livet o döden
JACUZZI
Pladask i poolen, med jetstråle, eftermiddag : spa. Frukost: bananshake Planerar morrondagen. Lite mer jordnära planer för framtiden än på valborg.... Och första maj. Blev en snabbrasa, men blev inget tåg Blev 6 timmar wordpad och 3 timmar våryra och emotionellt djupsinne på valborg , och tre timmar politiskt djupsinne . DATORN avstängd Satte upp lappen på skärmen Det var min inte avsikt att skrämma upp majorer, profeter, gummor eller unga flickor och pojkar, men känns som det där måste raderas fort fan... Fort som brinnande helvetet. Innan de anfaller. Kanske blev för grovt. Alltid för grovt när det är fundamentalism... Men jag kände på första maj: vi kan inte ducka mer, vi måste ta tag i skiten, ett år har gått nu, sedan de där två bokstäverna dök upp, de där två bokstäverna på en extrem rörelse, en svensk tragedi, har jag tänkt ett halvår nu, ett trauma, 40 döda, inte estonianivå ännu, men lika många svenskar som dog i Finlands tjänst under WW2. Lika många stupar i dag i en annan tjänst.... Nu är det lätt igen, in i duschen för helvete, om det ska blir jacuzzi imorrn Får bli på måndag, pausar onlinelivet en vecka
EN OVIKTIG HISTORIA v75, film och deckare. Text-tv helt förändrad, blivit en travsida, jag gick bara in på sidan 601, varje dag när jag glodde tv, tv4, där fanns alla tv-program som pågår just nu i alla kanaler och man behövde inte zappa, den har flyttat till sid 110, sämre grötigare utseende. Skrev politiska manifest på första maj, de finns längre ner. Skulle skicka till DN. Gjorde inte det. Kom in på religionen. Religionen. religionen. Måste skriva en mer nyanserad bild imorrn. Helt plötsligt kan nåt man håller på med kännas totalt oviktigt, kände plötsligt på Valborg att jag borde göra något viktigare. Så började skriva om mig själv.... Har aldrig gjort det tidigare. Alltid tyckt det varit oviktigt. Inget prioriterat tema. De här 50 delarna i Berättelsen om mig själv är bara ett kort litet förord. Jag vet inte när själva berättelsen börjar.
HUR MAN BORDE FILMA Det borde börja med att vi dör och sluta med att vi föds. Jag såg en dokumentär om Björn Afzelius. Jag gillade inte slutet på filmen.
En film om ett liv, man vill inte bara minnas döden efteråt... Den där filmen om Afzelius lämnade något tungt efter sig, något sorgligt.
INSATSEN Idag är det lördag. Känns som söndag. Det kändes som lördag igår. Första maj. Man ska välja den dag som känns bäst. Det är svårt tycker jag att bestämma vad som är det viktigaste, när man berättar om sig själv. Livet man lever idag, dåtiden, eller framtiden. De flesta delarna handlar om framtiden. Många är bara intresserade av dåtiden när de pratar om mitt liv. Den är jag väldigt ointresserad av. Jag är nästan bara intresserad av framtiden. Den är många andra ointresserade av.
FÖRÄLDRARNA Vi ska inte ha för stora krav på våra föräldrar. Vi ska inte ha för stora förväntningar. De hade förlorat tvillingarna, de hade gått igenom en stor sorg, sen kom syrran, sen kom jag, när jag fick reda på tvillingarna gick jag igenom ett kort sorgearbete men jag hade inte kommit om inte tvillingarna dött. Den insikten gjorde ju att deras existens försvann direkt ur mitt liv och troligen föräldrarnas och idag ska jag träffa henne och göra det jag aldrig gjort förut. Fråga om tvillingarna. De har nog inte försvunnit helt. Nån gång runt 30 slås man av insikten att de var nybörjare. Nybörjare på relation, jobb, ansvar, sorg, nybörjare på hem och familj, nybörjare på barn, nybörjare på allt. Då har man inte längre så höga krav och förväntningar.
