julkalendern

SÅSDUELLEN, en parodi 

Del1: VÄDERKVARNEN  

Det var meningen att det skulle bli ett tyskt julbord i år på Högsta Domstolen. Hela veckan har jag drömt om wienerkorv och lebkuchen. Alltså pepparkakor. Pepparkakor är det mest centrala i Tyskland under december månad och den ingrediens som gör de tyska pepparkakorna så sensuella och så unika är honungen. Vi talar om mindful eating och just i den där söta edgen går skiljelinjen mellan rätt och fel. I en pepparkaka.  

Tyskland har bytt ut lutfisken mot karp och svenska folket har rätt och det tyska folket har fel. Mitt på bordet finns alltid en anka eller grillad gås. Hela det tyska julbordet sprack på frågan om anka eller grillad gås. Alla justitieråd var eniga i frågan. Det ska vara anka. Jag vet att jag har alla domare i Sverige på min sida. Övriga sa att det ska vara grillad gås på det tyska julbordet och de är okunniga och har helt enkelt fel och har inte förstått min kritik. Ord står mot ord. 

Ord får aldrig stå ensamma. 

Om inte ord står mot ord är det väldigt enkelt att snabbt skapa ord och en minut senare står ord mot ord.

Jag heter Göran Lambertz. Det är december och jag är inte bjuden på nobelfesten. Det pågår ett drev. I media. Mot min person. Det är ett drev av nästan omänskligt snitt och drevet går ut på att ta heder av min person. Tv-framträdandet förra vecka gav energi och det mötet i studion skapade en känsla som jag aldrig känt förut. Fläkten av värderkvarnen. En lustkänsla av total hämnd. Rå brutal hämnd. Mötet med mannen bakom verket. Nu är det krig. Allvar. Nu är det man mot man på liv och död och till slut hamnar man i den här förnimmelsen; gå under eller ta striden fullt ut. Jag har aldrig haft bättre självförtroende och detta kan bara sluta på ett sätt. Om ett år har mediastormen blåst över. Jag vet hur media fungerar. Om ett år ska jag ta fram drevkortet. Gråta ut. Ta med mig en vän till Malou. Tala ut om drevet och då har alla glömt bort vad drevet handlade om och jag vet hur man med hundögontricket kan vända allt och göra precis så som alla gjort i samma sits... 

Alla vi som vägrat göra pudel och ett år senare ska det istället handla om de stackars sorgliga pit-bull-pratarna som deltog i drevet... Don Quixote. Och Sancho Panza. När mannen bakom verket är borta. Jag har en plan. Som Sickan sa.

Del2: JULBORDET TAJMAT OCK KLART IN I MINSTA DETALJ

Första advent var en tiopoängare. Förträffliga vänner, god mat och givande samtal. Lugnet efter stormen. Ivar. Trettio sekundmeter. Framtiden ser spännande ut och den här veckan ska jag grotta ner mig i julkalendern, dagboken. Frågan om anka eller grillad gås på julbordet. Jag har en plan. Tajmad och klar in i minsta detalj.

Måndagen den andra december. Dagen är ljuvlig. Strålande sol från klarblå himmel. 

Inspirerande lunch på Högsta Domstolen och smakfulla samtal och givande utveckling av arbetet angående frågan om  anka eller grillad gås. Ett första utkast till inbjudningskort till julafton. Synopsis till inbjudningslista och de givna namnen först. Claes ska komma. Det blir lutfisk. Eftersom Claes ska komma. Vanligt svenskt julbord. Planen är två ministrar, två försvarare, ett justitieråd och Daniel Tarschys. 

En oväntad twist den här utredningen. Vi måste vara aktiva och ta kommando över skeendet. Det skall snart skrivas ett domslut över den här tiden och jag vill vara med och skriva det och daglig kontakt med den utomordentlige Daniel och en värdig mejlkontakt är inledd och den enda anledningen till julfesten ska också komma... 

Som Charles Ingvar sa.

Jag har en plan.

Det börjar bli knappt om tid och kartläggningen i inledingsskede, som det står i julkalendern; agendan full, uppdraget för december nertecknat timme för timme  och självklart är målbilden definierad och sedan det viktigaste: få ut ett budskap. Julen är ett budskap. Julkalendern är också ett budskap...

Målbilden. Kriget.

Domslutet.

Pyntet i entrén möter mig och den svenska julstämningen här inne ger den direkta doften av ansvar och förtroende från ett helt land. Det känns ytterst värdefullt att Julkalendern i år utspelar sig i Högsta Domstolen eftersom det är en arbetsplats som få svenskar tidigare haft inblick i. Det är i grunden ett moraliskt uppdrag. Att vandra genom entrén är att vandra rakt in i en svensk moralitet.

Detta förord till Julkalendern avslutas med några rader om genreblandningen och detta att sitta på flera stolar som jag ofta anklagas för. Frågan som ställs: Vad företräder du? Det är inga problem att sitta på olika stolar. Inga problem att ha olika intressen. Jag har tusen olika intressen och uppstår det intressekonflikt är det en fiktiv intressekonflikt. Om det är ett problem för andra är det deras problem. Allt jag gör i december har en gemensam nämnare; målbilden, och en moralitet. Jag förstår inte kritiken och folk har helt enkelt fel. Det måste finnas olika intressen och jag företräder mitt intresse. Inga problem alls.     

Del3: GENOMBROTTET I FÖRUNDERSÖKNINGEN

Jag måste vara privat. Mina vapendragare ska snart vara medvetna om att något pågår och att något ska ske, och samtidigt måste de vara på det klara med att uppdraget är helt personligt. Halvvägs in i förundersökningen är jag än mer övertygad att detta måste förbli en privatspaning fram till julafton. 

Mannen bakom verket.  

 En analytisk kriminolog och sannerligen inte lättlurad. En före detta vän. En föredetting. Hur ska han krossas? Genombrott vid lunchtid idag. Upptäckte att han har en stor svaghet och det är den jag ska utnyttja. Kroppen. Hjärtat. Magen. Vapnet är rätt sås. Det finns gott om stora människor som ätit ihjäl sig men då gäller det att välja rätt mat, och rätt storlek på portionerna. Efter alla år inom juridiken vet jag att mordvapnet ofta är helt avgörande.... Kartläggningen är inte heller helt enkel då flera kännetecken är diffusa och ogooglebara. Ordet man skulle vilja använda är slusk. Doften. Håret, svettstråna. Vanorna. Snuset. Fettet.

Svårigheten i detta span rörande matvanor är hans ombytlighet. Det finns något väldigt motsägelsefullt i hela hans gestalt. Den skenbara tryggheten i intellektet. Långsamheten i samtalet. Och rastlösheten i vanorna. De släpiga orden. Och samtidigt är detta en man som totalt saknar talang för lugn och ro...

Genombrottet. Såsen. Snilleblixten.

Del4: MÄSTARNA: RUST, SAMPO OCH SEPPO

En trevlig afton igår med en gammal fin vän, en förlorad vän och en ny vän. Kontakter knöts och bröts. Den trevliga aftonen började med en spagettiwestern och slutade med en whiskey. 

Claes Borgström är den mor jag aldrig haft. 

