tugget plugget
TUGGET PLUGGET
Skolmanifestet - Uppföljaren
TUGGET PLUGGET
Skolmanifestet - Uppföljaren
Jag skrev ett skolmanifest förra året. Det var ett valår och sysslade med svensk inrikespolitik efter att ha pausat den biten under 25 år. Jag är en person som alltid följer toppnyheter och har koll på ministrar och sånt, mer än medelsvensson, men det är en annan sak att följa omröstningar om maxtaxor och arbetsrätter och jobbskatteavdrag fyra och fem a la Erik Hörstadius. I början av 2014 var första tanken: jag har ju inte hängt med i debatten mellan aktörerna och de små snabba inrikespolitiska turerna i tidningsbladen senaste åren, så: hur ska ska jag kunna göra valblogg? Den andra tanken: politik är samhället. Politik är allt som händer och sker i landet. Och samhället följer man ju alltid stenhårt. Jag var besatt samhället i åldern mellan 8 och 20. Jag var inte särskilt intresserad av de teoretiska ämnena i skolan men lusläste tidningarna; kvällstidningar och morgontidningar och prenumerade på månadstidningar, radiot, och tv-idiot också. Media och jag hörde ihop. Tänkte: varför finns det inte ett skolämne som heter Aktualiteter? Jag var ingen stjärna i skolan men jag överlägsen de andra på det här området och hade fått högsta betyg! Nuetfantast. Det som händer nära, här och nu. Och gällde allt och man hade råkoll på alla aktuella mediapersonligheter och populärkultur och det viktigaste i livet var topplistorna varje vecka, vad trendar just nu? De andra var tvärtom. De var intresserade av skolämnena. Och helt nollade inför politik och samhälle. Förstod inte hur de funkade, leva i världen och inte följa världen, hallå ..!? Som att år 1250 är intressantare än året VI lever i. Och Nangiala och Sjumilaskogen och flyktlivet från nu. Runt 20 upphörde fixeringen vid politik och nya intressen tog över och funderat om det berodde på ålder eller på att både inrikespoltiken och utrikespolitiken blev obehaglig då i början av 90-talet. Jag störde mig i alla fall på mycket i Den stora omdaningen av Sverige och världen. Tyckte det var otäckt det som skedde och drog mig undan som ett slags psykologiskt självförsvar. Det började försiktigt förra året och eskalerade sen på grund av temat sakfrågorna ett par månader före valet in i något jag inte planerat. Det var en riktig förutsättning, den andra tanken. Politik är allt. Politik är samhället. Jag hade mycket att komma med och det kändes rent av som en välsignelse att inte hängt med i de små heta debatterna och att inte veta vilka politiker från vilka partier som tyckt vad och när. Man antar en annan helhetssyn om man inte har partipoltiska bindningar, och om man istället utgår från allt man lärt sig om samhällsfrågor och människor under 25 år. Kan gälla invandringen eller integrationen eller miljön. Eller skolan.
Det var extremt svårt att komma till skott med Skolmanifestet och kändes smått hopplöst . Hur skulle man angripa detta stora ämne som innehåller så otroligt många aspekter? Beslutade mig för att vänta till efter valet och sen väl vid datorn kom jag på en infallsvinkel och det gick sen på bara några timmar en kväll. Det var givet att man skulle sålla bort många aspekter för att inte skulle skymma det viktiga som man brann för. Den stora bilden. Innan jul när det var dags för uppföljaren tänkte man ta upp det bortsållade: genusperspektivet, ordning och reda, betyg, invandring och integration, m fl.
Mycket av detta är politiskt laddat. Mycket av skoldebatten har kantrat över på ett besynnerligt sätt och handlar om vad de olika partierna tycker i olika frågor. Det är en historisk slump hur just dessa åsikter kunde uppstå i de olika partierna och har ingen koppling till höger och vänster i ett historiskt eller internationellt perspektiv, (socialdemokraterna som skapade den svensak modellen under 1900-talet som trodde tex på betyg från första klass) och i det här fallet går åsikterna i Tugget rakt igenom hela det svenska politska systemet idag.
Uppföljaren blir aldrig lika bra som den första filmen sägs det, och tanken är att det ska bli en lovebomb.
En annorlunda skoldebatt.
Istället för att prata om skolsekter hit och dit och lyfta fram det sämsta .
1. DET LILLA LANDET
SIFFROR OCH FORSKNING
OCH DEN STORA VERKLIGHETEN
MARKNADSKRAFTER IN - KUNSKAP UT
Det lilla landet, med storhetsvansinne. Omdaningen sammanfattas Marknadskrafter in - Kunskap ut, och kommentarerna har börjat strömma in nu till vårt fiasko, och vi måste kommentera dem.
Sedan september har det hänt mer på den svenska skolhimlen än vad som hänt alla andra halvår tillsammans.... Nya böcker har släppts, nya debattartiklar, nya föreläsningar på Kunskapskanalen. Ny regering, ny utbildningsminister. OECD har besökt Sverige och gjort en första stor studie över raset från ett oberoende perspektiv utifrån. Och två inhemska massiva rapporter. Den första rapporten kom från IFAU. Den innehöll en mängd spännande diagram över resultatutvecklingen. Deras uppdrag var att försöka förstå sambandet mellan de politiska reformerna och raset. Deras slutsats av resultatutvecklingen var entydlig och dyster, och sen när de kom till detta med kopplingen till politiken blev det besynnerligt, och troligen en uppgift utanför forskarnas kompetensområde. Den kontentan lyftes fram i media också. Den andra rapporten fokuserade sig på skolpraktik, och samma sak där: intressant läsning och lite besynnerliga slutledningar på sina håll. Sammanfattning av de båda rapporterna: de gav bra info och fakta och de gav den slutgiltiga käftsmällen på allt vad forskning heter. Man hamnade i en förtroendekris som man troligen aldrig komma bort ifrån, vad gäller forskningsresultat inom många områden och hur det presenteras i media. Nu är det glasklart. Forskning och slutledningar från forskning inom alla fält, och framförallt pedagogik och medicin har blivit gycklarnas marknadsplats, och man kan faktiskt inte tror att nånting är objektivt genomfört, eller vetenskapligt sant. Orsaken är beroendet i hegemonin, nutidens verklighet. Den symbiotiska relationen som uppstått mellan ekonomi och politik och vetenskap. Naturligt och oundvikligt, i ett samhälle helt styrt av pengar. Forskningen inom pedagogik är rena skämtet.
Ja, skolområdet är moras, alltså vad ÄR det för forskning, det de kallar forskning? Jag har fortfarande förtroende för Fridolin men blev bekymrad igår när han pratade. Den gigantiska storleken på hela systemet var det som öppnade dörrarna för forskargyckleriet. Vi är 3 miljarder människor som varit studenter på jorden under min levnad. Över hundra länder och ett halvt sekel. De hämtar sina resultat från ett litet urval i Frankrike på 80-talet... Man kan hämta vad som helst. Från var som helst, när som helst.
