sommarblogg2016, del1

22 augusti

Greppade tillfället. Sol, några minuter. Ska lämna det självlysande huset ikväll, bjuden på taco...

Om det är svensk taco kommer jag

Huset jag bor i luktar 1800-tal.

Byggdes 1931 men stommen (som tillhörde skolan på grannön och fraktades hit) är från 1800-talet. Allting luktar gammalt, mat, kläder, hud och hår. Ska plåta lite interiör till imorgon. Arbetsbord, sovrum...

I huset jag övertagit bodde förfäderna.

21 Augusti

Det blev ett guld till, ungefär lika överlägsen cykel som Sarah i bassängen.

Sarah borde tagit något guld till, om hon inte översimmat. 15 race var hybris.

Ska traggla sjukdomar denna vecka på sajten, håll ut, roligare tider kommer... Nietzsche och sjukdomar kanske inte alla tycker är de roligaste ämnena

Men har läst Sacks bok nu, Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt, och där tar han upp två fall av Korsakovs sjukdom och det är en hemsk variant av minnesförlust och nu har jag slutat säga att jag hade "grava minnestörningar" och det var i jämförelse med dessa fall mycket snäll rubbning och inget snack om att Nietzsche hade den där demensen. Korsakovs.

Nietzsche och mat och sjukdomar hör ihop.

Nästa vecka får det bli Christer Pettersson (pga tv-dokumetären) och får klura ut hur det hänger ihop... 

 20 augusti

OS idag : triathlon och moutainbike.

Jag laddar upp med ett dopp från fönstret.

20 augusti

Regnuppehåll, kladdar ner minnesanteckningar, sidnummer, datum, annars glömmer man bort dom. Jag är för slarvig för faktabloggar, och för glömsk. En dålig kombination.

Anledningen varför jag kom in på Nietzsche i år är en historia för sig. Om jag ska sammanfatta den kort: jag tappade minnet i början på året. Närminnet var borta några månader, till slut blev det absurt. Gick ut, och visste inte vart jag skulle gå, ungefär som en fullblodsdement med andra ord. Jag visste ju inte om det, att jag drabbats av minnesstörningar. Regel: En dement vet inte om att den är dement. Jag fattade inte att jag hade grava minnesrubbingar förrän nyligen när närminnet kom tillbaka. Nu tror jag att arbetsminnet är fit for fight igen, men det vet jag ju inte...

Arbetar äntligen igen, jag tror att arbetsminnet är normalt (alltså: normalt med mina mått mätt, defektnormalt). När jag fick medicinerna och minnet tillbaka upptäckte jag att mina två senaste år varit identiska med Nietzsches två sista demensfria år. De sista månaderna karbonkopia. Hyperaktiveten. Han jobbade i stort sett dygnet runt (tvåveckorsperioder) utan sömn, mat osv. Den smygande demensen (som på den tiden kallades sinnessjukdom). Och sedan brevskrivandet sista veckorna före kollapsen, jag fick iväg fler brev änhan, pga hotmail.com...

När jag låg på akuten den veckan fattade jag ingenting och läkarna fattade ännu mindre och det tog tre månader innan vi fattade och fortfarande många frågetecken, men det ska tydligen handla om en dubbelmutation i en gen...

Utredningen blev en utredning om Nietzsche...

Man kan börja läsa författare av olika anledningar. Det är ofta en ren slump. Jag började alltså läsa på grund av sjukdom! 

19 augusti

  Vandraren, sju timmar till fots per dag. Nietzsches samlade brev är en spänningsroman. Men det kräver att man känner till bakgrunden, personerna han skriver om, platserna han skriver ifrån osv. Nomaden.

Han skriver mycket om sjukdomen.

Han led av migrän. Inget konstigt med det.

