sista mejlet
> From: [email protected],
> Date: Wen, 1 Apr 2015 13:30:58 +0100
> To: [email protected],
> Subject: Glad Påsk
BUDSKAPET
Det ska bli en glad påsk.
Det har jag bestämt.
Äpplen till frukost
Hela veckan.
Och apelsiner till lunch.
Första april idag.
Ska ställa om till sommartid snart....
Sajten döpt till lovebomb.
Valde mellan Lovebomb och Nytt liv.
Sista mejlet idag Joshi och har en första fråga: ska vi förälska oss igen??
Eller är det passé?
Jag vet faktiskt inte och jag har ljushåriga butiksalternativ....
Man ska vara tacksam för dessa dar.
Med sol.
Man ska vara tacksam för sommaren.
Snart här.
Det är faktiskt en ovanligt lycklig dag och går runt med mitt liv i en USB. Märklig känsla, att gå runt med sitt stora liv i ett litet USB-minne. Det ska komma regn igen. Vi får ta vara på soldagarna, jag har ett budskap idag i påsktider....
Jag tänkte plötsligt på Gärdesfesten, scenerna i Gentlemän, det var det värsta regnvädret man sett den dagen där ute, öste ner och flera hundra statister skulle trängas i lilla tältet, många vinare, mest musiker, en kille i 18årsåldre gav mig hans cd, tappade den på vägen hem tyvärr och kunde inte skicka recensionsmejl som jag lovat, många söp till rejält, nästan ett dygn tog det, allt var klart kl 23.30 och man hade köldskador i dagar sen.... och sen scenerna i Beckis en månad senare, exakt samma väder, regn regn regn.
Vi måste vara ute varje dag det är sol resten av livet.
Det här är ett budskapsmejl Joshi, oavsett om vi gör det tillsammans eller var och en på sitt håll.
En andra fråga: vad var det för frukt jag köpte igår?
Får fråga i butiken i morrn om du inte svarar.
Eller googla.
Idag ska hända häftiga saker.
Precis som varje dag de närmaste fyra månaderna....
Taggad till tänderna och först butik och sen bil tre mil och sen tillbaka och sen butik igen och fruktsallad igen och meningslöst att köpa frukt som man inte vet namnet på väl?
Undrar hur andra gör.
Undrar hur de gjorde på stenåldern?
Adam och Eva
åt äpplen
Pingvinerna
bara äter
Utan namn
När man går in i ny årstid och nytt liv börjar man med föda och byter den och freestylar friskt i butiken och köper saker man aldrig köpt förut men jag har alltid svårt att överge vänner, de kommer alltid tillbaka
Min vän frallan
Med mina vänner Bregott och Arboga bredbar
Leverpastej
Pingvinerna byter liv oftare
än jag.
Nu lämnar jag landet.
ett par månader
Tror jag lämnar världen också.
De får kriga på
Såg en man vakta sitt barn idag på Rödabergsbrinken.
Som en klipphopparpingvin
Som ruvar sin unge
På en ö i Falkland.
Vi är alla karikatyrer.
Fotboll och politik, den här veckan.
Får ta tag i det.
Kom på vilken dag jag ska göra det: långfredagen!!
Tugget plugget och Vintersagan.
De kräver en riktigt lång fredag.
Lägger upp det på påskafton och kom också på hur det läggas upp: som lovebomb.
Försökt skriva Tugget plugget två gånger, en kväll i december och en dag i januari och det blev den värsta spottloskan nånsin....
Fula ord.
Skolsekter hit och dit.
Det måste gå att göra även Tugget Plugget som en lovebomb och måste gå att undvika karikatyren av skoldebatt.
Vi är alla karikatyrer.
Man kan inte undvika att titta på människor när man passerar en stadsdel och det var en liten annorlunda gryning idag och alla gryningar har blivit annorlunda nu när jag bytt liv.
Kommit in ett slags lugn.
Och då är det bara snabba korta gryningsräder.
