refuserat
TIDIGARE OPUBLICERAT MATERIAL
Tisdag Creps. Skinka. Saltade och blev törstig. Börjat vakna för tidigt igen. Ska ut och köpa snus och mjölk. Fotboll , hockey och snus, manlig kväll
Tugget plugget som lovebomb. Inne på sammanfattning
Har en fil som är smockfull, med en massa grejer av olika slag, hysteriskt långa texter, de flesta, det mest från senaste månaden, kallar den filen Tidigare opublicerat material.
Vill inte publicera helst, av olika skäl. Mest för att det är för långrandigt, eller upprepningar. Men mest för att det inte passar in i sammanhanget, stories, till exempel, som handlar mer om vardagen och livet och sånt och passar bättre i andra sammanhang.
Massa olika teman i Tidigare opublicerat material, tex en som heter Svenska Rekordboken, med en massa rekord av olika slag, inom meida och sport och kultur, och en som handlar om svensk kulturhistoria, från Bellman till Astrid. Vet inte om man ska publicera. Jag vet inte hur många gånger man använt oordet Zlatan, och andra namn, han dök upp igen i Svenska rekordboken, angående en ny ligatitel... Stryker alla såna inlägg. Inte konstigt att Zlatan är det namn man nämnt överlägset flest gånger, som löpsedlarna, om man ska skriva om svenska samhället...han har ju alla rekord som går att ha i Sverige.....
Tar några andra opublicerade ur högen.... Lite svårt skriva om politik också. Eftersom man inte vill skriva om etnicitet, kön, iq... Det saboterar allt annat. Man har en massa grejer, visioner, och massa om skola och annat som är viktigt, och skriver man om de där sakerna som i daglig debatt handlar om invandring, genus, betyg, det tar över allt annat, och det enda man minns efteråt, så otroligt infekterat.
Och samtidigt omöjligt att inte skriva om det , när man ska sammanfatta politiken, vore fel, det som hela sverige surrar om just nu, det som är viktigt att tänka på , hur vi ska hantera det, .
Jag började plötsligt skratta under partiledaredebatten, det var hjärtligt, mycket självironi, hela grejen, absurda saker, ska inte förklara....
Nu börjar jag skratta igen. När jag tänker på det.
Får skärpa mig.
Man får inte skratta åt politik, skola, inte ens åt egen politik, skola. Man kan inte sitta på en stol med creps och Peps på radion, och skratta åt absurditeterna i trivialiteterna, helt plötsligt befinner man sig där, och de kan man skratta länge åt, såna där absurda situationer dyker ofta upp när man vaknat på pisshumörsidan, och sen ute i flödet upptäcker vilken sida man vaknat på....
Vilken otrolig absurd grej, jag skulle ut och köpa bröd och smör, en supertrivial snabbis, och sen: en skrattande poetissa, en jävla astronaut, en jävla gummistövelkille, som skäms för sina gummistövlar, och vad fan hände där egentligen. En Mr Bean -sketch. Ska censurera....
Gillade inte det där inlägget om dubbelheten, publicerade det aldrig, dumt att säga nånting om saker och ting. Tv, böcker, sport, laster....bara konstatera att allt är dubbelt och naturligt och del av livet och jag älskar dubbelheten. Allt som är livet får man älska , även om det är dubbelt. Religion och politik, man har ju väldigt dubbla känslor för de orden också, beror på vilken timme på dygnet man hör orden.
Det är inte svårt att förstå dubbelheten , alla har ju dubbla känslor för allt, allt från böcker till tv, och ska vara så och jag älskar dubbelheten, livet.
Inne på sammanfattning.
Av den första halvan av mitt liv. Vilka saker har dominerat? Får ta det imorrn
Uteservervingen öppnad. Skulle gå förbi och kolla. Tennstopet. Men tomma lador. I fickorna. Man kanske skulle gå dit nån kväll och känna in. Om det samma stuk som förut. Var väl där två gånger på studiebesök. Tio år sen. Kanske. Media, skribenter, man vill gå till ställen där andra i samma yrke går. Det är därför flyttgubbarna går till Lion. Jag vet inte vart tandläkarna går. Tappade plötligt tagentbordsinspirationen och det kanske berodde på en eftermiddag av siffror, bankärenden, och annat, jo siffrorna måste man ha koll på och får inte bli tomma lador, som Magdalena Andersson brukar säga men efter en måndag med siffror tappar man inspiration, och kan börja tänka på Tennstop men känns långt borta. Ingen inspiration. Finns andra sociala liv i så fall. Gymmet. Började tänka på svenska rekord och det kanske är en rolig sak att skriva om??