PISA är det enda man kan hämta från idag.
Ja, PISA är den enda forskningen som gäller och spola allt annat, men givet varför svenska politiker och andra makthavare inte vill prata om PISA.
PISA är den i särklass största skolundersökningen i världshistorien. Den enda pedagogiska forskningen som har relevans 2015. En seriös aktör kan inte prata om något annat. Trovärdigheten är hög. Den mäter det väsentliga, den är aktuell i tid, den är mycket omfattande i urval, antal länder och antal deltagare i länderna, forskningsanalysen genomgripande efteråt. Likartad i tid och rum, forskningen kan jämföra kullar i länder och systemen mellan de olika länderna. När det gäller Sverige och omvärlden talar PISA sitt tydliga språk.
Dribblandet med siffror. I det lilla landet. Det framträdde en människa på teve häromdan som är känd för att manipulera resultat från forskning på ett hårresande vis. Han har ett syfte, och för att argumentera letar han fram studier som ska passa hans syfte. Under flera år hänvisade han till forskning för att argumentera för sin åsikt i vissa frågor, och det visade sig att den forskningen byggde på ett urval i Israel under en tid. Och även ett urval elever i England.
Och i veckan sa han att man inte ska bry sig om PISA, eftersom "det inte går att jämföra olika länder...".
Siffrorna i PISA talar sitt tydliga språk , och därför jag blev så besviken på Fridolin, men de resultaten synkade inte med den åsikt som mannen i teve hade, och det är givet att Sverige som vet bäst sågar PISA, när PISA berättar att Sverige stått för det största raset i undersökningens historia. Det lilla landet med hybris, inte ödmjukhetens land. Måste vara undersökningens fel. PISA passar inte in. Då får Sverige leta annan forskning. Som passar oss bättre.
BERÄTTELSEN OM SIMON
SVENSSON Bara ett litet land kan styra skutan så snett så stort så snabbt. Bara ett land med hybris kan införa ett helt nytt sensationellt skolsystem, och sen försvara det när det gått åt pipan. Allting hänger ihop, det är en helhet. Alla reformer byggde på samma tidsanda, den nietzscheanska. Alla värden löstes upp, allt skulle förändras för förändringen skull, det var frihet och självständighet som gällde. Jag börjar mer och mer tro att makthavarna som uttalar sig idag, inom ekonomi och politik och pedagogik verkligen inte förstår konsekvenserna av det de pratar om. De kanske förstår konsekvenser för vissa fält i skolan, men jag tror inte de ens tänkt på effekterna för samhället, människorna och framtiden. Dags att ta ner siffror och forskning till verkligheten. Jag vill förklara psykologiska och samhälleliga effekter. I det sista avsnittet längst ner. För Björklund och Lööf och alla de andra.
LIVIA Jag hade en klasskamrat som hette Simon. Han var klassens stjärna. Simon kunde räkna och skriva när han kom till skolan! Simon var en bra kille. Han suckade lite över alla oss andra. Som satt och försökte lära oss räkna och skriva. Men han var inte stöddig. Han fick fördriva tiden med annat. Tror han blev musiker sen. Tror han fick barn med Zelmani. Men inte hundra. Han kom från en läkarfamilj. Det fanns såna hus i området. Med läkare. Som var gröna- vågare. Det fanns två typer av hus. De som flyttat hit av skatteskäl och de som flyttat hit för lugnet och naturen. Simon var en bra kille och vi umgicks en del genom det gemensamma intresset sport men i övrigt var glappet för stort mellan oss och kom på en smula emotionell kollisionskurs senare upp i åren när han föll in i det superironiska och jag ogillade den där överdrivna ironin men han förblev en bra kille. Vi var aldrig bästisar men tänkte en gång hur många timmar vi ändå hängde med varandra. Särskilt de första 6 åren. 9 år i samma klass.
2. ASPEKTER SOM SÅLLADES BORT
OM ORDNING OCH REDA
GENUSPERSPEKTIVET
OM INVANDRING
OM BETYG
OM LÄXOR, SKOLA OCH SAMHÄLLE
3. DE TRE FÖRÖDANDE FELTÄNKEN
PERSSON, BJÖRKLUND, LÖÖF, LEMNE
PLUGGHÄSTARNA OCH DE HÖGA HÄSTARNA
------------------------------------------------------------------------
scen1
ÅLDERSFIXERINGEN
SVENSSON Ninja Warrier Sverige ikväll. Övrigt? Stoppa tjuven. På trean. Konceptet: före detta tjuvar tipsar hur de gör. Gjorde. Och aldrig gör igen. Om de inte bluffar.....
LIVIA Hägglund avgår. Känns alltid trist. Känns som landet förlorar något, och det troliga är att det kommer en yngre. Elva år verkar vara ett tak nuförtiden. Annat var det förr. Företrädaren Alf : 31 år. Hägglund var den ende partiledaren som jag inte skrev ett ont ord om förra året när jag höll på med inrikespolitik föresten, vet inte varför....
SVENSSON Starkt försvar för honom när han blev tårtad. Tio år kvar till pension. Ja, det är en trend i Sverige. När någon slutar eller byts ut ska det alltid vara en yngre som tar över. Rätt naturligt men jag tycker 40 är nedre gräns och vill gärna se politiker som är 70. Som i omvärlden. Om man jämför 30åringar med 70åringar, vilka är bäst lämpade? Hillery är 69 år när hon tillträder som president, om hon vinner valet.
LIVIA Jag rasade mot åldersfördelningen på svt under EU-valvakan och det gjorde åldringarna på svt också. Halva väljarkåren helt bortsopade under mattan. Svt skärpte sig i riktiga valet. Inget ont om de yngre men tycker svt skärpt till sig över hela linjen annars och det var brutal ungdomsfixering under darknet. Yngre yngre yngre... Så fort en försvann , in med yngre ersättare. Trestegsraketer. Berghagen bort, ersattes av Lundin, ersattes av Måns. Då äntligen var man på rätt ålder. När Peter Harrysson blev för gammal var det givet att Settman skulle ta över och nästa skulle vara Eric Saade... men då sa skärpningen ifrån och Kalle Moraeus kom in som ....catcher in the rye
SVENSSON När Oldsberg och Hellberg blev för gamla tog ungtupparna Luuk&Lindström över.
LIVIA Glömde Bosse Larsson. Fyrastegsraket. Nu måste vi traggla skola. Apropå ungtuppar....
SVENSSON Betyg, ordningochreda och integration.
