skriva bok kurs
DÖDENS GRUPP
Spontanide: började med kortbrallor, och ville ta ett första bad också. Blev en stortå som badade. Jösses vilken brutal grupp brevid mig...
Dödens grupp började med riktig mördarmatch igår, läckert
BT har gjort en sd står det, börjat med långknivarsnatt.
Utrensningar verkar på modet i alla fall, trendar. Vad beror det på, svårare med samarbete idag?
Partierna har ju inte så strika politiska inriktningar längre, det är öppna böcker alla partier, kd i alla fall, ska ju vara brett och öppet för alla har de sagt.
Kanske sd som är mest stramt numera.
Måste ta bort det politiska manifestet nu, borde lägga upp vintersagan till sommaren, mer positiv vision....
Imorrn blir det religion! Har förvarnat Jonas Gardell! Mest islam men också kristendom. Får inte bli analytic fuckoff och max en halvtimmetugg.
Skrev ansökan till idrottsstadjuryn med kort motivering, känns som ett heltidsjobb i sommar....
Krönikörerna var kritiska till Sverige står det, tyckte de ska vara nöjda med kryss, helt ok svenskmatch, ok lite slappt bakåt då och då, men tyckte det var Nigeria som var vassa
50-50 om det blir slutspel.
Som det kändes innan också.
Ännu ett analytic fuckoff i morse, den där grejen som skulle bli skriva-bok-kurs, ähh va fan, måste bli opublicerat material det också....
Tänkte man sen.
För att det blev analytic fuckoff. Och stort. Nåt som är en minimal bisak i mitt liv, en listifikation, nåra minuter per dag
Skulle vara bloggstil ok, alltså stickspårssilen, rann ut mkt bokbranch, ett stickspår om intelligenser och livshistoria, en bokrecension....
Skulle ju vara kul
Skulle ju vara humor, det där med faser och oliak delar och sånt jävla skit
Upplägget skrivabokkurs , lite humor såklart, och blev inte det minsta humor...Vad lärde man sig av utredningen?
Att allt sånt där tänkande är idiotisk, fånigt, hundraprocentsvammel
Såna där analytic fuckoff, liksom känslan att man grubblar dygnet runt på den saken då och sanningen är tvärtom, en bisak, otroligt svårt att fokusera och blivit en halvtimme per dag....
Borde ju sitta 4 timmar per dag, så man blir klar med det.
del 1: förberedelsefas
SKRIVA -BOK-KURS
Klockan var 21 i söndags kväll och en hel helg hade försvunnit utan något vettigt alls egentligen. Skulle ju använda helgen till vettiga viktiga saker var det tänkt, blev förbannad på mig själv och skrev klart första delen en sista gång fram till midnatt. Ska lägga över till word kanske och se hur många sidor det är, ungefär 40. Kanske 50, svårt att veta. Första kapitlet skrev man om tio gånger, eller femton, tyckte inte det var bra för nån vecka sen och alldeles för sökt, kortsiktigt långsökt, men sen på söndagkvällen läste man igenom det och kändes helt ok. Etableringsdelen. Lagom balans mellan de olika sakerna, etablera intrig och etablera karaktärer. Och ett språk som funkade. Ansträngde mig att se det positivt och kunde inte flera positiva saker.
Tidigare har man bara sett negativa saker.
Tanken: klart det kommer bli bra, bättre än 95 % av alla manus som skrivs, sånt självförtroende har man i alla fall byggd på realism och emperi efter feedbacken alla år från 16 årsåldern, men är det tillräckligt bra? Känns som fifty-fifty, det är ju bara 0.5 % max som lyckas och även om det garanterat är bland de fem procent bästa är det ändå liten chans....
Alla tidsplaner spräckta. Hållt på ett par månader men inte särskilt ofta. Mest något ryck man får då och då några minuter.
Ett visst behov att göra en skriva-bok-kurs, till mig själv.
Ja, det är bara till mig själv, för att få proceduren klar till nästa, och alla gör nog på olika sätt.
Tisdag kväll, skrev detta egentligen i morse kl 05... Nigeria var en färgklick igår, skit att USA, Sverige, Nigeria är i samma grupp, man vill ju att alla ska gå vidare.
Tråkigt för VM att ett lag försvinner.
Nigeria är ju stora färgklicken i hela VM! Började heja på dom, men hejar ju på USA och Sverige också....