SE SIG SJÄLV Jag är inte bra på att skriva jobbansökningar och kontaktannonser, där ska man inte skriva hur man ser sig själv, utan hur man vill se sig själv. Det varierar rätt rejält. Hur man ser sig själv... Och hur man vill se sig själv. Beror på ålder. Åldern 15-20, musiken blev monumental, det enda gemensamma vi pratade om på rasterna, och lärarna, annars: det där med motsatta könet. Den stora ideologiska åldern annars, då man tar ställning, formulerar sina åsikter och allt jag tänkte de åren har jag burit med mig som grundbult alltid och det har varit det lilla och det stora upptäckte man när man spånade aktuell politik ... I varenda jävla fråga upptäckte man att man gick tillbaka och använda samma formuleringar som då, alltid den där "i gymnasiet"-frasen. En värdegrund, och sen kan ju situation förändra ståndpunkt, tex invandringen. Man brukar säga "den viktigaste åldern" men vad fan, vilken ålder i livet är inte viktig....? När jag tänker på barndomen upp till 15 tänker jag mest på humor och sport. Två teman som genomsyrade allt då, serierna: fanns fyra giganter och det var inte actionhjältar, 91an, Knasen, Hagbard och Katten Gustaf, de stora och först var 91an störst , sen Knasen, och sen blev Katten Gustaf störst. Film och teve: bara humor som gällde, allt från Papphammar till Magnus&Brasse och Hasse&Tage. Och sport. Det allra största genom tiderna som jag tokskrattade åt varje gång hela barndomen var Martin Ljungs monolog Fingal Olsson. Jag börjar skratta idag bara jag tänker på den. Har ändå svårt att se mig som en humorist först och främst. Men i det sociala vill jag bara ha glädje, garv, energi, i jobb och relationer, jag ser det sociala som en påfyllning av batteriet, möten som tar energi istället för att ge och som innehåller konflikt och mörker, de går bort, jag avbryter kontakt, eller tar paus direkt, därför svårt bevara relationer, den svenska konflikträdslan bor i mig. Två ord som dyker upp: empatisk och obstinat. Exemplet slöjden. Vi började med den i trean, och jag var den ende som fick 5 första terminen. Nästan alla andra fick 3. Tyckte det var absurt, orättvist. Vad hade jag gjort? Jag misstänkte att läraren fått reda på att min far var yrkeslärare i trä och så måste det gått till, finns alltid ett socialt spel bakom våra ryggar som vi inte känner tilll... Och idag vet jag att lärare pratar lika mycket om eleverna bakom deras ryggar som eleverna pratar om lärarna och visst hade han frågat huvudlärarinnan: finns det nån praktiker i den här klassen då, och hon hade svarat: ja, en. Han där. Men det är skillnad på timmerman och snickeri och varken han eller jag hade ju hållt på med smörkniv och skärbräda och jag tyckte det var orättvist och blev abstinat och började bojkotta träslöjden helt obstinat empatiskt.... Istället blev syslöjden mitt favoritämne. Det var ett ömsesidigt föräldrauppror. Obstinat empatiskt. Rättvisepatos är ett sånt där ord som ska stå i min annons om jag skriver en nån gång och det är nog ingen bra egenskap eftersom man blir upprörd varje dag och det finns ju lögnare överallt och inte minst på teve och de ljuger eftersom de uppfört sig orättvist och livet skulle vara enklare om man inte bar på den här jävla moralen... Den med rättvisepatos blir alltid kallad orättvis, eftersom han ofta skäller på folk. Snäll har man blivit kallad alltid och fortfarande och det är lite elakt och egentligen inget ord jag vill ha på annonsen och alla som är snälla människor vill att alla andra ska vara snälla och många är inte snälla och därför blir den snälle väldigt arg och elak ofta ofta ofta....