Han kallade det själv migrän, redan då. Och dagens läkare vet att han uppfyllde alla symtom för diagnos Migrän, den medfödda svårartade ensidiga: illamående, kräkningar, synrubbning, överkänslighet mot ljus, och anfallen orsakas ofta av föda (alkohol, socker, kafe, sånt han inte tålde). Står det i boken Vitaminrevolutionen.

Han hade dessutom adhd.  

Det är inget lidande...

Men det innebär problem på sikt. Oförmågan att känna oro, den är inte så nyttig i längden... Den nonchalanta inställningen till att som är för litet... Världen, samtiden, bagatellerna.

Det är bara evigheten som intresserar adds av denna typ och allt annat borstade han av sig.

Han var fullständigt orädd, vilket kan vara på både ont och gott. Adhd är motsägelsernas diagnos, Nietzsche var motsägelsernas människa.

 Han bodde i Nice under vintern många år och näst sista vintern inträffade en stor jordbävning på Rivieran och tidningarna slog upp det ungefär som att Nice hade jämnats med marken. Nietzsche brydde sig inte.

Hus hade rasat och inför efterskalven spreds paniken på gatorna. De hus som fortfarande stod var tomma, alla flydde ut. Utom Nietzsche. Han satt inne och skrev.

Han glömde jordbävningen fort och sov lungt nästa natt.

Han skämtade bort det och tyckte själv att hans beteende var märkligt, många brev från oroliga anhöriga och vänner och det finns sju brev från de två veckorna efter skalvet som han skrev i Samlade Brev, del2 och otroligt intressanta brev, humorbrev... Finns nedan. För att visa hur rolig han var.

Det dagermanska draget, sista brevet innan skalvet var det mest självömkliga och patetiska han skrev (citat längre ner), och när katastrofen drabbade Nice blev han på gott humör. 

Skalvet ägde rum 21 februari 1887. Först skickade han ett brev till systern, sen modern, sen en manliga bekanta, sen kvinnliga.

Till Elizabeth (syster), Nice 22 februari 1887 (en dag efter den stora jordbävningen).

Brevet blev liggande och var snudd på bortglömt under skakningarna av vår kust och våra hus. Nice liknade ett dårhus- själv förhöll jag mig märkvärdigt lugn hela tiden. Jag bifogar en tidningsartikel som ger dig närmare information om jordbävningen; man har överdrivit enormt! Nu finns ingen anledning till oro längre, min kära Lama!

Din bror,

som inte ramlade omkull

NB. Efter att lugnet har infunnit sig har förlusten av människoliv visat sig mindre än vad man trodde: längs hela Rivieran ungefär tusen personer. De första siffrorna var betydligt högre.

Till Franziska (mor), Nice 24 februari

  Min kära mor, bara ett ord för att lugna dig om det är så att nyheterna om jordbävnignen gjort dig orolig. Det är sant att merparten av utlänningarna här tappade huvudet: min inte din gamla skapelse inte. Den natten, omkring två eller tre, gjorde jag en liten inspektionsrunda genom staden, jag gick fram till de hotall jag kände till som delvis fått svåra skador, gästerna tillbringade den bitande kalla natten ute i det fria, de låg på bänkar inlindande i filtar, i droskor osv. Fram på kvällen åt jag i det fria, idel upprivna nerver med undantag av den gamla pastorskan som i likhet med mig var vid gott humör. För Nice är det ett stort bakslag, säsongen är med ens över. Jag har mycket att göra för tillfället, ursäkta att jag bara skriver ett kort!

Din gamle skapelse.

Till Matilda (hans äldre kvinnliga bekant i Sorrento, Neapel som försökte få honom gift många gånger)

Ärade vän,

jag hoppas att ni inte förväntar er några nyheter om jordbävningen från mitt håll? För egen del har den itne kastat omkull mig och denna skräckens morgon, då Nice liknade ett dårhus, arbetade jag lugnt och oberörd i mitt rum (huset var för övrigt övergivet); likaså inträffade det att i det brev jag skrev just den här dagen lyckades jag glömma bort att nämna dagens händelse. Jordbävningen slukade för övrigt det hus där den tredje och fjäre delen av Zarathustra skrevs så illa att det måste rivas. - Förgänglighet!

