Kallur Comeback
COMEBACK
Spaning
Comeback igår. Känslorna var tillbaka. Sista timmarna i januari sprang Kallur igen, och Sverige folket sympatisprang och sympatikände i stugorna. Det var en historisk insats. Det är unikt i friidrottsvärlden att komma tillbaka efter 5 års paus. Bara ett lopp på sju år.
Tänk
Karriären, och livet, är en film , och den hypnotiserade mig.
Livet att springa. Spelar nog ingen roll vilket yrke man har. Alla kan känna igen sig. Det spelar nog ingen roll vilket liv man har. Det blir en symbol för något vi vill. Livet vi drömmer. Livet vi var födda till, och inte kunde leva under 7 år. Livet vi brann för. Livet vi älskade och livet som försvann och livet som plötsligt kom tillbaka. Livet att springa.
Det svenska friidrottsundret innehöll fyra giganter och det är fel mot dem att säga att Kallurs friidrottsunder hypnotiserade mig mer än deras men Kallurdramat går inte att toppa. Och då är det hjärtat jag lyssnar till.
Det dök upp två evigt skrattande tvillingar som likt två kvittrande småfåglar utstrålade pur lycka i den simplaste av glädjeämnen - att bara röra på sig - och de fanns som människofundament bortom tro och ism, hur man också kan finna sig och formulera sig i jordäventyret, och "de är tydligen duktiga på detta" sa hockeypappan som man samlat bild på i album som liten, och de var 18 år då, och han var lite förvånad eftersom de hållt på få år och inte börjat som 6-åringar som jag och sen när man följde Sanna år för år var det en utveckling som aldrig tog slut. Den tog aldrig slut. Hon kapade 0.10 på 100 meter häck år efter år. Varje år en tiondel bättre och vann j-vm-guld men fanns ändå inte kartan nån gång under vägen att hon skulle bli världens bästa. Fanns inte på kartan att hon skulle krossa hela världen och nå den ofattbara nivån hon nådde. Man trodde inte på det. Man fick nypa sig i armen. När hon var Världens bästa.
En saga.
Jag svor igår kväll att jag inte tog tag i idéen till film den hösten efter det omtumlande året, det som började med monsterloppen och världsrekord och slutade i kraschen i Peking, de hjärtskärande tårarna, och inte ens tio Borta med Vinden på raken kan kännas mer. Fortfarande. Hade räckt med tre resor till Falun, tre intervjuer, till nu. Kampen. Längtan. Drömmen. Drömmen att en dag få komma tillbaka till toppen.
Kanske har någon filmare gjort det. En intervju per år, vilken film. Hade inte ekonomi, men Kallursponsorn hade kanske fixat, men ovissheten och tron att det är över och såna där långsiktiga framtidsfilmer är alltid risky, om hon inte gjort comeback hade det inte blivit någon film. Jo, en mindre film. Utan slut. Nu blev det en gigantisk film.
Det som gjorde karriären till större film än andra karriärer är såklart alla dramaturgiska passager av upp och ner. För mig var inlevelsen total. Eftersom jag var häcklöpare som liten. Ingen stjärna alls. Men favoritgrenen, det mest elektriska jag utsatte mig för som liten, det var mina bungyjump, övervinnandet av häckarna, något spännande och skrämmande. På några sekunder var det över och de andra är mer rädda än jag, tänkte jag alltid när mannen höjde pistolen på sitt skräckinjagande sätt och pistolen sa: nu skjuter jag er. Femma i Svealandsmästerskapen. På Tingvalla i Karlstad. Pojkar 14. Merit ett. Slog killen som sen satte svenskt rekord fyra gånger sen, merit två. Korta muskelfibrer, alltid först ur blocken, alltid etta till första häcken, och förlorade alltid spetsen vid andra häcken, och sen dog jag vid sjunde. Och varför finns inte 40 meter häck och han måste ramlat då vid segern och han hade nog 10-1 i inbördes möten.....
Kallurs utvecklingsbana följer skolmönstret, den naturliga steg-för-steg-modellen, och krön vid 26-29, och inte som Flo-jo och många andra, som håller samma nivå tio år sen plötsligt blir en halv sekund snabbare , och hon vann EM överlägset när hon nådde peakåldern och hade sen max otur i VM och blev störd över sista häcken och sen det stora slutgiltiga klivet på hösten. Hon exploderade, tog steget upp i hilmen, hela skiten föll på plats, hon mosade världseliten i Golden League den hösten och det bara fortsatte sen under vintern och då låg hon på en nivå som ingen i världen varit i närheten av före och efter. Dopade världsrekordet flög. Den tiden översatt till utomhus: 12.30. Hon var flera meter före världstvåan som sen var storfavorit i OS till sommaren. Hon hade kunnat krypa hem OS-guldet. Hon var överlägsen världsetta det halvåret från september till mars.
Sen kom skadan.
Hon är Sverige största sprinter genom tiderna (räknar inte in Ludmila). Inflationen på svenska hopparstjärnor genom historien gör att vi uppvärderar Kallur i förhållande till de andra fyra dominanterna under friidrottsundret. Coolt med en världsstjärna i sprint. Om hon inte skadat sig hade hon varit världsetta under många år. Troligen fem år. Hon hade varit dominant, när man ser nivån på grenen mellan 2008-2015. (Svårt att vara världsetta 2011 dock, då Sally Pearson gjorde en Sanna och blev monster, 12.28 i VM-finalen, men vad hade Sanna gjort?) Vi fick aldrig veta hur bra Sanna var. Inte tävlat på fem år. Ett lopp på sex och ett halvt år. Två lopp på sju år. Det är unikt att komma tillbaka. Det kräver en mänsklig eller alltförmänsklig löpglädje.
