städning
STÄDNING
Jag ville helst prata skor och visade upp mina nya sneakers för att locka över samtalsämnet från det trista ... Städning är det nya sexet, sa Leena.
Jag jobbade som lokalvårdare tre år i dåtiden berättade jag vid kaffet och som vanligt ville man inte ta jobbet med sig hem.
De tre åren bodde jag i svinstia så var tvungen att säga upp mig och sen levde jag som Ernst lång tid.
När man börjat städa blir man förbannad på smutsen och dammet och fläckarna och sig själv som skapat dem och som tillåtit de finnas för länge och i den ilskan fortsätter man tills allt är borta och rent.
Jag blir maniskt på krigsstigen .
Det är antingen eller med städning.
Man kan inte städa till femti procent.
Att städa hälften är ofta värre än att inte städa alls, eftersom inledningen går åt till att plockar bort saker som skräpar, skor, påsar, prylar, kläder, och bakom dom finns smuts och damm som plötsligt tittar fram och grinar och bär sig allmänt illa åt. Alla skönhetsfläckar syns.
Man kan också tänka sig samma fenomen som med skänhetsdrottningar och kungar att minsta lilla acne blir gigantisk om det övriga är perfekt och att bara det som sticker ut syns, och så föds pedanten; om det är mycket prylar och bråte och allmänt kaos ser man inte de små fläckfelen, medan ett helt ljust och fräsch rum måste vara skinande rent. Ett dammkorn eller brödbit där blir upplyst nagel i ögat.
Vi är antingen pedanter eller lortgrisar.
De flesta är nog både och ett mellanting, beror på situation, vi har nog alla pedanten och lorten i oss som vi kan locka fram efter behov, och sjukligt jätteproblem som diagnos tvångstanke är ju bara nån procent, som Robert Gustavsson åt ena hållet och mannen -som-inte-kan-komma-ut-genom-dörren-pga -tidningar-till-taket åt andra hållet, men min starka erfarenhet av besök i hem är att vi antingen är pedanter eller lortar. Vi har i alla fall en dragning åt något håll.
I alla fall det kön som jag är mest bekant med.
Tendensen vi inte vill erkänna.
I alla fall inte vi män...
Och sen en gråzon. Rättare säga pedanter och ickepedanter. Gråzonen ut till lorten är stor vill man tro...
Vi pratar extremt mycket
om det här
Leena och jag.
Vi kom in på temat vardag, hushåll, lycka.
När man pratar städning blir det hushållet och då pratar man om olika saker , prata barnfamilj, prata parrelation, eller prata ensam. I barnfamiljen är det den stora snackisen, det alla surrar mest om, skäll skäll skäll (man kallar skället pedagogik och uppfostran och visst är det träning i socialt liv och att göra tråkiga saker men man kan också kalla det naturlig reaktion som växer fram i umgänget, man retar sig på andra helt enkelt när det kommer till städbiten)
Syrran har familj på sex pers och en hund, och de skyller ostädningen på varandra hela tiden, och smutsen på hunden.
I parrelationen söker lorten pedanten och vice versa, som med allt, opposite attraction, jämviken, man söker gräl. För att balansera sig själv.
Läggning, talang för städning eller talanglöshet, och sen finns tre knäckisar som jag inte fått säkert svar på ännu trots grillning av Leena...och trots egna stora empiriska efterforskningar. Den största knäckfrågan: är städtalangen en spegling av personligheten? Till viss del såklart, lorten är mer tankspridd, på gott och ont, och kanske är pedanten mer strukturerad i tänkandet, på gott och ont, men jag har inga säkra bevis och omöjligt prata om strukturerad och tankspridd med Leena, alla pratar olika saker, beror på intresse. Einstein var både strukturerad och tankspridd, och en lort.
Om personlighet: lorten mer intresserad av stora, pedanten av det lilla (Jag är tankspridd i den lilla världen, lägger pennor och prylar utan att tänka, och sen hittar man de inte, och strukturerad när det kommer till den stora världen, typ text, typ samhällsfrågor, typ vad som helst, mer intresserad kanske, större prio, jag kan ju strukturera en text i huvudet på 5 sekunder och då är man strukturerad, och många tvärtom, strukturerade med prylar, och totalt flummiga när det gäller tankestrukturen).
Två kända svenska pedanter, Robert Gustavsson och David Hellenius, är de strukturerade? De mest flippade crazy bananas personligheterna man kan tänka sig men det är på teve, yrket, rollen, krävs perfektionister för att lära sig improvisera, Hellenius lajvteveimprovisation kan bara genomföras om man tror sig ha kontroll, trygghet, kontrollbehovet över smutsen är nog också en trygghet, och samma struktur i båda?