Tänkte mig en strukturerad kort punktlista som kursmaterial till skriva-bokcirkeln men dumpar det, detta är bara till mig själv och då kör jag alltid på med den punkiga spejsiga bloggstilen med massa roliga stickspår.
En utredning.
MOTIVATION
Förberedelsefasen.
Den börjar ju med motivationen.
För att kunna göra det överhuvudtaget krävs en massiv stenhård psykologisk övertalningskampanj, bygga upp motiv. För att börja.
Många får nog hjälp utifrån, förstår inte hur det går till men Jan Guillou hade en stor bekantskapskrets som kom på iden och sen övertalade och övertygade och pushade på och sparkade ashle, annars hade han inte gjort de spiongrejerna.
Samma med Snabba Cash-Lapidus väl, en massa folk som gav pepp och feedback under arbetets gång i alla fall. Och D Lagerqvists alla grejer är rena beställningsjobb, Zlatan och nu Millenium. Då är det en helt annan sak! Och hade nån sagt åt mig att göra zlatanboken del 2 hade den varit klar på en månad....
Jag måste övertyga mig själv och övertala mig själv och direkt livsfarligt att söka något utifrån, det skulle ju vara högrisk och troligen motivationsdödare om jag försökte i min bekantskapskrets...
Familj är direkt livsfarligt och känns som man måste avbryta alla familjekontaker i sommar om det ska funka.....
Råkade ut för ett tungsladd när morsan hörde av sig och "vad gör du?", "sitter och skriver", "skriver du bok?", "Ja". Kom på vad jag sagt när det var för sent och kunde blivit ett vredesutbrott som när man var 20 år... Blev bara tyst.
Övrig familj är nog ännu värre vad gäller motarbetande och det är ju besynnerligt vad det skulle vara för farligt att syssla med detta tre månader av livet.
Klart man inte har navelsträng och klart man inte bryr sig men kanske gör man det undermedvetet och troligen hade det varit lättare om man fått pepp och ryggdunk istället, man är larvigt beroende hela livet hur oberoende man än är och omgivning påverkar alltid och troligen är det orsak varför man saknar motivation och varför det känns så märkligt skämmigt de få timmar man gör det varje vecka. Man skäms som en hund.
LATTJA OCH LARVA SIG
Egentligen obegrrpligt att folk gör detta, när det vet att inte ens 0.5 % lyckas.Jag fick ideen i december
Och när de på förhand inte har en aning om hur det blir...
Hur gör man? Kan ju bli skitdåligt, tänker man hela tiden, jo, man måste förbereda sig i detalj och verkligen veta vad man vill åt och hur det kommer se ut, man ska visuallisera hela resultatet framför sig.
Har bara fixat 40 sidor och resten skelett, och kunde inte föreställa mig att det skulle se ut så här, man blir alltid förvånad över det man skrivit när man sen läser igenom det..
Man har inte så mycket makt, man har inte så mycket kontroll över orden, vad det blir, som Ranelid brukar säga, det är bara något som pågår och man kan kan bara låta det pågå.
Det känns ju verkligen som en struntsak man håller på med och "borde hålla på med något viktigare" och det är i så fall att blogga eller glo på fotboll på teve. Naturligvis fel känsla och alla människor sysslar med struntsaker 5-10 av de 17 vakna timmarna och klart man kan syssla med detta 2-3 timmar per dag och det man byter bort är ju tv och ladda ner musik från datorn, det man annars hade gjort. Eller skriva meningslösa bloggar.
Men det är klart att det också kan ut över de verkligt viktiga sakerna i livet både i vardagsliv och sen i sommar när det ska bli dygnet-runt-grej och det är kanske därför omgivningen ogillar det.
Min tjej verkar acceptera det hittills i alla fall, och en förutsättning, annars hade hon inte kunnat vara tjej nu, om hon hade neggat och skällt... men ett pusslande, och får ju inte gå ut över midsommarafton och midsommardag och ...
Vet inte om man kan kalla det tjej. När man hör av sig en gång i veckan. Ja, det är också tjej. Stort-avstånd-tjej.
Nja, definitionen av tjej är väl ändå kontakt varje dag i alla fall...
Ett stickspår.
Allting är bara en stark tanke att man lattjar och larvar sig och man känner sig som en 9åring som leker och det kanske är enda sättet man ska förhålla sig.