NYBÖRJARE Jag ser mig själv som en nybörjare. Alltså: börjar nytt hela tiden. Jag är nybörjare på detta, jag vet inte hur mycket man kan lägga i insats just nu, bestämde idag jag mig för att inte publicera de delar som innehåller adress namn ålder kön cv förrän i höst. Vi som lever på jorden 2015 lever de mest dramatiska liven någonsin. Det tror vi i alla fall.... Det var egentligen först i åldern när jag gick igenom släktträdet som jag förstod att alla liv här på jorden är lika våldsamt dramatiska, och lika banala, och man kan välja själv hur man vill framställa det. Och alla liv som fuunits på jorden sedan Adam och Eva innehåller alla de teman och element som byggt all dramaturgi sedan grekerna. Födelse och död. De mest dramatiska elementen här på jorden som alla liv innehåller, och däremellan kärlek och konflikter och allt det andra... Man kan nog säga att Adam och Eva är de mest dramatiska eftersom de är de första och man kan nog säga alla vi på jorden nu som försöker och tror att vi levt mest dramatisk lever i illusion. Två av mina syskon dog tidigt, redan innan jag föddes, och trots att de aldrig hann uppleva så mycket drama här på jorden kan man nog säga att det var dramatiska liv. Jag kan välja att framställa mitt liv som det mest dramatiska färgstarka i Sverige just nu, eller det mest banala vardagliga gråa. Rädda för nybörjaren är vi lite till mans, och vi är rädda att börja med nytt. Nybörjaren är vilsen och ovetande och sårbar. Och hungrig och nyfiken. Vi är rädda för avskedet, därför är vi rädda för förhållandet, lördag idag, seg stillastående stillasittande helg, kl 13, måste ut, ska träffa en förälder som ska resa hit, har varit bloggföljare i år, besökt blogg 3-4 dar i veckan, ett avsked är ett avsked är ett avsked, jag är nybörjare på att vara bloggföljare och därmed nybörjare på att avfölja, plötsligt förstod vad alla bloggföljare surrat om, förstod allt, förstod hela grejen med blogg, Blondinbella, Clara, gick in sent på onsdagkvällen, han hade publicerat ett inlägg dagen innan, det var en dramatisk bild, tolkade avskedet till bloggen som ett avsked till livet, kallsvett och släckte ner direkt, blev sorgsen, orolig som om det var en anhörig, hade precis sett en film om Afzelius, gick och la mig. På Valborg började jag skriva om meningen med livet, och Berättelsen om mitt liv, Spekulation om min framtid, var tvungen gå in igen för att titta och tolkade sista ordet och sista bilden helt annorlunda... Bara en bok ur hyllan. Bara en titel vilken som helst, som passade som beskrivning på bloggen. Bara ett avsked till en blogg. Eller ett boktips: om man vill bli spelare.... Man upptäcker mycket som nybörjare och ska inte veckla ut det så långt att det blir invecklat men det är tänkvärt begrepp, nybörjaren. Illustrera med min far: Den man som fyller 74 har aldrig varit 74 tidigare och vet inte vad det innebär. Han är nybörjare på att vara 74. Den tanken måste vi ha med oss varje dag när vi vaknar för att fatta vad som väntar. Vi är alla nybörjare. Hela livet