Leena tror mig inte.
Hon sa att det luktade illa.
Jag sa att jag aldrig släpper väder.
Hon frågade om jag kände skam.
Jag sa att jag är oskyldig tills hon bevisat motsatsen, och alltid bevisat skamlös.
Städning är som allt annat föresten...
När det gäller skuld och skam. Städning bryr man sig mer om hos andra, än hos en själv. Lite som det tänkvärda med att släppa väder. Fisen. Den bryr man sig inte ett skvatt om när det handlar om sig själv, och när andra är skyldiga är den vidrig....
Vi kan inte prata om annat
än vardagliga saker.
Jag sa: Jag har aldrig haft ett förhållande med någon
som är politiker eller akademiker
och jag trodde att de bara pratade om stora viktiga tråkiga saker
och jag kan bara prata small talk.
XXX small talk.
Länken finns
mellan personlighet och städning men inte så glasklar att vanligt folk ser
och tydligare är det mellan social situation och städning.
I alla fall singelhushållen.
Och mående som hänger ihop där. Det där "ha ordning på sitt liv". Jag kom hem till gamle gymnasievän när vi var runt 30. Han hade flyttat sa han, sen senast jag var där, två våningar upp. Ny lägenhet i samma hus. Och det går inte att beskriva kaoset. Minns inte hur länge han bott där, ett halvår kanske, inte en tom golvyta i de två rummen, påsar och prylar överallt, disk upp till taket, jag borde ju fattat direkt att han behövde hjälp, med städningen i alla fall, kanske med annat också, jag fattar inte att jag inte röt till eller la fram en plan i alla fall hur han skulle ta itu med städningen, vågade inte säga nåt, säger aldrig nåt om andras hem, det är ju känsligt. Minns inte om han hade jobb då, logiskt att han var arbetslös och singel, svårt att ha nån ordning på sitt liv så där, jobb funkar men inte förhållande, och han hade femmor i betyg i alla ämnen och strukturerad på det sättet....
Andra frågan: vad är bäst att vara? lagom , normal. Och vad är värst att vara: lort eller pedant? För Robert Gustavsson är det sjukdom och tvångstanke, lika illa åt båda håll, när det kommer till det sjukliga.
Du pratar bara problem
Jag pratar aldrig problem
Sa Leena.
Jag pratar möjligheter
Städ är facket problem , sa jag
För folk, och kommer aldrig trenda, aldrig bli senaste nyaste nya heta och njutning och livsstil som mat, fitness, sneakers och det är för evigt placerat i vardagsfacket tråk
jag ser städning som en njutning sa Leena
Städning är det nya sexet.
På personligt plan
tycker man att lort måste vara bekvämare än pedant, svarade jag, då bryr man sig ju inte om saker som det inte finns nån anledning att bry sig om, de hembesöken jag haft senaste året har alla verkat ickepedanter i alla fall, särskilt en kille som är skönt avslappnad och säger att han kan sova på golvet och så... med bacillskräck och dammskräck och sånt begränsar man ju livsrummet men samtidigt kan det lätt slå över och man måste hålla tillräcklig ordning hemma så det inte påverkar sociala livet, typ: jag kan inte bjuda hem folk fast jag vill, pga ostädat.
Och kvinnor söker pedanter, när de söker livspartners i alla fall. De är sexigare.
Tredje frågan: vad är du?
Först tvekan. Jag är det lyckliga mellantinget, skiftar ju väldigt mycket, beror på civitillstånd, beror på antalet hembesök, det kan vara kliniskt rent , och när man städar blir man manisk, till och med dammet bakom teven MÅSTE bort, men kan också vara rejält ostädat länge.
Sa jag till leena
Sen tittade jag in i garderoben, beviset: jag är ickepedant. En reality check. Och knep käft resten av frukosten. Man måste lära sig knipa käft i sällskap med andra. Och man måste vara brutalt ärlig med sig själv i blogg. En pedant viker alla kläder och vet var de hänger, kontrollbehov, min garderob är mess, och noll koll.
När jag tänker på sängen i taket , då är man i gråzon till lort. När gjorde man rent där uppe senast? Inte sen Joshitiden, dec 2013 alltså. Och där tillbringar man mest tid. Samlas ju damm. Usch. Bra att jag kom in på det här temat och började tänka på det...
Har nog ingen större talang för städning.
Tänker på tävlingen Sveriges bästa lokalvårdare.
Tänker på killen som bodde där hemma för ett par år sen, några gånger i månaden, pluggade en termin, jag hade gnuggat gnuggat sängen där uppe i taket en timme och sen sa han att han sov på soffan för att det såg smutsigt ut där uppe.
