Malik-- självmord
Nu börjar hockeyn på teve och du är inte så kaxig nu längre va som du var efter de första matcherna...?
Två segrar för Norge, och sen två smockor. På lördag krossar vi Frankrike på 17:e maj och hur ska vi fira?
Om Sverige brädar Slovenien på fredagkvällen är vi klara , då tar vi ett party på i Bergen och sen ett dopp i Geirangerfjorden... Brodern till Malik säger att det var ett självmord och att han varit deprimerad en kortare tid. Jag har nog ett övermått av serotonin i min hjärna. Vaknar alltid på tårna och aldrig deppig. Sorgfria människor som du och jag kan inte föreställa oss vad en depression är. Jag vet vad en depression är. Depression är en kemiskt sak till 100 %. Det är en kemisk förändring i hjärnan. Det kemiska systemet är rubbat. En substans saknas. Eller flera substanser. Hjärnan är plötsligt tömd på serotonin. Eller noradrenalin och dopamin eller alla tre...
Ja, du har ett övermått av adrenalin....
Noradrenalinet påverkar vår energi. Serotonin kontrollerar vår sinnesstämning och dopamin reglerar vår motivation och glädje och är en viktig del av vårt belöningssystem. För vissa kan de substanserna försvinna. Då mår man skit. Det har jag gjort. En dag i mitt liv. Jag vet vad depression är. Jag är ganska tacksam att jag fick uppleva. Nu vet jag vilken mardröm det är. Hur fruktansvärt det är när serotinnivån är låg. Jag var 22 år. eller 23 år. Minns inte. Det var nåt år efter lumpen. Arbetslös. Jag har alltid varit livrädd för droger, och är nog ännu mer livrädd idag än vad jag var då. Droger dränerar hjärnan på serotin och dopamin och alla mår skit dagarna efteråt. Minns skolresan i nian. Killarna längst bak i bussen tisslade och tasslade. Det var något. Som skulle hända. Nere i Köpenhamn. De skulle till Christiania. Lärarna fick inte veta nåt. Vi träffade på en av dom sen på Ströget och han var jättekonstig. Det fanns ett par i klassen som var intresserade av droger. Kunde allt. Jag visste noll. Det där är enda gången jag kommit i kontakt med en påverkad, eller överhuvudtaget hört något ...innan lumpen. Där träffar man folk från andra miljöer och blir tajta och en hade hållt på i flera år. Sen han var 14. Slutat nu. Han berättade hur det gick till och hur man gjorde och jag läste på sen när jag kom hem och det fanns två olika varianter: en variant som kallas uppåt och en annan som kallas neråt. Borde kallas utåt och inåt och den ena blir man utåriktad och fokuserad av och den andra varianten är det tvärtom med... hallociena varianten. Den andra varianten totalt ointressant. Och farlig. Den kan förändra hjärnan på sikt, och man flyr verkligheten och det är verkligheten jag är intresserad av. Verklighetsfokus. Den andra. Den kunde man tänka sig. För människor som vill bli utåtriktade. Den andra varianten var för folk som vill må bättre. "Må-bra-variant" och det är ju inte lockande om man alltid mått bra. Lumparpolaren, vi ringde varandra sen när vi kom hem, tog amfetaminet en fredagmorgon. Blev helt förändrad som person. Städade hysteriskt och diskade, gick till af och skaffade mig ett jobb på en timme, gick till vår fotbolslmatch och de måste trott att var en annan människa och snackade och höll låda. Söndagen var en mardröm. Två dagar efteråt. Aldrig känt så. Nån gång. Före eller efter. Total tomhet. Jag får rysningar när jag tänker på det. Allt var meningslöst. En vidrig otäck känsla. Man tänkte på sitt liv som det var nu och tyckte det var helt värdelöst och man själv var en helt värdelös person. Och det värsta var att framtiden kändes hopplös och meninglös också. Livet var slut. Så tänkte man. Det var ju löjligt alltihop eftersom man var 23 år och hade hela framtiden framför sig... Fattade att det var en kemisk förändring i hjärnan men ändå tänkte man att lviet var slut. Aldrig mer detta. Vill aldrig uppleva igen. Så känner deprimerade