spaning: paniknato
spaning
Sverige skrev under ett avtal med Nato i förrgår.
Det blev den sittande regeringens sista insats för landet. Och varför valde de denna tidpunkt?
1. De visste att nyheten skulle drunkna i valrörelsen och debatten därmed utebli. 2. De har insett att deras tid är ute och det här var kanske den viktigaste och mest akuta framtidsåtgärden fem i tolv....
Minnesstenen över Alliansen 2006-2014 får nu göras om från början.
tänk
Stödet för svenskt medlemsskap i Nato har ökat på senare år och när nog uppe på 50 % av befolkningen och för oss andra 50 % har det varit ett slags rebus vad som ligger bakom ....
Tre toppdiplomater (Hans Blixt, Hirdman, och Ekéus) skrev i början på året (innan Ryssland /Ukraina) i ett debattinlägg på DN om varför ska förbli alliansfritt, och fick ett svar av den flitige debattören överste Bo Hugemark. De inläggen gav inga ledtrådar till rebusen. De var helt substanslösa.
Diplomaterna slog bara fast det självklara: 1. Sverige har varit alliansfritt i 200 år och hållt sig utanför krig 2. Spänningarna och säkerhetshotet ökar vid en Nato-anslutning.
Hugemarks svar var ett av de mest substanslösa debattinläggen man läst. Hans enda argument var en så kallad 180-vinkling, "Argumenten mot Nato bygger på rysskäck och eko av kalla kriget". Det här skrev han två veckor innan Rysslands nya aggressiva politik mot Ukraina, när den verkliga rysskräcken exploderade i Sverige.
Rysskräcken (svd--Hugemark) var det enda inlägget handlade om , och ett citat från en finsk socialdemokrat. ”Ett Nato-Finland skulle fortsättningsvis ha bra förbindelser med Ryssland". Ja, det finns 3 miljoner svenskar också som tror att Nato är bra väg.....
När det inte finns några argument i säkerhetsaspekten för ett medlemskap, varför är opinonen stark? Så fort det pågår en konflikt eller något som berör utrikespolitik dyker det upp Natovänner i kommentatorsfältet. Orsaken är given. En väldigt stark och stor lobbygrupp. 100 000 arbetar med försvarsrelaterade yrken i landet, och räknar man in Hugemark och de som har gjort det.... Det är givitvis en dröm för alla yreksverksamma i försvaret med Natobaser i Sverige. De umågs och jobbar intimt med Nato, det framgår inte så mycket i samhällsdebatten hur tajt Sverige och nato varit senaste åren och träffas på övningar flera gånger per år, i Sverige, i Norge och andra länder, och de sitter vid frukostborden och snackar och efter en sån övning är alla såklart övertygade om Natos förträfflighet, tänk själva: den spänningen, kicken, sitta bredvid jänkare som säger "va fan är inte ni med för" och tänk att få se och uppleva det absolut senaste inom krigsmateriel, vapen, flyg .... Efter en sån övning blir man sittande framför datorn, och det smattrar från tangentbordet.
Det vore helt grymt om det fanns Natobaser även i Sverige, på alla sätt, tänk att själv som svensk få sitta och styra den här ruggiga tekniken. Alla blogginlägg man läser som militärer 2014 skriver handlar om det: fascinationen över de senaste flygen de provsuttit i .....
Karin Enström är hämtad direkt från försvarets lobbygrupp. Hon har missuppfattat politikerrollen, och gör inte som Norman som ser sig själv som en motvikt mot bankernas intresse. Hon är lika mycket fånge i försvarsindustrins intresse som Löfven är i friskolornas intresse.
När Alliansen tog över Sverige tyckte man att det var det bästa som kunde hända på många sätt: tex för sysselsättningen och en kraft som kunde återinföra svenskarns arbetslust som är motorn i alla människors liv. Samtidigt hade man flera farhågor. De största orosmolnen var Nato och en färändrad arbetsrätt. Det visade sig vara obefogade farhågor och Alliansen får mycket högt betyg för deras tid vid makten.
Fram till igår. Vad betyder avtalet? En medveten provoktion signerad Bildt mot Ryssland. Påtagligt ökad Natonärvaro i landet och de har rätt att vistas i vår land och vi ska bistå dem med vårt material och vad är skillnaden mot medlemskap? Ja, skillnaden är väldigt liten och kan stavas baser men inget i avtalet sätter p att baser kan uppstå, och de kommer kallas tillfälliga eller rörliga baser. (Sjöstedt var mkt mjuk, valrörelsekutym att inte slå på stora trumma, när ministrarna försäkrade att det inte handlade om medlemsskap, och ett barn kan se att skillnaden är väldigt liten).
Hur förändras minnesstenen över Alliansen?
De som drog in Sverige i Nato och de gjorde det på ett ganska fegt och fult sätt. Carl Bildt kommer bli ihågkommen som en säkerhetsrisk. Kanske den störste säkerhetsrisken i vårt lands historia. Det han uttrycker internt och offentligt (skaffat sig allt större censur med åren) är nästan alltid korrekt, (man minns när han efter Krim sa i BBC att Putins mål inte var Krim utan Ukraina, att många tyckte den självklarheten nästan var provocerande...) och det är det som är säkerhetsrisken.
Spiken i kistan för alliansen, och nu får vi leta partier utanför dessa fyra när vi väljer partier den 14:e.