Jag vaknade full av adrenalin och redo för ännu en givande arbetsdag i rättvisans tjänst. Jag har en position i samhället. Jag känner ett ansvar. Jag vet att Sverige som land och demokrati vilar på rättstatens starka kompetens som blivit symbol för i media. Därför älskar jag mitt jobb. Därför är min arbetstid dyrbar. Och därför ser till att utnyttja arbetstiden "pragmatiskt och konstruktivt under intellektualismens fana" så som det också framgått i media senaste åren. Så vill jag bli ihågkommen.  

Arbetsdagen. Jag vet vad jag behöver för att komma igång. Adrenalinet. De här ovärdeliga mobilsamtalen kl 07.10 med van der Kwast varje morgon. Hans skämtsamma reseledarmonologer. Wow. Som en skön frisk havsbris under en strandpromenad på Mykonos. Rätt spår. Rätt tankar. Rätt adrenalin.

 Dagens projekt: möte med Seppo och Gubb-Stig, inhandla julklappar till festen, utveckla projektet Hundskola till Sampos ära, lösa Palmemordet. 

Julklapparna till julbordet, som traditionen bjuder, check. Souvernir Gamla Stan på Västerlånggatan.

En smidad grekisk åsna tillverkad på Taiwan.

Hundar av glas. En dvd. 

Jönssonligan och stjärnkuppen. Check, check, check...

Till min bästa vänner och till mina värsta, och Claes och Gubb-Stig  delar passionen för hundar och Rust, Wall -Enbergs jycke, och man måste förstå den passionen för att förstå när och hur vi föll för Sampo. Sampo, den store. Som Gubb-Stig kallar honom. Sampo, legenden. För mig var det kärlek vid första ögonkastet. Det sa klick. Vi dog en stund i varandras armar där ute på Fårö den soliga söndagen. Vallningen. Knall och fall. Fast och fången. Arbetsdagen. Den handlar om detta viktiga projekt. Att göra något stort för Sampo. En skola i hans anda. Projektet med högsta prioritet på HD. Det är viktigt. Nu när han lagt av. Det är nödvändigt för rättsstaten Sverige att det kommer fram efterföljare och Seppo ska bearbeta media och Gubb-Stig ska bearbeta polisen och jag tar hand om Högsta Domstolen. Samposkolan är namnet. (obs: För att höja superhjältestatusen bör namnet stavas med Z...)

Som Gubb-Stig skrev i ett klarsynt och viktigt debattinlägg om polisarbete på Newsmill redan 2012:

" I dessa enkla tester har John Sjöberg och hans hund Zampo på ett övertygande sätt visat hundens förmåga att eftersöka och markera som i detta fall lämningar efter 2000 år gamla begravningsplatser. --- Zampos omtalade förmåga att återfinna dylika platser (tillfälliga förvaringsplatser och platser för placering av brända kvarlevor) bör studeras i detalj och en ny hund bör skolas i Zampos anda, främst till gagn för polisarbetet i allmänhet. Därtill bör andra metoder som fosfatanalys etc integreras i polisverksamheten"

Del5: SERIEMÖRDAREN SOM FÖRSVANN

 OCH HYLLINGEN TILL GIGANTEN

Jag minns det första mötet. En ganska enkel lobby på ett hotel i Oslo. Det var en söndag i mitten av juli.  Ett lagom stort sällskap som väntade. En vacker sommarklänning hängde över den tomma stolen. På det runda bordet serverades saft och bullar. Det kändes med en gång som att komma hem.

 Jag drack det svarta kaffet snabbt i morse och åt ägget i två tuggor; Skype kl 06.10; videokonferensen med den dagliga statusuppdateringen. Det är en rutinkontroll. Morgonpasset fungerar som en trygghet. Det är en säkerhetsåtgärd för att veta att alla mår bra.

Vi träffas inte lika ofta nuförtiden, så som det var förut, men en gång i månaden sammanstrålar vi på våra smultronställen på Kreta, i Skottland och Thailand och det är allt som behövs för att vi alla ska känna den tajta gruppens odödliga kraft som jag med stor tacksamhet blivit en del av.

  All tid på morgonmötet går åt till att hitta den vassaste kommentaren om Leif GW Persson, den mest träffsäkra djurliknelsen, och vi försöker alltid överträffa oss själva. Om någon blivit påhoppad i media och är lessen stöttar vi denne, och sedan planerar vi ett kollektivt motangrepp.

 Familjekänslan är stark. Jag kände den direkt där i Oslo. Hur skapades dessa blodsband?

  I en seriemördare. En pojkdröm. Det gemensamma intresset som ofta föds hos tonåringar och som hos många lever kvar hela livet. Intresset för mord och en mördares psyke och allting som till hör till mördarens liv före och efter mordet var gruppens grogrund och som genom en vacker slump och lyckliga tillfälligheter kunde utvecklas ända fram till en seriemördare och spänningen som alla kände var samma som pojkar känner i seriefigurer och Steven King och de fick utlopp i gruppens inre dynamik av olika kompetenser och det var känslan av en gemensam skapelse där ingen var utan delaktighet och alla utan skuld som öppnade dessa dörrar till mystik och barndom och spänningen vid varje vallning var storslagen och varje minut av dygnet kretsade kring likdelar och offerriter och mordfall mordfall mordfall och nya nya nya hela tiden och det tog aldrig slut och spänningen ökade för varje nytt fall och detta att själv vara med och skapa en seriemördare är egentligen så överväldigande att  det inte går att beskriva. Gå i barndom. Vallningen. Det var grädden på moset dessa år. Vara på plats. Mitt i döden. Mitt i livet när döden pågår år efter år efter år. Familjebanden skapades. Psykologiskt är det idag en självklarhet att det var närheten till döden varje dag som gjorde vänskapen så djup och vänskapsbanden så orubbligt starka. Döden var extremt nära den här tiden har Claes berättat och det var så seriemördaren växte fram i våra huvuden. Och samtidigt så distanserat. Överdrivet. Bisarrt. Det var teater från början till slut och det var därför det lustfyllda i det grotesta bevarades och att det gick att uthärda så många år. Rättegången. Det var mest en formalitet till slut. Deckaren var färdigskriven och domslutet en fin recension. Jag kom in i bilden ganska sent men blev överlycklig att finna en grupp av likasinnade som också delade intresset för seriemördare och sedan gick några år och plötsligt började anhöriga och människor utifrån ifrågasätta och media började gräva och till slut bestal de oss på vår seriemördare som vi tänkt leva på resten av livet och där försvann de oskrivna böckerna och föreläsningarna och när media och GW Persson och domstolar beslagtog seriemördaren, beslagtog de vår pojkdröm. Vår barndom. Raseriet vi känner idag är tomhet, sorg och saknad. Jag kände det direkt där i Oslo. Gruppkänslan. Familjebanden. Saft och bullar är en symbol för att gå i barndom. Den vackra klänningen över den tomma stolen är en mor vi aldrig haft. Familjekänslan är självklar. Ögonen berättar om någon är i nöd. Räcker med ett ansiktsuttryck, för att se om någon behöver hjälp. Den livslånga vänskapen har till slut inga ord.

Jag längtar till luciafesten. Den stora bredden i de olika kompetenserna gör att man omedelbart känner att man tillhör en svensk elit.

