spaning Almedalen: svartmålningen, rasism i Sverige
spaning
"Något har gått sönder", var S-budskapet första halvåret av valåret och nu på andra halvårets första dagar är temat svartmålning på tapeten i Almedalen
Två hätska debatter dominerade tisdagen.
De handlade om samma sak. Svartmålning kontra skönmålning. De handlade om skolan och rasismen i Sverige
tänk
Skoldebatten tog en ny vändning när rektorerna (och ett flertal lärare) ryckte ut och ville se en mer nyanserad bild av skolan i media efter år av ”Skolsnusk” (TV4), ”Kaosklass”(SR), ” Världens bästa skitskola”(UR). 104 rektorer skrev uppropet den 19 juni.
Kan en negativ samhällsbild av en arbetsplats påverka de som vistas där dagligen? Alltså, att de får ett negativt förhållande till arbetsplatsen och vardagslivet där? Jovisst. Kanske. Knepig fråga.
Det är rektorerna som tar illa vid sig nu. De som bär högsta ansvaret. Bossarna. De känner sig sårade, uthängda, misslyckade, en kränkt yrkesheder.
Att rektorerna får en spark i baken är en förutsättning för förändring och bara bra, men självklart vet alla att skolan alltid kommer vara en 50-50-situation för alla; alltid lika delar glädje/ gemenskap /framtidstro/positivism, och problem. Som livet, och som den ruggigt komplexa arbetsplatsen det är. För elever, lärare, rektorer, föräldrar, alla. Viktigt att lyfta fram den första delen också såklart. Faran på sikt med en alltför negativ bild av skolan är ju att lärarrekryteringen försvåras. Den viktigaste delen av alltihop....
Men annars tycker jag att det är en jävla konstig inställning, och märkligt inlägg i debatten... Den där debatten i Almedalen. När man lyfter fram skolan som den viktigaste valfrågan gör man ju det i ett enda syfte: öka statusen i samhället.
Jag tycker att det är detta som känns mest akut i Sverige 2014.
Det jag brinner för mest. Öka statusen. Vill se den renässansen. Dels för utbildning och kunskap som begrepp, och dels för skolan som miljö. Finns en svensk inställning om den miljön: "allt löser sig självt". Självspelande piano. Denna miljö som präglar våra liv så mycket. Mest. Där vi lär oss grunderna för att fungera i samhället. Där vi formas som sociala individer.
Läraryrket är ett ruskigt viktigt yrke, jag har svårt att hitta ett viktigare yrke och därför är det ju katastrof att detta yrke har så låg status i Sverige 2014.....
Det är den katastrofen svartmålningen handlar om och det måste rektorerna fatta och man måste kunna hålla fler bollar i luften samtidigt... Katastrofropen är brandfacklor. För att höja statusen.
länk
Den andra debatten var ännu mer aggressiv och handlade också om en allmän samhällsbild/mediabild av en fråga; rasismen i Sverige.
1900-talet är ett obehagligt minne idag.
När det handlar om rasismen i Sverige. Det var en ganska stor grej i min tankevärld. Den fanns där som ett sår som kliade på armen ... Överallt.
Den fanns där varje dag, varje timme alla år i barndomen/ungdomen och sen vidare upp, den bara fanns där liksom och retade störde värkte sabbade. Idag är den helt borta. I mitt vardagsliv.
Den här resan är den lyckligaste resan när jag tänker på Sverige under 1900-talet och Sverige nu.
Barndomen. Skolan. Högstadiet. Den där åldern, 12-16, fanns innan också men det var då det bröt ut i en störtflod.. Det var hakkors överallt. I området där jag bodde. Skåpen i skolan. Väggarna. Omklädningsrummet. Toaletten. De fanns där hela tiden. Alla år i skolan, även gymnasiet. Hitlerhälsningar dagligen. Mest i omklädningsrummen till gympan minns jag... Två varianter, armen och fingret som en mustasch över läppen. Okej att det bara var 4-5 i klassen som höll på frekvent... men ändå... det blir många på en skola.
Det som störde mest var nazismen som humor som präglade alla skolår. Ett slags ironisk nazihumor som dominerade, när de skulle vara festliga... Det där var så otroligt dumt. Det var swastika och gasa gasa gasa och stormtrupper hit och andra trupper dit och SS och 18 och 88 och tydligen väldigt spännande. Och roligt. Hat som humor. Döden som humor. Det kändes mest som ett nervöst förhållande till död och andra svårare frågor men också det sorgliga att Sverige varit isolerat, blundat, och det var föräldragenerationens tystnad som låg bakom detta. Otänkbart i andra länder , tänkte man. Visste man. Så annorlunda i Sverige.....