ÖVERTALNINGSKAMPANJEN
När man vet förutsättningarna att Piratförlaget får in över tusen manus per år och kanske 1-2 (?) nappar de på och inte ens Larsson köpte de känns det ju extremt motivationslöst och spelar liksom ingen roll hur starkt det är, och inte ens Pippi nappade de på först, och man måste ha ett fruktansvärt självförtroende..
När det kommer till Piratförlaget känns det som samma situation som film och teater i Sverige, att de inte ens läser, att de bara satsar på kontakter. De har inte det tänket, den ordningen, organisationen. Kontakter till 100 %, men vet inte. (det stod: du måste skicka följebrev, sälj in det till oss!! Vad fan , kan de inte läsa? Jag kan inte skriva följebrev, patetiskt sälja in det: "det här är unikt och Larssonklass"... så skulle mitt följebrev bli... Sabbar ju allt). Norstedt och Bonniers är proffesionella fortfarande i alla fall.
Tror jag.
Köpte Larsson i alla fall.
När man har den här grundmurade hållningen att det är bortkastad tid och inte får pepp måste man själv bygga upp en massiv övertalningskampanj och det tog väl ett år och fortfarande håller jag på med det varje dag liksom och det är ju jättelarviga bilder och tankar som man inte kan återge. Håller på mycket med siffror...
Siffror är en stor del i övertalningskampanjen.
Kommer på mig själv att räkna på saker liksom en timme varje dag för att kunna skriva en timme sen.
Man larvar sig.
Olika listor, typ: 3-4 säljer platina varje år (över 100k), ett tiotal säljer guld (över 50k) och ett tiotal säljer silver (30k), pocketsiffror i Sverige.
Om jag bara kommer upp i guld är det motivation nog...
Silver, gränsfall, man får väl inte mycket för en pocket... Kostar ju bara 60 kr en del, som max 80 kr väl. De tjockare kostar mer, är det därför folk skriver tjocka? Nje, de är ju dyrare för förlagen och har väl ingen betydelse... Silver, ja det skulle väl bli en halvmille i alla fall, en vetttig årslön, bra timlön i alla fall...
BAKGRUND TILL MOTIVATIONEN
Kändes ju som död verksamhet fram till för tio år sen och Unni D sa att det var helt dött nu när dataspelen och internet tagit över och jag har alltid haft tanken och planen att leva livet fram till 40 och sen framställa livet i ord och bild övriga 40 år som en jävla shakespeare eller bergman och planen: arbeta alla yrken och gå alla kurser och träffa alla människor och leva alla liv , som en wallraff, och tanken var "vore en mardröm att bara leva ett liv under den här tiden på jorden" , det vore helt löjligt fattigt inskränkt liksom, och ett år hade jag en lista på 10 yrken och tio liv jag ville wallraffa och genomförde fem och fick stryka polis och brandman på grund av för taskig syn, och enorm drivkraft och tvång detta att verkligen besöka alla miljöer, verkligen alla miljöer och flera jobb på flashiga stureplanskontor och flera de mest skitiga skräpjobben.
Det måste varit samma drivkraft för Salinger, Hemmingway, Wittgenstein när de drog till skyttegravarna.
Livet på sin yttersta spets.
Så långt ville inte jag dra det men klart att det var gränsfall ibland, kanske blev för mycket spets ibland, vet inte, har aldrig haft något behov att det ska vara farligt , bara intressant. Egentligen precis motsats till farligt, försökt undvika det (till exempel droger som känts livsfarligt otäckt, ett enomrt nedbrytande av kropp och själ) men man vet inte sånt innan alltid.
Kanske hela upplägget är risky, och finns ju säkrare vägar i alla fall.
Hursomhelst...
Hände något under 2000-talet, Larsson, Snabba Cash, Zlatan , Hundraåringen, crimevågen. Hela upplevelseindustrin började ju blomstra och där ingick detta med böcker som en stor del. Kopplingen till det som exploderade, media, framförallt film gjorde det ännu hetare.
Apropå detta med kreatörer eller vad man ska kalla de, de med högt eq eller vad man ska kalla det, det kallades ju förut för konstnärssjälar, och det låter ju bara flum idag... de med annan talang i livet, de med högt iq, faktamänniskorna, har ofta en felaktig uppfattning om de andra, att de väljer talang av fri vilja liksom. Det är ju precis tvärtom, jag försökte verkligen den vägen, satsade på det, och testade väldigt mycket, men man kan ju inte välja läggning och talang. Eftersom det andra är lättare att mäta (och möjligen är de fler också) och väl också behövs mest i de så kallade samhällsbärande fälten, naturvetenskap framförallt, myndigheter, ekonomi, faktabrancher, kan det lätt uppstå ett förakt för de andra personlighetstyperna också.