Claes, det politiska patoset, Christer, den aristokratiska intelligensen, Gubb-Stig med sina kvickheter, Seppos formidabla språkliga briljans och yrkesskicklighet, Sven Å´s enastående psykologiska insikt.

Alla har sina roller och sitt uppdrag i alla slutna sekter men jag upptäckte redan vid första mötet i Oslo att en har en särställning. Giganten, titanen. 

Den andlige ledaren i gruppen. 

Han förflyttade sig nästan osynligt mellan oss andra. 

Han ägde en auktoritet som krävdes för att röra sig på det sättet.

Han hade svar på de frågor barn kräver.

Han hade rätt bakgrund i det militära och det visste alla.

Den här tog ingen skit.

 Detta var någon som bara sysslade med det han själv upplevt. 

Han utstrålade erfarenhet. 

När han ställde frågor visste man att han själv hade blivit utfrågad. 

När han gav order visste man att han själv åtlytt andras order. 

När samtalen handlade om döden stod det klart att han själv hade upplevt döden nära och många gånger och att döden snart skulle korsa hans väg igen. 

Det var så jag lärde känna Sampo. 

del6: JULEFRID I PROFESSORNS STOCKHOLM

Livets slutmål är ett välbefinnande. Livets slutmål är att bli glad. Livet ska sluta lyckligt. Det kan låta som en religiös sanning, men livet måste sluta med en försoning. 

Snön faller och täcker gatorna nu i min vackra stad. Sjätte december. Den här tiden på året kommer alltid tanken att något är på väg att ta slut. En religiös tanke. Den här tiden på året är det lätt att börja tänka på meningen med livet. 

Jag heter Leif GW Persson. Jag har gått över till 5:2-metoden och det nyårslöftet ska jag hålla hela året ut. Den här besattheten av feta såser höll på att bli min död....

Jag blev en ny människa 2013. Jag ska försöka förklara förvandligen och jag vet att det inte blir lätt efter jag inte minns hur jag var innan 2013. Jag vet vem jag är nu. Men jag vet inte vem jag var förut. Det är en grundförutsättning för att förändras. Att inte minnas den gamla människan. Tanken skrämmer och tanken är farlig. Så fort man börjar minnas förvandlas man tillbaka.

 Del7: PRUTTHUMOR 

..... 

I denna ålder är man rätt säker på sig själv och sina skills och sina svagheter och motståndet mot nya tankar är stort och en märklig upplevelse hur detta massiva tryck av skrattsalvor enbart på några timmar kunde byta ner motståndskraften och där på puben fanns bara en tanke: jag har varit ute och cyklat hela livet....

Hur fan kan jag ha missförstått humorn? Jag har levt i ett annat universum. Jag har varit blind. Jag har missat något. 

 Började tänka på mitt liv och har jag pruttat någon gång? Det kanske jag har utan att veta om det. Andras fis är vidriga saker, den egna luktar gott. Klassresan är boven och det pruttades nog ganska ofta och naturligt i arbetarhemmet och inget att skratta åt och detta är tabu i överklassen och därför de skrattar. Kan hur som helst bara konstatera att prutten är något som helt gått mig förbi...

Min musiksmak. Min favoritmat. Min humor. Det som vi definierar som vårt jag och tänk om det egentligen är något annat.... Tänker tillbaka på mitt liv. Första gången jag kom i kontakt med prutthumorn var under ett möte med en åklagare, tror det var Christer van der Kwast 1993 när vi snackade Quick på en lunch, men jag förstod det inte då. Han pruttade och skrattade. Jag tyckte bara synd om honom och hans dåliga mage. Trodde han skrattade bara av pinsamhet. Andra gången var 2003 när jag och Ashberg gjorde en dokumentär om Quick för tv3 och det var först då jag förstod att det fanns ett samband mellan prutten och skrattet. Han hade en osannolik talang. Kunde prutta på beställning. Högt. Och detta var det enda han pratade om. Vädra luft. Släppa sig. Möka. Brakfisa. Shit vad det luktar kaos. Vem har lagt en fiskbulle? Tror du sket på dig nyss GW....Då svarade Fylking: Lugn, det var nog bara jag som la en fjös...

Prutthumorn annars helt ute i Sverige och förekommer inte på tv och inte stand-ups och varken hos Galenskaparna eller Killinggäng och den brittiska teven dessa dagar öppnade ögonen för en helt ny värld och prutten var massiv på kanaler och alla pubar och om Sverige är med på noterna dras vi med i detta storm av känslor och kommer att upptäckta att detta är vår humor och dunder och brak och skratta så vi dör  till slut och gråta över förlorade år och nu måste man ta igen allt man missat under alla år...

Prutthumorn.    

 Del8: AKTIVISTEN I RÄTTSSTATEN

Min musiksmak. Min favoritmat. Min humor. Och en gång varje månad dyker tanken upp som en chock: tänk om mina vänner inte är mina vänner....

Dagens Nyheter. Ny idiotisk artikel full av felaktigheter. Plötslig humörsvängning. Stridslysten. Det enda en gammal vis man undrar är varför inte alla debatter och alla de som arbetar i bärande samhällsfunktioner (särskilt i något så viktigt som rättsstaten) följer ett enda ledmotiv: vetenskaplighet. Det är så enkelt att göra ett bra arbete. Bara låta vetenskaplighet styra. Empirism. Beprövad erfarenhet.   

DN väckte stridstuppen igen och åt helvete med julens religiösa svammel. Åt helvete med försoning. Meningen med livet är att slåss för rättvisan och just nu vill jag vara en aktivist till den sista dagen... 

Men jag måste vara på min vakt. Det är många som är ute efter mig.

Denna märkliga tanke att vetenskaplighet och rättsäkerhet väcker ont blod.

Tänker framförallt på en person....  

Del9: DEN HÖGSTA DOMSTOLEN OCH DEN HÖGSTA VINSTEN 

Nobeldag. 

Det förklarar mitt humör.

Raggmunk till frukost. Raggmunk till lunch. Raggmunk får mig att tänka på Leif GW Persson. Något förlorat. Kört fast i den skurna såsen och kan inte mäta mig med honom i gastronomiska sakkunskaper och heller inte i de praktiska och tänk om det blir en såsduell....

Självklart ska det finnas raggmunk på julbordet  och jag kommer strida till den yttersta dagen att få igenom detta även om jag har hela svenska mediakåren emot mig. Raggmunk är folkhem. Det högsta i en tradition. Något förlorat. En språkförbistring och ord på fel sätt som någon någonstans på vägen skapat, missbrukat. Det största fiaskot med de gamla kulinariska pärlorna är deras namn...

Raggmunk och skomakarlåda är högsta och största på ett matbord, och de mest oaptitliga namnen på en maträtt. Vilken ung människa 2013 vill ha något så vidrigt som en skomakarlåda och en raggmunk på sin tallrik? Eller gubbröra....

De vill ha Pommes Stripes eller Pommes Suzette, vilket är ungefär samma sak som raggmunk och skomakarlåda. Hur ord smakar. Jag vet. Hur ord smakar.

Jag är på ett ganska dåligt humör idag efter barndomssvängen igår under träffen med min bäste vän Sven Å och tänker på menyn på nobelfesten hela tiden. Egentligen hatar jag stekpannor. Stekt mat. De får mig att tänka på Leif GW Persson...

