Spaningen: polisdöden och facebook
Spaning Onsdag:
7 döda av polisskott senaste 17 månaderna i Sverige. En igår. Totalt tre bara i år.
Tänk
Det är ju skrämmande siffror. Finns smittoeffekt även här. Som med allt. Självmord t ex. Förklaringen djupare och handlar om sämhällsklimat och beväpning men samtidigt har det mest handlat om psyktiskt sjuka personer som dött. Guldrånet i Södertälje, en sak. Hembesök som Fadimes bror och Husby, en annan sak. 24-åringen som löpte amok en morgon i Varberg förra året, trodde han var förföljd och hade drabbats av svår psykos. Samma med Daniel Franklert Murne som blev ihjälskjuten av polis i sitt föräldrahem i Lindesberg 2005 , familjen drog Sverige inför Europadomstolen sen. Statistiskt sker detta 1 gång per år i Sverige och det har alla tidigare tyckt varit alldeles för hög siffra och lika stor tragedi när en psykiskt sjuk dör av myndigheter varje gång, lika stor tragedi som när han blir mördad av någon annan men finns mer ett tänk av "får skylla sig själv" när det handlar om myndigheter. Nu när vi är uppe i 7 på 17 månader måste nånting hända. I Finland och Norge dör inte folk vid polisingripanden och Norge är inget bra exempel just nu efter det som hände där för några år sen.... Poliserna bär inte vapen i Norge. Har vi alltid sett som ett föredöme tidigare men efter det som hände för några år sen har man börjat undra om det kan ha effekten "mindre respekt för polis, myndigheter och samhälle". Norske experten Johannes Knutsson tror inte att obeväpnade norska poliser lever farligare än sina svenska kolleger. " Snarare tvärtom. När svenska polisen angrips på nära håll blir situationen besvärligare än för den norska som inte har ett val – de måste bort. Svensk polis har alternativet att använda sitt vapen. Dessutom kan det vara så att man exponerar sig mer om man har skjutvapen. Man känner trycket på att situationen ska gå att lösa.". Debatten om elchockvapen måste upp igen. Elvapen utreddes för några år sedan och alla instanser var överrens om att svensk polis inte skulle byta till det, det dummaste argumentet var att det var för dyrt, 90 miljoner kronor. De bästa argumenten för att inte byta är att det kan minska respekten bland de kriminella, och att elvapen , enligt Amnesty, används på annat sätt i de länder som använder det, i USA används det ibland som bestraffning av gripna och det skulle vara en fruktansvärd utveckling. Det bästa argumentet för elvapen är att vi inte ha tillåta den här situationen en dag längre, 7 döda av myndigheter i såna här fall där det hade kunnat undvikas är en tragedi för ett land.
Länk
Börjar tänka på en helt annan spaning. Facebook. Den här tajta lilla gruppen som betyder precis allt för varje människa och varandra. Facebook har förändrat synen på männskor litegrann... Satt fokus på något annat. Förklarat oss inför varandra. Förut tänkte man alltid att alla människor är ensamma. Utom en själv. Utom de som ingår i min släkt. Nu tänker man alltid att alla människor ingår i ett socialt nätverk, en klan. Facebook har gjort att man ser på alla andra på ett annat sätt och klargjort hur stor den här klanen är och man har hållt på och räknat på det där sen facebook dök upp, hur många jag har och hur många som har mig och vad som är normalt. Ett fåtal, nån ynka procent, är ensamma, ofta äldre, som förlorat föräldrarna och partnern och syskon och barn, eller aldrig haft syskon eller barn, och alla andra ingår i ett tajt nätverk som består av i snitt 40 personer. Föräldrar, barn, syskon, kusiner, mor och farföräldrar, bästa vänner ect. Den tajta gruppen som betyder väldigt mycket och som man själv betyder väldigt mycket för, allt..... och sen en grupp längre ut som gör att många kan ha 100-200 friends. Det där visste man förut också men nu tänker man på det hela tiden och när man ser en människa på gatan eller krogen eller spelbutiken tänker man inte som förut....vilken ensam stackare... Den enskilde, han har försvunnit. Nu ser man bara klaner som är ute och går, klaner på bussar, tåg, krogar, nu är allt en klan. En ensam man som ingår i ett tajt nätverk, det är det man ser. Ofta. Men man slåss mot tanken hela tiden och ofta om de här människorna man träffar varje dag i spelbutiken tänker man: han är helt ensam och ingår inte i ett nätverk......
Åsikt
Den där tanken att det inte är en person som dör när en person dör måste vi alla bära med oss hela tiden och det måste ingå i alla utbildningar för folk som ska arbeta med människor och särskilt myndigheter som dagligen kan bära ansvar över folks liv och död. Det är inte den personen man ser framför sig som dör. Det är framförallt den här lilla tajta gruppen ha ingår i som drabbas och hela deras tillvaro slås i spillror. 40 människors liv slås i spillror och de har precis ingenting med den här situationen att göra, vare sig det rör sig om guldrån eller psykos. De här vars liv slås i spillror är alltid helt vanliga medborgare som du och jag och man måste alltid ha dom i tanken, alltid, alltid. Tycker vi i Sverige är dåliga på det. Under OS var det debatt i Veckans Brott om det här och GW sågade broöppningen och hade synpunkter på två andra fall, Varberg (filmen visades) och på batongslagen i Stockholm som också fanns på film och jag brukar alltid försvara poliser när det inte handlar om dödliga skott (de kan ofta undvikas genom att lämna platsen tex som de gör i Norge) och tycker inte att poliskvinnan som slog med batong handlade särskilt konstigt. Hon hade fått uppgifter om att han begått brott och han uppförde sig hotfullt och ingen dör av batongslag. Men detta att bära laddat vapen tycker jag verkar göra svenska poliser än mer stressade i krissituationer än vad de redan är och i Norge reagerar de annorlunda i alla fall och i Finland också och det måste finnas en utbildningsfråga i detta. Men detta med svenska folket inte ser nätverket... vi ser en enskild individ... måste bli ett helt annat tänkt... Dagen efter broöppningen var det allmän "de får-skyll-sig -själva"-attityd och pratade med min morsa om det och när jag sa "vilken tragedi" och hon sa nånting om att "de säkert hade gjort nåt" tände jag till ....och vad spelar det för roll.... Två unga killar dog och spelar ingen roll vad som hände och 40 människors liv slås i spillror fullständigt. Fullständigt. När en pappa försvinner, dör, en son försvinner, dör, en partner, ett syskon, och det förvandlar hela tillvaron till totalt mörker för alla dessa människor et år framåt och oöverskåldig påverkan på deras liv hela livet ut. Oöverskådlig påverkan. Jag vågar inte ens tänka tanken om mina underbara kusiner, eller ännu närmare anhöriga skulle försvinna plötsligt på det sättet. Det var två kilalr också, i 19-årsåldern tror jag, en hade barn, och det är alltid en som hittar på hyss när två två hittar på hyss. En kille ville ha äventyr en kväll eftersom han hade tråkigt och den andra ville helt säkert inte vara med alls, så är det alltid. Och de visade bildr på bron i tv hur den såg ut och den gick uppåt som en ramp och det var helt omöjligit att se att bron var öppen när man körde på vägen och det upptäckte dom när de var över stupet på väg ner i vattnet.