Ut bland människorna, pingvinerna
Karikatyrerna.
Tror jag overgjorde allt förra veckan.
I måndags mejlade min kamrat och sa att jag skulle skriva fotboll två månader på en internetsida och han vet att jag är CL-expert.
Jag berättade inte att jag knappt sett en match sen VM förra sommaren.
Jag berättade inte att jag inte är expert.
Man ska aldrig berätta sånt.
Man ska aldrig avslöja sig själv.
Man ska alltid låtsas att man är expert.
Man måste alltid vara expert dygnet runt.
Det finns folk som går på det.
Jag overgjorde nog saker och ting förra veckan.
Jag var expert.
På kärlek.
Och alla gick på det.
Jag har börjat jobba på många svåra projekt senaste åren och failat vissa och lyckats de flesta men det här var det projekt som kändes mest omöjligt och nu 14 dar senare tänker jag mest på allt jag missat under fyra år och lite märklig insikt denna soliga vårdag: jag har levt på ett emotionellt isblock fyra år.
Förra veckan, ett wakeupcall.
Jag var Niklas Strömstedt.
Jag var Jessica Almenäs.
Jag upptäckte att jag också kan och vill, jag utklassar er, släng er i väggen Niklas och Jessica!
Och jag upptäckte en trist sak: det är inte alls ömsesidigt som jag trott, det är inte alls tjejerna som tappat intresse för mig, det är bara jag som tappat intresse för dom. Får fan skärpa mig.
De var fullständigt galna i mig.
Jag måste inse det.
Präst söker fru ska gå på svt i höst och det var fyra karikatyrer som visade upp sig i rutan och jag tänkte söka den sista , en skärgårdspräst.
Hon hade bokhyllan full av Lundellböcker.
Men det som fick mig att tveka var att hon sökte en seglingskunnig klipphopparpingvin och jag upptäckte i somras att jag inte är expert på segling.....
Hon var också en karikatyr: alla svenska präster är lundellfans.
Inte så konstigt.
Meningen med livet, existensens gåta, allt det där som präster är intresserade av.
Hon hade inte Visenterna, den nye strindberglundell.
Kan vara farligt att byta liv också.
Tänker på omgivningen.
Alla människor vet vad jag snackar om, alla har varit med om samma saker när man bytt liv, det är bra för en själv att byta liv, och allt är häftigt och nytt tills man mött omgivningen....
Som inte bytt liv.
Och som ogillar att man bytt liv.
Jag blev förbannad igår på en polare, som bytt liv.
Var dig själv, skrek jag.
Försök inte vara nån annan.
Vilken jävla svikare.
Som bytt liv.
Rabiat, kände inte igen mig själv, klart jag var less, superless, jag kände ju inte igen honom, och därför kände jag inte igen mig själv.
Man kan fastna i teman, ande, kropp, själ, Kvinna och alkohol, och prästerna och dansbanden i svd lär aldrig acceptera att man överger dessa för politiken.
Man måste alltid vara densamme.
Ett år sen jag började tänka politik och vill inte släppa tankarna......
När man bytt liv kommer till slut tanken , efter en vecka, att man måste byta vänner också.
Vad fan, nu sitter jag och överdramatiserar som vanligt, det handlar ju bara om äpplen och apelsiner istället för fralla och svart kaffe.
Tänker inte byta vänner för ett äpple.
Prästkillarna var också karikatyrer.
Den frikyrkliga pastorn var inne i det för sexet, makten.
Kroppen
Han var amerikariserad.
Modetorsk.
Kyrkan som en dejtingsajt
Han hade redan betat av alla i församlingen och de dög inte, och om någon skulle få den här pastorsnyggingen skulle hon ju vara sjukt snygg.
Sjukt snygg kropp.
Sökte han.
Den tredje aspiranten jag såg i Präst söker Fru var en mysfarbror från Hässleholm med det varmaste leendet i Skåne.
En karikatyr på präst.