Vem uppfann stekpannan?

Han fick inget nobelpris.

Fisk, korv, kött.... ja, allting ska in i ugnen och inte på nån stekpanna och det borde alla svenskar lära sig, helt annan studs, smak, finess! Ska jag nämna tre saker som absolut måste tillagas i ugn men som inte istället hamnar på stekpanna i Sverige: köttfärs, falukorv, blodpudding..... Jag älskar blodpudding och har rankat det som topp10 av det högsta i ett kök sedan skolåldern men blodpudding i stekpanna, fy fan!

Det enda som ska värmas på platta är bacon, pannkakor och raggmunk....

När jag bestämde mig för denna plan med julkalender förra veckan var den viktigaste tanken att sprida ett budskap om Högsta Domstolen och verkligheten och den högsta vinsten i mitt arbete och jag ska förklara vad den högsta vinsten är och det känns viktigt i kölvattnet av debatten om mitt psykiska tillstånd och alla illasinnade felaktiga påståenden som florerat på nätet och övrig media de senaste veckorna efter mitt framgångsrika framträdande i Veckans Brott. Den högsta vinsten som jag förklarar som slutkläm idag är ett rationellt psykologiskt handlande och förkastar alla andra teorier om mitt psyke. 

Yttrandefrihet är en grundlag och när det finns yttrandefrihet måste även okunnigheten få komma till tals. Det accepterar jag. Vilken tur då att det finns en kanal och en julkalender där även kunnigheten får yttra sig...

Hur ord smakar. Jag vet. Hur ord smakar.

Juridikens princip är att ord ska stå mot ord och annars har inte advokaten gjort sitt jobb och de där okunniga 20-åringarna som börjar läsa juridik får lära sig direkt på första kursen att ord står mot ord och att sanning är bisak inom rättsväsendet och allt handlar om vad som går att bevisa och det där är basic och självklarheter men det finns en hemlighet här på Högsta Domstolen som bara vi 16 som jobbar här känner till. 

Högsta domstolens huvuduppgift är att skapa prejudikat, främst på straffrättens och civilrättens område. Vi prövar överklaganden av hovrättarnas domar. Vi justitieråd ingår i kretsen av landets främsta jurister. Vi svarar mot synnerligen högt ställda krav vad avser juridiska kunskaper, analysförmåga, förmåga att uttrycka sig i tal och skrift, omdöme och självständighet. 

Hemligheten är att vi vet hur ord smakar. Juridikens enda och yttersta kunskap.

Allt är debatt för mig. Allt är argument. Allt är fraser och allt är ord....

Hemligheten är den högsta vinsten och när man nått så här högt och vet att man nått samhällets yttersta topp och vet att man inte kan nå högre i karriären försvinner alla tankar på rätt och fel och alla sakfrågor och det är en ovärderlig psykologisk kunskap som ingen annan, ingen annan, ingen annan har. Vi har SKYDDET, som jag ska skriva om i julkalendern imorgon. Alla tvivel om min psykiska hälsa och allt det där som påståtts i media om mitt omdöme bottnar alltså i total okunskap om den högsta domstolens dagliga arbete och så fungerar alla hierakier; inte ens de näst högsta kan förstå. Jag har nu elva år av erfarenhet. Jobbet här är exakt samma som jobbet som JK. Varje dag väller det in domar som ska överklagas och stackare stackare stackare och filtret heter resningsansökan och prövningstillstånd och handlar bara om viktiga principfrågor här och utan det filtret hade vi blivit översvämmade här på HD men som JK hade jag ett halvår femhundra ärenden liggande och det mesta handlar om felaktigheter i den rättsliga hanteringen av civilmål och de flesta handlar om fel som poliserna begått men också fel av advokater och åklagare och domare och ett av dessa ärenden handlade om Thomas Quick.  

Högsta domstolen lever i verkligheten och verkligheten är krass. Det är skillnaden mellan universitet och teoretiker och pragmatiska proffs. Högsta Domstolen sysslar inte med juridik. Det är ett missförstånd. Högsta Domstolen sysslar med psykologi. Det förklarar min tajta relation till Sven Å....

Självklart har 80-90 % av alla de ärenden som når JK  rätt i sak och det insåg jag rätt fort i de fåtal fall jag satte mig in i mer djupgående och Quickfallet var för stort, skummade bara på ytan. Alla dessa ärenden som liknar varandra och hälften är kopior på varandra och vad händer då i psyket efter några år hos oss justieråd och vilket är då filtret? Hemligheten. .

Alltså : ord står mot ord. Det finns ingen sanning överhuvudtaget här att ta hänsyn till här och detta med moral och rätt och fel löses upp i det dagliga jobbet direkt efter en månad och skulle inte funka annars och det där som alla Shakespears dramer handlade om där de åtalade var aningslöst hederliga i synen på rätten och sanningen och de som jobbat med juridik på den högsta nivån var de enda i samhället som helt struntar i moraliska aspekter, sak, rätt. Det vet vi alla här högst upp. Bara ett fåtal längre ner och precis ingen längst ner. 

Det är den hemligheten vi har ensamrätt till och vad händer med psyket när man vet att 90 % har rätt i sak och ord står mot ord i alla ärenden och när ordet är avgörande, och saken betydelselös? 

Det var det jag ville förklara i Veckans Brott.

Ett justitieråds syn på sanningen, ett justieråds dagliga arbete. Med ord.

Jag ville vara ordvirtuosen. 

Jag ville vara ett pragmatiskt proffs.

Jag ville förklara verkligheten och jag ville vinna den högsta vinsten och jag och Sven Å  har ett gemensamt projekt; en privat skola för juridisk cynisk insikt , en fortbildning för de fortfarande aningslösa 23-åringarna som just läst färdigt juridikkurserna på universitet och på vår skola ska inriktningen vara verklighet och praktik istället för moral och teori och de ska få den här utomordentliga träningen i retorik och argumentationsteknik som jag övat upp de här åren och blivit den främste i landet på. 

Hur ord smakar. Jag vet. Hur ord smakar.

  Rent konkret är det undervisning i fraskunskap, konkreta orddueller på schemat varje dag. Rent konkret går träningen ut på att "förkasta logik och förklara juridik", ord mot ord istället för sak mot sak och tränga bort de hemska tankarna på sak och sanning som många fått med sig från media i uppväxten och sluttentan är två uppdrag där en ska tala för att bananen är gul och den andre att bananen är blå och den mest framstående eleven är den som vinner duellen med det blå uppdraget. 

Det mest framstående justitierådet i landet är han som kan att säga att en banan är blå i tv på bästa sändningstid, få det att framstå som att ord står mot ord, och få svenska folket att tro att en banan är blå. Den högsta vinsten. 

 Del9:  PITCHEN

Förundersöningen... nästan färdig. Det enda som återstår: motiv och hållbar teknisk bevisning; islossning i matfrågan och den kommer imorgon när jag ska praktisera självhypnos. Den bästa metoden när jag kör fast i arbetet. Ingången till all min kreativitet. 

Pitchen är nyckeln.

Pitchen måste vara klockren.

Inbjudningskortet. Erbjudandet måste vara oemotståndligt. Vilken mat kan man locka med? Vilka vänner kan han inte motstå? Vilken sås...?

