringen i september. Hade grottat i alla frågor och var tvungen ta upp det också. Tyckte jag skrev på enda sanna sättet man kan skriva.
Den veckan surfade man också. Det är enda gången i mitt liv som jag besökt såna sajter.
Det var korta besök. Det var två sajter. Plus en regeringssajt där Integrationsministern svarade på frågor om invandring.
Den ena var en extremistsajt, den var så trippad så finns inte ord för det. Vet inte var tanken var. Om det var för att skrämmas var det stor flopp. Man skrattade ju bara. Man trodde det var ett skämt. Det var liksom bilder på skäggiga killar som stod på klippor med armarna som Stig Helmer och texten: Övermänniskan ska befria jorden. Om det varit saklig sajt hade den varit farligare men klart att det säkert var farliga individer.
Den andra var en blogg, en SD-riksdagsman. Läste ett inlägg jag googlat fram och det var i stort sett bara en ett diagram över invandringen i Sverige förra året. Vilka länder de kom ifrån. Jag tänkte ju spontant: det här var väldigt bra info. Relevant veta var vår nya befolkning kommer ifrån. Det var extremt många länder, de kom från hela världen. På finsk radio redovisar de siffror och länder vid årsskiftet, och det var första gången jag såg detta i svensk media.
Slutsummeringen när man smält den trippen på nätet var ändå insikten hur svårt det är att prata om detta ämne. Hur omöjligt det är att skriva om det.
Han hade bara en kort kommentar till diagrammet och den handlade om hur stor andel av de nyanlända som kom från muslimska länder, det var en stor majoritet, 75 % tror jag, och han tillade att inte alla är muslimer, "många tillhör mindre religiösa minoriteter, tex kristna, som flyr från krig, och Islams förtryck".
Man kände sig tveksam till upplägget i inlägget, ifrågasatte syfte, och tänkte att de muslimer som läser kunde ta åt sig, känna sig hotade på något sätt, misstänkligjorda. Att det kan skapa den spricka som är det enda vi måste undvika.
Kärleken som utgångspunkt, den jag skrev om i mitt inlägg, den måste man alltså ha i varje litet inlägg som handlar om invandring, varje debatt.
Och det är kärleken sd missar.
De må hur mycket rätt som helst när det kommer till fakta och siffror men missar de kärleken i budskapet missar de allt.
VÄRDEGRUND
I det politiska manifestet är första värdegrunden kärleken, empatin, värmen mellan människor. Det är ju den glädjen man känner när man är ute i samhället som avgör mycket om det är ett bra samhälle att leva i eller ett olustigt samhälle att leva i.
Att vara så mycket människa man kan vara. Det är samhällets grundbult.
Man måste ha koll på siffror, man måste debattera invandring men det viktigaste är att ha empatin som bas för allt, det finns så djupt i mig det där, en ledstjärna överallt och blir superdepp när det dyker upp en person i närheten som uttrycker något annat.
Jag har precis noll koll på sd egentligen. Inte läst nånting. Förutom den bloggen i höstas. Jag pallar inte det helt enkelt. Har aldrig gjort. Värst var ju 90-talet, mardrömstiden, den aggressiva tonen överallt, som bara bottnade i fördomsfullhet. Blev en kultur, skinheadsgäng överallt, den ideologin som byggde på tre saker, musik, våld och rasism. Man kunde inte gå en promenad på stan utan att möta ett gäng, brukade undvika de gator där man sett dom förut och så där.
Avskydde det modet som rådde.
Och plötsligt försvann det och ingen talade på det sättet längre och sån otroligt skön avslappnad stämning att gå på gatorna idag.
Det mesta på den tiden byggde på taskig människosyn, för mig det svartaste svarta, så lite människa kan vara, vill inte sätta mig in de hjärnorna, Breivik är extremen, vill inte tänka nånting hur han tänker, den störste psykopaten all time i Norden.
Ordet mångkultur verkar ha försvunnit lite grann nu, och kanske bättre säga mångfald, och mångfalden är positiv även om det finns problematik i allt, men nu kommer ju Sverige för alltid vara blandning och Sveriges framtid är per definition mångfald och enda sättet att skapa kärlek och empati i samhället är att älska mångfalden. Oavsett om man i grunden är ideologisk motståndare till den eller inte.
Inte hört så mycket men är främmande för en del jag hört från sd senaste året. Bl a hörde jag Jimmie säga att han inte tror på mångkulturellt samhälle, och okej, ett teoretiskt resonemang vilken samhällsmodell som är bäst och jag vet inte om Finlands modell eller Sveriges är bäst, finns fördelar och nackdelar, men eftersom nu Sverige är det land det är måste man tro på modellen för att tro på landet, visa empati för folket.