OM BETYG
SVENSSON Hämmar betyg, eller utvecklar det? Jag har svårt att formulera åsikt om betyg och sånt där två-sidor-av-myntet och i myntfallen måste man alltid förhålla sig till situation, vara följsam, inte köra fast något evigt i pallet. Det där om åldern.... Vi fick i sexan. Tyckte det var bra. Då. Tyckte allt var bra med vår skolgång, och romantiserandet.... Snälla skyssta hårda lärare. En sak gillade jag inte: laddningen kring betygen. Där var lärarna dåliga. Det var så jävla upphaussat. Helt fel. Hatade det. Va fan, mina polare och en fotbollsmatch var mycket viktigare än en siffra hur vass jag är på pytagoras sats...... När det blir laddat skapar det det där negativa som vissa surrar om: press på eleven och en tagg i självkänslan. Jag menar att betygen ska vara fullständigt avdramatiserade fram till nian och där har föräldrar och lärare en viktig roll. Mest var det vi elever som laddade upp betygen till något superstort och livsavgörande, men vi styrs ju av vuxenvärlden....
LIVIA Jag vill delta i debatten och framhålla en helt avgörande positiv sak med betyg. Jag menar att betygen bara är till för föräldrar och lärare. Helst skulle jag vilja se ett system där eleven inte ser betygen fram till åttan. Nyttoaspekten med betyg ligger i att lärare och föräldrar upptäcker brister i tid. I det betyglösa landet - Sverige under raset - tappade läraren den kontrolluppgiften. Det är oundvikligt och naturligt. Att sätta betyg är en väldigt ansvarsfull uppgift och så fort läraren får det ansvaret ser hon individen på annat sätt. Det är först då som läraren verkligen måste ta sig funderaren individ för individ. Det händer något med läraren, när hon får uppgiften. Man kan tycka att i den bästa av världar ska läraren fundera på vilken nivå eleven ligger, och fånga upp de som halkat efter även utan betyg men vi funkar inte så. För att utföra tidskrävande arbeten krävs att vi människor känner att det är akut, en yrkesuppgift som kontrolleras. När dagen är kommen att sätta betyg MÅSTE läraren gå igenom resultat från alla prov och skapa sig en helhetsbild. Det är viktigt att brister upptäcks i 10årsåldern. Och den ganska krävande uppgiften är lärarens. Orsaken till skolraset var att vi lät det passera, vi förbisedde med eftersläntare i den avgörande åldern, och orsaken var att läraren aldrig tog sig den rejäla funderaren individ för individ. Eftersom hon inte ansåg det var akut. Vi funkar så.
SVENSSON Jag funkade inte som andra. Jag var rejält less på mina klasskamrater när betygen kom.... Fy fan, de öppnade kuverten direkt, nästan alla, utom jag som aldrig öppnade, och de visade dom för varandra, helt snett. En tjej fick alltid spel och vrålade sina betyg högt så alla kunde höra och sprang och visade för alla.... Där har läraren en uppgift. Att berätta. Att ingen utom du själv ska veta. Varför vråla runt sitt betyg, liksom? Troligen terapi, eller skryt.
LIVIA Jag vet att det kan bli känsligt men samtidigt så löjligt... Jag brydde mig i alla fall inte, så där som vissa säger, trots svaga betyg.... Herregud, du är för överkänslig och barn får ingen tagg i självförtroendet om läraren sköter det på rätt sätt, det finns tusen andra saker som påverkar självkänslan mycket mer, det sociala livet, och man är bra på Girtarr Hero, eller fotboll, eller sång, eller xbox, eller Justin Bibler, eller facebook och om man är medelmåttig på kemi skiter man faktiskt blankt i....... Har du aldrig varit barn?
SVENSSON Jo, och jag brydde mig inte och var en medelmåtta men det alla tänker på är gråzonseleverna, de med allra sämst betyg. Du måste hålla med om att det kan vara hämmande för dom? Alltså: man är barn och man går runt och tror att man är bra på ett ämne och sedan får man plötsligt veta att man är dålig. Då tappar man motivation. Jaha, jag är dålig på syslöjd okej okej, tror du att man blir bättre då...?
LIVIA Ja, inte tror jag man blir sämre i alla fall som min generation fått för sig. Jag har följt min gudson som har asberger och han har alltid känt inspiration av betyg, och också jätteglad när han fick diagnos by the way, och det är lite samma sak. Man vill veta. Alla vill veta. Jag är också uppvuxen i den här curlinggenerationen och trodde också på den här förhärskande idén att betyg hämmar, men jag är övertygad att det hjälper många fler än det stjälper. Om det stjälper nån. Men mynt. Med två sidor. När det handlar om gråzosbarnen, de som halkat efter, jag förstår debatten där. Men samtidigt är det glasklart att övriga 80 % når en annan kunskapsnivå med betyg, och deras kunskaper är ju absolut lika viktiga för samhället och för de svaga i samhället. Helt självklart, när jag tänker tillbaka på min skolgång. När det var dags för betyg läste man på, när det inte var betyg sket man i det.
ÄTA SOVA LÄRA DÖ
Jag vaknade en timme för tidigt och försökte använda tiden till något vettig, så tänkte på barndomen. Otroligt att man kan göra det så många gånger och hitta nya infallsvinklar och upptäckter varje gång. Detta med skolan var en rolig ingång som jag tog upp idag igen. Varje dag i tolv år. Inte så konstigt att det finns mycket där. Och sen ett slags fortsättning på ett annat sätt i flera år. Barndomen, en outtömlig källa.
När jag tänker på skolan handlar det till mer än 90 % om det sociala livet. Vännerna och lärarna. Det är samma för alla.
Ja, och resten är autopiloten och fungerar på samma sätt som äta sova dö. Eller lära sig cykla. Inget man ska tänka på. Och inget man tänker på nu heller.
Nej, men jag har gjort det senaste halvåret och det har ju väldigt spännande psykologiska och pedagogiska dimensioner. Klassikern som återkommer: hur fungerade jag och hur fungerade andra? Hur lika var vi, och hur olika? Det förklarar mycket i lärandet. Jag var inte särskilt hemma i klassrummet. I de teoretiska ämnena. Nångång under 12 år. Minns så tydligt den där nedräkningen mot rasterna, och lyckoruset när klockan ringde. Sista 5 minuterna kändes som en evighet, alla lektioner under 12 år. Jag längtade ut. Jag längtade bort. Och då har man ju funderat: kände alla samma sak eller upplevde de lustkänslor i klassrummet?