 Jag fick precis brev från min syster som ger en utförlig bild av hennes för tillfället mödosamma men ändå hyggliga tillvaro, den avgörande nyheten om ett enastående lyckat köp av ett rejält stycke land, den nya egendomen som är avsedd för en koloni är större än många tyska furstendömen och täckt av den härligaste urskog; man avser nämligen att bedriva handel med trä, med Argentina, som inte har några egna skogar. I mina öron låter det mycket främmande! Trävaruhandel! I Sydamerika! Och på samma gång försvinner till och med den antisemitiska propagandan... Min syster har i grunden utvandrat, under förutsättning att hon någonsin har varit hemmastadd hos mig, vilket jag betvivlar.

Vad gör då alla de unga och inte riktigt lika unga flickorna som jag har er vänskap att tacka för att jag känner (idel små galna djur, oss emellan)? /.../ En viss fröken Druscowicz lär nyligen genom snusförnuftigt litteratursladder ha försyndat sig mot min son Zarathustra: genom något slags förbrytelse, förefaller det, har jag riktat den kvinnliga pennudden mot mitt eget bröst- och så skall det också vara! Som min väninna Malwida säger: "jag är ännu värre än Schopenhauer." /.../  Jag tror inte längre någon begriper något av mig, med mig, om mig /.../ men en känsla av att mitt tålamod med Nice börjar ta slut, gör att jag drömmer om bättre platser, bättre människor. Till den tredje april stannar jag här.

Med sedvanlig vördnad

er Friedrich Nietzsche

Till Emely Flynn (bekant från Sils Maria) 4 mars 1887

/.../ hur underligt det än kan låta klarade jag mig undan katastrofen alldeles för bra för att ha rätt till något som helst deltagande. Hela saken är mycket intressant - i ännu högre grad absurd, och varken mer eller mindre farligt än en resa med train rapide nattetid. /.../ I Nice låg rörelsens epicentrum åtminstone inte under jord utan i nerverna, man har fört oväsen här om att hela Europa intresserar sig för vårt öde! Jag fick mängder av brev! Många uppmanade mig att fly! Jag lyckade inte ens bli rädd och samma morgon då hela Nice störtade ut i det fria och liknade ett dårhus, satt jag på mitt rum och arbetade i allsköns ro; i två av brev som skrevs samma dag lyckades jag glömma dagens händelse!

Ni ser hur föga värd jag är ert medlidande!

Natten därpå, när alla kamperade ute i det fria, sov jag lugnt och stilla på mitt rum fram till klockan två: då kom återigen ett kraftigt skalv, överallt hördes ylande hundar, jag klädde på mig och gick på en vandring genom Nice olika stadsdelar för att se vilka dårskaper fruktan kan driva människorna till, sen gick jag och la mig och sov lika gott som tidigare.

/.../ (Huset, i vilket två av mina verk har tillkommit, har skakats sönder och förstörts så mycket att det måste rivas. Detta har den fördelen för eftervärlden att den får en vallfärdsort mindre att besöka)  

 19 augusti

Fredag. Ikväll: OS-final i fotboll. Man får bulla upp med vitamindepåer första halvlek och hoppas på många mål, den andra sover man sig igenom i vilket fall. Slutar inte förrän efter midnatt!

Två veckor öliv. Planen var att fylla depåerna. Med sol, vitaminer. Det har misslyckats hittills. Mest regn moln höst. Jag måste döpa om denna sajt snart...

 Den andra delen i planeringen är alltid att isolera sig ett par veckor och jobba stenhårt som tänkare och det misslyckas också nästan alltid. För många familjeträd här som stör. (om bilden nedan).