Rekordmannen Jan Guillou gick till Operabaren varje kväll på 80-talet och det var där ha mötte "min nära vän" som var hundra stycken verkar det som, enligt hans bok om berättelsen om hans liv. Där möttes journalisterna förut och kanske idag. Ska gå dit nån dag på studiebesök. På tio-saker-jag-måste-göra-innan-jag-dör -listan. En annan sak på listan är att träffa Oldsberg på krog nångång, gå på krog på Avenyn nångång, jag har drömt om det väldigt länge, måste nog vänta 15-20 år, jag har inte krogat på många år och fortfarande oinspirerad.....
Ronald sa att tandläkarnas mötesplats är Hard Rock Cafe.
2 tidigare opublicerade:
MUSIKÅREN
....ska lägga upp ny musik på playlistan och började på grejer man älskade förut som funkade och varför gillar man saker och glasklart när det gällde sånt som It all right ma, det var fräck text, och egentligen inte fattat varför jag gillade Blood on the tracks, men det är energi i den, i alla fall i Tangled up in Blue, älskade den, älskade skivan, helt i klass med 60-talet, undrar om det skulle funka idag? Kom in på musikspåret helt kort, ska man hoppa på det igen och vilken riktning ska man ta i så fall......
Siffrorna, Afzelius hade råkoll på siffrorna, han var en statistiker, ett tag gillade jag också siffror, och kanske rekorden också, men på den tiden gillade jag musiken mest, och kanske texterna ännu mer, den eviga frågan på den tiden, vad som är viktigast, text eller musik, och sen fick man varma vibbar av rösten, man gillade rösten eller inte, gillade hans röst och på nåt sätt funkade texterna också, tre plattor, men ibland blev det pajigt, skar sig, som sås, blev smör, vet inte varför man inte föll för låten Tusen Bitar som blev monsterhit i Norge och Danmark, slog rekord, vilka siffror, in i popsvängen, blev populär, siffrornas elitserie, samlingskiva, en ny, och den med wiehe, gillade ju Sång för friheten, men han hamnade i den kategorin märklig kluvenhet, man gillade rösten och mycket annat och samtidigt något som man störde sig på, som med många i popsvängen, ungefär som med Peter le Marc, Nisse Hellberg, Carola, Ted, di Leva, Uggla, gillade dom, rösterna, musiken, texterna och samtidigt något oklart som man störde sig på, Ledin föll man aldrig för, svårt säga varför, kanske mer texten än musiken, och därmed gillade man inte rösten, svårt säga varför man inte gillade Kent eller Lasse W heller, de skulle man gilla, antingen ger rösten sköna vibbar eller osköna vibbar och de gav inte sköna, kanske inte gav de chansen, men en granne spelade Kent på hög volym och replay, så gav plattan som lirades om och om igen en söndagsförmiddag chansen men fick inga sköna vibbar..
Thåström var i den andra kategorin fram till 90-talet, hundra procent sköna vibbar, inte så många har hamnat där i den svenska pop-rock-kategorin, Håkan den senaste, vill placera in Gessle där också och samtidigt: aldrig köpt skiva eller konsert med honom och bör vara måttstock, men gillade rösten, Thåström var nummer ett vad gäller skivor och konserter, sen har jag inte hört en låt med Thåström på 20 år, märkligt. Plattan med Vacker död stad, helt ok, men gav samtidigt inte så mkt, kändes över, är det 20 år sen?
Siffrorna, ett tag hade man koll på dom. Idag orkar jag inte googla, siffrorna i inlägget om svenska rekord är på en höft.
Bara förtydliga: känns rätt av Thåstöm att göra det han gör, vad han nu gör, vet ej, men det är respekt gå avsides, bara det att jag inte känner nån lockelse, det han gjorde var ju en ungdomsgrej, det var den som lockade då, låter honom förbli så, gäller egentligen alla musiker man gillade i 17 årsåldern, känns trassligt att se honom som vuxen inspiratör nu. ... osynk i ålder, pausade, jag pausade nästan all musik, blev film och böcker i stället, exakt samma fenomen som musikepoken, man betade av allt i perioder, och när man inne i en period av någon uppfylls man av känslan att komma hem, att det ska vara hela livet liksom, bellmanperioden var lång och intensiv, ett halvår, diggade stenhårt, längre än strindbergperioden som dock var minst lika intensiv, sen bara släcker man ner dom och inte läst dom sen dess. Men de lever ju alltid kvar. Man minns ju.