Det var en blandning alla år. Viss olust vissa lektioner, men samtidigt var mycket under skolgången väldigt lustfyllt. Jag tycker också det är synd att jag inte kände lust för fler teoretiska ämnen, tex historia, järnålder, bronsålder, vikingatiden, och det var först när vi kom fram till 1900-talet som jag blev intresserad. Det var det mest lustfyllda teoretiska ämnet på högstadiet, när vi läste om ismerna, och det var samhällskunskap och geografi jag tyckte var roligast. Men de praktiska ämnena var lustfyllda för mig. Alla. Särskilt idrott. Och rasterna var himmelrike. Vi sprang ut till fotbollsplanen under 6 år, och man ville aldrig att de skulle ta slut. Mycket i det sociala livet var lustfyllt, framförallt på högstadiet när det känslolivet exploderade. Det är klart att det är olika från person till person. Arv och miljö. Läggning och hemmiljö. Några hatar idrott. De kunde ha ångest förut men inte idag då det ämnet inte är prestationsinriktat. Och de som kom från miljö där man pratade om historia och sånt hemma, de var nog de som snappade upp det historiska ämnet lättare. Vi pratade aldrig sånt hemma. Arbetarhem. Tyst.
När jag vaknade klockan 05 i morse slog jag på teven och där var Fridolin och då började jag tänka på det vi surrade om igår. Den svenska skolsekten. Det där med att avkräva ansvar från 12 människor, vi får lägga ner det. Räcker med de fem igår. Det kändes hysteriskt skönt att lämna skolan i höstas. Och det där de surrade om igår tar energi. Det är en tömning på alla krafter. Dels för att mycket är fullständigt meningslös debatt. Påminner väldigt mycket om den religiösa debatten; om gud finns eller inte. En debatt om abstraktioner. Slöseri med tid eftersom man vet att man aldrig kommer fram till något svar. En konstruktion av ord som några gubbar skapat. Dels för att den är deppig.
Den Nya pedagogiken. Ett begrepp som numera tillhör historien. Det är deppigt det som hände i Sverige, både Quick och Den Nya Pedagogiken, och på samma gång otroligt spännande studieobjekt. Går inte att komma ifrån. Lite som med dramatik, ju mer skruvat och obehagligt det är, desto mer spännande blir det. Ur andra vinklar: psykologiskt inte minst.
Kanske politiskt också, men det där med höger och vänster vill man inte gräva i när det kommer till skolideologi, det är bara en soppa.
Man vill inte vara en del av soppan, och det har ju inget med höger och vänster att göra, pedagogik, Aristoteles, hur lärande fungerar. Betyg har inget med vänster och höger att göra heller, om man inte är fast i den svenska soppan , och i så fall är man rejält fast.
En annan utgångspunkt idag. Vi har glömt skolideologierna, trenderna, sekterna, vi har glömt Quick. Nu är det framtid som gäller. Fågelperspektivet, överblicken. Samhället och människan. Men vi sitter här 2015 och sammanfattar och blickar tillbaka, försöker förstå läxan. Varför ägnar Sverige så många år åt att utreda brott som inte begåtts, hur funkar det psykologiskt när vi hittar på en av de värsta seriemördarna i historien, och varför sjösätter vi en utbildningssystem som är uppbyggt på samma sätt? Skola utan kunskap är en skola som inte finns. Igår läste jag texter och intervjuer med De Fems Gäng och tänkte att man skulle publicera 10 citat och kommentera alla kort, men då är man nere i soppan och deltar. Citaten är så luddiga och svårbegripliga för vanligt folk också så ingen orkar läsa....
Tuggmotståndet är svårt svårt svårt, och nästan svårt att läsa utan att bli alltför deprimerad! Det som gör en nedstämd är när felaktigheter övergår i lögnaktigheter, men annars är det grundproblemet för dessa typer av människor, och grundfelet i hela systemet, att man utgår från ideologi och inte pragmatik. Jag ställer mitt hopp till den pragmatiske Löfven. Den största delen av allt de framställer i text och tal är rena abstraktioner. Skoldebatt på en metanivå. Extremt långt ifrån verkligheten. Extremt långt ifrån klassrummet. Det handlar väldigt mycket om Dewey, en tänkare i början av 1900-talet och det är precis som med Friedman och Marx, det är teoretiskt intressant och i vissa delar rätt och riktigt, men de hade otur att deras teorier prövades i verkligheten. Och den stora oturen för Dewey var att hans teori testades i Sverige. Hundra år senare.
Extremt långt från både klassrum och nutid. De som fick uppdraget att styra svensk utbildning de här åren, om man 2015 ska sammanfatta en trend, gjorde det med en praktik som motarbetar all utbildning. Det bästa sättet att inte lära sig någonting var den praktik som genomfördes. Sprida kunskap var uppdraget, och praktiken: nedvärdera kunskapen. Uppfatta kunskap som ett negativt begrepp. Uppvärdera läraren är uppdraget i all form av fungerande undervisning och hela det här tankesystemet gick ut på att lärarens betydelse skulle minska. Lärarens uppgift: att utveckla och bedöma eleverna, och systemets grundpelare var att eleven inte fick bedömas, och hur ska man utvecklas då?
Jag vill inte gräva vidare i det där. Det handlade bara ett fåtal människor, och åtminstone de flesta har övergett mycket av det där och pratar inte längre om det.
Men om man ska göra en efteranalys är det bilden av landet Sverige som är deprimerande. Det är en obehaglig svensk hybris som vi måste bli av med. Detta att vi vet bäst. Professorn vet bäst. Han vet bättre än alla andra professorer i världen. Detta att vi ska haka på en pedagogiskt trend som sprider sig som löpeld, extremt långtgående förändringar genom trenden, och en smula oförsiktigt, och sen uttalar han sig "vi måste vara försiktiga...." Det enda man kan säga om det svenska utbildningssystemet senaste 15 åren är att vi inte varit försiktiga och hybrisen är hånfull mot omvärlden och historien och om jag snabbt och kort förklarade vad som hände skulle 99 % av svenska folket hålla med om att det var en fullständigt befängd tankegång.
Det finns ingen ny pedagogik. I den självklara insikten måste all skola formas. Vi vet idag hur lärandet fungerar, Platon visste det, han lanserade kopplingen mellan pedagogik och samhälle, medborgarstaten som föds i medborgarskolans jämlikhet och Aristoteles visste det, och det är i hans manifest om att finna balans all dagens pedagogik bottnar, och vi har nu all erfarenhet från ca 80 år av det moderna skolprojektet.
Det är trenderna som fuckar upp alla hjärnor, och den här trenden som nådde Sverige betraktas som stendöd i resten av världen och bemöts med pinsam tystnad. Det är alltid trenderna som fuckar upp alla hjärnor. De komplicerar själva livet. De utgår inte från enkelheten som livet och lärandet är, äta sova dö. Smittan "Den Nya Pedagogiken" spred gjorde att vi hela tiden skulle ifrågasätta kunskapen, hur och när och varför varför varför, och den såg inte kunskap i sig som något värdefullt. Och det är såklart förvrängt när det kommer till undervisning. Varför ska jag lära mig detta? Den frågan är central i Den Nya Pedagogiken och det är bra med förståelse och kopplingar men det har gått för långt och självklarheten som allt lärande ska bygga på är förlorad. Det säger sig självt: har man en kritisk inställning till kunskapen tar man inte till sig kunskap. .