Kyrkan som flykt.
Han hade alltid varit singel.
44 år och aldrig en relation.
Predikstolen som ersättning, bibeln som flykt , sagorna som förklaring till saknad, och budorden som tryggheten, som håller stormen inombords i balans. Och det måste storma friskt ibland och oundvikligt att tänka att prästen har en porrdator men det har han såklart inte. Såna där elaka tankar måste man slå bort och inget ont om karikatyrer.
Vi är alla karikatyrer.
Vi måste vara det.
För att alla andra ska förstå oss.
Jag delade ut blommor förra veckan till för många , blommor med middagar, och jag var en karikatyr och det måste vara helt fel eftersom hon tror att jag är en delautblommorkille, och det är jag inte och snacka om bedrägeri, och all kärlek är begrägeri, och det är därför inte snälla pojkar får kyssa vackra flickor, snälla präster, man måste våga erkänna de bedragare som bor inombords, i alla fall måste man förstå att kärlekens lagar inte är likadana som Svea Rikes och inte som Budordens heller.... och det är dagens budskap....
Till dig Joshi.
Prästen i Skåne vaknar kl 05 varje dag.
Han tycker också att 22-00 är en död tid.
Han somnar också, när djuret vaknar.
Han drömmer om det....
De som lägger sig kl 22 drömmer om det som andra håller på med....
Nu sitter jag och överdramatiserar igen.
Nu sitter jag och är fördomsfull.
Klart jag inte lägger mig kl 22, och klart jag inte går upp kl 05...
Jag är mainstream.
Jag lever normen.
Men de dagar jag beter mig så udda att jag kliver upp kl 05 dyker tanken upp: det här är de bästa dagarna.
Vad fan , det handlar bara en om timmes försjutning och klart jag lever som normen och lägger mig kl 23.30 och vaknar kl 06.30, som normen.
De flesta dagarna.
Vilken karikatyr jag var förra veckan.....
Vilken karikatyr Nietzsche var.
Vilka karikatyrer alla som skriver om Nietzsche är.
Och psykologerna...
Jag förundras ofta över psykologer.
Hur okunniga de är.
Om människor....
De har fastnat i ett schema, i ett karikatyrtänkande, de borde läsa Nietzsche.
Den här boken jag skriver nu handlar om ett gäng psykologer.
Och ett gäng som går till pyskologer.
Jag ska inte avslöja mer.
Eftersom den är klar om tre veckor och utgiven i höst och kommer sälja 1 miljon i psyklandet USA och halv miljon här hemma kan jag bara säga till alla som vill sno iden : det är kört.
Långnäsa om ni kopierar .
Ni kommer aldrig hinna före.
Har gjort klart med regissör till och med.
Och filmen ska komma samtidigt som boken.
Sorry men det kört.
Sorry alla manusförfattare som snor av mig.
Den här gången är ni jättetorsk.
Huvudperson 1 : en psykolog som när han är 60 börjar fundera på att gå till en psykolog. Huvudperson 2: en 30 årig kille som är tokförbannad på sin psykolog som han menar är en psykopat.....
Hans liv ut på att försöka ta reda på vilka problem hon har.
Han tror alltså att psykologen hans är psykiskt sjuk.
Har han rätt eller fel?
Nog om detta.
Ni får läsa och se.
Jag tycker inte att de svenska psykologerna har utvecklats så mycket som de borde sedan 1800-talet.
Då fanns det inga i och för sig.
Jag har aldrig gått till en psykolog i och för sig och har inga psykologer i släkten och den enda psykolog jag träffat träffade jag på krogen en gång och det är om henne boken handlar om.
Nej, det handlar om psykologerna som dyker upp i teverutan.
De är karikatyrer.
Jag har läst så jävla mkt psykologi i mina dar.
Tycker man börjar i fel ände.
