1. Skolan: inledning
1. På toppen av ett berg.
Pappa hade byggt huset helt själv. Mamma hade valt ut platsen.
Det var en stor trädgård, nära till naturen och nära till skolan.
Vi bodde på toppen av ett berg.
Jag sprang ner till skolan på åtta minuter. Året var 1980. Jag skulle lära mig läsa, skriva och räkna. Man kan ju tänka på det då och då, mellan Smartphone, Holland-Ukraina-Malaysia, och mellan Neymar och Robben. Mellan Aregawi och Tyskrossen på Maracana! Vilket bök det var med dom där bokstäverna. Med orden. Siffrorna. Man kan tänka på lärarinnan då och då .
Jag tänker på det lärarinnan sa då, just idag den brutala stekheta julidagen 2014. Det ni lär er idag är det ni behöver resten av livet. Sa hon. Hela det här demokratiska samhället bygger på att alla kan låsa och råkna lika bra.
Hon sa att det fanns u-länder också. Där bodde analfabeter. De kunde inte läsa och skriva. Jag minns att jag tyckte att det lät väldigt konstigt. Extremt besynnerligt.
Det året är den stora brytpunkten i svensk histora. 1980. Aldrig har Sverige varit mer jämlikt.
Aldrig har Sverige varit så balanserat på alla sätt och vis, ekonomiskt, socialt, varken före eller efter 1980 har skillnaderna varit mindre, och nu pratar vi om siffror, vi pratar kalla fakta och alla undersökningar som fanns och finns tillgänglinga och fram till 1980: en tydlig och väldigt målmedveten kurva upp och ihop. Efter 1980: en tydlig och målmedveten kurva ner och isär.
Nu är det 2014 och världen befinner sig i en ideologisk limbo mellan två bubblor spruckit och en tredje som redan skapats och när Marx dog i det gigantiska sammanbrottet 1988 och världen behövde en ny frälsare och ideolog dök Friedmann upp och hans samhällsmodell som byggde på fullständig frihet gick som en löpeld över världen och intog land efter land och han fick större makt än vad Marx nånsin fått ... och mitt i allt: den svenska skolan.
.