Lärandet en komplikation. Som också bottnar i en god tanke. Den goda tanken att barn ska vara självständiga individer och tänka självständigt.
God tanke, som blev sönderskruvad.
Dominanten och Kärnan i all undervisning : barnen ska förstå lärandeprocessen. Barnen ska förstå HUR de lär sig det de lär sig. Det är en ganska bisarrt och skruvad idé som gick som ett mantra och talade emot allt sunt förnuft. Åldern det handlar om är 7-15 i första hand och som många experter har påpekat är det totalt omöjligt att förstå nånting av såna här svåra saker i den åldern. Det är väl först i 16-19 års åldern som man är mottaglig för större analyser och då man kan förstå samband. Dessa HUR och VARFÖR... Ja, nu förstår alla hur urspårat det är när man tror att 10-åringar ska förstå nånting om så komplexa saker som lärandeprocesser... Textanalyser och läsförståelse är en annan sak och sån analys och förståelse är central i alla åldrar men först vid 25-30 som man är mottaglig för lärandeprocesser, och mycket av de som Den Nya Pedagogiken talar om har en 40-åring svårt att förstå, och i stor utstäckning inte ska förstå.
Sammanfattning: flum istället för autopilot. Flum om processer hit och dit istället för enkelt självklart lärande, som i alla tider i alla länder.
Ja, och då har vi hamnat långt långt ifrån det som var kärnan i Deweys pedagogik , som var ett slags naturlighet. Pragmatismens portalfigur. Men, ja, så kan man sammanfatta den ideologi som fick praktisk genomslag i Sverige, på grund av ett fåtal människor. Vi skapade en motpol till pragmatismen och Dewey hade rasat om han hade upplevt Trendernas land på 2000-talet. Den där utflykten igår i den akademiska soppan av ord ord ord och "Den Nya pedagogiken" kändes som en kalldusch och behövde en alvedon och en dos Tao. Behövde tänka på mitt 80-tal, på omvärlden. Behövde tänka på Finland. Simpelt enkelt rent. Behövde tänka på naturen. Där finns inga ord. Inga trender. Inga ismer. Allt går enkelt, naturligt. Naturen lär sig saker. Och man gör det enkelt. Äta sova lära dö.
Jag skrev ett skolmanifest förra året. Det var ett valår och sysslade med svensk inrikespolitik efter att ha pausat den biten under 25 år. Jag är en person som alltid följer toppnyheter och har koll på ministrar och sånt, mer än medelsvensson, men det är en annan sak att följa omröstningar om maxtaxor och arbetsrätter och jobbskatteavdrag fyra och fem a la Erik Hörstadius. I början av 2014 var första tanken: jag har ju inte hängt med i debatten mellan aktörerna och de små snabba inrikespolitiska turerna i tidningsbladen senaste åren, så: hur ska ska jag kunna göra valblogg? Den andra tanken: politik är samhället. Politik är allt som händer och sker i landet. Och samhället följer man ju alltid stenhårt. Jag var besatt av politik och samhälle i åldern mellan 8 och 20. Jag var inte särskilt intresserad av de teoretiska ämnena i skolan men lusläste tidningarna; kvällstidningar och morgontidningar och prenumerade på månadstidningar, radiot, och tv-idiot också. Media och jag hörde ihop. Tänkte: varför finns det inte ett skolämne som heter Aktualiteter? Jag var överlägsen de andra på det området. Nuetfantast. Det som händer nära, här och nu. Och gällde allt och man hade råkoll på alla aktuella mediapersonligheter och populärkultur och det viktigaste i livet var topplistorna varje vecka, vad trendar just nu? De andra var tvärtom. De var intresserade av skolämnena. Och helt nollade inför politik och samhälle. Förstod inte hur de funkade, leva i världen och inte följa världen, hallå ..!? Som att år 1250 är intressantare än året VI lever i. Och Nangiala och Sjumilaskolen och flyktlivet från nu. Runt 20 upphörde fixeringen vid politik och nya intressen tog över och funderat om det berodde på ålder eller på att både inrikespoltiken och utrikespolitiken blev obehaglig då i början av 90-talet. Jag störde mig i alla fall på mycket i Den stora omdaningen av Sverige och världen. Tyckte det var otäckt det som skedde och drog mig undan som ett slags psykologiskt självförsvar. Det började försiktigt förra året och eskalerade sen på grund av temat sakfrågorna ett par månader före valet in i något jag inte planerat. Det var en riktig förutsättning, den andra tanken. Politik är allt. Politik är samhället. Jag hade mycket att komma med och det kändes rent av som en välsignelse att inte hängt med i de små heta debatterna och att inte veta vilka politiker från vilka partier som tyckt vad och när. Man antar en annan helhetssyn om man inte har partipoltiska bindningar, och om man istället utgår från allt man lärt sig om samhällsfrågor och människor under 25 år. Kan gälla invandringen eller integrationen eller miljön. Eller skolan.
Det var extremt svårt att komma till skott med Skolmanifestet och kändes smått hopplöst . Hur skulle man angripa detta stora ämne som innehåller så otroligt många aspekter? Beslutade mig för att vänta till efter valet och sen väl vid datorn kom jag på en infallsvinkel och det gick sen på bara några timmar en kväll. Det var givet att man skulle sålla bort många aspekter för att inte skulle skymma det viktiga som man brann för. Den stora bilden. Innan jul när det var dags för uppföljaren tänkte man ta upp det bortsållade: genusperspektivet, ordning och reda, invandring och integration, m fl.
Uppföljaren blir aldrig lika bra som den första filmen sägs det, och nu ska den hyvlas av på två timmar, och ingen aning hur det går. Tre avsnitt i Tugget Plugget. Det får bli dialog som hela januaribloggen. För att få upp snabbheten. Det dök också upp andra angelägeheter som störde ritningarna grundligt för fredagsförmidddagen, och kan bli så att planen spricker. I så fall får det bli till helgen. Eller på måndag.
1. DET LILLA LANDET
SIFFROR OCH FORSKNING
OCH DEN STORA VERKLIGHETEN
MARKNADSKRAFTER IN - KUNSKAP UT
SVENSSON Det lilla landet, med storhetsvansinne. Omdaningen sammanfattas Marknadskrafter in - Kunskap ut, och kommentarerna har börjat strömma in nu till vårt fiasko, och vi måste kommentera dem. Första avsnittet: forskningen, och sen pendangen till hårda kalla siffror och forskare: verkligheten. Berättelsen om Simon.