Man börjar i orden, i ett förlegat schema, man borde uppdatera den, man borde börja med människan anno 2015, Freud har ju spelat ut sin roll , den sexuella fixeringen, den där fixeringen vid drömmar, de flesta gamla psykologer har spelar ut sig själva och vi vet mer idag, vi borde veta mer, vi vet hur mycket som helst bara vi rensar bort de gamla....
Ingen verkar bry sig.
Ingen gör en Nietzsche idag
Ingen uppdaterar människan.
Tycker Guilou och de där som har förmågan borde göra den insatsen.
Som Tranströmer, fast enklare.
Man ska inte tro att akademikerna fixar att lösa det.
De fixar ingenting.
De förvaltar bara en kunskap idag.
De förvaltar en gammal sanning, sprider den, de skapar inget nytt.
De är ju FÖRBJUDET att skapa nytt på svenska universitet, att utmana norm och gamla sanningar.
Vi måste tillbaka till det sättet att tänka som man hade på 1800-talet: att skapa nya insikter, att vara här och nu, att tänka på framtiden, att våga tänka det mossiga ordet Visioner.
Alltså: vad vill vi 2025?
Hur kunde det tänket bli så omodernt?
Hur kunde 2025 bli omodernt?
Vi är för rädda för framtiden helt enkelt.
När psykologer pratar i tv blir man ofta chockad och man blir också chockad när man läser böcker om Nietzsche och andra människor som levt tidigare och det besynnerliga sättet som nutiden förhåller sig till dåtiden.
Som om de var aliens.
Som om de var annorlunda.
Som om de var mentalt handikappade.
Men hallå, de var smartare än oss.
Många, de flesta.
Min farmor och farfar var mycket smartare än alla nutidmänniskor jag mött.
De arbetade och levde för glädjen att leva.
De var glada.
De var människor.
De gick till kyrkan en gång om året , som en ritual.
De hade läst bibeln som barn.
Men de levde ingen bibel.
De levde ingen ism.
De levde ingen K Pettersson.
Extermt fria i tanken, extremt fria!
De behövde inga psykologer, eller behövde de det?
Nu måste jag sluta skriva.
Oj, vad klockan sprang...
Glömde ställa om till sommartid.
Mejl ska vara korta.
Alla mejl, utom det sista.
Jag sitter och spånar och såklart är de psykologiska insikterna den vackraste mänskliga utvecklingen de senate 100 åren och sen kan de komma med sina drönare bäst de vill och vi kan tacka Nietzsche för allt och det mest chockerande är såklart böckerna som akademiker skrivit som handlar om hans privatliv och sjukdomar som om det är intressant och det som är chockerande är värderingen av sjukdomarna och civiltillstånden och man har inte levt särskilt mycket liv i så fall, och sen fanns det en hyllningsbok som också hade besynnerliga formuleringar som: " hur kan han som levde ensam veta så mycket människan? "
Det var liksom en gåta för henne att en man med detta civiltillstånd kunde vara världens skarpaste genom tiderna på psykologiska iaktagelser.
Men hallå...
Men fan ...
Wake up.
Om man inte fattar det är man världens oskarpaste på psykologiska reflektioner.
Som om det skulle ha något med civiltillstånd att göra.
Som om något yrkesrelaterat skulle ha med civiltillstånd att göra.
Wake up, det är 2015, även präster behöver dejta....
Möten med människor är irritation eller inspiration, och båda sakerna väcker reflektion.
Jag har varit så kallad singel , i alla fall ensamboende, den mesta delen av mina senaste 10 år, när inte du sovit här vill säga och jag har väl mött en halv miljon människor under dessa 10 år. In real Life.
Troligen fler, bara passera drottninggatan så blir det möten med tre tusen....
(om man räknar in tv och internet är det väl flera miljoner som man sett? googla på en bild på en massmöte i nordkorea, så har man sett hundra tusen) ....och möten med människor kan ju vara korta , och de flesta bara iaktagelser på håll, kan vara korta eller långa samtal, längre relationer, och bara under min korta gryningsräd i morse mötte jag väl 200 människor minst. Att reflektera över....