Del10: LEKA MED SKOR

Kissemissmissmiss. Komsi komsi. Pelle Plutt Plutt Plutt tog ett skutt skutt skutt över ån, ån, ån, tappa tån, tån, tån. In i kammarn efter hammarn, spika fast den lilla tån. 

Kissemiss. Så söt...så fin. Hör ni hur han spinner?

Det kommer en råtta, det kommer en mus, den kryper och knallar,den hoppar och sprallar och tigger om hus,och får den inte det så säger den …PIIIIP! Kill...kill...kill...kill....killa mage....

RÖR INTE MIN KATT! DET ÄR MIN KATT! Ett å två ... pussa tå. Tre å fyra...killa katt o myra. Fem å sex...äta kex. Sju å åtta ....jaga råtta....Nio, tio, tio tår... kom så går vi ut och går!

 Vad fin du är idag då lilla sötnosen ... Tummetott, slickepott, långeman, gullebrann och lilla lilla vicke vire... Kissekissekisse. Komsi komsi...

NEEJ SAMPO!! AJ MIN TÅ! BIT INTE!! HUR KAN DU GÖRA SÅ MOT KISSEKATTEN....

 Del11: DROTTNING MARGIT

 Onsdag. December. I går nobelmiddag hemma hos mig och Sven Å och Claes hade med sig två bortträngda minnen från 90-talet. Två blondiner.

 Vi pratade mycket om Margit Norell. Den kvinnliga milstolpen inom svensk psykoanalys. Hon är den mest skickliga psykoanalytikern jag var i närheten av, sa Sven Åke under middagen med de norska gästerna. Och det är många. Sa han sen. Off the record.

När de norska damerna satt på verandan och drack vitt vin och debatterade varför halskant heter urringning på svenska.

Den sexuella undertonen är själva grunden för vår livslånga vänskap. Den som ger nerv och energi. Det var också det sexuella pirret som gav Quickfallet näring och gjorde det så spännande för alla inblandade.

 Drottning Margit hade en klockren teori om människors psykiska hälsa. En glasklar förklaring de dagar då vi kan känna oss lessna och deppiga. De dåliga dagarna, som Sven Åke brukar säga.

Varför hade ingen kommit på det tidigare? Det är ju lika glasklart och klockrent som den utläggning jag hade igår om mitt psykologiska tillstånd. Ni vet, de dåliga dagarna i våra liv. Och det är många. Drottning Margit sa som det var. Att de dåliga dagarna beror på de sexuella övergrepp som vi alla varit utsatta för i tvåårsåldern och som vi inte har någon aning om att vi blivit utsatta för eftersom vi trängt bort de minnena.

De bortträngda skitminnena. Som Margit på ett magisk sätt lockade fram hos Quick. 

Vi pratade också mycket om Leif GW Persson. 

 Samtalet handlade mycket om gamla möten och middagar med honom och det går inte att tränga bort de minnesbilderna.

Synnerligen avgörande info. Vad åt han då? Vad äter han idag? Vad är det han aldrig kan motstå?

Vi avslutade med att prata om Quickfallet i historiens ljus och bestämde oss för att skriva en bok tillsammans som ska heta Den Stora Blåsningen. Det var jag som kom på boktiteln.

Jag sa till TT dagen efter tv-succén att  det här ärendet är så stort och viktigt och äger "en oöverskådlig betydelse i den svenska historiens ljus att jag har ett ansvar att säga att mediabilden inte stämmer". 

Sveriges ende riktige seriemördare och inte vilken seriemördare som helst. Sveriges Jack the Ripper som låg bakom en väldigt stor del av alla de mest uppmärksammade morden i landet under de sista decennierna av milenniet. Även i ett internationellt perspektiv var han en mördargigant. Vi var en del av världshistorien.

Därför skall boken skrivas. Därför ska vi trappa upp striden i rättvisans tjänst.

 Vi känner det så starkt idag. Historien skrivs medan vi skriver boken. 

Sven Åke är den historiskt orienterade i gruppen och han ska följa upp succén med boken om seriemördare med att skriva boken om svensk brottshistoria som skall användas som kurslitteratur på svenska universitet. Ranken är redan klar, sa han igår. Off the record. 

1. Etta i svensk brottshistoria är Palmemordet och måste vara det sett till genomslag och volym och för det första det faktum att den störste och mest kända svenska ledaren genom tiderna, både nationellt och internationellt, mördades och den betydelse det hade politiskt och på alla sätt för samhället Sverige. För det andra omfattning på utredningen som en följd av att brottet inte är löst. Jag är en del av utredningen nu känner jag. Jag har ägnat stor del av de senaste åren med att sätta mig in i fallet och återkommer till det senare i julkalendern.

2. Tvåa är Stockholms blodbad, 1520, det största politiska mordet i Sveriges historia sett till antal.

3. Trea är mordet på Gustav III som enligt yngre historiker hade större betydelse för vårt land än vad många trott tidigare.

4. Fyra är Quick och det känns ruggigt stort att veta om att man är en betydande del av topp5 i svensk brottshistoria och det är ju den magiska känslan som drivit alla under alla år. 30 erkända mord. Dömd för 8. Trots att jag är ruskigt överintresserad av seriemördare vet jag inte vad världrekordet för seriemord är. Vi lär ligga en bra bit från toppen. Finns rekordmän över 100-strecket. Och de flesta på topplistan är såna som jobbat på sjukhus.  

Det är det juridiska i allmänhet som är intressant, och GW Persson i synnerhet. Jag har off the record aldrig satt mig in i själva morden och aldrig tänkt på de anhöriga. Jag återkommer till min syn på de anhöriga senare i julkalendern.

5. Femma är Ambassadockupationen i Stockholm 1975, den enda terroristhändelsen på svensk mark (fram till 2010) som satte Sverige på kartan, försatte de styrande i chock och förändrade landet för alltid

6. Sexa mordet på Anna Lindh. Lindh...det var en ensam galning och gick ganska snabbt att gripa honom och inte samma rättsliga svulst som Palme men självklar plats på listan när Sverige blivande statsminister miste livet.  

7. Sjua på listan är Mattias Flinck, massmördaren, Falumannen, 7 mord och 3 mordförsök på några minuter.     

8. Åtta Ådalen 31 som inte ska delta i kategorin Brott egentligen. Den tillhör den politiska historieskrivningen och lika lite brottshistoria som Göteborgskravallerna men Ådalen fick rättsliga efterspel och landshövding K. J. Stenström, landsfogde Sune Påhlman, kaptenerna Nils Mesterton och Beckman, sergeanten Rask och furiren Tapper åtalades. Landshövdingen och landsfogden frikändes men förflyttades. Militärerna dömdes av krigsrätten men Högsta Domstolen undanröjde domarna. Därför är Ådalen med på listan.

9. Nia Taimour Abdulwahab, Tranåsterroristen, Sveriges ende självmordsbombare som hade legat topp tre om han bombat sig själv några minuter senare som planerat. 

10. Tia kan vara Lasermannen eller IB-affären eller Norrmalmstorgsdramat eller Malexandermorden eller ... Vi var inte eniga i frågan. Sven Å har inte bestämt sig. 