För mig var det extremt, åren mellan 17-30, jag fick ju högsta betyg och ryggdunkningar och enorma hyllningar nästan allt jag testade inom eq (analys, skapande, kreativitet, eller vad det bör kallas) , kanske framförallt jobb inom teater och film, och samtidigt kass på det andra, framförallt i utbildningarna var det svart på vitt och löjligt tydligt hur man fick medelmåttiga resultat hur mycket man än kämpade och läste på och sen högsta betyg när det kom till det andra.
Det fanns ju liksom inget val. Jag kände ju: kan inte ens klara av såna jobb ju, om man satsat helhjärtat på lång yrkeskarriär inom iq som ju föräldrar alltid vill, tänkte: hade jag fixat det överhuvudtaget? Jo, mycket hade man säkert fixat, man får ju yrkesrutin efter 20-30 år men hade ju blivit stor medelmåtta, eller rent av en ganska dålig yrkesman.
Och det vill man ju inte vara.
Fortfarande osäker om det hade varit möjligt överhuvudtaget, precis som Karin Boye som var övertygad om att hon inte fixat en dag utan att få sparken, men samtidigt en bisarr omöjlig tanke: att ägna hela sitt liv åt något man har noll talang för. T ex ekonom eller vad som helst.
Det är klart att jag helst hade velat haft talang för det , då hade det varit ett superlätt liv, gräddfil i detta samhälle, ja, hur kom jag in på detta stickspår nu då... helt apropå.
Helt apropå.
Ett evigt tema detta med talanger och de olika intelligenserna och stor utveckling har skett under 100 år men finns ju extremt mycket att göra på området fattade man när man plöjde alla intelligensböcker i höstas och vintras, det finns fortfarande en massa olika teorier och osäkerhet men står klart i alla fall att man kan dela upp hjärnorna i två olika fack, två olika människotyper, en högerhalva och en vänsterhalva av hjärnor i människosläktet och sen en stor gråzon.
Folk har antingen mjukvaraintelligens eller hårdvaraintelligens, och man fick ju känslan när internet slog igenom att det är fler med den andra intelligensen...
Jag befinner mig i alla fall i en extrem åt ett håll, med empirisk övertylighet och hur mycket man än bankar huvudet i väggen går det inte att ändra på det, egentligen skulle man vilja återge alla hyllningar och smått hysteriska lovord man fick men vore patetiskt och klart man inte ska befinna sig i de fält där man bara är i vägen då och klart man ska se det positivt och klart att vi behövs i samhället och i världen när andra bara rusar på med skygglappar i den smala faktavärlden som alltid leder samhällen fel vilket bevisats gång på gång och inte minst sedan darknet och klart att det finns enorm potential även personligt att leva ett enormt framgångsrikt liv i detta samhälle även med denna typ av intelligens.
Det insåg man tidigt också även om det är smalare och tuffare.
DET MEDELTIDA MÖRKRET
Väldigt ofta sker en förväxling av flummare, de med analysintelligensen kallas ofta flummare av de verkliga flummarna och i den här iq-hysterin slogs den rätta intelligensen för att bygga samhällen ut av den felaktiga och det var det som ledde fram till darknet, solförmörkelsen av landet.
De så kallade intellektuella som är så högt värderade i andra länder och som inte finns här, de föraktades bort.
De fick väl skriva musik eller deckare, eller göra film istället, (jag vet inte, många blev nog journalister kanske men det förvandlades också till iq-näste de åren.)
Jag såg den här förväxlingen tidigt på gymnasiet när de som hade alla rätt på alla iq-prov visade uppsatserna de skrivit...
Noll struktur, noll analysförmåga, bara flum rakt igenom, man blev mörkrädd eftersom tankarna var en enda soppa.
Fattade ingenting, de som verkade så intelligenta och strukturerade när de snackade i klassrummet.
Och nu avslöjades de i uppsatsen: månresa, flummare från början till slut.
Som om de inte tänkte en enda klarsynt tanke i en enda mening.
Och de tog över Sverige efter murens fall, alla analysmänniskor slogs ut i iq-hetsen som rådde och flummarna som istället tog makten förvandlade landet till ett intellektuellt medeltida mörker.
del2, Genomförande
UTGÅNGSTÄNK
Tillbaka till ämnet.
