ny sajt
ÄKTENSKAPET, DET NYA JOBBET OCH SKRIVANDET
Mirja sitter och nynnar på låt. Hon är glad efter två dagar på det nya jobbet.
Han tog det bra, den första hemligheten, mammabloggen, och hon har tre hemligheter kvar och funderar vilken eller vilka som betas av idag. Det nya jobbet?
Säkerhetspolitik, underrättelsetjänster, livet tog en ny vändning, det är mkt slump åt vilka håll det vänder. Mannen hon träffade arbetade på Must, den militära, hon hasplade ur sig att han är intresserad av arbetet, hon sa inget om boken, kastade ut en trevare, om någon kan hjälpa henne in. Det militära intresset har blommat ut och det hänger ihop med skilsmässan.
Tystnaden sätter sina spår. Hon ryggar tillbaka i sin nya roll, miljöer hon inte vistas i på länge, hon är ovan att höra sin egen röst.
Äktenskap bygger på en fungerande säkerhetspolitik och när den inte fungerar längre inleds ett massivt underrättelsearbete, ett maskineri i det tysta som genomsyrar samvaron, dygnets alla timmar. När sedan skilsmässan är ett faktum slår det militära språket till med full kraft, och efter bombartelleriet lägger sig en tung tystnad, det öde landskapet. Hon kan inte den miljön, hon har inte varit där förut, och nu ska hon in i den världen och betraktas och behandlas av den världen, med deras ögon, de spelreglerna. En värld av desperadon.
Hon var och spådde sig igår. En jättekänd spådam. Hon spår stora företagsledare i normala fall, hon spår artister och programledare också. Det första kortet berättade att hon var en eremit. Och Mirja tänkte, spådamen är ju en bluffmakerska...
*
- Jag scrollade ner Basement Tapes igår och mådde dåligt av allt skit jag skrev förra året. Allting var totalt oläsligt och slängde det i papperskorgen. Jag ställde om mentalt på nyårsdagen, och nu kan jag inte skriva längre.
- Skönt!
- Det är synd om dig, nu får ta allt skit i stället. Hade en tanke att skriva v86 idag som Grand finale, men hinner inte. Har bara 30 minuter datatid, agendan fullklottrad numera... Kom på en annan ide istället, jag ska ju skriva del 3 av årskrönikan på lördag, och funderade på att utnyttja dig, byta stil, sluta skriva skit och börja skriva kvalitet.....
- För helvete....
- En tanke att kladda ner vårt samtal idag, och använda psykoanalysen som bakgrundsdialog till Flyktingkrisen. Exakt samma upplägg som ett projekt jag jobbat med som heter Happyface, två parallella kriser ställda mot varandra. Flyktingkrisen och medelålderskrisen. Ska jag berätta en hemlighet?
-NOO. Inga fler....
*
- Du frågade vad fan jag sysslade med under julhelgen framför datorn.
- Ja... Det var en mammablogg, jag vet det nu...
- Nej, det var det inte. Det var en bok.
- Hahahahaha.
- Upplägget är en medelålderskris och en flyktingkris som löper parallellt. Jag vill att du berättar om din barndom. Jag behöver material till den första krisen...
*
- Jag skickade ett vykort till Engdahl idag. Hoppas det kommer fram innan helgen. Jag ville tacka för Min Sanning och jag ville sicka med en aforism. Efter tackandet blev aforismen så här: "Det blev kusligt starkt om privatlivet. De som pratar mycket har ett brutalt vapen som de fåordiga inte har, tystnaden."
- Man kan alltid bli missförstådd. Tror du han förstod den aforismen?
- Jag vet inte, han har fått sina smällar, vi i Horacesvansen också. Självklart är alla i Ebbasvansen medvetna om att de vunnit kriget redan innan det bröt ut. Låtsasmännen och låtsaskvinnorna, svansen, när skilsmässan blev offentlig, kriget präglade landet 2015. Det uppstod två läger, två fronter, skilsmännan skapade en djup spricka i det svenska samhället.
- Ja, och kvinnorna tog parti för Horace, och männen för Ebba. Låtsasmännen och låtsaskvinnorna alltså.
- Du är lika mycket låtsaskvinna som Jan Guillou.
- Det var inte lyckat att han fokuserade så mycket på det militära, när inga andra vapen funkar. Säkerhetspolitiken körd i botten, underrättelsearbetet också, men han måste förstå att det inte går att vinna könskriget med Nato. Jag vågar inte gå in på aftonbladet och läsa Jans krönika, jag gjorde det en gång förra året och det ångrar jag. Varit sur på honom sen dess. Och självklart gick han crazy bananas efter bomberna på Ebba under söndagens sändning.
- Det var det jag menade. Med Tystnaden. Det är så vi ska krossa er.
- Lycka till, lycka till.
*
- Berätta om din barndom?
- Aldrig i livet.
- Jag vill veta varför du inte ville ha mammabloggen, ditt beteende måste förklaras psykoanalytiskt.