Fattar fortfarande ingenting.
Obegripligt.
Alla dammkorn väck och hade man missat ett?
Jag har alltid kallat min generation generation Pedant.
Trendar också, i alla fall i Sverige, och hör ihop med inredningsidealet Ernst och ljust och fräscht.
De har funnits överallt, i lumpen, i fotbollslaget, släkt och vet inte hur många tjejer jag hört säga : min kille är pedant.
I dokusåporna härjar numera en generation under och de verkar mer slit och släng och kaos i sovrummen....
Fanns en dokusåpa på svt där även äldre deltog, varför filmades aldrig deras sovrum... ?
Finns ett genusperspektiv på temat städning också.
Ingen aning varför.
Men män är mer antingen eller idag, mer extrema, även åt det sjukliga även om det finns många kvinnor också som tippar över.
Kvinnor ljuger när de säger att de ser städning som en njutning, men kvinnor ser städning som en möjlighet. Till gräl. Hushåll, relation. Det finns fler manliga pedanter, fler manliga lortar, kvinnor mer lagom, efterforskningens resultat empiriskt statistiskt säkerställd.
BLOGGEN I BLODET
Lång dag igår
Full av fysiskt arbete och så sliten i kroppen att jag inte kunde somna förrän kl 01
Och vaknade kl 05.30 i morse. Zombiedag väntar.
Jag behöver ett ämne, sa jag vid kaffet
Att skriva om. Jag behöver ett samtalsämne
Två alternativ : städning eller skor. Helst skor sa jag och visade upp mina nya och fick ine igång nåt samtal och satt igång sen och skrev om skor istället en halvtimme och det var bortkastad tid.
Nångång i oktober november när jag flyttat ska jag öppna blogg. Den ska heta Min Dag. Eller Bloggen i blodet.
Det är de enda namnalternativen jag har just nu och båda är dåliga och måste komma på något annat....
Får nog återgå till Fötterna på Jorden som den hette förut.
Vilken jävla seg morgon när det kom till lustskriveriet då. Sov för lite. Huvet platt. Vaknade kl 05.30, pga kaffet igår. Mycket märklig morgon , full av visoner, visioner visioner visioner.
Länge sen jag fick en massa vilda visioner i huvudet (några brukar till slut bli verklighet, och första steget är alltid att börja med en diffus vision)
Jag har aldrig haft blogg förut.
Man måste ha en bild på sig själv och ett namn på sig själv.
Det ska vara ganska korta kärnfulla inlägg på ett tema. Jag kan inte skriva så kort som det ska vara när jag vill reda ut ett tema, vill få med alla infallsvinklar, men det måste vara ett enda tema och det kan jag fixa i alla fall.
I går skrev jag en text och sa: det är sista gången jag skriver så här.
Kaos.
Oläsligt.
Enbart på grund av en sak: för många teman på en gång.
Okej, jag skrev inte blogg, jag lustskrev och tanken var som vanligt att få bort så mycket ur skallen som möjligt, kaffet hade orsakat en explosion av tankar där uppe, och använda det sen i annat sammanhang kanske, skit samma i den här texten.
Men man får aldrig skita i texten.....
Ett tema var Enkelheten.
"Livets mening: göra det svåra enkelt", och illustrera det med Wittgenstien... Det hade blivit en jättebra blogg.
Jag ska spara den texten till november och publicera som inlägg i Bloggen i blodet. Ett kanoninlägg.
Ett annat tema var Antingen eller.
Också ett superinlägg som speglar livet och antingen för varmt eller för kallt , för mycket sömn eller för lite, för lite sex eller för mycket och gäller att inte spåra ur för mycket i varje exempel bara, då blir den åtta kilometer lång......
Det tredje temat var Fiktion och verklighet och det var det enda temat jag tänkt skriva om men sen dök temat Recensenterna upp också och det hade man inte tänkt skriva om.
Och då dök fittstimmet upp och det hade man tänkt att aldrig skriva om. Och det temat var det som stack ut , och enda man mindes efteråt, sabbade alla andra, dök upp i kaoset och orskade superkaos. Var orättvis mot recensenter också, det finns många fantastiska i det yrket.
Så idag skrev jag en text på ett enda tema.
Städning.
Kunde blivit bra om jag satt punkt halvvägs. Och bytte stil också och det var inte meningen och gåta varför man ska byta stil och spårk bara för att man byter innehåll............