.... och så där höll det på i perioder och tycker det är konstigt med folk som fastnar, har husgudar, jag vill inte ha böcker hemma överhuvudtaget, men när jag kom in shakespeareperioden var jag övertygad i flera år efteråt, nu har jag nått dit man kan nå, han är störst, han och nietzsche, slutstationen liksom, sanningen, här finns alla svar på allt, nu räcker det, blev en odräglig snobb egentligen, elitist ju, kom in H Bloom -tänket om kanon, hans böcker om litteraturhistorien tyckte jag var mitt i prick, alltså : totalt meningslöst att läsa annat, allt blir ju platt när man kommit fram hit, allt annat är 10 % av detta, mer skada än nytta, då förvränger det och saboterar mer än vägleder, och läste väl inte en bok på 10 år åtminstone, tyckte jag visste allt liksom, och det senaste året har jag läst många och bara konstatera att det där tänket är fel, uppfattningen förvriden, grymt många starka saker skrivs och har skrivits senaste åren, och en av styrkorna är att de skrivs nu.
Finns ett värde i sig i nuet. Särskilt i språket, om de skrivs med nuspråk.
Vad är nuspråk föresten? En sak är ordvalets tidsmarkör, en annan sak är flödet, en annan rytm som ligger åt talet och musiken, än de statiska meningsuppbyggnaderna i 1900talets regelverk, mer tempoväxlingar, jag tycker det är självklart med tempoväxlingar, kontraster osv i all estetik och alla upplevelser och det statiska är alltid fel, oavsett mat eller hockeymatcher eller mellot eller euro vision, är det samma tempo blir det träsk, i en maträtt också, och detta att alla meningar ska vara exakt lika långa som förut, man tröttnar, lägger ifrån sig, variation, det är ju hela svenska språket som förändras i den riktningen, och det var detta nietzsche förespråkade, tanke: när man ska beskriva ett flöde av något slag ska man göra det med ett flöde, ska man beskriva något rappt i världen ska man göra det rappt.
Estetiska språket jag skapade och uppfann, draget till sin spets där. Extremt korthugget, ett två ord i meningarna, några sidor, och sen en sidan med en enda mening.. Bloggspråket mer statiskt. Jag har bara en riktigt stor inspiratör i det estetiska språket, en jag brevväxlade med i fem år, ett geni, undrar om hon skriver fortfarande...
Började tänka på världsstjärnan Joey Tempest, apropå siffror. Var försvann han, de var ju monsterstora då. man höll ju stor distans till dom men tyckte europe var lite spännande på nåt sätt, den grejen och gillade soloplattan, då hade svenska siffror börjat gå på högvarv, sen kom roxette, ace of base, och sen robyn och avicii, syrran var i usa det året när de spelades på mtv så jag måste varit 14, gled över lite det året från pop till rock i musikepoken, sen började ny bästis bomba sextiotal, sjuttiotal, i kassetter, gymnasiet, den så kallade anglosaxiska kulturskatten, allt från jimi till bowie, jag hade inte lyssnat så mycket, hade varit mest svennefan, patriot, han var besatt av pop och rock.
Klassen i gymnasiet, det vi surrade om på rasterna, plattor, det som kittade ihop alla, det gemensamma intresset, sen surrade vi lärare och sport också, thats it, det konstiga att man aldrig pratade det andra livet, privatliv, föräldrar, syskon, vad de skulle göra på semester, var de bodde, vi hängde med varandra i tre år och ingen aning var de bodde, eller syskon, sånt vuxna surrar, man är sån i den åldern, två olika världar som inte får mötas, tyckte alla hade lite märklig musiksmak, ett par svartklädda syntare, märkligast, ett par skolade musiker, de hade den där lite konstiga akademiska synen på musik, en var grym på elgitarr, spelade solo på studenten, men samtidigt ständigt akademiskt besynnerligt tänk, sen fanns ett par punkare, lite för mkt knaspunk där, ett par springsteenfan, och det var de två muffarna. En var aktiv politiskt, en var topp5 i landet i tennis i sin åldersgrupp.