Tragisk lista. För deltagarna. Och nu när de förvandlat hela målet med Quick och istället för seriemord heter det rättsskandal rasar han ner till plats 8 på listan och det känns ju tragiskt för oss...... 

Del12: EN LYSANDE DEBATTARTIKEL

En bra dag. Underbart mejl! En lysande artikel. DN publicerar imorgon.

Detta är en kvasidebatt. Jag är helt säker på att de åtta domarna var riktiga. Nu har han blivit frikänd men det betyder inte att han är oskyldig.

Och sen kortet på brevlådan....

del13 NYÅRSLÖFTET

Asgarv.

Skrattet. 

Det håller mig vid liv....

GW. Heter den. Spegelbilden. Där ser jag den mediala förenklingen. Dagboken ser Gustav Willy. 

Det har varit en ganska tung dag. Innan jag öppnade DN och fick mig ett gott skratt. Bara två veckor kvar till nyår och härda ut GW...härda ut....

Stress, barn och barnbarn. Fick ytterligare tre inbjudningar till julbord. Jag skulle kunna tillbringa hela december vid julbord. Nyårslöftet går före allt annat. 5:2. Men det var en inbjudan som verkligen var oväntad och lockande och kanske är livets mening försoning trots allt.... Med sig själv och sina fiender. 

Eller vad vill han? 

Del14 DEN NYA MÄNNISKAN

Dan före dan före dan före....

Julen. Då försvinner allt allvar. Julen är den stora försoningen, vare sig man vill det eller inte. När man jobbar med analyser hela dagarna upplever man en längtan så här års till skrattet och humorn och varför måste allt vara så ALLVARLIGT?

Jag har blivit en ny människa detta år. Det blir alla människor när de blir ett år äldre och det är inget självändamål att bli en ny människa. Grejen är att bli en bättre människa. 

Förändringen sitter i hjärnan. Vi har alla möjligheter. Vi har enorma resurser. Grejen är att känna till det....

Alla människors hjärnor funkar på samma sätt och alla har samma resurser. Skillnaden ligger i hur vi tar tillvara på resurserna som finns. Grejen är bara att utnyttja hjärnans möjligheter...

Det är ingen idé att bli en ny människa om man inte använder den nya människan. Många hjärnor är outnyttjade. Jag tänker på Göran Lambertz. 

Det är väldigt få hjärnor som är helt oanvändbara....

Del 15: ROLIG ELLER GLAD 

Livet handlar om att ta och ge. Livets mening är inte bara att ge.... 

Tänker på min fru. Och den där Supersalamin och den såsen.... Det är inte många dagar kvar till det nya året. Börjar bli bråttom att definiera det nya nyårslöftet. 

Jag vill förändra mig. 

Jag vet att jag är rolig. Jag har alltid fått höra att jag är rolig. Jag vill förändra mig. 

Livets mening är inte bara att ge. Livets mening är ett välbefinnande. Jag vill bli glad.

Det finns människor som bara ger ger ger, och aldrig tar emot. Skillnaden mellan roliga människor och glada människor. Föddes jag i fel ort? Jag vill bli en Stockholmare och varför måste allt vara så ALLVARLIGT? Alltid känt mig hemma i Göteborg. De roliga människorna. Goa gubbarna. Göteborg. Med högst självmordsstatistik i landet. Jag tror inte att roliga människor är glada människor. 

Del 16: DEN STORA STRIDEN

Vänner och fiender, människor som passerat förbi. Bilderna förändras med åren. Konflikten uppstår när det subjetiva krockar med det objektiva. 

De varma bilderna av vänner, och sen kylan plötsligt... när de blir objektiva...

Nyårslöftet är att vara mer aktiv 2014. På Facebook och andra sociala medier.

 Jag är intresserad av människor och tror jag ska tacka ja till den där inbjudningen jag fick och.... Ta strid. Eller försoning. Vem vet. 

Fick tanken att bli en aktivist fullt ut. Jag har två hobbies. Den första är att åka tåg.

Den andra är att titta på människor och ta reda på vilka människor är under ytan. Jag praktiserar dessa två hobbies en gång i veckan. När jag åker tåg 20 minuter sitter jag och tittar på dataskärmen människan på sätet framför använder. Det är spännande. Ibland blir det riktigt spännande. När det sitter en näthatare i kostym framför.

Idag fick jag en riktig kick när jag tittade på skärmen framför och den 80-åriga damen visade sig vara nätaktivist av något slag och jag har aldrig sett något liknande. Hon hade en facebooksida. Men den liknade inte någon facebooksida jag sett...

Hon måste varit med 500 facebookgrupper och det bara smattrade och scrollade och det fanns säkert 50 såna där delade grejer med upprop av något slag och de flesta handlade om stackars djur och hon klickade på alla snabbt och skrev sen snabb kommentar till det uppropet och på den halvtimmen på tåget hade hon säkert hunnit med att påverka 50 viktiga saker i samhället.....

Vilken aktivitet. Vilken aktivist.

Del 17 SKOLAVSLUTNING

 Kyrka idag. Psalmer. Skolavslutning. 

Den underbara synen av barn. 

Värmen när de sjunger. Och samtidigt obehag, när man tänker på hur många som riskerar bli dumma i huvudet som vuxna.

Del18 QUICKFALLET

 Älgar på väg, dalahästar, vikingar, Astrid, Kalles kaviar, kaffe, snaps och senapssill, ett två tre på fjärde ska det ske i samförstånd, köttbullar, dopp i saltsjöbadanda, längdskidor och Tre Kronor och fyllan växer till på mommas krig, Tolerans, Aladin, kardemumma, saffran, fiskbuljontärningar, brunsås, Thomas Quick.

En rättsstat som inte löser brott.

 Man säger: det finns stjärnor och medelmåttor inom alla yrken. 50-50. Men när medelmåttan passerar 50 % och får övertag och slutligen blir norm och riktmärke och över 90 %....

Inte många dagar kvar på detta år och måste tänka på annat än den såsen som kan döda mig.... Fem dokumentärer inom loppet av två veckor och marknaden för vassa dokumentärer har aldrig varit större. Alla var upprörande. Yes, man fick något annat att tänka på!! Ett svenskt geni, uppfinnaren lans handlade om USA och Japan mer än Sverige iofs, filmen om Alice Babs, KS och barnmördaren, filmen om Säter. Man tänker: det där måste man skriva om. Vad upprörande.

Men när det är fem lika upprörande på en vecka kan man inte skriva om det....

Det är så det funkar. Så det blivit. Det är för många. Det blir norm. Avtrubbning. Och Quick var både symptom och normgivande för framtiden....

Det tog en halvtimme 1993 för att konstatera att det var orimligt. Otroligt. Absurt. 50-50 i ingången, seriemördare eller mytoman och eftersom 30 mord är så extremt och fjärran allt annat i Sverige måste man redan då vara skeptisk...

Scenen. Skådespelarna. En utredning utan verklighetsförankring. Allt var teater. Uppsynen och sagorna, orden. Något flummigare har man aldrig sett på någon teaterscen. Det såg man direkt 1 minut in i första vallningsfilmen och då trodde man flummet bara var skådespeleri men senare fick man reda på att han fick på droger....

En morddom utan teknisk bevisning och vittnen, det förekommer. Två mord, det skulle vara extremt men kan också vara möjligt. Men åtta mord utan vittnen och teknisk bevisning är orimligt och det mest extrema i jordklotets kriminalhistoria.