FAR o MOR Far är invandrare. Han kom till Sverige när han var 16. Ensamkommande. Mor utvandrade när hon var liten. Bodde i USA tre år i ungdomen men var tvungen att återvända abrupt när hennes mor dog. (Skrevs en bok om det för några år sen av hennes bror) Det är kanske därför jag i grunden är positiv till begreppet migration. Invandring och utvandring. Vad gäller det personliga. Hård debatt i landet just nu, det enda folk talar om i stugorna 2015 och tänkte återberätta två historier, ett besök i en stuga från mars, och ett besök i en butik från februari , men dumpar det, och debatten handlar om vad som är möjligt och bra för det svenska samhället och det är en annan fråga. Jag är aldrig hundra procent positiv eller hundra procent negativ till begrepp eftersom det finns plus och minus i alla och det negativa med migration på det personliga planet är att det ofta uppstår ett rykte i ett land eller en del av ett landet eller i hela kontinenter, att det finns ett paradis. I alla fall ett bättre liv. Rykten, myter, bara vanlig normal påverkan av vänner, släkt. Det var en sådan myt som orsakade en stor del av den stora utvandrarvågen till staterna, många var tvungna (som min far) och fick det bättre men de flesta påverkades av ryktet, hade det knapert men de fick det sämre där (som min mor) och fick leva i utanförskap hela livet och framförallt hade ju deras kommande släktled fått det bättre här under vårt paradisiska 1900-tal. Att leva med kniven mot strupen, då är migration positivt, men när det gäller paradisdrömmen, ibland negativt och idag sprids rykten varje dag i den digitala världen och när alla känner någon som bor i en annan kontinent. På många sätt är Sverige fortfarande ett av de bästa länderna att leva i, så det är klart att de som är missnöjda hemma får bättre liv här. Ryktet är sant. Till skillnad från förra migrationsvågen, så exemplet Sverige motsäger tesen. Schweiz motsäger ännu mer, ska vara världens bästa land att bo i, knockat Norge, enligt färsk undersökning , så man kan förstå de som bosätter sig där i bergen, Abba-Frida och Emil Jönsson och andra. Men man vet aldrig vad som är bäst, allra minst i efterhand, alla har bara testat ett liv och fick vi leva två gånger hade vi svar, vi vet inte förrän man är död att man är död, gäller både krig och svält och mina föräldrar hade inte behövt flytta, de hade överlevt, det var drömmen om ett bättre liv, eller ett paradis, och det är ju totalt omöjligt att veta i efterhand vad som hade varit bäst för dom, men jag tror att flytten var positiv..... Det finns inga paradis egentligen. Det finns bara ett paradis för alla människor: där man tillbringade åren mellan 1-16, alla människors hem. Inte nödvändigt att bo i sitt hem men det är en ynnest för mig , att bo i mitt hem, mitt paradis hela livet, som är annat än fars (han pratar om att "resa hem" och han reser bort när han kommer till Sverige trots att han bott här 58 år men numera har han också möjlighet att vistas mer i sitt hem ) Nu pågår den största migrationsvågen i svensk historia, det är fifty-fifty sägs det, flykt för sitt liv, och dröm-om-bättre-liv. De flesta som kommer till Sverige idag gör det med kniven mot strupen hur som helst och den här migrationsvågen som är större än den förra även procentuellt och som kan pågå 10 år till enligt bedömare beror på att många lever med kniven mot strupen i världen idag helt enkelt.
