The Raja Mirchi Story
Raja Mirchi blev tidigt en superstar i Sverige när han radade upp segrar som femåring (bla Uppfördningslöpningen) och även testade lyckan i USA.
Tacka för det med den brutala stam som finns i hästen (avkomman till tidernas främste Viking Kronos och mormor Kit Lobell var en storfräsare på sin tid, tvåa i elitloppet och såklart en av världens bästa ston och bästa möjliga blodsband i den linjen).
Som treåring blandade han och gav på tävlingsovalen men var på topp när han skulle vara på topp, Svenskt Travkriterium, ett av de största loppen i landet, och han blev den störste vinnaren genom tiderna.
Mäster Stig H (han med blicken) sa efter loppet och rekordtiden: "när man ser hur svårt han har det med aktionen och hur fort det går, då förstår man vilken oerhörd motor hästen har, och tänk den dagen när han även börjar trava rent.."
Den dagen skulle kunna.
Genrepet till Prix d Amerique 2013.
Här är vi nu en vecka innan det stora loppet och förväntningarna i Sverige är höga och hela Frankrike darrar efter söndagens genrep och själv känner man alltid en viss oro kring Raja Mirchi.
Hela han är en bergochdalbana och ibland under hans karriär han tänkt: "nu är han klar och hel och hemma i sig själv" men just då går han ner i dalen igen och hela hans liv är en bergochdalbana och aldrig två bra lopp på raken, max två.....
Fyraåringssäsongen började strålande som treåringssäsongen slutade och magnefik seger i uttagningsloppet till Kungakanna och sedan föll han ihop igen till finalen.
Hela året var upp och ner och en skada som ingen kunde sätta finger på eller förstå sig på och rätta till och allt slutade med sammanbrottet i Derbykvalet och kärriären såg ut att vara över.
Det var vila som behövdes och kom tillbaka löpsugen igen som femåring och allt verkade frid och fröjd men så kom Jubileumspokalen och nytt sammanbrott och sen SM och det grymma genrepet i Paris där han bara joggade ifrån sina motståndare och inte botten på långa vägar.
Han har alltid varit totalt överlägsen sina kullkamrater och det har varit en vass kull och minns Kriteriet och minns Gran Premio Tino Triossi som fyraåring då han lattjade med Italiens toppar i årgången på 12.1 / 2140 meter och man har alltid tänkt: han kommer vinna Prix d Amerique....
Tror han bara vinner Prix d Amerique, om han är på topp.
Johan Edlund skrev på twitter att Ludde ska köra.
Hoppas att Ludde själv kör.
Han kan hästen.
Känner till hans rullighet i nedförsbacken och känner till hans styrka i uppförsbacken , som måste utnyttjas, och där ska Ready Cash grillas....
Ludde har kört hästen vid alla grymma prestationer, och vid alla sammanbrott och knappast kuskens fel då.
Alla blir nervösa när det handlar om 5 miljoner i handen och 100 miljoner i avelsbanken men det är bara pengar och bara ett jäkla travlopp och tänk på Algeriet eller barnsvält eller vad som helst....
Mest prestigen man blir nervös för: vinner man blir man vald till Årets Skåning och vald till Årets Prestion vid Idrottsgalan och absolut den nye Stig H.
Men det är hästen som ska vara nervös.
Det är hästen som är idrottsmännen.
Kuskar är inga idrottsmän.
Sa Nybrink.
Bara fokusera på hästen och låta honom göra jobbet som i backen hemma på gården och eftersom Sverige har fyra hopp och fyra kuskar på plats borde dessa samarbeta och en stark insats av Raja gynnar hela svenska laget.
Det är Raja som ska grilla Ready Cash.
Därför borde alla andra svenska kuskar ställa upp på Raja Mirchis sida och inte köra emot varandra och lugna hästen och kusken innan loppet och samtala och surra taktik och surra hästar och surra bort den värsta nervositeten i provstarten.
Ensam på främmande kolstybb i främmande land gör ingen stark.