Men asså, inget djuptänkande, det går bort, bara korta reflektioner, de är bäst, och oundvikliga.
En mänsklig överlevnadsdrift.
I urminnes tider.
Att förstå vad som händer.
Skippar man det lever man i förvirring
Och behöver psykolog.
Om man tittar 30 minuter på tv en kväll har man ju pallet fullt av det där, människoreflekterandet, vare sig man vill det eller inte, HELA dagen består ju av detta och har har man inte fattat det har man inte fattat nånting av levandet, och okej, på den tiden fanns ingen tv, bara böcker och Nietzsche var närsynt, men man hämtar ju allt från livet....
Han var närsynt, alltså en trångsynt människa, böcker uttrycker sig så bokstavligen, jag skojar inte, jag överdriver inte.
Jag har levt mig till allt.
Jag hämtar allt från livet.
Livet skapar livet, blir ett liv i sig själv, sitt egna
Precis som Nitezsche, och när man känner igen saker från livet i nya sammanhang, i tv, böcker, uppstår insikten, reflektionen, men det BÖRJAR alltid med livet. Med sig själv....
Ofta i barndomen.
Den människa som inte då och då reflekterar över alla bardomsvänner och historier från den tiden ljuger.
"Hur kunde han som levde ensam vara så skicklig på psykologiska iaktagelser".
Ja, det kan man undra... som om det har något med civiltillstånd att göra.
Förra veckan snackade jag med 500 människor. Minst.
Och du Joshi har definierat mig också som singel! Som han var....
Hur fan går det ihop? Bara min kompis pratar med fler....
Vilka akademiker det finns.
Tänker för mycket på dom.
Tänker för mycket på barn.
Igår gick jag en kort snabbis på stan vid lunch.
Under dessa 15 minuter hann jag många möten med människor....
Och vilka möten var starkast?
Föräldrarna.
Möten med människor kan skapa inspiration, eller irritation, och igår det senare.
Knäppa föräldrar.
Två killar, den första med utländskt utseende som man numera kan kalla för svenskt utseende eftersom procenten är så pass stor, han gick med sin femåring i ett koppel. Som en hund. Höll ett stenhårt tag i nacken. I något som liknade hundkoppel. Pojken bara slog med kropp och huvud, var pitbull, försökte lösgöra sig, konstig relation, konstiga pappor skapar konstiga barn. En annan man med väldigt svenskt utseende på lekparken med sin treåring som ramlade som treåringar gör och det är den åldern då man testar tillit och låg kvar och väntade på att bli upplockad från marken men pappan hade en egenskapad ismuppfostran så han ställde sig brevid och vägrade det naturliga samspelet och hade hittat på något i tanken, något onaturligt att vara pappa på, något som liknade hen-uppfostran i upplägg. Två irritationsmöten.
Korta reflektioner, de kan man aldrig fly.
Helt nödvändiga.
På 1800-talet, och idag.
Vi har bra föräldrar i Sverige idag.
Vi kan vara stolta över våra svenska föräldrar!
Finns vedervärdiga överallt.
I USA är föräldrarna helt jävla uppfuckade på läktaren.
Världens sämsta föräldrar bor där.
Akademiker tror att vissa isolerar sig men det finns ingen sån, inte ens grottmänniskan som levt 40 år i grotta, han har också haft barndom, möten, och Nietzsche hade barndom och syster och han jobbade ju fan på universitet, och ingick i många sociala kotterier, och innan sammanbrottet levde han i städer och mötte massa människor varje dag och det där flyttandet från stad till stad, kurort till kurort måste varit grymt spännande , att möta nya kulturer.
Det var ju en kreativ explosion.
Av folk, iaktagelserna.
De nya städerna.
Och hallå vakna, det har inget med civiltillstånd att göra.
Vi mäste släppa det där.