LIVIA Sedan september har det hänt mer på den svenska skolhimlen än vad som hänt alla andra halvår tillsammans.... Nya böcker har släppts, nya debattartiklar, nya föreläsningar på Kunskapskanalen. Ny regering, ny utbildningsminister. OECD har besökt Sverige och gjort en första stor studie över raset från ett oberoende perspektiv utifrån. Och två inhemska massiva rapporter. Den första rapporten kom från IFAU. Den innehöll en mängd spännande diagram över resultatutvecklingen. Deras uppdrag var att försöka förstå sambandet mellan de politiska reformerna och raset. Deras slutsats av resultatutvecklingen var entydlig och dyster, och sen när de kom till detta med kopplingen till politiken blev det besynnerligt, och troligen en uppgift utanför forskarnas kompetensområde. Den kontentan lyftes fram i media också. Den andra rapporten fokuserade sig på skolpraktik, och samma sak där: intressant läsning och lite besynnerliga slutledningar på sina håll. Sammanfattning av de båda rapporterna: de gav bra info och fakta och de gav den slutgiltiga käftsmällen på allt vad forskning heter. Man hamnade i en förtroendekris som man troligen aldrig komma bort ifrån, vad gäller forskningsresultat inom många områden och hur det presenteras i media. Nu är det glasklart. Forskning och slutledningar från forskning inom alla fält, och framförallt pedagogik och medicin har blivit gycklarnas marknadsplats, och man kan faktiskt inte tror att nånting är objektivt genomfört, eller vetenskapligt sant. Orsaken är beroendet i hegemonin, nutidens verklighet. Den symbiotiska relationen som uppstått mellan ekonomi och politik och vetenskap. Naturligt och oundvikligt, i ett samhälle helt styrt av pengar. Forskningen inom pedagogik är rena skämtet.
SVENSSON Inom medicin också. Precis varenda rapport som presenteras i media är humor. Och hälsa. Ett glas vin om dagen är nyttigt för kroppen. Tjena. Det var från Frankrike den moderna myten spreds. Beställningsjobb från de mäktiga vinproducenterna. Bottennappet var i somras. Kaffe är bra för tänderna, stod det på text -tv. Det var bara för dråpligt, dråpligt en stund och sen deppigt. Hur dumt det kan bli. Finns ju inget värre för tänderna än koffein. Munhygienen, uttorkningen av tandköttet, och det är avgörande för tändernas hälsa. Inte ens socker eller nikotin, eller alkohol i liknande mängd, är skadligare. Och ja, studien kom från Brasilien. Det finns två varianter. Forskning som har ett syfte - forskning finansieras ju av en ekonomi med egna intressen - och sen vinklar man den åt syftets håll. Det är hälften eller mer, och sen finns kvarlevor också av en objektiv forskning som så ofta hamnar snett för att man borrar ner sig i något isolerat, och inte ser helheten. Det andra alternativet. I veckan dök en man upp på teve och hans analys var en mix av de två alternativen....... Hälsa och Pedagogik, det handlar om de två systemen Kropp och Skola som fungerar sammansatt och multikomplext, helheterna styrs av en massa mindre delar som i sin tur påverkas av en mängd faktorer utifrån. Gång på gång presenteras forskning kring hur vanor influerar hälsan, matvanor och motionsvanor och annat, hur sömn eller substanser påverkar psykisk eller fysisk hälsa och man har undersökt vad de gett för utslag på ett urval. Exempel: skräpmat påverkar sömnen negativt, eller sömnen påverkar psykisk hälsa, eller sömnen tandhälsan... Väldigt mycket av det där förklaras av alkohol, inget påverkar sömn och psykisk hälsa mer än alkohol, och den grupp av människor de undersökt, de med särskilt dålig kosthållning, eller sömn, konsumerar också ofta alkohol. Glasklart. Stor konsumtion i Sverige. Förra veckan presenterades forskning kring varför mensen kommer tidigare nuförtiden. Resultatet kändes logiskt i tiden, men framställningen i media var märklig. Rubriken: Läsk är orsaken till tidigare mens. Ja, den här sockerbomben som exploderat måste få effekter på systemet kroppen. Landet är en sockerbomb, hela matbutiken är en sockerbomb, skrev Sanna Lundell. Druvsocker i allt. Och larmen att barn får i sig mer än 5 gånger mer socker idag än när jag var liten, och föräldrarna har blivit slappare, socker på flingor, på dagis, skola, kvällar, utflykter. Läsk och jouice är otroliga sockerbomber. 10 sockerbitar. På Nyheterna sa man bara läsk och kändes märkligt att man inte sa socker, och då är det mer än läsk. Lite märkligt hursomhelst att ingen sa VAD i läsk det handlar om...
LIVIA Socker speedar ju upp allt i kroppen, så rimligt att det speedar upp den svenska mensen också, och speedar upp åldrandet....
SVENSSON Men skolan är ännu värre.
LIVIA Ja, skolområdet är ännu värre, alltså vad ÄR det för forskning, det de kallar forskning? Jag har fortfarande förtroende för Fridolin men blev bekymrad igår när han pratade. Den gigantiska storleken på hela systemet var det som öppnade dörrarna för forskargyckleriet. Vi är 3 miljarder människor som varit studenter på jorden under min levnad. Över hundra länder och ett halvt sekel. De hämtar sina resultat från ett litet urval i Frankrike på 80-talet... Man kan hämta vad som helst. Från var som helst, när som helst.
SVENSSON PISA är det enda man kan hämta från idag.
LIVIA Ja, PISA är den enda forskningen som gäller och spola allt annat, men givet varför svenska politiker och andra makthavare inte vill prata om PISA.
SVENSSON PISA är den i särklass största skolundersökningen i världshistorien. Den enda pedagogiska forskningen som har relevans 2015. En seriös aktör kan inte prata om något annat. Trovärdigheten är hög. Den mäter det väsentliga, den är aktuell i tid, den är mycket omfattande i urval, antal länder och antal deltagare i länderna, forskningsanalysen genomgripande efteråt. Likartad i tid och rum, forskningen kan jämföra kullar i länder och systemen mellan de olika länderna. När det gäller Sverige och omvärlden talar PISA sitt tydliga språk.
LIVIA Dribblandet med siffror. I det lilla landet. Det framträdde en människa på teve häromdan som är känd för att manipulera resultat från forskning på ett hårresande vis. Han har ett syfte, och för att argumentera letar han fram studier som ska passa hans syfte. Under flera år hänvisade han till forskning för att argumentera för sin åsikt i vissa frågor, och det visade sig att den forskningen byggde på ett urval i Israel under en tid. Och även ett urval elever i England.
SVENSSON Och i veckan sa han att man inte ska bry sig om PISA, eftersom "det inte går att jämföra olika länder...".