Och alla falska erkännanden. När man sysslade med ett misstänkt mord i Norge och vallning och han beskrev på sitt sedvanliga absurda vis och plötsligt dyker de han mördat upp livs levande. Räcker som bevis. För alla. Förtroendet för mördaren som trovärdig mördare i botten och ändå fortsätter hela gänget med en ny utredning om ett nytt mord och det räcker också som bevis ...för utredarnas trovärdighet... 

Quick ...det har aldrig handlat om något mord. Det var en sagoberättelse från första stund. Handlat om juridik och sen en kamp mellan olika människor i höga positioner och till slut: en kamp mellan ett justitieråd och en kriminolog. När något sånt kan hända kan precis allt hända. Precis allt. Precis allt.

Sverige har en tradition av respekt för myndigheter och beslutsfattare, gott så... det sägs vara bra för ett land, tilltron till de styrande,  auktoriteter. Precis tvärtom runt medelhavet. Men när tilltron är naiv och leder till den skyddad elit.... systematiska missbruk...

De är ytterst få. De känner varandra. Kompisar. Detta att skydda varandra är att skydda sig själv och den falska tryggheten att veta att det dagliga arbetet aldrig granskas, och misstag och fel kan aldrig få några konsekvenser... Omdöme. Förtroende. Orden suddas ut och förlorar värde och detta med att avgå är något mycket dramatiskt i Sverige och det måste förändras.... I Italien åker man ut direkt. Där uppe vet man reglerna, där nere. Man skärper till sig. Man gör ett bra jobb.

Det svenska SKYDDET här uppe.  Svenskheten i ett nötskal. Älgar på väg, dalahästar, vikingar, Astrid, Kalles kaviar...och det svenska SKYDDET. Därför vi hamnat här. Media måste skärpa sig. Driva på även när de rycker ut i stormtrupp i försvarstalen för varandra. De rycker ut i gemensam sak. De säger: vi är ute på farligt vatten om makten granskas och prickas eller sparkas/avgår och hur skulle förtroendet då se ut.....men det är precis tvärtom. Det är så man bygger förtroende. Toppen måste hanteras sundare... som i alla andra länder... topp topp topp och omdöme omdöme omdöme och förtroende förtroende.... HD. Kanske den enda arbetsplatsen där man INTE kan arbeta, om man blivit dömd för sexköp.

Vi har mycket att lära av fotbollen och hockeyn.  

Del19: DEN SVENSKA RÄTTSSTATEN I UPPLÖSNING

Det brister, det brister... 

Min besatthet av brister.... det gäller inte bara rättstaten... svinarg när det brister... överallt. .

 Sverige måste förändras. Ordet Ansvar. Våga ta. Våga kräva. Ansvar. Sverige måste lära sig avgå. Avgången måste bli naturlig. Måste bli som hockeyn och fotbollen. Naturlig avgång, när förtroendet är borta. Ledaren som tar ansvar. Inte så dramatiskt. 

Framförallt ett sundare system... Quick får inte bli norm, inte barnsköterskan heller... Ett misstag, och kicken, om det är så grovt som Quick... Eller ett system med varningar och prickar. Och framförallt: pudeln måste få status i vårt samhälle. Strutsen hånas. Barnskötarstoryn på KS ... skyddsmekanismer och nu skyddar vi varandra och hoppas att ingen upptäcker och varumärke måste skyddas skyddas skyddas och struts struts struts...

Jag vet inte varför jag är bjuden.

Jag vet inte varför jag var tvungen att skriva "favoriträtt".

Måste analysera... Något lurt.

Min musiksmak. Min favoritmat. Min humor. Och en gång varje månad dyker tanken upp som en chock: tänk om mina vänner inte är mina vänner..... 

Del20: QUICK FIX 

Komsi komsi.... Ett å två ... pussa tå. Tre å fyra...killa katt o myra. Fem å sex...äta kex. Sju å åtta ....jaga råtta....Nio, tio, tio tår... kom så går vi ut och går!

Avslutning på HD, semester

Idag på lunchen har vi åter debatterat den sjätte filmen om Jönssonligan och den ständiga frågan om Sickans mentala tillstånd och om han är psykiskt sjuk på riktigt eller om han spelar sjuk för att uppnå sina syften.

Jag känner igen mig till hundra procent i Charles Ingvar. Folk vet inget om självhypnos...

Sverige har gått på en blåsning.  Jag ska ta det pedagogiskt från början för alla okunniga: Sickan är ett geni. Han planerar en kupp. Ibland går de bra, ibland skiter det sig. När planerna spricker kan han bryta ihop och "gå i barndom" som kumpanerna brukar säga. Då beter han sig som ett litet barn och börjar leka med skor. I den sjätte filmen får man veta att Sickan har övergått till detta stadium permanent under sin tid i fängelset och kommer troligen aldrig att bli sig själv igen. Det är en blåsning som hela Sverige gått på. 

 Det är fullständigt osannolikt att Sickan gått in i detta tillstånd permanent och som bevisning kan jag använda mig själv och samtliga medarbetare inom Högsta Domstolen. Allt handlar bara om att välja rätt terapeut. Fråga Sven Å....

Jag vet av egen erfarenhet att dylika tillstånd aldrig är permanenta. Terapin som Sickan genomgår är ingen quick fix. Fråga Sven Å. Det kommer ta år och det måste ta år men snart får vi uppleva den verklige Göran igen. Imorgondagens lucka i Julkalendern ska jag med hjälp av landets största experter på Säter förklara fakta i frågan för alla er okunniga.

del 21: DEN GENIALISKA LÖSNINGEN

Hund och katt. Han köpte allt. Han tror att han ska möta en pudel....

Snaran är på plats. Allt går som planerat. En gång missbrukare alltid missbrukare. Piece of cake. Missbrukare är lättlurade. 

Nu är det bara att be till gud.

Charles Ingvar och den andlige ledaren....

Jag kan bara tacka självhypnosen än en gång för allt och den har hjälpt mig genom alla svårigheter i livet.

Självhynos öppnar alla portar till kreativiteten. Fantasi och verklighet blir ett. Man får ett enormt självförtroende och man blir expert på att ljuga. I självhypnos är precis allt möjligt. Såsen är den genialiska lösningen.  

Allting blev självklart när Sampo attackerade katten under transen... 

Han tror att han ska möta en stor pudel och han har ingen aning om vem han ska möta.

del22: PROMENAD

TANKAR PÅ LOVEBOMBEN I QUICKFALLET

OCH DEN SLUTLITIGA DEFINITIONEN AV ORDET RÄTTSSKANDAL

Idag promenad. Jag promenerar alltid på torsdagar, sen pannkakor. Sen ärtsoppa. Vi är en elit i Stockholm. Vi är en elit som promenerar och elit känner igen elit och vi hör ihop och promenaden skapar gemenskap. Elitflanörer. På elitmorgonpromenad. En elitblandning. Många missbrukare. De känner man igen på 100 meters avstånd.

Gäller att inte gå för nära. Då tappar man all respekt. Det gäller att ha respekt för missbrukare.

Leif GW Persson. Gäller att inte sitta för nära i tv-soffan.