BESKEDET Många troende är extremt ivriga att få svar, visshet, besked men jag är inte säker på att det är bra att veta allt. En bekant fick besked att hon hade 6 månader kvar Hon avled tre veckor senare. Man kan fundera hur man reagerar när man får beskedet att livet är över och hon blev arg och riktade lite av ilskan på läkaren och tyckte att hon borde fått reda på det tidigare och det är naturlig reaktion men också feltänk Som de fundamentalt religiösa Kanske hade hon levt längre om hon inte vetat Jag tror det är bra att leva med en viss ovisshet
SÄNKA SIG SJÄLV
Det är första Maj Det är en politisk dag Man ska tänka stora frågor Jag blev plötligt arg på Valborg när jag öppnade en tidning och ville skriva: 40 döda nu.... 40 döda! Vi måste bli moraliska, tala om värdegrunder, vi kan inte blunda och vara typiskt svenska och inte bry oss... vi måste ta itu med varenda kotte, och prata om det, så att inte fler drar ner Gick inte i något tåg idag. Tittade inte på tåg heller. Kom inte ens ut, förrän det var över. Måste fira nationaldag och midsommar som alla andra. Annars sänker man sig själv. Fick en löjlig tanke igår på Valborg. Om att höja nivån. Och sänka sig själv. Jag skulle skriva något till första maj och sen skicka det till DN eller SvD, delta, på spåret, på tåget, för att höja nivån, man kan få såna orimliga tankar ibland. Det är många som fått den tanken, på 1800-talet inte minst: Det skulle vara att sänka sig själv. Det skulle vara en text om framtiden, religion, om Sverige, om världen, om samhällsdebatt, så jag skrev en text som hette , och efteråt visste jag vilken nivå jag hade tänkt på Framtiden, Sverige, världen, samhällsdebatt. Löjligt Skämdes Som en hund Stängde av alla mobiler, blev sittande en timme helt själv framför burken i väntan på förstamajtal, sänkt mig själv, var tvungen gå ut . sätta på mobilen, springa, när jag kom hem skrev jag Spekulation om min framtid istället
ATT SLÄCKA NER
Jag började fundera på farfar, varför vi blev bästa polare, jag ville spela in allt, vi pratade i timmar, han gillade mig , jag honom, han frågade på dödsbädden: var är pojken...var är pojken Undrar om han visste hur rätt han hade
Det är lätt öppna en blogg, svårt att stänga en blogg Nu när livet blivit digitalt Kan ett adjö till bloggen tolkas Som ett adjö till livet Man kan alltid tolka saker på två olika sätt. Människor. Liv. Bilder. Ofta beror det på vilket humör man är på. Eller på vilka filmer man sett dagen innan.... Nu när mänskligheten blivit digital kan man tolka en biografi om en gambler / självmördare på märkligt sätt....När vi dör swischar allt förbi Passerar allt som hänt revy på fem sekunder Säger de som dött en gång Och när bloggen släcktes ner Passerade hela bloggen revy på fem sekunder
Jag undrar om han visste hur rätt han hade Hur rätt han hade om allt
UPPGÖRELSE MED RELIGIONEN
De säger att de älskar mig De vill veta allt om mig, Jag kan inte fatta hur de skulle kunna få reda på det, De påstår att de vet allt om mig, Det är knappast därför de säger att de älskar mig
Det är bäst att de inte vet, Fattar inte hur dom har tid, Jag vill inte veta mer än det jag redan vet, Jag kan inte fatta, Varför de är så intresserad av mig, Jag har inte tid att prata med dom, De där människorna som har så bråttom Och kräver svar svar svar omedelbart
Jag vill leva, Jag vill passa på, Jag vill städa, dansa, bada, De pratar om livet efter detta, Den där frågan, Vem jag är, Det måste vara synd om dom, Om de visste, Om det verkligen är sant Om de verkligen vill få reda på allt om mig
DEN FANTASTISKAINSPIRATIONENS BAKSIDA