LIVIA Siffrorna i PISA talar sitt tydliga språk , och därför jag blev så besviken på Fridolin, men de resultaten synkade inte med den åsikt som mannen i teve hade, och det är givet att Sverige som vet bäst sågar PISA, när PISA berättar att Sverige stått för det största raset i undersökningens historia. Det lilla landet med hybris, inte ödmjukhetens land. Måste vara undersökningens fel. PISA passar inte in. Då får Sverige leta annan forskning. Som passar oss bättre.
BERÄTTELSEN OM SIMON
SVENSSON Bara ett litet land kan styra skutan så snett så stort så snabbt. Bara ett land med hybris kan införa ett helt nytt sensationellt skolsystem, och sen försvara det när det gått åt pipan. Allting hänger ihop, det är en helhet. Alla reformer byggde på samma tidsanda, den nietzscheanska. Alla värden löstes upp, allt skulle förändras för förändringen skull, det var frihet och självständighet som gällde. Jag börjar mer och mer tro att makthavarna som uttalar sig idag, inom ekonomi och politik och pedagogik verkligen inte förstår konsekvenserna av det de pratar om. De kanske förstår konsekvenser för vissa fält i skolan, men jag tror inte de ens tänkt på effekterna för samhället, människorna och framtiden. Dags att ta ner siffror och forskning till verkligheten. Jag vill förklara psykologiska och samhälleliga effekter. I det sista avsnittet längst ner. För Björklund och Lööf och alla de andra.
LIVIA Jag hade en klasskamrat som hette Simon. Han var klassens stjärna. Simon kunde räkna och skriva när han kom till skolan! Simon var en bra kille. Han suckade lite över alla oss andra. Som satt och försökte lära oss räkna och skriva. Men han var inte stöddig. Han fick fördriva tiden med annat. Tror han blev musiker sen. Tror han fick barn med Zelmani. Men inte hundra. Han kom från en läkarfamilj. Det fanns såna hus i området. Med läkare. Som var gröna- vågare. Det fanns två typer av hus. De som flyttat hit av skatteskäl och de som flyttat hit för lugnet och naturen. Simon var en bra kille och vi umgicks en del genom det gemensamma intresset sport men i övrigt var glappet för stort mellan oss och kom på en smula emotionell kollisionskurs senare upp i åren när han föll in i det superironiska och jag ogillade den där överdrivna ironin men han förblev en bra kille. Vi var aldrig bästisar men tänkte en gång hur många timmar vi ändå hängde med varandra. Särskilt de första 6 åren. 9 år i samma klass.
2. ASPEKTER SOM SÅLLADES BORT
OM ORDNING OCH REDA
GENUSPERSPEKTIVET
OM INVANDRING
OM BETYG
OM LÄXOR, SKOLA OCH SAMHÄLLE
3. DE TRE FÖRÖDANDE FELTÄNKEN
PERSSON, BJÖRKLUND, LÖÖF, LEMNE
PLUGGHÄSTARNA OCH DE HÖGA HÄSTARNA
------------------------------------------------------------------------
scen1
ÅLDERSFIXERINGEN
SVENSSON Ninja Warrier Sverige ikväll. Övrigt? Stoppa tjuven. På trean. Konceptet: före detta tjuvar tipsar hur de gör. Gjorde. Och aldrig gör igen. Om de inte bluffar.....
LIVIA Hägglund avgår. Känns alltid trist. Känns som landet förlorar något, och det troliga är att det kommer en yngre. Elva år verkar vara ett tak nuförtiden. Annat var det förr. Företrädaren Alf : 31 år. Hägglund var den ende partiledaren som jag inte skrev ett ont ord om förra året när jag höll på med inrikespolitik föresten, vet inte varför....
SVENSSON Starkt försvar för honom när han blev tårtad. Tio år kvar till pension. Ja, det är en trend i Sverige. När någon slutar eller byts ut ska det alltid vara en yngre som tar över. Rätt naturligt men jag tycker 40 är nedre gräns och vill gärna se politiker som är 70. Som i omvärlden. Om man jämför 30åringar med 70åringar, vilka är bäst lämpade? Hillery är 69 år när hon tillträder som president, om hon vinner valet.
LIVIA Jag rasade mot åldersfördelningen på svt under EU-valvakan och det gjorde åldringarna på svt också. Halva väljarkåren helt bortsopade under mattan. Svt skärpte sig i riktiga valet. Inget ont om de yngre men tycker svt skärpt till sig över hela linjen annars och det var brutal ungdomsfixering under darknet. Yngre yngre yngre... Så fort en försvann , in med yngre ersättare. Trestegsraketer. Berghagen bort, ersattes av Lundin, ersattes av Måns. Då äntligen var man på rätt ålder. När Peter Harrysson blev för gammal var det givet att Settman skulle ta över och nästa skulle vara Eric Saade... men då sa skärpningen ifrån och Kalle Moraeus kom in som ....catcher in the rye
SVENSSON När Oldsberg och Hellberg blev för gamla tog ungtupparna Luuk&Lindström över.
LIVIA Glömde Bosse Larsson. Fyrastegsraket. Nu måste vi traggla skola. Apropå ungtuppar....
SVENSSON Betyg, ordningochreda och integration.
OM BETYG
SVENSSON Hämmar betyg, eller utvecklar det? Jag har svårt att formulera åsikt om betyg och sånt där två-sidor-av-myntet och i myntfallen måste man alltid förhålla sig till situation, vara följsam, inte köra fast något evigt i pallet. Det där om åldern.... Vi fick i sexan. Tyckte det var bra. Då. Tyckte allt var bra med vår skolgång, och romantiserandet.... Snälla skyssta hårda lärare. En sak gillade jag inte: laddningen kring betygen. Där var lärarna dåliga. Det var så jävla upphaussat. Helt fel. Hatade det. Va fan, mina polare och en fotbollsmatch var mycket viktigare än en siffra hur vass jag är på pytagoras sats...... När det blir laddat skapar det det där negativa som vissa surrar om: press på eleven och en tagg i självkänslan. Jag menar att betygen ska vara fullständigt avdramatiserade fram till nian och där har föräldrar och lärare en viktig roll. Mest var det vi elever som laddade upp betygen till något superstort och livsavgörande, men vi styrs ju av vuxenvärlden....