Tre dominanter i hängmattan: medicin, Palme, Nietzsche, tre träd med många grenar. Och den här bloggen (som ska pågå en månad) får handla om det kryddat med trav och OS. Om man rundar av lite har sommarhängmattan innehållit 100 böcker ur tre hyllor: den privata hemma, bibliotek, nyinskaffade, och blir ju många förgreningar ur de tre större nämnda tema att rekommendera, den utväxt jag ska leta upp nästa vecka är Oliver Sacks böcker, neurologen.

Om man ska plocka ut varsitt guldkorn från de tre områdena:

1 Vitaminrevolutionen, Flytlie, 2000.

   En liten pärla. Den kom som en befriare. (En vitamininjektion när man fått skallen söndermald av fikon. Läkarspråket i alla andra publikationer).

Vitaminrevolutionen är skriven av en dubbelhjärna. Även min enkla fick alltså en chans.

Boken Neurologi hade man tragglat fram och tillbaka (550 sidor där de sista fick uppsökas i varje mening, ordlistesidorna. Lesion pga cerebrovaskuär episod. Betyder alltså skada pga blodkärlssjukdom i hjärnan. Undersökte om Nietzsches demens var identisk med min).

 Vitaminrevolutionen behandlar förutom samtliga vitaminer även samtliga sjukdomar! Och allt serveras övergripande, allmänbildande. Fakta som man behöver känna till, sjukdomar som man behöver känna till (inte de ungefär 1500 som nämns i boken Neurologi). Historiskt, anekdotiskt, man får veta att 100-åringarna i världen har lika lågt blodtryck som när de var unga, ett av många oroande exempel, ett annat är att människans medellängd sjönk 10 cm när vi slutade vara jägare och slutade äta rått kött... 

2 Mörkläggningen, Wall

En tvådelad historia som sammanfattar palmeutredningen. En ganska mästerlig genomgång. Den skrevs på 90-talet och finns inte med i listan över palmeböcker nedan.  Det är den bisarra Ebbe-historien som tar nästan all plats i minnet efteråt. Den upptar nästan hela andra delen.

Ebbestory, ett maktspår mitt i de olika mordspåren, en beskrivning av Sverige, en del av vår nutidshistoria och visst tillhör därmed denna bok något som varje samhällsintresserad svensk bör läsa (författaren tilldelades pris för arbetet som tog sex år).

Nu ska det tydligen sändas en dokumentär om Ingvar Carlsson på teve och i samband med det måste man nämna Ebbe och man gör det med en undran hur devot denna dokumentär blir. Vågar den före detta statsministern titta? På ett mycket naturligt sätt påverkade mordet Carlssons liv och karriär, och på ett förunderligt sätt påverkade Ebbe och mordutredningen sedan hans statsministerroll.

Alla statsministrar har dylika historier som svärtar ner deras maktperiod. Vilken blir Löfvens?

 Alla fattar att Carlsson hade kännedom om Ebbes verksamhet (dagarna när allt avslöjades var ett informationsmöte med oppositionsledarna inplanerad, så långt hade det gått!) och när man läst Mörkläggningen fattar man att Carlsson hade råkoll, extremt mycket info, om allt månaderna innan. (Ebbe pratade mkt med Holmér och övertygades om PKK-spåret, det var så det började. Han var samtidigt personlig vän med Leijon och Lidbom, som var inblandad dag för dag, som i sin tur var tajt med Carlsson).

Men Carlsson blånekade. Anna-Greta fick ta skulden och det var hennes ansvar.

 Naturligtvis är det departementschefens ansvar och hennes huvud som ska rulla, särskilt när hon skriver ett rekommendationsbrev, och en statsminister kan och ska inte ansvara för allt, men frågan är om en statsminister ska ljuga på detta vis (metoden har använts gång på gång vid svenska politiska skandaler för att skydda förtroendet för regeringen).  Parallell till Nuon och IB. Alla vet att Palme kände till IB och att Reinfeldt kände till Nuonaffären. Till exempel.