Länk
They Never Come Back, det bevingade idrottsuttrycket. Gällde boxarna som försökte, men gäller alla idrottslegender.
Borgs comebackförsök är det mest mytomspunna i Sverige.
När man följt friidrottare under 30 är det slående hur svårt de haft att komma tillbaka efter 2-3 års skada, och Kallur var borta 7 år. Kvinnliga häcklöperskor också, Kallurs trätosyster Perry försökte men kom aldrig tillbaka till den nivån hon var på en gång.
Kallur siktar på OS i Rio nästa år och hoppas hon fullföljer planen men gissningen är att hon lägger ner efter det här året. Hon har för stora drömmar. Hennes målbild krockar med verkligheten i sommar. Jag förstår aldrig varför inte idrottslegender kan finna sig i att tävla på en annan nivå, en nivå som ändå är skyhög och bäst i landet, men har man en gång varit där uppe nöjer man sig inte med sämre. Man har smakat sötman. Man jämför sig med sig själv. Det är målbilden. Fenomenet är detsamma vad gäller de som befinner sig på Kamprads nivå. Inom ekonomin. Ofattbart att de inte nöjer sig med hälften. Som är astronomisk i jämförelse med oss andra. Men har man varit där uppe har man andra målbilder , andra preferenser.
Har man haft 100 miljarder är 50 miljarder strunt, och har man haft 12.49 är 12.90 strunt.
Jag blir chockad om Kallur når till 12.70 i år.
Hon kommer ligga mellan 12.90-13.10 på tävlingarna, gissar 12.87 som bäst, och det är helt fantastiskt och det är bäst i landet och det är finnkampsseger och det är underbart för svensk friidrott och kan med maxflax vara OS-final.
Men Kallur har andra preferenser. Hon vill bli bäst i världen igen. Hon vill nå ner till 12.50 - 12.70. Utan den beundransvärda målbilden hade comebacken aldrig varit möjlig.
Bilden nedan visar att Perry är inne 2 dm med benet på Kallurs bana över sista häcken i finalen, och med en halvmeter med armen och slår till Kallurs arm. (den mest solklara diskningen i historien)
IDROTTSFANTAST
Spaning
Nästa vecka börjar VM-vintern.
Tänk
Det är VM varje år för vintersporterna. När det inte är OS-år. Och då blir det lite inflation och den månad som väntar nu är ren förströelse tänker man alltid innan. Och sen blir man alltid upppiggad vid segrar även om det är väldigt kort energidrycksrus. Polaren följde OS slaviskt förra februari, och nu har han glömt hur det gick för längdåkarna.
Ändå roligt i år med Frida och de yngre, och varit märkligt senaste åren att jag varit mer intresserad av damerna än herrarna, både inom längd och alpint, och inom längd beror det nog på de otroliga nivån i världen just nu. Sveriges bästa genom tiderna och Johaug och Björgen är de värsta klotet skådat. Man får uppleva idrottshistoria helt enkelt.
Frågan i morse: kan jag bli berörd för idrott som när jag var liten ? Via Kallur kom man in på det. Nej, klart man inte kan. Det var annorlunda då. Man sögs in. I spänningen, sagorna, rekordböckerna, Borg, Stenmark, mycket tennis och hockey, efter en femsetare på teve stod man själv och dunkade med racket och boll i timmar mot väggen.
Vad blir man berörd av idag? Fotbollslandslaget är ju nummer ett. När det är mästerskap. För ett drygt år sen när Sverige missade VM och snubblade över Portugal i avgörande drama på Friends, det kändes i dagar. Man vet att sommaren blir annorlunda med Sverige i mästerskap. Man sugs med! Vi tittade en hel del på VM i somras men man sögs inte med.
Annars finns Kallurs karriär på topp5-listan från 2000-talet. Ibland blir man oväntat fängslad, OS och vintersporter ger korta beröringar som sagt, som man glömmer dan efter.
Länk
Idrotten tillhör barndomen och kom på i morse att det liknar de andra barndomsintressena litegrann. Mellan 7-17 var jag rätt fixerad av idrott och släppte det rätt mycket efter 20. Fotbollen framförallt, efter VM-sommaren 94 tyckte jag fotbollen blev trist och fick tillbaka suget tack vare Messi och Zlatan.
Som politik och musik.
Barndomsintressen jag släppte, och tagit upp igen litegrann.
Jag plockade fram kassettbanden igår. En resa i tid. Tillbaka. Hundra band som har stått i en påse brevid bokhyllan. Har ingen lp-spelare men har en kassettspelare.
Man upptäcker saker man glömt. Hur noggrann man var som liten. Hade skrivit artist och skiva på alla kassetter och inuti hållaren namn låt för låt. Och hur många olika artister det var! Man mindes bara 10 men det var hur många som helst, som man lyssnat på, och gillat, mer eller mindre. Helt glömt bort hur mycket man lyssnade på Cornelis, och irländsk musik. Waterboys en sommar. Där fanns också de märkliga bandet Freda, besynnerliga texter som gjorde att man inte kunde ta till sig det, men bra musik dock, Uggla och Tom Petty och Afzelius och leMarc hade man glömt bort också, lyssnade på dom också, jaha. Och mycket Gessle! Annars var det ju mest band med de där 5-7 toppnamnen som hade allt av och med, lajvsaker, som jag själv spelat in, man hade ju klippt och gjort egna playlists också, och spelat in från radio, och anledningen till att jag började rota var att jag vill lyssna på en låt jag inte hört på länge , som jag alltid rankat topp5 all-time, hittade skivan, och fan i helvete att just den sidan på den kassetten, där hade jag överspelat skitradio...
Får lyssna på datorn.