När det gäller blogg, krönika, essä och även faktaböcker finns en första lag: håll dig till ämnet. (Åh, vad jag hatade lärarnas tjat om det på universitetet, jag skriver essä, min grej ... hallå, måste illustrera genom personliga exempel eller annat.... Men lärarna hade rätt vet jag nu och man måste hålla sig till ämnet för att det ska bli bra.)
Ett tema. Lagen gäller i viss mån skönlitteratur och film också men inte lika strängt.
En annan lag är från Göthe: förklara inte.
En tredje lag: fastna inte i teman eller kändisar, rotera, variera.
En fjärde lag: det ska vara jämvikt mellan kritik och vision, positivism och negativism.
En femte lag: det ska helst vara 90 % neutralt berättande, och sen 5 % kritik och 5 % vision och skriver man om samhällsfrågor blir det lätt 90 % kritik och gnällblogg och vi som är intresserade av samhället har mycket att lära av proffsbloggarna, Blondinbella och Clara och de yrkesmännen som kan sitt hantverk och har bloggen i blodet.
Och som inte är intresserade av samhället.
Där ska jag marknadsföra mina filmer och böcker och man måste alltid har en egen plattform och kanal , kan vara blogg, twitter, app. Zlatan valde app. Direkt utan filter, motparten medspelare.
Det får inte bli politik där, måste hitta det lilla enkla och jag vet att blogginlägg om råttor alltid blir de bästa rent stilistiskt men har ju extremt svårt för att skriva sånt, jag har liksom ingen motivation, jag behöver känna något i blodet, något som berör, eldar, drivkraften jag har att gå till tangentbordet är liksom inte en råtta men jag vet att jag måste klämma in sånt med jämna mellanrum om jag ska öppna den där Bloggen i Blodet. Ett halvår. Kanske har ändrat mig då. Kanske bor kvar. Kanske vill vara kvar anonym. Who knows men det börjar alltid med en första tanke, en vision.
........och som jag dödat allt jag skrivit och alla relationer genom att inte sätta punkt och knipa käft när motparten gjort det. Och det finns visa andra nybörjare som lyckas direkt med första blogginlägget och tycks ha bloggen i blodet och lär sig fort och varierar snyggt i ämnen från stort till smått och samhälle till vardag och varierar kritik med vision
Många ideer, visioner.
Alltid to do-listor.
För två veckor sen började jag på ett manus, och sa igår till mig själv efter att ha suttit fem timmar med det vilket är rekord: nu ska jag gå all-in och släppa allt annat totalt en månad och bara ägna mig åt manuset. Och sen krig med mig själv: Det kan jag inte. Det kan du visst. Det kan jag inte. Jo det kan du. Nej, klart jag inte kan släppa allt annat. Jo det KAN du.
Det har gått för segt fram. När ska wow-känslan komma, den så kallade inspirationen, lusten? Jag längtar till att lustskriva men längtar inte till manuset.....
En timme per dag, det jag fixar.
dagen efter en kaffepaus blir det fem timmar och får köra en sån paus igen nu. Skriver i WordPad, vit tom sida utan sidbrytningar, bytt till typsnitt Ariel, barntypsnittet och storlek 15 för att få en nytändning...
Listorna innehåller alltid 10 ideer och plockade bara en random ur listan. Tycker fortfarande att iden är bra men utförande pendlar mellan blä och okej och väntar på att branivån ska dyka upp.
Det är lite skumt att jag ägnat morgonen åt att fylla på nya ideer och det är det enda lustfyllda och fokus på nästa bok efter den här....
Efter lustkrivandet i morse ploppade en rookie högt upp på listan, en crimebok som helt ska handla om städning, lite snott från Knuasgård, först tänkte jag mig bara några hushåll och relationer speglade med städet som utgångspunkt och jag spånade på de olika karaktärerna, lorten och pedanten, och alla konfliker som uppstår genom städningen och då blev jag lagom pepp, men sen när jag kom på länken till brottet , och till RUT, och den oväntade gärningsmannen, då blev jag eld och lågor.
Den boken knockade ut Tvättstugan från listan.
Det ska vara något annorlunda.
Ett annat perspektiv på något vardagligt.
Måste inleda alla ideer med tanken: det oväntade.
Skildra människor genom en otippad vardaglighet, genom ett husdjur, genom mat, skor , städning, whatever.
Idag tog jag patent på den boken hos Patent och registreringsverket.
Har många tankar och infallsvinklar och stories från livet på temat städ, från lumpen och jobben och bara ösa på......
Man ska skriva i ämnen kan vet nåt om .
Större potential än boken Tvättstugan.
Större publik
Större igenkänningsfaktor
Alla har ju en relation till städning.
Inte så många tvättar i tvättstuga
Måste bli klar med det här skitmanuset först bara, får gå all-in