måndag: vansinnesdådet i Helsingborg
DAGEN EFTER ALLSVENSK PREMIÄR
Måndag 31 mars.
Den allsvenska premiären igår var den sjukaste nånsin. Det urartade totalt i Helsingborg.
Jag befann mig mitt i hetluften. Skåne. Vi tog bron över under söndagen. Kontrasten var brutal. En bubblande vårkänsla på morgonen och en otäck hård vinter genom hela kroppen sen på kvällen.....
En människa i Helsingborg genomgick den resan, och vi alla i Sverige genomgick samma resa när vi fick höra talas om det. Det där bubblet av fotbollsromantik och Sverigeromantik som bara finns när man reser till en stad om våren och ska få vara med om något spännande, roligt; ett slags svensk tradition a la midsommar, kulan i luften, vårtecknet. Något man läst om i alla sportblad sedan 30-talet. Den där människan som satt på trappen några minuter innan visslan skulle ljuda på Olympia och sedan dog.
Vi kom över till Sverige vid 9-snåret och tillbringade förmiddagen i Malmö. Kontrasten till dag innan, feelingen på kvällen.... Några timmar tidigare satt vi på en uteservering i vårsolen i Copenhagen och kände oss som kosmopoliter. Vi köpte Daily Mail. En latte. Det var Daily Mail från i fredags. De två stora scoopen var hämtade från Sverige. Två helsidor, två jätteuppslag. Zlatan och Wilander. Handlade om att Wilander låg etta på listan över ny tränare till Andy Murray nu när Lendl fått kicken.... Och det handlade om Flygares bok, att Zlatan hade varit nära kontrakt med QPR en gång i tiden....
Handlade alltså om England...
Vi hade en travsöndag. Först Hagmyren, sen tre timmar bil till Halmstad.... Sen Momarken och Odense och kände oss som kosmopoliter... En öl sen och hem till Nattduellen. När vi satt och tittade på Momarkenracen fick vi syn på en konstig sak på text-tv. Bombensidan. Match 2 avbruten. Stod det. Vid sällningen 1-1. Vi funderade vad som hänt och kom överrens om att det måste varit inkastade föremål. Som vanligt. Polaren berättade om när han var på tennisläger i Göteborg för ett par år sen. Intensivt läger. En vecka med träning och matcher från kl 08-20 varje dag. 15åringar. Elit i landet. Han och två tränare till. De bodde på ett hotell vid Heden. En kväll när de var på väg upp från lobbyn kom plösligt tre killar fram och frågade: vill ni slåss. Det var visst allsvensk match den kvällen. De var göteborgare. Tennistränarna hade suttit i lobbyn en timme och de hade snackat om Djurgårn och huliganerna trodde de var djurgårdsfans på besök i stan.... Vi är nog inte intresserade, hade han svarat. På frågan om de ville slåss... Huliganerna blev ställda och muttrade... vi får ta nåra andra....
Romantiken börjar luckras upp. Både Sverigeromantiken och fotbollsromantiken. Känns mest som att man vill undvika Sverige och fotboll. Det är ingen rolig feeling det där att de kan dyka upp var som helst, när som helst, och ge sig på vem som helst... De kan ju storma ett fik eller en krog och alla kan drabbas. Det totalt oprovocerade våldet och en flaska i skallen när som helst, det är det man är mest rädd för och det kan bara inträffa efter kl 24 i något krogrelaterat sammanhang och lätt att undvika och då är man som jag immun när man slaggar kl 23 varje dag har man tänkt... men i detta sammanhang kan det inträffa kl 14.30 ute i solskenet.... även om sannolikheten ändå är liten.
Ja, min polare var i samma ålder som mannen igår ... De uppsöker hotell också och man måste liksom kontrollera att ingen allsvensk match ska spelas den dagen till staden man reser till. Och sitta hemma de kvällar då det är allsvensk match... Man har läst om bråk i min stadsdel och att krogar stormats bara hundra meter ifrån där jag bor. Okej mannen igår hade djurgårdströja... men känslan är att alla kan drabbas.....
Jo, men den sannolikheten är väl ändå 0.0001 % , i jämförelse med andra faror... Om man tänkte så kan man inte bege sig ut i trafiken och framförallt inte ut och fiska....
Ja, och det är glasklart att det är olika saker man pratar om samma sak. Man pratar om fotboll. Och det är själva evenemanget. Men det är glasklart att det är kriminella individer som utnyttjar evenemanget och att det var en vanlig fotbollsanhängare som drabbades. Det har aldrig varit tydligare. Aldrig. Händelsen satte fingret på hela problematiken. Att det är olika saker man pratar om. Att det är skillnad på supportrar och kriminella....