- Jag har stenkoll på mig själv, jag vet varför jag är som jag är, men jag vill inte berätta det för dig. Jag vill att du ska upptäcka mig, hur jag är, du behöver inte veta varför. Vissa människor har ett behov av att bli sedda vid 20 års ålder. Vissa har ett behov av att bli osedda. Jag var den senare, Garbovarianten. Jag hade gått igenom allt det där fram till då, jag hade haft stalkers, jag hade blivit sedd tillräckligt, jag var verkligen sönderälskad på alla sätt och vis, från vuxenvärd, kompisar, motsatta könet. Mina föräldrar förlorade två barn under lång utdragen process, klart jag blev sönderälskad, och sen upplevde jag baksidor av uppmärksamheten, bestämde mig för att vara anonym, när man är 9 år sätter sig händelser som man upplever som hotfulla i den emotionella delen av hjärnan man inte kan styra, skapar rädslor, 9 år, när intresset för det motsatta könet uttrycks i aggresivitet, kallas preteenstadiet, de var brutala, hotfulla i spårket, och egentligen var det bara ett kärleksintresse. Det språade ur. Jag hanterade det fel. De pratade om sugmärken hela dagen, och jag visste inte vad det betydde men det lät fruktansvärt. Skrek , vrålade, jag borde naturligtvis slagit foten i marken och sagt, jag vill inte ha några sugmärken. Sen när de hoppade på mig var de mitt kön som räddade mig, och sedan alltid varit tryggheten, tror rädslorna för motsatta könet kommer från 9-året. Alltså våldtäktsoffret rädslor som biter sig kvar. Det kan aldrig bli trygghet, normaliserat. Hysterin fortsatte ju ända upp till 20, men sen på ett annat sätt, men blev aldrig av med hotkänslan. Två stalkers sen mellan 13-15, den som på ett halvår, jag fattade inte vem det var första samtalet. Jag la på. Misstaget var det andra samtalet, då jag var trevlig, hon ringde och bad om ursäkt för det första samtalet, jag visste fortfarande inte vem det var... Det är ju obehagligt såklart. Fick rysningar varje gång det ringde sen, när morsan ropade "Till dig". Jag hade upplevt alla baksidor av att vara sedd i den åldern och det är därför jag vill vara anonym, har ett stort behov av det. Andra har andra behov. De som inte blev sedda när de var små. Allt detta analyserade jag fram under medelålderskrissen, och det är också en slags flyktingkris....
- Så detta att vara sedd är förknippat med djupt obehag?
- Ja, absolut, och avundas de som vill bli sedda. Jag undviker speglar, kort, allt sånt. Freud är död, han hade inga lösningar, men rätt analys i grunden, att åren mellan 8-15 påverkar hur vi blir sen.... Kan inte låta bli att garva.
- Inte jag heller... Hahahahaha. Det är detta boken handlar om. Våra lyxproblem. Våra medelålderskriser, så larviga de blir när man ställer de mot flyktigkrisen, barnen som sett folk halshuggas, och vi som klagar på att vi fått för mycket kärlek...
- Det är inget att garva åt. Jo kanske... Det kanske var dubbelt. Jag kanske bara fokserar på olusten. Det var ju spännande också. Jag tyckte det var en madröm det året i skolan, på rasterna, när de höll på med sina lekar, det var 15 tjejer, vi tvingades vara med, jag var med en gång... De höll hela året, preteenåren, när vi var 10. De skulle säga vem de ville rida på livets glada stig med, en killpolare skulle alltid vara med, och sen sprang han till mig och retades, alla sa ditt namn, det kändes som en mardröm, den framtiden, rida med 15 tjejer, jag ville vara med mina polare, jag hatade hästar, och.... Det kändes som obehagligt. Blev skygg. Drog mig undan dom. Och alltid haft tusen polare, det måste ju bero på det... Detta med folk som knackar på, sitter på trappan, ringer, stalkers, tänkte på artisten nyligen. Han hade en turne i höst som var en uppgörelse med relationen till fansen. Det är ju en kärleksrelation. Och de kan spåra ur ibland. Spåra ur i stalking. Alla artister har såna, ungefär som jag hade som liten. Då måste man gräla för att normalisera. Slå foten i backen.
- Och du gjorde tvärtom, sprang undan..?
- Ja, det var ett stort misstag, då trodde dom att jag var med i leken. Man måste ryta till. Hela den turnen hade underrubrik: Kan en artist välja sin publik? Samma dag som turnen lanserades publicerades en text för att gallra bort, och det är oerhört respektingivande, att en artist vågar och vill välja de han vill spela för. Det är få som vågar det. Han visste att 50 % av publiken skulle försvinna. Texten var väldigt bortstötande, men det hade förmodligen nått en kritisk punkt där han inte ville mer. Där det inte gick längre. Han kunde inte vara den symbolen som han blivit....
- Vad då symbolen?
- Ja, hade upptäckt i mejlboxen att han hade blivit symbol för något han inte ville symbolisera. Det gick helt enkelt inte att vara den artisten som fansen ville att han skulle vara. Han ville gigga för sitt folk, gigga margit, gigga hemkänsla, samhörighet.
- Vad handlade det om?
- Ahh... det var värdeladdade ord, som mer än hälften av den manliga gammelsvenska befolkningen sympatiserade med, till och med de som röstade på vänsterpartiet i förra valet....
- Jajaja, jag förstår vad du menar, det är nästa ämne, det tillhör lördagen, politiken, flyktingkrisen....
- Hoppas han skriver en bok om turnen. Artisteriet är det vi vill läsa om, det är grymt spännande, innehåller så många dimensioner, kärleksrelationen med fansen. Till exempel. Den man måste gräla sig igenom alla år, och jag har hållt mig ifrån det där, skriver aldrig mejl till okända kända, hänt 6 gånger i mitt liv, vill inte bli en av fansen, men förra året skickade jag tre mejl, en om musiken, en om böckerna, och en om politiken, det var symboltankarna, midsommarsammanbrottet, jag hade ingen aning vem jag skulle skicka mejlet till, hittade ingen, ingen....
- Jajaja, snacka inte om det, vi får ta det på lördag, symbolerna. Fan att du skrev det där om turneboken, nu kommer han aldrig skriva den....
- Men det var inte mitt påhitt, han har sagt att han ska skriva den boken. Fanboken som inte fansen ska läsa. Är du klar med psykoanalysen för idag?
- Ja, fick några rader till boken.....
v5 Solvalla
avd1
avd2
avd3
avd4
avd5
.