Skriva -bok-kurs.
Upplevelseindustrin blomstarade och bokbranchen blomstade plötsligt också, och det var en stor kick. Det var plösligt den mest blomstande industrin ju i landet, för de få som håller på.
Pocket slog igenom, plötsligt i alla matbutiker och tobaksaffärer i hela landet, de kunde tjäna miljoner på böcker.
Man håller alltid på med siffror som sagt, den största delen i övertalningskampanjen, man larvar sig... och Läckberg tjänar 20 miljoner per år, mer än Winnerbäck ju. Larsson tjänade 1.3 miljarder, bara en internetentreprenör kunde ju matcha de här åren.
Alltså: topp-3 den mest lönsamma industrin i landet, när crimevågen exploderade.
Det var motivationen, gick ju inte att undvika.
Man måste ha drömmar innan man börjar, man måste ha Larssondrömmar, annars blir det ingenting. Man måste tänka 30 miljoner....
Efter 40 sidor släpper man ju alla såna drömmar och det enda som återstår: få ihop något överhuvudtaget som funkar....
STÄMNINGEN
Förberedelsefasen går ut på att söka det man vill åt.
Vet inte hur många timmar man ägnat åt det. Vad vill man, i språk, stil, innehåll, stämning framförallt.
Vägt olika alternativ, ska man göra så eller så?
Det stora valet: hur mycket aphjärna ska det vara?
Ska man gå all-in på klassisk hundraprocentdeckare som den Arnheim eller vad han heter, bara en story, bara en bladvändare, bara ett skeende, ett händelseförlopp från början till slut.
Egentligen ska man ju göra så, det är definitionen på spänning, aphjärna, men jag kan ju inte det, och jag måste göra en annorlunda deckare, och det är är tillgången, det unika.
Mer intresserad av karaktärer och analys och psykologi än av sökta händelseförlopp och alla andra är tvärtom.
När man hör vad de tycker.. (andra hatar Varg Söker sin flock för att det inte finns intrig och spänning och händelseförlopp, och jag älskar den, och när det kommer till Lundell är det bara självupplevda tankar och händelseförlopp man söker, man bläddrar förbi all fiktion, känns ointressant, och man ser direkt i en mening när det svänger bort från all verklighet, det upplevda, blir ett helt annat sökt språk, och aldrig varit tydligare än i Vädermannen som bland annat innehöll konstrasten mellan två kvinnor och den unga kvinnan var upplevd och och lundellspråk och den äldre kvinnan var fiktion, två helt olika stilar i framställandet och var tungen att bläddra förbi den äldre kvinnan pga sökt språk, det kanske är andras språk men det är inte lundells, det var ju "tre böcker i en" den där, väderboksmannen som man hoppades att det skulle återvända till sista tredjedelen, den första delen var helt magisk och man var i himlen och tänkte: nu sluter han triologin och cirkeln med Jack- Varg, samma ruggigt starka livsnärvaro som de två, och bara ny miljö, och den andra bokideen var åldersgrejen, ung kvinna vs äldre kvinna, han hade vänt på perspektivet och ville röra till det, att det var den äldre som var sexet, förstod det inte eftersom det inte är sant, visst kan äldre vara sexiga (några minuter per dygn som äldre män) och min jämnårige polare söker bara 60+damer, en fetisch han har, men sexet försvinner ju ur huvudet runt 40, hos män framförallt men också hos kvinnor, och enda skillnaden mellan de två relationerna är ju att man med en under 40 vet man att sexet är närvarande var tredje sekund i deras hjärnor, alltså överallt, alltid, och med en 40plussare vet man att det är borta och bara närvande en halvtimme varje kväll, som för oss män, och då blir det en helt annan lugn relation, en på samma våglängd, samma tankar och fokus, ett mer avslappnat landskap där den där eviga könsspänningen är borta, lugnare men mindre spännande, mindre storm, och den tredje boken var den om stjärnan som försvinner ur offentligheten och den passagen var klockren, helt rätt där den låg och han drog ut på den härligt långt också och behövs alltid ett sånt där stort break, det ska gå vidare in i något annat och här: det absurda och funkade klockrent men sen hade man väntat sig att det skulle återgå till det jordnära och blev besviken på sista tredjedelen som rann ut i fiktion, återkopplingen och den stora helheten försvann, om han gjort som Jack och Vargen hade det varit ett mästerverk, återgått till begynnelse, det jordnära, Vädermannen, en sista tredjedel med väderdagboksskrivande hade varit en magisk bok, i komposition, i allt, det var därför Jack och Vargen blev magiska, inte tillkrånglade med fiktion i slutet, nu blev det bara en bra bok, men avsnittet med dottern var starkt och magiskt och inte fiktion, det var lundellspråk).