Vuxenvärlden i skolan var rätt tam, kunde inte göra nåt, det var för mycket hela tiden... Fanns ett par lärare med patos. De vägde lätt....blev illa omtyckta
Minns en period då det plötsligt spårade ur fullständigt. Av nån anledning. Minns en händelse. Plötsligt hade lappar satts upp i skolan, det var brutala lappar med nazisymboler och kors och text med nazipropagande och såg på rasten att två tjejer gick och satte upp lappar.... Helt vanliga tjejer. Tyckte man. Inga stökiga. Parallellklass. Poppis. Mycket märkligt. Kunde inte bärga mig. Gick fram och rev ner lappen de satt upp. De bara vände sig om sen och log och fnissade lite nervöst .... Jag hade nog rätt hög status. Annars hade de nog käftat
Hade sagt: det där är fängelse i alla andra länder.... minns jag. Era jävla idioter ...typ.. och den ilskan...den ilskan...
Gymnasitet sen, det fortsatte. En elitklass, snittbetyg 4.7, 30 elever, 7 hade 5.0, uppdelade läger, elit av naziromatik, fyra var historienördar och de surrade ss och wolfsangel och sånt och hälsade på sitt sätt....
Idag har naziromatiken försvunnit från skolorna och från hela samhället i stort sett... En skolpojke kan till och med bli dömd för att ha ristat hakkors i skola. Halva min klass hade blivit dömda om det varit 80-talet....
Sen kom 90-talet och det var Ultima Thula som hela mitt fotbollslag lyssnade på och nåt som hette Vit makt och det var hundratusentals som höll på med det och klassades inte som extremism och det är ju mil från det som räknas som rasism idag (den strukturella rasismen).
Hatbrotten har ökat, sägs det, och det finns ca 500 aktiva extremister i landet och 9. 674 885 miljoner av de 9 675 885 miljoner svenskarna är inte extrema, men såklart väldigt många som drabbas av de aktiva extrema idag ändå då varje person kan skriva 100-tals bloggar/kommentarer/hot osv varje vecka och man måste ha respekt för de som har drabbats av hatbrott, och kan förstå deras syn på Sverige.
åsikt
Man måste ha respekt för de som har drabbats av hatbrott och respektera deras uppfattning , hur de uppfattar Sverige
Detta med att skönmåla och svartmåla... tycker alla ska försöka beskriva verkligheten som den är. Och den kan uppfattas olika. Blir man påhoppad i Almedalen uppfattar man Sverige annorlunda sen..... Jag vet inte hur man mäter hatbrotten, och har extremt svårt att se att hatbrotten nånsin kan vara fler än vad de var på 90-talet. Det var det skinnkallarna sysslade med dagligen då. Hatbrott var deras dagliga liv. Och det var många....
Det var en subkultur som fick enormt stor och snabb spridning i detta trendkänsliga land Sverige, en subkultur som hade fyra pelare: våld, musik, rasism, och att supa stenhårt varje dag. Man såg och hörde våld/överfall/misshandel precis varje dag, i media och i verkligheten, och blev själv utsatt för det par gånger, och frågan var om det fanns någon med annorlunda utseende som inte blev utsatt....
Kränkningarna i det offentliga livet var legio, det fanns inget internet då tack och lov....
Resan från valstugereportaget 2002 till 2014 har varit svindlande. Om vi pratar rösterna i det offentliga rummet... Vet inte när jag hörde något senast. (umgänget; och gator, torg, butiker, köer, bussar, jobb osv)
I stort sett helt borta. Det där som var en helt vanlig accepterad samtalston, ett normaliserat språk under 1900-talet.
Svartskalle. Ett helt accepterat ordval. Förekom överallt. Under 1900-talet. Även i släkten.
I varannat eller vart tredje samtal man avlyssnade eller deltog i förekom ett instick med nedsättande funderingar , kring människor med annat etniskt ursprung. Som att det måste ut ..liksom... Som något som gnagde inombords... som liksom bara måste ut i alla samtal
Halva det offentliga samtalet under 90-talet bestod av detta. Det som idag räknas som mycket grov rasism.
Resan har varit enorm
Resan går knappt att förklara i ord.
Och år 2035 kommer det finnas lika många landshövdingar med annat etniskt ursprung ..och Sverige har varit mångkulturellt 20 år. Landshövding är "lång och trogen tjänst". 70 % av de med annorlunda etnisk bakgrund har anlänt de senaste 20 åren. USA har 200 år av mångkultur. Lika många svarta som vita, mångkultur 200 år. De pratade om landshävdingar och de pratade om Obama på tv. Lite perspektiv ....... lite perspektiv... Inte helt orimligt (tänkt Teodor Kallfatides ) att en nyanländ under så här kort tid kan lära sig språk, kultur, armbetsmarknad och lagar, och bli statsminister, landshävding. Men svårt. Väldigt svårt.... Det kräver sin tid. Det kommer... det kommer... lugna i båten... år 2035 kommer det GARANTERAT vara en svensk statsminister med annat etniskt ursprung...lugna i båten. Behöver inte dröja lika länge som USA