Snacket om nationalism och vilka som är svenskar, pallar inte det. Tycker sd spårat ur lite under Jimmies break.
Inlägget om invandring i september hade som grundbudskap att skilja sakerna åt. Rasism, integration, och framtida invandring till Sverige. De är ju helt olika saker, och samtidigt går de i varandra hela tiden.
Framtida invandring till Sverige har precis noll att göra med det andra, och framförallt inget med empatin, kärleken till alla människor och kärleken till mångfalden att göra.
Rasism är en sjukdom, tog upp parallellen med pedofili vad gäller antal och kanalerna att uttrycka den psykiska sjukdomen på, tog upp detta med kärlek och olika metoder att förbättra integrationen till 95 %, och sen 5 % kritik av invandringspolitiken, och ett resonemang kring utvecklingen i framtiden. Den fördelningen man måste ha. I förhållningssättet till hela problematiken.
GRINIGA GUBBAR
Den senaste veckan har jag gjort anteckningar över surret i stugorna, det som sägs på griniga Gubbars tisdagsmöte som är en bild över vad det snackats om ute i landet under våren, och tre offentliga mötesplatser, butiker, de två senaste veckorna där surret varit i full gång. Tre helt olika miljöer och människor, två ställen i Stockholm, en utanför.
Jag pallar inte surret en minut egentligen. Det är väl någon slags terapi. Samtidigt får man säga att tonen är dämpad och saklig och inte alls som det var på 80-talet och 90-talet, inte sånt svartskallesurr, inga såna ord, mest sakligt resonemang kring invandring och visst är det naturligt att folk snackar om det som händer i landet och väldigt tydligt det som händer , särkilt på mindre orter, nu när cirka en halv miljon nya slussas in under mandatperioden, och stor majoritet från en och samma kultur, etnicitet. Men inte desto mindre tröttsamt att höra. Surret tar lite kol på livsglädjen, alltså den känslan av mindfuckeri, saker och ting kommer inte förändras närmaste fyra åren hur mycket gubbarna än tänker på det dygnet runt.
Ska publicera de anteckningarna idag.
En del av surret kommer in på det som jag alltid tyckt varit obegriplighter, surret från 90-talet, att de snor jobb, och mest komiska: snor tjejer, som om det inte skulle finnas tjejer så det räcker och blir över på jorden, eller det där med kriminaliteten. Klart att kriminaliteten kan öka ibland men generellt är det samma konkrens som andra yrken, det är ett krig om position och alla kan inte vara kriminella, det ser de krimiella till.
Att invandrare är överrepresenterade beror som Jerzy S säger på social situation, och om inte invandrarna skulle befinna sig där skulle svenne banan befinna sig där, man kan säga att de tagit över yrket och inget att vara missunnsamma för. Kriminaliteten skulle vara ungefär densamma bara att svenne banan skulle stå för den, det har historien visat, sanningen är att kriminaliteten bland svenne bananer har minskar sedan 60-talet, de har slagits ut från yrket helt enkelt.
Och orsaken: social situation.
Men det finns en aspekt som förändrat det där litegrann nu, säkerhetshotet i framtiden. 1 % av de nyanlända kommer bli extremister i framtiden , så ser det ut i världen, 99 % av de 1 miljard i världen tar avstånd från IS men 1 % dras dit, 10 miljoner.
Okej...
Griniga gubbars tisdagsmöte som det kallas, det tröttsamma surret, det är 2 pensionärer som träffas varje tisdag och surrar, alltid om samma ämne, två grannar i en stuga i Dalarna, och alltid med öppningsfrasen "Hur ska det Gå för Sverige? HUR ska det gå? "
Det är två män som röstade på socialdemokraterna i höstas, åtminstone en var hård socialist i ungdomen.
Antecklingar därifrån samt från tre butiker:
"Stene fick lappen indragen ett år. Civilsnutar där ute. Snutnäste. Många där. De ringde. Han kunde sagt till när han blev stoppad, då hade han fått behålla lappen. Visste inte. Dom sa inget. Mycket som man inte får reda på som man måste ta reda på själv i Sverige. Ingen berättar ju. Som med bidrag till exempel. Ingen berättar nåt. Man måst ta reda på det själv och det är därför invandrare vet allt om det. Dom berättar för varandra. Hur det går till. de skaffar sig alla bidrag som finns i Sverige. Därför de skaffar så många barn. Bidragen".