Jacuzzi i tankarna, uppror och kärlek, Moln i byxor, skulle skriva sanningen om livet........ Och det kändes sen som ännu ett sånt där kärleksbudskap som man efteråt ångrar och kände mig som de som skrev Bibeln eller.... ....som en speeddejt jag inte kunde leva upp till i långa loppet, som en ros jag sen inte kunde stå för dagen efter och sån där sån där sån där romantisk vision som fick henne att lämna bordet och sånt som ekelöf och wittgenstein förvirrade oss alla med genom att förklara meningen med livet och som ett första maj-tal som fick alla att bli banktjäntsemän och sånt där religiöst budskap som fick folk att döda..... och sånt där sånt där sånt där kärleksbrev som sårade henne och kanske bara ett sånt där pedagogiskt missförstånd jag skrev på rasterna i skolan och som sån svensk nationalromantik med vikingahjälm som jag filmade i sömnen i lissabon som jag inte borde tagit med mig hem och som sånt där glasklart manifest som marx skrev som förstörde land efter land eftersom han som skrev det var den ende som förstod det och fan fan fan att jag skrev det där
SPEKULATION OM MIN FRAMTID
ISenaste veckan har jag hört många korkade besserwissers säga Att de vet att det kommer gå bra för mig i framtiden
Jag fick bara den här frågan och svarade Jag hoppas inte Att de vet så mycket om livet Som de tror Det är mycket prat om livet efter detta och det är en metod att undvika Framtiden De påstår att de måste ha nåt att leva för, något annat Jag tror de ljuger för sig själva Om de verkligen tror att de vet allt om mig som de påstår, då skulle de ju inte längre ha något att leva för, då skulle vi leva för nåt annat
Det är klart att de som skrev Bibeln i efterhand ångrar att de skrev Det där kärleksbudskapet Det var givet att de som blev inspirerade Inte skulle förstå Och sen skulle göra allt för att vi andra inte skulle förstå det de förstod
Det kanske gäller Koranen också När jag öppnade den svenska morgontidningen idag för första gången på en månad kom jag att tänka på vad den där svenske estradören
Det var kanske korkat Av de tidiga människorna som var de bland de tidigaste som lärde sig skriva Att formulera sig så där Det var kanske givet att vi skulle börja döda Halshugga Våldta och tortera De som inte ville ha nåt svar De där människorna Som tror att dom vill veta allt
II
Vad ska man svara De där människor som tror att dom redan vet allt?
Hon gav mig ingen betänketid
Vi kan bara spekulera om framtiden Det är bra
Det spelar ingen roll att vi spekulerar Vi kommer aldrig få veta något ändå
Jag längtar till framtiden Då slipper jag spekulera
Det finns människor som undrar varför jag älskar det här livet så jävla mycket Jag vill inte byta liv med dom
De där människorna Som inte vet om att de ska dö De som bara pratar om livet efter detta
Det skulle vara ett hemskt liv Om vi inte längtade till framtiden
Undrar hur mycket vi vet om livet när vi dör Jag vill inte veta
Vi vet allt om dåtiden Det är nog inte därför vi tycker så mycket om den
Jag har alltid undrat hur livet skulle vara Om vi visste allt om framtiden
Nej, jag hoppas verkligen inte att vi vet så mycket om livet som vi tror
Jag tror inte vi vet mer om livet då När vi ska dö Och jag har alltid undrat vad fan vi egentligen VILL veta om livet när vi ska dö?
Jag tror inte vi vet mer om döden I framtiden
De där människorna Som tror att dom vet vem jag är Som kräver svar Som säger att dom tror att JAG vet allt Som ständigt snackar om att de ska hjälpa mig När jag hjälpt dom Jag vill inte veta nånting om deras liv Jag vet egenligen inte ett skit mer än vad dom vet Jag tror faktiskt inte att dom vill veta så mycket som dom tror att dom vet Jag vet inget om livet I framtiden Det är bra Det är därför jag längtar
Samtiden Avgudar dåtiden Hoppas det är samma sak I framtiden
Så mitt svar , efter en minuts betänketid, blev: vi vet förutsättningarna, vi har hört dom tillräckligt många gånger Ja, när vi föds vet vi inte om att vi ska dö Inget nytt Ja, när vi föds vet vi inget om framtiden Och det är bra Annars skulle vi inte fatta nåt av livet När vi är 20 vet vi allt om livet Och det är inte bra För framtiden
Ja, det kändes helt självklart att mitt svar till henne måste bli: dåtiden är ju självklart det enda vi bryr oss om när vi dör Det är därför vi måste passa på att leva nu Annars skulle vi inte längta till framtiden
Men jag undrar faktiskt om framtiden skulle kunna påverka mitt liv särskilt mycket Som de där människorna som vet allt om mig säger Allt är ju ändå bara speklationer.
|