   50 miljarder försvinner från statskassan, ansvaret måste ligga på Maud. Åtminstone tio liknande beslut på den nivån fattas varje vecka, och säkert hundratals på längre nivåer, statiskt sett är skandaler oundvikliga och en statsminister får info men varken kan eller ska sätta sig in på djupet i alla frågor. Ser man på Ebbe så här i backspegeln känns det tufft att Carlsson ska behöva avgå för att en privatspanare engageras på detta sätt i högsta svenska maktsfären men visst retas man av det svågerpolitiska och efterspelets mörkläggning.

I övrigt har man svårt att förstå varför Carlsson ska uttala sig om mordutredningen. Han borde hålla tyst, då och nu, vad gäller privatåsikter rörande gärningsman.

  Ebbe var en stolle. Exakt hur mycket stolle han var blir tydligt i Mörkläggningen. Personifierar hävdelsebehovet, det som driver en människas önskan att bli hjälte på detta märkliga vis. De där dagarna innan Expressens avslöjande var han pressad att skriva den redogörelse över sitt spår som han förhalat in i det sista, som var omöjlig att skriva eftersom allt var spekulation. Han hade inga fakta. Han hade inget.

Han hade en falllucka. Det är både roande och skrämmande att tänka sig in det psyket när han desperat försökte hitta något konkret i sista stund. Konfabulerandet. Luckorna som måste fyllas.

När det bara återstår ett fall. 

När allt är en lucka.    

3 Samlade brev, del2

När man läst allt man kommit över inom det nietzscheanska i form av hans verk och perceptionshistoria (uttolkarna) är Samlade Brev, del2, en otroligt fascinerande läsning. Ett slags egen rysare. Det mest spännande man kan hitta om och av Nietzsche.

När man vet bakgrunden till alla enskilda stickspår som berättas blir det en bladvändare.

 En berättelse som beskriver vår nutidshistoria. Det mest intressanta är det bisarra nazistickspåret i nietzschesammanhanget. Det dyker upp i mitten av boken, 1887-88.

Egentligen dyker det upp långt tidigare (långa rötter såklart), långt långt tidigare genom systern och hennes man, de kriminella bedragarna, men det är när han får Antisemitische Correspondenz hemskickad som man känner: här startar katastrofen. Här startar Förintelsen. Det är där och då propagandan får spridning.

Och det är där och då Nietzsche inser att han blivit inblandad.

Ett osannolikt dramatiskt liv.

Dramat drivs framåt på två nivåer, och det blir tre gastkramande historier. 1. hälsans galna sammanbrott där förspelet av ohälsa och tillfrisknande beskrivs i brev efter brev, 2. Hans karriär som författare som är i ett hopplöst läge och den tyska utfrysningen är värre än man föreställt sig. Det förstår man av breven, knappt en enda recension, sedan upptäckaren Brandes som gör honom euforisk, och han får en glimt av berömmelsen sista sommaren, 3. Den antisemitiska rörelse som tar sin början och som man får följa på nära håll. Systerbreven, drygt 500.

Den groteska historien, den tyska kolonin, Paraguay, bedrägriet, självmordet.  En nazidröm som börjar och slutar på samma sätt, 50 år tidigare     

----------

18 AUGUSTI

 Ranking, OS, topp10

1 Lisa Miskovsky

2 Henrik Strömblad

3 Jenny Kallur

4 Lasse Bengtsson

5 Pontus Kåmark

6 Carolina Kluft

7 Ola Wenström

8 Niclas Jihde 

9 Robert Perlskog

10 Lars Lagerbäck

17 augusti

Höst på ön.

Andra inlägg

• högsommarblogg
• The Western Canon
• Sköna Maj
• Första Maj
• Dagbok April
• Historiska personer , del4
• Historiska personer, del3
• Historiska personer, del 2
• Historiska personer, del I
• Bokrecensioner