Sen träffade jag en man som är den enda jag nånsin träffat som har exakt samma smak som jag, syrrans man, litar på honom till hundra procent, om han säger att en platta eller artist är bra är den bra, han såg en thåströmkonsert för 4-6 år sen kanske, och sa sen: "fattar inte vad thåström sysslar med" och då kände inte jag nåt sug.
Clapton, Waterboys, Nalen på affisherna, han gav mig en platta då och sa att de var bra och ja, då var de ju det, och sen Clapton
Musikåldern, hade inte varit svårt vara ung idag och hitta svenska pärlor att gilla, inom pop i alla fall, stark scen, tjejerna inte minst, gillar den här generationens smak, beror undret på abba eller? Det som slår utomlands, tjejtrenden där går åt ett håll, pop och sing and song och starkt, killtrenden nummer ett är ju house, som dansmusik gillar jag det mer än 90-talsdansmusiken, mer än både disko och rap, r n b, soul tror jag, finns bra och dåligt i allt, Avicii har känts bra, och sen mycket house som är outhärdligt också, svårt lyssna på.
Siffrorna, bättre än nånsin, en gång hade man koll på dom, rekorden i inlägget om Svenska rekordboken om musik och bokrekorden är inte exakta, ska googla imorrn när det handlar om Jan Guillou, den svenske rekordmannen....
Dubbelheten
Euro Vision på intåg, Baren, det var ett nytt sätt att rösta, såg jag i söndags... facebook utsåg vinnare. Lite genustänk. Inte ring-in och rösta. Som alla andra lajvprogram. Ursprungsbaren. Mellot. Lets dance. Inte tävling. Som Mästarnas Mästare. farmen. Nu var det antalet friends som avgjorde och givet att det skulle bli en tjejvinnare då och om detta är framtidens grej kommer inte en enda kille vinna mer...
Vilken drömtext för irnoniker, fetmaprognoser, "år 2030 kommer 89 % av männen i Irland lida av övervikt och 78 % av männen i Grekland". Hur gör man såna prognoser och gissar att den statistiska fetmafelmarginalen är stor.....
Man skulle rösta på sociala medier, om jag uppfattade saken rätt. I baren. Via facebook. Trycka på gillaknappen. Ny variant ! Nätet i stort, där är det nog jämnt skägg i kön, vad gäller sociala medier i stort, gissar att flickorna är lite mer aktiva, vad gäller facebook, jo, måste vara kvinnodominans. Totalt sett i alla ålder måste det vara stor facebookkvinnodominans, vad gäller de aktiva. De är mer sociala helt enkelt. Kommer alltid dominera sociala medier. Och vinna alla tävlingar som avgörs av sociala medier.
För kvinnorna är facebook en stor sak för många, bland äldre, känner faktiskt inte en enda man som är så aktiv på facebook som alla dom är. I min släkt, och övrigt.
Det har väl varit jämnt vad gäller genuskampen i tävlingsprogrammen. Mellot, Euro Vision. 2000-talet. Feelingen att tjejerna är något vassare i mellot, minns inte vad hon hette som vann förra året, inte operasångerskan heller, ernman, men minns Carola, Loreen, Anna. Och Saade, Måns, Stenmark. Minns inte vilket kön hen som vann Euro Vision förra året hade heller, ingen aning faktiskt....
Det var både och förra året, 1-1 i könskampen, så kallad könskvotering.
Mästerkocken, kvinnor varje år, utom ett väl, Mästarnas Mästare, mest män, Pillan ett år, lets dance, männen har väl vunnit flest gånger, för att de är sämst, jag tänker på i år.....
Farmen en kille i år, Vem vet Mest, där dominerar männen. Och genikampen.
Man känner alltid en starkt stråk av ironi inombords när man skriver om tv, så måste det vara. Ironikern kommer fram, som konsument kan man inte förhålla sig på annat sätt. Det är ju liksom inte livet. Tv. Men det har alltid känts samhället, en liten bit av samhället, det gemensamma mediet, och de kallar det livet. Jag kallar det dubbellivet. Tv är en av alla de saker som man är extremt dubbel till. Kluven. Som man hatar ibland, älskar ibland, mixed emotions. Jag minns att jag fick en ide en kväll att öppna en tv-blogg. Samma upplägg som alla teman, man måste låtsas vara expert. Kändes helknäppt när man skrev, helknäppt direkt. Och bloggen stängdes efter två dagar. Blev ju: "människan som sitter och glor på dumburken varje kväll, totalt fixerad". När man skriver så där insatt om olika genrer och jämför program, historia osv framstår man som nörd och tv-nörd vill man inte framstå som.