Och att det ändå hänger ihop och att alla har ett ansvar. Allsvenskan och den svenska fotbollskulturen känns som en struntsak, något bagatellartat. I alla fall på senare år har det fått ett löjets skimmer över sig. Samtidigt kluvet. Som industri och samhällsfenomen omsätter det ändå relativit sett stora pengar. Klubbarnas ekonomi, och framförallt den samhällsekonomiska belastingen vid match. Den är groteskt många poliser som arbetar med detta och det tar groteskt stora resurser i anspråk. Det är en balansgång som fotbollen går. Det är en balansakt hela supportergrejen. Utvecklingen de senaste 10 åren har varit rasande, och både positiv och negativ. Målet och utvecklingen har varit: samma romantik som i de stora länderna. Samma supporterkultur. Samma hängivenhet. Samma fans. Uttrycklingen och det är en balansakt i allt och balansakt i retoriken och den har blivit väldigt hård senate två åren. Detta att klubben är livet. Klubben är religion. Klubben man föds in i och beredd att dö för. Man har hämtat all inspiration från religonen och hela grejen är sekteristisk numera och mycket av den där Birroandan är främmande för mig och tenderar åt en besatthet som är långt ifrån 50 och 70-talets allsvenska hejarklackar men positiv om man fokuerar på det man ska fokusera på: sporten och fotbollen och kärleken och gemenskapen. Inget fel att sport och fotboll är religion. Om man fokuserar på det positiva. Mycket mycket bättre än de andra religionerna som finns 2014.... Men samtidigt smått komiskt. I Sverige. Tycker jag. Allsvenskan. Knappt rankad 100 i världen. De bästa i laget försvinner under sommaren. Kommer en brasse eller afrikan ett år. Tycker det är omöjligt att se en match. Att bli ett hängivet fans känns liksom naturligare i England och London och Madrid och Barcelona och Milano och där fotbollen glöder och superstjärnor finns... Allt detta med religion och kvällstidningarnas religiösa omslag och upplägg faller liksom platt så fort visslan ljuder och spelet börjar i allsvenskan. Känns som division4. Kanske division3. Spelet. Man får större kickar när man tittar på killarna spelar boule i parken och defintivt större kickar när man ser Britta Norgren i Årefjällsloppet... Är detta fotboll undrar man och ping-pong på 15-årsnivå är hela feelingen. Lilleputtländer som Danmark är klart bättre och högre rankade ligor och man tänker Midtjylland och Sönderjylland och Vestsjälland och Nordjälland och allt vad hålorna heter och sen Odense och Viborg och hur deras fans tillber sin gud och religion och slåss för livet för de små hålorna och samma sak i alla andra ligor som är högre rankade än puttsvenskan: Tjeckiska ligan, Rumänska ligan, albanska ligan, kroatiska ligan, portugiska ligan, ukrainska ligan och de slåss på samma sätt, lver och där för en klubb på samma sätt.
Jo, men det är viktigt. Att man pratar om moral, icke-våld, eller i alla lär sig hantera våldet och tona ner det, och vi vet att huliganerna... 600 stycken i hela landet.. hade fångats upp av andra krafter om inte fotbollen fanns... de politiska krafterna och alla hade varit skinheads på 90-talet och alla hade sugs in extrema politiska rörelser och det är egentligen farligare och fotbollen måste se sin möjlighet att suga in grabbarna och starta kampsportsavdelningar inom varje supporterklubb där de här kan få utlopp för sina behov. Fotbollen måste använda sina positiva möjligheter. Vi måste alla se fotbollen som en möjlighet. Vi har en plattform att påverka. Vi har en möjlighet att leda dessa 600 rätt. Vi måste se detta som en hände i Helsingborg som en vändpunkt. Nu måste vi tänka om. Nu måste Sverige göra som England och Spanien och andra länder i Europa där det är ett helt annat klimat kring fotbollsmatcher.... Där är det totalbjudet att kasta in saker. Storma. Maskera sig. Då blir man socialt utstött. I Premier League. Sånt är klimatet och stämningen där.... och i Sverige är det en annan attityd. Fotbollen som räddning. För dessa. Starta kampsortavdelningar... samtala...
Sverige och Ukraina är de värsta huliganländerna just nu. Vi har skämt ut oss.