Sanna till final, åsikter
SANNA TILL FINAL
ÅSIKTER o TICK TICK TICK TICK TICK....
Två åsiktsmaskiner mötte varandra på café Hoppes på Ströget, Köpenhamn. De surrade Sanna Nielsen och svensk musiksmak i en timme! Dagen efter semifinalen. Svensken spelade Sanna och norrmannen spelade Ukraina.....
Jag tycker precis som alla andra. Det är det stora felet med mig.
När jag upptäcker att folk håller med mig, då får jag alltid en känsla att jag har fel. Som Oscar Wilde sa.
Jag är en maskin. Från morgon till kväll. Det skulle vara jättelätt att leva så om inte alla andra också var maskiner.....
Jag också. Energin. Det är den jag söker. Det är åsikterna jag lever för och det är åsikterna jag går igång på och vore det inte för åsikterna skulle jag inte vara i rörelse.....
Jag hatar mig själv. När jag tycker som alla andra.
Jag också. Som igår i semifinalen och det värsta är att jag vet att det är maskinmässigt.....
Det händer kanske två eller tre gånger per dag. Då ställer jag mig upp och jublar!! Då blir jag överlycklig. Det är de stunderna jag lever för!! Det inträffar två eller tre gånger per dag. Att jag inte tycker som alla andra.....
Jag skulle vilja att det alltid var så....
Jag också. Energin. Det är den jag söker. Maskinen. Rörelsen. Energin. När jag upptäcker att jag tycker som alla andra stannar allt av. Dör.
Två gånger per dag hittar jag sak där jag inte tycker som alla andra och då vrålar jag som Fylking: Äntligen!!
Jag också. Då får jag en våldsam energi. Då vill jag skriva en debattartikel. Ett filmmanus. Då exploderar jag. Då blir jag lycklig...
Jag också.
Jag blir så fruktansvärt förbannad när folk håller med mig.
Så är det för mig också. Så är det för alla. Jag tycker precis som du. Vilken fruktansvärd mardröm... Bara tanken på den dagen gör mig skräckslagen.... den dagen... när alla har samma åsikter....
Jag brukar tänka: i 90 % av alla frågor håller jag med alla. I 90 % av frågorna är jag i fas med Sverige. I 90 % av alla ämnen är Sverige och jag synkade men det finns tre fyra frågor där jag är helt på andra sidan av Sverige och de ämnena gör mig lycklig.... Framförallt internetfrågan. Nedladdningarna. Frågan om nätfriheten. Hela piratgrejen. Där har jag alltid varit av helt motsatt åsikt än hela Sveriges befolkning och alla politiker..... Skolfrågan också. Inte många håller med mig där. Det är underbart. Längtar till nästa vecka.....
Inom travet är det värst. Den omgången är en total mardröm. När man håller med alla andra. När man tycker att alla har rätt. 80 %.....När man är överrens. De loppen är helt iskalla. Det finns många såna lopp varje dag; när man tittar på strecklistan och den ser ut precis som man själv tycker och 80 % tror på samma häst... Då vill man spy. Då dör allt. Maskinen stannar....
Vilken mardröm.... 80 %....
Hästar är inga maskiner men det finns jättefavoriter som inte kan torska... Tänk mardrömmen: sex starka favoriter en omgång. Jag blir så less.... För fram till början av förra året tippade jag enbart de loppen där jag inte höll med alla andra. De loppen höll mig vid liv.....
Jag tänkte på det under OS. Alla hatade OS. En massiv OS-negativitet i svenska medier. Jag höll inte med. Då fick jag enorm energi. Jag tänkte på detta med åsikter. Jag förbannade mig själv över allt och alla ämnen där jag håller med svenska folket. De ämnena är det ju ingen idé att skriva om. Jag skulle aldrig kunna blogga om de ämnena. Det känns helt meningslöst. Charlotte Kalla är fantastisk. Det vet alla. Men grejen med alla politiskt korrekta bloggar är ju att en sådan skulle se ut som 5000 andra bloggar på nätet.... Ligger i sakens natur. Därför känns det meningslöst. 90 % av det man läser om på text-tv håller man med om och sen när jag äntligen hittar en sak där man inte håller med får man energi och vill skriva....
Då kan folk tycka att man är "klaga-på-allt-bloggen".
Ja, fast man egentligen är en "håller-med-alla-människa".
Hellre gnällblogg än pk-blogg. Finns faktiskt många pk-bloggar på nätet där folk bara skriver håller-med-alla-bloggar...
Finns många såna travtippare också.
Ja, det finns många som bara tippar som alla andra och som bara tror på folkets favoriter. Många favoriter är starka och jag är egentligen en favoritbög som gillar att lira när det finns klaringar men för mig känns det meninglöst att skriva då... Fram till början av förra året skrev jag aldrig nånting om de loppen. När jag trodde som alla andra. Det blev min grej, att helt skita att skriva då... Ungefär som pk-blogg. Den där känslan: varför skriva "jag-håller-med -alla". Enda anledningen att skriva är ju när man inte tycker som andra och när man vill förändra saker och ting.... En viktig samhällsfråga, eller en strecklista. Det är moroten. Det är drivkraften bakom alla. Att påverka något som är fel. Så de där två-tre -loppen dumpade jag varje omgång... och skrev bara " favoriten vinner nog"... eller "han lär väl vinna"... eller nåt sånt....
Ja, men det är dumt. Folk vill läsa "toppchans" även när det är favoriter det handlar om.