Lite synd. Att det är så. Hade varit ballt att kunna sätta betyg på programmen, bra ge kritik och feedback , det vill alla ha, men det gick alltså inte.
Jag har nåt annat förhållande till tv än någon annan. Alltså distansen, ett lite ironiskt förhållningssätt som alla konsumenter, och samtidigt mkt info, mkt samhälle, mkt underhållning som meditation, extremt kluvet.
Man kommer fram till: det ska vara så. Dubbellivet. Som man kommer fram att mycket är och ska vara. Så mycket man hatar många timmar per dag, och älskar några timmar.
Motsägelsen som är livet. Skrevs en bok om den motsägelsen en gång på 1800-talet och eftersom den var så motsägelsefull blev den missförstådd av alla......
Begrepp, dubbelhet inför allt, men vissa begrepp ger ju bad feeling i kroppen och andra är feelgood.
Allt det där som man är extremt kluven till (tv, böcker, religion, lasterna osv) har man ägnat många dar åt att kategorisera om det i grunden är negativa begrepp eller positiva. Svårast med tv. De två stora motsatskategorierna idrott och böcker, klart att de i grunden är väldigt positiva begrepp både för mig och för samhället, idrott ur hälsoaspekt och välmående och stor underskattad samhällsfaktor, och böckerna med all sin kunskap och insikt.
Jag har försökt reda ut varför jag har sånt extremt kluvet förhållande till böcker, och kommer alltid fram till slutsatsen: det ska vara så. Dubbelheten. Jag blev provocerad nyligen när polaren verkade antyda att han trodde att jag var en bokmänniska, vi känner ju varann liksom, men isåg nu helt plötsligt: på nåt sätt har han rätt, men inte på det sättet han kanske tror.... Det fanns inte en enda i hela skolan som var motvalls böcker mer än jag, läste väldigt mycket, hela tiden, men det var tidningar, verklighet, böcker var fantasy, liksom. Serier, månadstidningar, dagstidningar, läste hela tiden, stor grej, och då är det klart att man alltid sett sig själv som så lite bokmänniska man kan bli. Läste Åshöjdens BK som 8åring, första och sista boken, blev helt förhäxad, huvet fullt av boken och tänkte: crazy, en gubbe som hittat på i ett rum, och jag är helt fixerad 100 mil bort, knäppt. Men runt 20 började man läsa böcker, och klart man tycker det är positivt, spännande. Och i vintras var jag en bokmänniska, 3-4 månader. Hundratals. Kunde gå i bibliotek, beta av hylla efter hylla, och när man läser: fan vad läckert det är med böcker. Klart att synen på böcker förändrats, men grundsynen på sig själv lever ju alltid kvar.
De kallar det livet. Jag kallar det dubbellivet.
Det är självklart att det måste vara kluvet när man tänker på böcker, för alla människor. Ligger i hela principen. 7-8 timmar per dag är man motvalls böcker, annars skulle man inte fixa det man sysslar med. Boken förutsätter ju det som saboterar övriga livet. Stillasittande. Leva i egen värld. Tänkande. Allt det där som man måste slå bort ute i det sociala livet , den där kluvenheten är helt naturlig och en förutsättning.
Och alltid viss motsättning, mellan bokmänniskor och idrottsmänniskor, eftersom principerna motarbetar varandra, stillasittande vs rörelse, jag kan vara både och idag, som PO E, Brunner, Ranelid, men världarna kommer alltid kollidera, och synkar aldrig riktigt, blir förvirrat i hjärnan, när Dagerman eller Afzelius eller Widerberg är sportfånar, och naturligt att böcker alltid kommer vara hatobjekt för de som jobbar med trav, och vice versa.
När det gäller spel och alkohol är det i grunden inte är superpositiva begrepp, för människor, man kan kalla det missbruk eller hobby, men bäst att kalla det last. Lasterna är ju per definition... en last.
