julkalendern, del12
del12: PROMENAD
TANKAR PÅ LOVEBOMBEN I QUICKFALLET
OCH DEN SLUTLITIGA DEFINITIONEN AV ORDET RÄTTSSKANDAL
Idag promenad. Jag promenerar alltid på torsdagar, sen pannkakor. Sen ärtsoppa. Vi är en elit i Stockholm. Vi är en elit som promenerar och elit känner igen elit och vi hör ihop och promenaden skapar gemenskap. Elitflanörer. På elitmorgonpromenad. En elitblandning. Många missbrukare. De känner man igen på 100 meters avstånd.
Gäller att inte gå för nära. Då tappar man all respekt. Det gäller att ha respekt för missbrukare.
Leif GW Persson. Gäller att inte sitta för nära i tv-soffan.
En cyklist stannade i korsningen. Hans uppsyn ingav respekt. Hans ansikte var hårt. Som hämtad ur en gangsterfilm och svårt avgöra om han var polis eller gangster vid första anblicken. Plötsligt öppnade han munnen. Och förvandlades från stenhård 40-åring till bebis.
Så är det med missbrukare. Så fort de öppnar munnen förvandlas de från hårdingar till bebisar och man tappar all respekt. Det är skönt. Att få skratta och slappna av.... De står ofta i grupp just i den korsningen och gäller att inte gå för nära och man måste ha respekt och ibland har det hänt att man gått för nära och hört samtalen och plötsligt börjar man skratta... Här har jag gått och haft respekt och så pratar de som 6-åringar. Hjärnan slutar utvecklas. Eller återvänder till barndomen. Samtalen förs på barnspråk och handlar om den och den och den... den jävla tjejen... hooon lurade mig... hon hon... HON sa det. Först. Hon gjorde det. FÖÖRST!! Vad? Minns inte. Men jag blir ju aaarg då. Jag bliiir ju arg då... du vet...du ...du ....du förstår... du förstår väl? Att jag kan bli aarg... Men men... det är väl inte konstigt... att bli aarg? Äär det? Dumma dig. Dumma mig. Dumma hon. Dumma hon.
På den nivån är alla samtal och komiskt för alla oss andra elitmänniskor som går och har respekt för dessa barnhjärnor och barnsamtal och deras hela liv pågår liksom i ett annat universum än våra liv... ett vuxet barnuniversum... och den där cyklisten som stannade måste varit påtänd märkte man när han öppnade munnen och vrålade och skrattade och skrämde slag på halva stan och då upptäckte alla vad som pågick i den barnhjärnan:
OOOhhh... lalala... HAN körde mot rött! Han gick mot rött! Han gick mot rött!! Han cyklade mot rött. Lalala. OJojjoojjo
Vrålade. Dagens viktigaste analys. I hans värd. Som barn.
En helt annan värld och helt annan tid, som GW sa. Vilket liv. Snacka om bortkastad tid.
Missbrukare är alltid totalt ointressanta och ingen respekt och vi andra som promenerar tänker på genforskning eller recept och raggmunk med eller utan ägg eller nobelpristagare eller komplicerade brottmål eller schack och andra utmaningar för hjärnan istället för folk som går mot rött men det finns intellektuella alkoholister och de kan vara intressanta. GW. Snart är halvåret slut. Alkoholhalvåret och då gäller det att passa sig och jag har respekt för hans nyktra halvår. Och för alla mina vänner i villorna i Djursholm som dricker vin och punch varje kväll och det blir alltid vassa spännande djupa samtal.
Jag promenerar ofta här i Stockholm. Huvudstaden. Eliten. Det är här vi samlas. Den högsta kasten. Vi som bär landet på våra axlar. Vi som har positioner. Vi som påverkar landet. De högsta. Den högsta stolarna. Den högsta domstolen, den högsta lagmannen. Jag. Och mina vänner. Vi håller ihop och skyddar varandra och vi är inte många och alla känner alla och det är en social klubb och det är därför vänskapen är så stark och därför vi är så skyddade här uppe i toppen.
Det är därför vi kan säga och göra vad vi vill och de som inte sitter i Högsta Domstolen förstår inte vad verklig frihet är. Jag går alltid mot rött. Självklart. Det gör alla på Högsta Domstolen. Vi lever i verkligheten. Vi är inga lagryttare, teorislavar. Jag räknade ut att under den här promenaden idag passerar jag 24 övergångställen med rödljus och skulle jag stanna och vänta på grönt vid alla skulle jag få vänta tre minuter totalt och det blir 20 minuter på en vecka. 80 minuter på en månad!
Nästan en och halv timme vid ett övergångstället i månaden och 16 timmar per år och tänk vad man kan göra på 16 timmar varje år istället för att vänta på grönt ljus... Ett mål och två domslut, tre golfrundor och 10 Jönssonligafilmer.
Quickfallet. Många förstod inte vad jag menade i förrgår. Feltolkade medvetet. Tre klargörande av de tre vanligaste felaktigheterna i media de senaste veckorna:
1. "Quick är en rättsskandal"
Rättskandal är fel ord. Rättsskandal är alltid fel ord. Använd ordet blåsning i stället.
Bara vi som jobbar på Högsta Domstolen vet att det inte finns några rättsskandaler. Det vet alla domare efter 10 i tjänst och anledningen är pragmatisk. Verkligheten. Den trubbar av.
Det var det jag menade. När man jobbar som JK och har 200 nästan indentiska fall på bordet och man upptäcker ju direkt att det helt säkert begåtts fel och misstag i förfarandet och det är helt säkert en rättsskandal i det lilla för den drabbade och synd om henne men eftersom det finns 200 kan det omöjligen vara en rättsskandal för hela landet.
Det är för många helt enkelt och det vet vi på HD och arbetet går ut på att HANTERA ärenden på bästa vis och som JK kan man jobba med max 3 4 per år och då gäller det att välja den mest relevanta rättsskandalen och resten av tiden går ut på att förklara varför mål INTE är en rättsskandal.
På bästa sätt. Det är det jag är proffs på.
Alltså : det kan vara en rättsskandal för den enskilde men inte för Sverige och det var det jag menade i Quickfallet.
2. "Jag vill skydda mig själv".
Larvigt att tro att jag säger att det inte är rättsskandal för att skydda mig själv och ingen stor sak att en JK lägger ner ärenden i brist på bevis eller annat och jag la ju ner tusen ärenden och i så fall skulle jag bara kunna säga idag "med den kunskapen jag hade då ville jag inte gå vidare, men nu har det ju framkommit helt ny information och det är möjligt att jag agerat annorlunda idag" och alla skulle köpa det och ingen JK har blivit smutskastad i efterhand för mål man INTE grävt i, däremot har många blivit smutskastade för mål man grävt för mycket i.....
3. "Jag har inga vänner".
Ska man skratta eller gråta. Jag har aldrig fått så många vänner som de månaderna när jag fick Quick på mitt bord... de ringde varje dag, Sven Åke, Claes, Christer, Gubb-Stig och blev mina bästa vänner och det var totalt 30 underbara utomordentilga människor som hade daglig kontakt och mejlade och ringde och bjöd på middagar och resor och tjänster och gentjänster och det var även domare i de gamla fallen och de på Säter och det var en hypnotisk gemenskap, komplimangerna var en lovebomb i brev och mejl och sms och det var en social explosion som knockade mig! En helt magisk social kärlek omfamnade mig och det är ytterst få förunnat att uppleva det en gång i livet!
Det är ju det som är det underbara med detta fall och alla rättsskandaler och därför jag brinner att få delta i debatten.
Man får så många underbara vänner.
Ju fler inblandade, desto fler vänner.