PULSEN
Den stora bilden först, men man kan ju säga att man befinner sig i förberedelsefaser hela tiden, speciellt nu när man ska börja på del 2.
Skeende eller karaktär .
Den pulsen hela tiden.
Ska vara 50-50, balans, det bestämde man i förberelsefasen.
Och ständiga självkritiken: skriver för mycket karaktär, psykologi, för lite miljö, händelseförlopp, för mycket analys kring personligheterna och realtionerna har det varit, den psykologin ska ju växa fram i handlingar och scener i en deckare.
Det ska vara action, mer miljö, yta, och självklart att det skulle bli för mycket analys , det fattade man innan, eftersom man sysslat med det språket så jävla mycket och hatar det där jag sysslar med, de där skriva-på-öga-och-näsa och tryck-i-pannan-formuleringarna hela tiden "hon är en snäll kvinna", "han är en försiktig man" i manuset..
Det är klassiska nybörjarfel första kapitlet, sen kom jag på hur det skulle se ut....
Hur karaktärerna är, som jag ägnade så många ord till, det ska ju egentligen inte stå på raderna.
Det ska stå mellan raderna.
INSPIRATION
Att läsa innan.
Funkar , inte läst så många böcker i denna genre i mitt liv, men man måste ju läsa en del böcker, de ger ju alltid inspiration, tankar, ingångar...
Böckerna man läste gav egentligen bara inspiration till en sak: språket. Ett par av böckerna påverkade språket , det gjorde de. Kan inte se att någon av böckerna påverkade intrig, innehåll och upplägg, nej, ingen inspiration alls till det. Allt uppstod i huvudet. Livet. Alla karaktärer och alla scener, en karaktär rent påhitt iofs, eller tre , om man räknar poliserna.
Svårt med fokus, om man dumpar tv och annat har man ju tid, men stora motivationsproblem och hamnar i svackor och kan gå dagar utan att man tar i det , som idag, och försvinner helt från huvudet och hittar alltid något fel som man hakar upp sig enormt på, varför började man med presens, varför inledde man med den tråkiga scenen, inledningen fel fel fel och "sabbar ju allt, nu vet jag exakt hur borde varit och om jag kunde göra om ..." och man kan läsa igenom en dag när man är otaggad och tycka det är dåligt och sen lägga ner allt en vecka...
Tänkt lägga ner flera gånger men i söndags bestämde jag mig: SKA göra klar iden, den var tillräckligt bra första delen, nu ska jag göra klart, anledningen: ideen är så rolig och bra och måste få reda på hur resultatet bli.
Blir skräckslagen bara jag tänker på resultatet.
Det jävla resultatet.
SCENER
Tänker sig ett skräpmanus, den skräcken, ägnat en sommar åt skräp, och ständiga tanken: vill slå sönder allt, göra om, göra det fullständigt osökta, bara det som är intressant, gjorde fel från början, försökte söka någonting, tänkte USA, helt fel såklart , man ska ju tänka Sverige självklart självklart, annars blir det sökt.
Men kan man göra deckare annat än sökt?? De som läser deckare vill ju ha det på visst sätt, de tänker ju helt annorlunda än jag, om man gör spänning för spänningsjunkies måste det bli sökt självklart, om jag gör på mitt sätt blir det typ nietzsche som 18 personer i landet läser.
Borde inte gjort deckare, det är också en ständig tanke, inte min grej alls ju, nu vet jag exakt hur jag hade gjort det om jag börjat nu....
Detta med en massa scener som håller ihop, en massa vanliga scner ur en annorlunda synvinkel, det jag vill göra, en short cuts, tänker mig alltid den julbordscenen som Lundell gjorde i Sömnen, det är så man ska göra det, en scen som alla upplever, hitta sin roliga vinkel på varje scen och sen dra den vinkeln så långt det går, till sin spets, min svensklärare läste den scenen på gymnasiet och sa att det var stor träffsäker litteratur, och klart jag ska göra sånt, den ska heta Mannen som fastnade i vardagen, och kapitlen I tvättstugan, Att handla på ICA, Att åka taxi, att Åka buss, att städa, att träffa svärfar för första gången...