... svårt säga något generellt om de här sakerna, spel är socialt accepterat, mer i Sverige än i USA och andra länder, sekulariseringsfenomen, 3 miljoner spelar regelbundet, 50 % av männen (hockey och fotboll mest, postkoden stort) och 20 % av kvinnorna , jag har aldrig mött någon kvinna i min ålder som spelar regelbundet men det är väl bingolotto, och kanske bingohallar... och något som piggar upp den grå vardagen och inget att moralisera över.... men när man ser all reklam, bilderna på stan, postkoden på stora pelare, inget man blir lycklig av när man passerar, eller reklamen på teve, bettingsajter. Keno, casino, lotto, poker, oddset, vegas. Minns att en polare ville gå på casino en gång, vi stod utanför entren, jag har aldrig varit på casino och visste inte att man behövde leg, hade inget som tur var, tittade in genom entren, fick rysningar, och tänkte: det enda stället jag inte vill gå in på, Kan inte se mig själv sitta vid ett pokerbord, tre timmar, skulle dra efter 5 minuter, vi stirrade in i en bingohall en gång, vi fick båda väntan-på-döden-vibbar.
Och så finns trav, ett begrepp för sig, som klyver landet: de som befinner sig i världen tycker att det är det mest levande i det svenska samhället idag, en enorm glädje i närheten till hästen, finns ingen miljö med så mkt skratt, värme, hästen är den fiffigaste healern, de kan bygga hur många spaanläggningar som helst med går ej hitta nåt bättre för själen... än hästen... hästnäringen, och ska försörja ridsporten också... den stora sporten och hobbyn för flickorna och skänker dom glädje.... över en miljon berörs regelbundet av häst i Sverige.. och det är väl 1 miljon svenskar ... som gillar trav... och resten av de 9 miljonerna är ganska negativa till trav, och det beror på kopplingen till spelet.
Vet inte vad jag ska säga om trav, men besökte den världen ofta i jakt på spännande människor, det är ju den i särklass lättaste miljön att få kontakt med människor, omöjligt att inte få i princip, en sån grym gemenskap i ett kunskapsområde, den mest spännande världen på så sätt, och pisslätt få kontakt med de rikaste i landet typ, och de mest slagna faktiskt, vars öde man inte kan få reda på annars, totalt omöjligt få kontakt med alkisar tex, om man inte dricker själv, eller jobbar på socialtjänst, och en sak är stensäker: jag hade aldrig fått möjlighet att träffa och lära känna invandrare och folk från andra kulturer om ja inte tagit den här genvägen. Nu har jag tillräckligt med människoöden på lager.
Och sen finns det många begrepp som är tvärtom mot lasterna, som i grunden är superpositiva men som man då och då har dålig relation till, kan också bli en dubbelhet, de viktigaste begreppen i livet: frihet, kärlek, familj, osv.
Och så finns religion. Och politik. Och kluvet med dom också. Och så finns tv.
Snacka om dubbelliv och superkul ibland och rubbish ibland och "titta på liv istället för att leva själv" och samtidigt glädje i det lilla och för farsan var det meditation, de där två timmarna, raklång i soffan, efter hård dags slit, vår rutin, direkt efter maten in till nästa rum, på med teven kl 19.30, nyheterna, och sen var det underhållning en timme, kaka och kaffe, jag försvann alltid, såg inte tv, bara när det var humor och sport och det var inte så ofta då, bara tråkiga serier, sen kom jag tillbaka till kl 21. Finns inte ett program som jag måste se, aldrig funnits, man kan tänka: ikväll är det där på tv och jag tittar på olika saker och tv har blivit myckert mer spännande under 2000-talet när verkligheten kom in och tittade aldrig på teve under 90-talet och handlar om intresse ....... och relationer och tv är en sak för sig och tjejer och tv är en svår sak och då blir tv sekundärt i början och vissa hatar tv och glor aldrig, jag sätter alltid på teve de kvällar jag är hemma men gör aldrig planer för kvällen, om nån ringer om något går jag alltid ut utan betänketid, zappar bara, dokumentärer är ju det starkaste som man kan fastna i, några fullständigt makalösa senaste åren, tv är inte livet såklart, vilket program skulle få mig att välja det framför livet? Inget egentligen, inte ens vm-final eller euro vision, såg inte mellot....
Såg inte euro vision förra året, jo sista 10 minuterna, vi var ute på stan och inte en kotte, kom hem till omröstningen, har vi gjort senaste åren, kom på en historia om birgitta Trotzig och tv , i gamla stan, får ta den en annan gång, jag blir prococerad av sms som handlar om teve, har börjat ramla in nåra såna, blir sur när det kommer in sms där det står: missa inte det där om asberger ikväll på svt! Eller : nu pågår nåt kul på tv4....
Jag kan inte styra mitt liv efter tv liksom.
Och sms ska handla om livet