Vi måste släppa den där fixeringen nu, vid dåtid, nutid, yrke, civiltillstånd, vi måste sluta vara fördomsfulla , vi måste inse att alla människor är ruskigt lika , ruskigt lika inombords, då som nu, vi formulerar oss olika bara, men vi är ruskigt lika då som nu, lydigt civiltillstånd som civilt olydnadstillstånd, norm som ickenorm, vi ska inte gå runt och tro att vi är viktigare och smartare än de andra vi möter.
Vi tror det varje dag.
Vi är alla karikatyrer .
Som förvandlar alla andra till karikatyrer.
Och akademikerna är de största karikatyrerna.
Okej det skulle inte funka att leva en dag utan fördom.
Men det behöver inte bli dumma fördomar, som det där "hur kunde han vara så mänskligt insiktsfull, han som inte levde samma norm som jag lever ..". Det där visste man i 15årsåldern, att människan är människans största intresse, hobby, finns ju inte en människa på klotet, från afrika till eskimåer på grönland som inte ägnar dygnet åt att fundera på människor och budorden i dessa påsktider är. 1 Tänk mer kärlek än hat, när du tänker på människan. Och 2. Akademiker/ psykologer, var inte så fördomsfulla.
I går satt jag i mobilen en timme, och sen tre timmar med två vänner, apropå smarta fördomsfulla människor... Jag har egentligen tio budord men nöjer mig med två idag, och resten på påskafton.
Jag overgjorde det förra veckan.
De mänskliga mötena.
Joshi, vi får testa oss fram, jag vet inte vad jag vill med dig och då vet du lika lite....
Vem ska bestämma, du eller jag?
Du är öppen med dina relationer, då kan jag vara det.
Kanske ska man våga till butikerna igen idag?
Det är ju första april.
De där blommarna man skickade.
Förra veckan.
Blommor och middagar.Med bud.
"Hon med det ljusa året som brukar jobba här, jobbar inte hon idag?".
"Nej inte idag. Du menar malina?"
"Ingen aning vad hon heter men här är blommor och glöm inte ge henne kortet!".
"Vem ska jag hälsa ifrån?".
"Hälsa från .........".
Sen gick jag. Från butikerna. Teatraliskt
Gör man så 2015?
Eller är det 1900-tal?
Skit samma i så fall.
Jag kan gå dit idag.
Jag kan vara öppen.
Hon kommer fråga: Var det du som gav blommor?
Då kan jag ju säga: det var ett aprilskämt....
Om hon inte har det vanliga superleendet på plats.
Det var dom som flörtade mig, inte tvärtom.
De tokflörtade ju, öppnade sig, pratade, och enda skillnaden mot förut, jag hakade på.
Normalt en stor mur.
Senaste fyra åren.
När man hakar på uppstår till slut en konstpaus, där man känner sig som en jättesvikare om man inte bjuder på middag, man är verkligen skittaskig....
Så möts alla människor, på arbetsplatser, utbildningar, man snackar, man hakar på, och till slut den där situationen när man dragit samtalet till en konstpausen så långt så långt.... så man bara känner tvången plikten i blicken...
Vi måste förälska oss mer.
Det är budskapet.
I detta budskapsmejl denna soldag. Det första uppdaterade budordet i påsktider.
Fram för fler dejtingprogram i svt!
Kärlek är bästa boten mot all kriminalitet, allt utanförskap.
Uppdatera psykologerna, lär de ett nytt schema som heter lovebomb, lär de säga: förälska eder!
Vissa påstår att det är svårt.
Präster och vanliga dödliga.
Det är inte så svårt med kärlek.
Inte svårt att förstå.
Man kan ta sig vart som helst i världen, bara man hakar på....
> From: [email protected],
> Date: Thu, 31 Mar 2015 16:55:20 +0100
> To: [email protected],
> Subject: fotboll och politik
> From: [email protected],
> Date: Mon, 30 Mar 2015 18:55:20 +0100
> To: [email protected],
> Subject: fotboll och politik