Att genomlida en studentfest.
Boken kanske ska heta Mannen som försökte genomlida vardagen.
Nej: Mannen som älskade vardagen.
Ja, där har vi det.....
30 scener som får alla att känna igen sig..
Har redan skrivit den boken.
I våras.
Finns i ett usbminne.
Det är så jag lagt upp det här manuset också i och för sig, en massa scener och några har blivit för roliga för att passa i deckare har man trott, också en evig tankestrid: skriver för lättsamt för en deckare , de ska vara i allvarlig ton men det är en del i "uniknessen", försöker hitta puslen , balansen, och väldigt osäker på om det funkar.
TONEN
Scener, och ton, det är de två nyckelorden i genomförandet.
Allt det man stryker eller gör om ... det beror på att det var fel tonläge på fel plats, ofta för lättsamt, pajigt, i ett stycke på tio sidor där det krävs allvar för att få ut effekten.... nästan allt det praktiska skrivandet handlar om tonläget, hitta rätt stämning.
Och om scener.
Man får helt enkelt vara ute mycket i sommar eller läsa många tidningar eller se mycket teve och snappa upp alla scener man ser och hör talas om och göra en lista på 50 scener som kan funka i boken i höst.
( Eller bara tänka tillbaka på sitt liv och välja ut några av alla 40000 scener man varit i. )
Ingen skillnad på dramatik, alla böcker består av scener. Men kanske annat tänk och inte värja för det vardagliga, istället: leta efter det vardagliga, det mest allmänmänskliga, det är alltid det som blir stor litteratur. Och välja ut de som känns hetast, roligast.
(det är ju ett ganska annorlunda tänk om man jämför med extremen åt andra hållet, Valfimerna , den dramatiken som innehöll de mest fantasifulla spejsiga scenerna man kunde komma på, med statsministrar på Skype eller i poliscell osv).
Det behöver vara spektakulärt, det ska inte vara spektakulärt, men man kan framställa allt intressant spekulativt ändå.
SIFFRORNA OCH DELARNA
OCH FÖRÄNDRING AV LIVET
jösses, tre jävla timmar jävla flummande struntpratande och analytic fuckoff, och undrar vad jag lärt mig av den här utredningen
Vad hamnade man på för stickspår, hela texten blev ett stickspår.
Skulle ju handla om siffror och de olika delarna, mest.
Siffrorna ...man håller på och räknar timmar och sidor!
Sånt där....
Man larvar sig varje dag.
Sidor och timmar, hela det där upplägget när och hur man ska göra det... man tänker tre sidor per dag, ingenting, ingenting, då är det klart på tre månader. Siffrorna: man har hållt på två månader, lyckats får ihop 40, alltså inte sida per dag, och i snitt har man lagt ner en halvtimme per dag....
Borde ha ägnat mer tid, gjorde ju en förändring av livet för ett par månader sen, tänkte: vad behöver jag och vad kan jag rensa bort, och rensade bort tv och kompisar.... Så här: in med tjej och word - ut med kompisar och tv. Och blev ju många timmar över som man inte haft förut.....
Haft svårt med fokus, man är sysselsatt med annat i huvudet helt enkelt.
Längtat till dygnet-runt-skapande. Att man bara fokuserar på detta.
Spännande men väldigt skrämmande.
Krävs ju isolering!
Tänk mig så 20 juni - 5 augusti, men man måste ju ha sommarkvällarna fria, tänkt morgonskrivande 08-13...
Och sen två veckor med isolering ... med kvällsjobb också, det .. klart det blir 5 sidor per dag då... alltså 70 sidor på ett bräde.....
Jobbar i fyra olika delar, det tänket, som dramatik, de fyra dramaturgiska delarna enligt grekerna. :
- etableringsdel, 2. Fördjupningsdel/lugn del, 3.Konfliktdel, urladdning, mord. 4. Upplösning, bladvändande
Men vet inte, det lär bli ungefär samma stuk och puls i alla fyra delar , ingen större skillnad, och del 2 och del 3 går i varandra, lika mycket av allt, mordet i del2 egentligen, ok, visst , mer bakgrund i första, beskrivande hur folk lever, inte mkt sånt i sista.....