Under tre år hade jag som grej att inte skriva "toppchans" när det handlade om favoriter; det kändes så dumt.... Jag skrev ofta "toppchans", men då var det 10 %are eller max 20 %are.... Aldrig favoriter. Aldrig nånsin. Men jag fick ett mejl en gång av en kille som tyckte att man hade gjort suveräna topptips till en omgång.... Fattade ingenting. Det var ju nästan bara favoriter som vann. De vet ju alla att de har toppchans, normalt sett. Det var en omgång då jag gjort ett undantag och hyllat favoriterna innan. Började tänka om efter det mejlet och började hylla favoriter i tipsen också och man tänkte plötsligt: det är ju vikigt att våga tro på en favorit också eftersom det är 1-2 favoriter som vinner flesta omgångarna också....
Sanna Nielsen igår. Favoriten höll! Tack för att favoriten höll!!!! Skönt att hon gick till final!
Ikväll är det Carl Espens tur med nästa långsamma piller....
Riktig balladtrend just nu. Märkligt hur det kan svänga. För bara fem år sen var det Saade och svänget som gällde och minns att Björkman svor att det bara blev en enda ballad till svenska mellofinalen....
I efterhand får man tycka att det var trist inte Ace Wilder vann och jag hejar aldrig på någon genre men jag hejar stenhårt på variation.
Jag också. 20 svängiga poplåtar är döden. 20 Saadeakter. Men 20 ballader som förra året är lika hemskt....
Förra året var det 20 långsamma låtar och 15 rena ballader och man jublade när det kom 3-4 poplåtar och det blir så i år igen och märkligt hur det kan svänga!
Tur att Island och Frankrike finns i år! Spexlåtar, men i alla fall sväng...
Skit att San Marino och Moldavien gick vidare, snacka om sliskiga ballader och surt för Sanna som hade vunnit om det varit tvärtom...
Hon vinner nog ändå. Vart femte år blir det magiska finaler. Så har det varit varje år sen den makalösa Globenfinalen och grym variation mellan pop---ballad---rock---spex. Och den femte kategorin som ofta är crossover: de morderna numren.
I pop lägger jag alla up-tempo. Schlager, Disco, Saade-boy-band-dans -akterna. Sen finns det ju andra kategorier också: irländska traditionen, sing-and-songwritern, ensam med gitarr, opera, och den stora folkmusikvågen åren runt och efter 2000......
Opera verkar iskallt. Och folkmusikvågen var mest fiol och säckpipa eller sånt intrument i alla nummer... men mycket mystik. Mystiska nummer. Sen kom rockvågen, hårdrockvågen efter Lordi. Den är helt död nu....
Ett år var det 10 rocklåtar i finalen... och minns att finska uttagningen innehöll 7 hårdrocklåtar ett år... Trist att det inte finns en enda år...
Jag drömmer alltid om att Sverige nån gång ska skicka en modern bra rocklåt... En rockballad eller helst up-tempo men de är ju helt chanslösa i Sverige varje år. Gyllenhammar gillade jag skarpt, helt chanslös. Ett år gillade jag growlaren, helt chanslös.
Hårdrock var hett en period, men ingen rockrökare har vunnit Eurovision efter Lordi och beror mest på att det varit svaga rocknummer. Ganska svaga melodier tyvärr eller för omodern produktion....
Ace Wilder var hypermodern. I den genren räknar man mest hip-hop men kan vara Looren också. Storheten med Euphoria var det hypermoderna, crossovern, helheten, men också housevågflörten, dansflörten. Grym närvaro och grym röst. Förutsättning. Men också den moderna crossovern mellan något ruskigt vamt och intimt och litet i akten och sen det storslagna, pompösa i låten.
Alla vinnare måste ha något modernt över sig , tex Lena och Looren, och därför tror jag inte Sanna vinner. Modern produktion men ändå FÖR klassiskt. .
Tror hon vinner ändå, eftersom konkurensen är så blek....
Kanske. Men vad ska man tycka om den här gigantiska balladvågen... ??
Vet inte ...problemet är att det är för mycket sirap... för pampigt....
Problemet är att det är för många. Fem sex sirapballader är ok, och 15 långsamma låtar är ok... men 20 långsamma är ju döden... och man längtar nästan tillbaka till ABBA-epoken ... då det bara var sväng... eller Saadeepoken....
Tur att Frankrike och Island finns. Finns alltid två tre spexnummer.... De vinner aldrig. Det var en spexvåg en period och gillar clownnummer och kan vara bra clownklass men ofta är det bara plump.... Eurovision är ungefär som partiledardebatter. Bra med lite spex, men det är alltid den seriösa som vinner till slut....
Har du glömt Lordi?
Undantaget som bekräftar regeln.
Har du glömt Reagan?
Undantaget som bekräftar regeln.
Men vem vinner?? Jag har lite feeling för min skräll.... Tick tick tick tick...
Sanna har den starkaste låten i sin genre. Men tycker att nu-känslan är lite för svag... Motbudet MP3 har inte lika stark låt i sin genre men hans är mer up-to-date... Dött lopp! Kommer bli en svensk-armensk rysare och Ungern heta på brons....
Jag tror faktiskt att mitt lir Ukraina kan vinna....
Hahahaha...tick tock.
Kan vinna på sympatiröstning! Ett sånt här svagt år kan det bli första politiska vinnaren....
Tick tick ...tock....
Tror Ukraina vinner eftersom de lär få jättemånga sympati- 12-poängare.... Från Ryssland och Sverige, garanterat....