Kanske är till och med S ett bättre alternativ, och vi kanske behöver en varm charmig Wallströmfigur, en som inte kan göra analysen och inte fattar nånting vad som händer och sker i Ukraina och Irak . Det är bäst för vår säkerhet. Sjöstedt sa att Bildt lät som ett eko av Washington, och det var en grov förolämpning mot Bildt. Han vet mycket mer än Washington vad som händer och sker och det är Washington som är ett eko av Bildt.... Om ni frågar Bildt.
länk
Den här konservatismen i Natofrågan som många svenskar känner, är samma konservatism som man känner inför republik och skolan och några andra saker.
Monarki eller republik, haft samma utgångspunkt där som med Nato... Vi har haft ett vinnande koncept som funkat i hundratals år och det finns ingen anledning att tro att andra koncept skulle vara bättre för Sverige 2014. Norge har varit med i Nato sedan födelsen för 70 år sen, och Finland har varit republik ännu längre (snart 100 år, samtidigt med Tyskland, och var nära att bli monarki efter kriget 1918: kungavalet i Finland) , och det är troligen bäst för de länderna.
Förändringar skadar länder, om inte förändringar är nödvändiga.
Ingen kan nånsin avgöra om Republik eller Monarki är bästa statsskicket, och orsaken är att det inte har någon praktisk skillnad alls egentligen. Vi måste ha människor som styr och bestämmer och handlar bara om en viss fördelning av arbetsuppgifter. Vad man kallar statscheferna, om de heter Kung eller president eller statsminister har ingen större betydelse även om många tycker det.
USA har givitvis en annat upplägg där presidenten har väldigt stor makt över all politik, och det var ungefär på samma sätt i Finland på 1900-talet, då styrde Kekkonen över inrikespolitiken.... Nu är det statsministerns och parlamentetes roll och vad är skillnaden då mellan presidenten i Finland och Kungen i Sverige (förutom att folket väljer i Finland)? Det utrikespoltiska. Presidenten har fortfarande ett visst inflytande över utrikespolitiken och kan påverka debatten och samhällsklimatet genom egna åsikter. I Sverige är det närmast ett majestätsbrott om statschefen med sitt ärvda ämbete uttrycker ett ställningstagande.
Vi har ju en utrikesminister och när jag jämfört Finland och Sverige under 2000-talet måste man tycka att skillnaden ändå bara är ordlek.
Förståelse för det principiella, men den psykologiska biten är viktigare. Vad händer med ett land när man plötsligt klipper av alla band till historien? Det har gått åt skogen i alla länder. Sovjet. Frankrike. Irak.... Det är viktigt med historia och framförallt viktigt med symboler för ett land , människor som ger landet en trygghet, och vad blir effekten om vi klipper bort alla symboler helt plötsligt? Kungen, Riksdagen, Zlatan, Saab, Dramaten. Känslan blir samma som när en förälder dör (eller när Zlatan slutar spela): först frihet men sen otrygghet, osäkerhet, saknad. Kungen är ju bara en symbol...
Ska man hålla på med principer och vara formell? Eller pragmatisk? Okej det är principiellt fel att folk får ärva formell makt men vi måste kunna tänka pragmatiskt... Den betydelse som Kungen har som symbol går ju knappt att förklara med ord, den är nog till och med större globalt än inrikes, och om han försvinner kommer vi försöka ersätta pr-betydelsen med Zlatan eller någon inrättning som heter PR SVERIGE och den kanske kan nå 1 % av kungahusets betydelse om 50 år....
Åsikt
Pragmatiskt: Den svenska alliansfriheten har -precis som den svenska skolan fram till 90 -talet- varit en framgångssaga, en formidabel jättesuccé. Och kungahuset och monarkin är en svensk succé på 2000-talet... Pragmatiskt.
Vi kan förändra allt över en natt och göra som i svenska skolan, sparka 300 superkompetenta i ett verk och hoppas det bli bättre då....
Man blir helt matt när man tänker på insatsen som Silvia (hon och Astrid är i särklass) gjort för barnen i Sverige och runt om i världen och vilken glädje hon spridit och klart man kan vara principiell och dogmatiskt, och strunta i all pragmatism....
Formellt är det fel. Med ärvd makt. Okej. Nu är all makt borta och visst borde man avskaffa mycket av det andra formella och sluta kalla de Kungen och Drottningen och sånt... Men alla ärver i Sverige och ska man förbjuda det och tänk pragmatiskt... Hela det svenska näringslivet är ett arvegods, halva börsen har ärvt sina pengar, Wallenbergarna, HM-sönerna, Christina Stenbäck, Kamprads söner osv. Ekonomiskt är det på en nivå 1000 gånger över kungahuset...
Skarsgårdsönerna ärver sina jobb, och det gäller väldigt många yrken: läkare, polis, skådespelare, osv. Formella argument, och ibland är det viktigt men ofta är pragmatismen tyngre och större..
Det finns en stor sak som äcklar med monarkin: barnen... Skvallerpressen. Om de far illa och det är klart att de långa tider av sina liv inget hellre velat än att byta liv... en mardröm... att inte få välja själv... Det är inget lyxproblem, det är ett verkligt stort problem för dom.. Jag hatar tillställningar och mingel och det handlar hela deras liv om och för mig skulle det vara en mardröm att inte få välja liv och det har det varit för den här barnen också (de här åren mellan 15-25) och så fort det föds en tronarvinge som inte vill vara med dör monarkin direkt. Det skulle vara ett väldigt giltigt skäl och pragmatiskt argument... (det var länge sen pedagogikens experter trodde på plikten inom barnuppfostarn och länge sen vi trodde på Plikten framför allt).
Estelle?
.