" Hur fan ska det gå för Sverige? Vad blir det för framtid? 130 000 i år och majoriteten från arabvärlden och lägg till att de flesta som lämnar landet i emigration är svenskar så den procenteuella omfördelningen blir större tack vare det också...... Kommer ju bli 50 % inom ett halvt sekel. Vid årets slut är det 7 % muslimer. Vid nästa val är det 10 % muslimer. Och år 2030 är det 30 %....! Då är det ju ett helt annat land på alla sätt och vis. Och när det är 20 % är det ju kört. Då går det väldigt fort sen upp till 50 % eftersom de skaffar dubbelt så många barn och anhöriginvandringen på det... Redan 2060!"
" Har du hört att Zlatan ska avsluta karriären med att köpa hela MFF? Wallström har ju rätt i det hon säger men man kan inte säga så, tacka vet jag Bildt"
"Nää....Jag hade svårt för Bildt... Arrogansen. Han lät precis som Palme. Hörde du vad han sa om invandringen föresten i Expressen.. Han sa: "som det är nu tar Sverige emot nästan alla flyktingar. Det är ohållbart i längden. " Så lät det inte i höstas innan valet när han satt i regeringen!"
"Bildt har alltid rätt! Vi tar emot 5 gånger fler än något annat land i Europa, och 8 gånger fler än genomsnittslandet i Europa. Finns högerextrema partier i alla länder. Grov rasism i alla parlament. Och om Sverige minskade ner till en tredjedel av idag så skulle vi ändå vara klart generösast i Europa. Så hur kan man prata främslingsfientlighet bara för att man vill ner till normalnivå. Som Bildt vill!"
SIFFRORNA I INVANDRINGSFRÅGAN
Jo , det snackas mycket siffror i stugorna idag.
Det gör det minst sagt....
Politikerna måste ju ha koll på siffrorna, men de ska nog inte prata om de så mycket, så att folk hör, då kan de sprida något i folksjälen som kan påverka toleransen, empatin.
Jag blir lite depp när folk snackar siffror , som över allt snack, men såklart måste man ha koll på dom, som med alla siffror i politiken.
Okej, handlar om sammanhang , detta med att inte sprida fel känsla till folket.
En sak att tala inför 1 miljon som politiker kan göra i teve tex, en sak att skriva i Aftonbladet och nå 100 000 läsare.
Och en annan sak att skriva på sajt som når 100 pers, gissar att 10 läser detta, och klart att man måste uttrycka sig på ett varmt sätt om man når ut till stor del av befolkningen som tex kvällstidningarna gör och förstår deras hållning till en del.
Den här sajten når inte till något folk direkt, målgrupp makthavare, så när man tänker och skriver om framtida invandringspolitik en gång om året skulle man kunna ta upp detta med siffror men dumpar nog det ändå.
Jag var bara positiv när invandringen började på 90-talet och man trodde det var tillfälligt pga av kriget på Balkan och fattade precis nada av surret på den tiden som berodde på rasism och på främlingsfientlighet, intorerans. I alla fall till 90 % handlade det om de sakerna då.
Nåt åt på slutet av 90-talet började jag räkna på siffrorna och fick en mer kluven hållning efter det, runt år 2000 kan man säga. Det var en extrem främlingsfientlig grupp sa hade lanserat "svenskar i minoritet 2050 om nuvarande politik fortsätter" och någon sa att det inte stämmer men fick backa efter att ha räknat på det.
Religionen är en stor dimension , det som präglade hela min uppväxt var föräldragenerationens ständiga prat hur de kuvades av religion som små, hela deras liv var ett uppror mot den ofriheten, och alla pratade om hur stolta de var idag över det de byggt upp, och nu blir de Griniga Gubbar när de ser att många som kommer till landet idag lever i större fundamentalism än vad de växte upp i, och ingen sekularisering i sikte, när de är detta antal finner de samhörighet och sekularisering, nej, blir det inte så.
Det var en opionsundersökning nyligen man ställde man två frågor : vad tycker du om invandring/migration i stort? Hur många flyktingar bör Sveirge ta emot? 1. Som idag. 2.Fler . 3. Färre. Man undvek den infekterade brinnande frågan Hur många invandrare bör Sverige ta emot?
Den här krocken mellan opionon och politiken just nu är mest olycklig av ett skäl: sd kommer växa okontrolllerat, garanterat 20 % nästa val, redan där nästan i undersökningar om man lägger till skamfaktorn.
Känns olustigt. Det är inga människor som ska ha makt i Sverige. Det har de nog bevisat i år utan att jag följt med i turerna, men stor intern kritik mot sättet de sköter landets tredje största parti på och inte insatt men de som kritiserat har väl tvingats bort, och verkar ha spårat ur i ett maktspel. De är så stora nu, att positionerna är hotade, börjar gynnar egna för att säkra upp, och spyr galla på artister och de fria andarna som är de sista politiker ska ha åsikt om, och partiledarexflickvän fick jobb på deras tidning, vad är det för nåt, Löfvens exflamma in på aftonbladet typ.