En cyklist stannade i korsningen. Hans uppsyn ingav respekt. Hans ansikte var hårt. Som hämtad ur en gangsterfilm och svårt avgöra om han var polis eller gangster vid första anblicken. Plötsligt öppnade han munnen. Och förvandlades från stenhård 40-åring till bebis.

 Så är det med missbrukare. Så fort de öppnar munnen förvandlas de från hårdingar till bebisar och man tappar all respekt. Det är skönt. Att få skratta och slappna av.... En elit av hemlösa och de står ofta i grupp just i den korsningen och gäller att inte gå för nära och man måste ha respekt och ibland har det hänt att man gått för nära och hört samtalen och plötsligt börjar man skratta... Här har jag gått och haft respekt och så pratar de som 6-åringar. Hjärnan slutar utvecklas. Eller återvänder till barndomen. Samtalen förs på barnspråk och handlar om den och den och den... den jävla tjejen... hooon lurade mig... hon hon... HON sa det. Först. Hon gjorde det. FÖÖRST!! Vad? Minns inte. Men jag blir ju aaarg då. Jag bliiir ju arg då... du vet...du ...du ....du förstår... du förstår väl? Att jag kan bli aarg... Men men... det är väl inte konstigt... att bli aarg? Äär det? Dumma dig. Dumma mig. Dumma hon. Dumma hon.

På den nivån är alla samtal och komiskt för alla oss andra elitmänniskor som går och har respekt för dessa barnhjärnor och barnsamtal och deras hela liv pågår liksom i ett annat universum än våra liv... ett vuxet barnuniversum... och den där cyklisten som stannade måste varit påtänd märkte man när han öppnade munnen och vrålade och skrattade och skrämde slag på halva stan och då upptäckte alla vad som pågick i den barnhjärnan:

OOOhhh... lalala... HAN körde mot rött! Han gick mot rött! Han gick mot rött!! Han cyklade  mot rött. Lalala. OJojjoojjo

Vrålade. Dagens viktigaste analys. I hans värd. Som barn.

En helt annan värld och helt annan tid, som GW sa. Vilket liv. Snacka om bortkastad tid. 

Missbrukare är alltid totalt ointressanta och ingen respekt och vi andra som promenerar tänker på genforskning eller recept och raggmunk med eller utan ägg eller nobelpristagare eller komplicerade brottmål eller schack och andra utmaningar för hjärnan istället för folk som går mot rött men det finns intellektuella alkoholister och de kan vara intressanta. GW. Snart är halvåret slut. Alkoholhalvåret och då gäller det att passa sig och jag har respekt för hans nyktra halvår. Och  för alla mina vänner i villorna i Djursholm som dricker vin och punch varje kväll och det blir alltid vassa spännande djupa samtal.   

Jag promenerar ofta här i Stockholm. Huvudstaden. Eliten. Det är här vi samlas. Den högsta kasten. Vi som bär landet på våra axlar. Vi som har positioner. Vi som påverkar landet. De högsta. Den högsta stolarna. Den högsta domstolen, den högsta lagmannen. Jag. Och mina vänner. Vi håller ihop och skyddar varandra och vi är inte många och alla känner alla och det är en social klubb och det är därför vänskapen är så stark och därför vi är så skyddade här uppe i toppen.

Det är därför vi kan säga och göra vad vi vill och de som inte sitter i Högsta Domstolen förstår inte vad verklig frihet är. Jag går alltid mot rött. Självklart. Det gör alla på Högsta Domstolen. Vi lever i verkligheten. Vi är inga lagryttare, teorislavar. Jag räknade ut att under den här promenaden idag passerar jag 24 övergångställen med rödljus och skulle jag stanna och vänta på grönt vid alla skulle jag få vänta tre minuter totalt och det blir 20 minuter på en vecka. 80 minuter på en månad! 

Nästan en och halv timme vid ett övergångstället i månaden och 16 timmar per år och tänk vad man kan göra på 16 timmar varje år istället för att vänta på grönt ljus... Ett mål och två domslut, tre golfrundor och 10 Jönssonligafilmer.  

Quickfallet. Många förstod inte vad jag menade i förrgår. Feltolkade medvetet. Tre klargörande av de tre vanligaste felaktigheterna i media de senaste veckorna:

1. "Quick är en rättsskandal"

Rättskandal är fel ord. Rättsskandal är alltid fel ord. Använd ordet blåsning i stället.

Bara vi som jobbar på Högsta Domstolen vet att det inte finns några rättsskandaler. Det vet alla domare efter 10 i tjänst och anledningen är pragmatisk. Verkligheten. Den trubbar av.

Det var det jag menade. När man jobbar som JK och har 200 nästan indentiska fall på bordet och man upptäcker ju direkt att det helt säkert begåtts fel och misstag i förfarandet och det är helt säkert en rättsskandal i det lilla för den drabbade och synd om henne men eftersom det finns 200 kan det omöjligen vara en rättsskandal för hela landet.

Det är för många helt enkelt och det vet vi på HD och arbetet går ut på att HANTERA ärenden på bästa vis och som JK kan man jobba med max 3 4 per år och då gäller det att välja den mest relevanta rättsskandalen och resten av tiden går ut på att förklara varför mål INTE är en rättsskandal.

På bästa sätt. Det är det jag är proffs på.

Alltså : det kan vara en rättsskandal för den enskilde men inte för Sverige och det var det jag menade i Quickfallet.

2. "Jag vill skydda mig själv".

Larvigt att tro att jag säger att det inte är rättsskandal för att skydda mig själv och ingen stor sak att en JK lägger ner ärenden i brist på bevis eller annat och jag la ju ner tusen ärenden och i så fall skulle jag bara kunna säga idag "med den kunskapen jag hade då ville jag inte gå vidare, men nu har det ju framkommit  helt ny information och det är möjligt att jag agerat annorlunda idag" och alla skulle köpa det och ingen JK har blivit smutskastad i efterhand för mål man INTE grävt i, däremot har många blivit smutskastade för mål man grävt för mycket i.....

3. "Jag har inga vänner".

Ska man skratta eller gråta. Jag har aldrig fått så många vänner som de månaderna när jag fick Quick på mitt bord... de ringde varje dag, Sven Åke, Claes, Christer, Gubb-Stig och blev mina bästa vänner och det var totalt 30 underbara utomordentilga människor som hade daglig kontakt och mejlade och ringde och bjöd på middagar och resor och tjänster och gentjänster och det var även domare i de  gamla fallen och de på Säter och det var en hypnotisk gemenskap, komplimangerna var en lovebomb i brev och mejl och sms och det var en social explosion som knockade mig! En helt magisk social kärlek omfamnade mig och det är ytterst få förunnat att uppleva det en gång i livet!

 Det är ju det som är det underbara med detta fall och alla rättsskandaler och därför jag brinner att få delta i debatten. 

Man får så många underbara vänner. 

Ju fler inblandade, desto fler vänner.

Del 23: SÅSDUELLEN

Del24: GRISFESTEN

Andra inlägg

• högsommarblogg
• The Western Canon
• Sköna Maj
• Första Maj
• Dagbok April
• Historiska personer , del4
• Historiska personer, del3
• Historiska personer, del 2
• Historiska personer, del I
• Bokrecensioner