LIVIA Jag vill delta i debatten och framhålla en helt avgörande positiv sak med betyg. Jag menar att betygen bara är till för föräldrar och lärare. Helst skulle jag vilja se ett system där eleven inte ser betygen fram till åttan. Nyttoaspekten med betyg ligger i att lärare och föräldrar upptäcker brister i tid. I det betyglösa landet - Sverige under raset - tappade läraren den kontrolluppgiften. Det är oundvikligt och naturligt. Att sätta betyg är en väldigt ansvarsfull uppgift och så fort läraren får det ansvaret ser hon individen på annat sätt. Det är först då som läraren verkligen måste ta sig funderaren individ för individ. Det händer något med läraren, när hon får uppgiften. Man kan tycka att i den bästa av världar ska läraren fundera på vilken nivå eleven ligger, och fånga upp de som halkat efter även utan betyg men vi funkar inte så. För att utföra tidskrävande arbeten krävs att vi människor känner att det är akut, en yrkesuppgift som kontrolleras. När dagen är kommen att sätta betyg MÅSTE läraren gå igenom resultat från alla prov och skapa sig en helhetsbild. Det är viktigt att brister upptäcks i 10årsåldern. Och den ganska krävande uppgiften är lärarens. Orsaken till skolraset var att vi lät det passera, vi förbisedde med eftersläntare i den avgörande åldern, och orsaken var att läraren aldrig tog sig den rejäla funderaren individ för individ. Eftersom hon inte ansåg det var akut. Vi funkar så.
SVENSSON Jag funkade inte som andra. Jag var rejält less på mina klasskamrater när betygen kom.... Fy fan, de öppnade kuverten direkt, nästan alla, utom jag som aldrig öppnade, och de visade dom för varandra, helt snett. En tjej fick alltid spel och vrålade sina betyg högt så alla kunde höra och sprang och visade för alla.... Där har läraren en uppgift. Att berätta. Att ingen utom du själv ska veta. Varför vråla runt sitt betyg, liksom? Troligen terapi, eller skryt.
LIVIA Jag vet att det kan bli känsligt men samtidigt så löjligt... Jag brydde mig i alla fall inte, så där som vissa säger, trots svaga betyg.... Herregud, du är för överkänslig och barn får ingen tagg i självförtroendet om läraren sköter det på rätt sätt, det finns tusen andra saker som påverkar självkänslan mycket mer, det sociala livet, och man är bra på Girtarr Hero, eller fotboll, eller sång, eller xbox, eller Justin Bibler, eller facebook och om man är medelmåttig på kemi skiter man faktiskt blankt i....... Har du aldrig varit barn?
SVENSSON Jo, och jag brydde mig inte och var en medelmåtta men det alla tänker på är gråzonseleverna, de med allra sämst betyg. Du måste hålla med om att det kan vara hämmande för dom? Alltså: man är barn och man går runt och tror att man är bra på ett ämne och sedan får man plötsligt veta att man är dålig. Då tappar man motivation. Jaha, jag är dålig på syslöjd okej okej, tror du att man blir bättre då...?
LIVIA Ja, inte tror jag man blir sämre i alla fall som min generation fått för sig. Jag har följt min gudson som har asberger och han har alltid känt inspiration av betyg, och också jätteglad när han fick diagnos by the way, och det är lite samma sak. Man vill veta. Alla vill veta. Jag är också uppvuxen i den här curlinggenerationen och trodde också på den här förhärskande idén att betyg hämmar, men jag är övertygad att det hjälper många fler än det stjälper. Om det stjälper nån. Men mynt. Med två sidor. När det handlar om gråzosbarnen, de som halkat efter, jag förstår debatten där. Men samtidigt är det glasklart att övriga 80 % når en annan kunskapsnivå med betyg, och deras kunskaper är ju absolut lika viktiga för samhället och för de svaga i samhället. Helt självklart, när jag tänker tillbaka på min skolgång. När det var dags för betyg läste man på, när det inte var betyg sket man i det.
scen2
ÄTA SOVA LÄRA DÖ
SVENSSON Jag vaknade en timme för tidigt och försökte använda tiden till något vettig, så tänkte på barndomen. Otroligt att man kan göra det så många gånger och hitta nya infallsvinklar och upptäckter varje gång. Detta med skolan var en rolig ingång som jag tog upp idag igen. Varje dag i tolv år. Inte så konstigt att det finns mycket där. Och sen ett slags fortsättning på ett annat sätt i flera år. Barndomen, en outtömlig källa.
LIVIA När jag tänker på skolan handlar det till mer än 90 % om det sociala livet. Vännerna och lärarna. Det är samma för alla.
SVENSSON Ja, och resten är autopiloten och fungerar på samma sätt som äta sova dö. Eller lära sig cykla. Inget man ska tänka på. Och inget man tänker på nu heller.
LIVIA Nej, men jag har gjort det senaste halvåret och det har ju väldigt spännande psykologiska och pedagogiska dimensioner. Klassikern som återkommer: hur fungerade jag och hur fungerade andra? Hur lika var vi, och hur olika? Det förklarar mycket i lärandet. Jag var inte särskilt hemma i klassrummet. I de teoretiska ämnena. Nångång under 12 år. Minns så tydligt den där nedräkningen mot rasterna, och lyckoruset när klockan ringde. Sista 5 minuterna kändes som en evighet, alla lektioner under 12 år. Jag längtade ut. Jag längtade bort. Och då har man ju funderat: kände alla samma sak eller upplevde de lustkänslor i klassrummet?
SVENSSON Det var en blandning alla år. Viss olust vissa lektioner, men samtidigt var mycket under skolgången väldigt lustfyllt. Jag tycker också det är synd att jag inte kände lust för fler teoretiska ämnen, tex historia, järnålder, bronsålder, vikingatiden, och det var först när vi kom fram till 1900-talet som jag blev intresserad. Det var det mest lustfyllda teoretiska ämnet på högstadiet, när vi läste om ismerna, och det var samhällskunskap och geografi jag tyckte var roligast. Men de praktiska ämnena var lustfyllda för mig. Alla. Särskilt idrott. Och rasterna var himmelrike. Vi sprang ut till fotbollsplanen under 6 år, och man ville aldrig att de skulle ta slut. Mycket i det sociala livet var lustfyllt, framförallt på högstadiet när det känslolivet exploderade. Det är klart att det är olika från person till person. Arv och miljö. Läggning och hemmiljö. Några hatar idrott. De kunde ha ångest förut men inte idag då det ämnet inte är prestationsinriktat. Och de som kom från miljö där man pratade om historia och sånt hemma, de var nog de som snappade upp det ämnet lättare. Vi pratade aldrig sånt hemma. Arbetarhem. Tyst.
LIVIA Ja, det var ett tyst arbetarhem, finns färre såna idag och samtidigt en hel del, och det får vi snacka sen på temat integration.
SVENSSON När jag vaknade klockan 05 i morse slog jag på teven och där var Fridolin och då började jag tänka på det vi surrade om igår. Den svenska skolsekten. Det där med att avkräva ansvar från 12 människor, vi får lägga ner det. Räcker med de fem igår.... Det kändes som en räddning att den nyheten dök upp igår. Annars hade jag aldrig orkat pratat skola. I början av veckan satt jag och längtade till nästa vecka och Spaningarna. Det kändes hysteriskt skönt att lämna skolan i höstas. Och det där vi surrade om igår tar energi. Det är en tömning på alla krafter. Dels för att mycket är fullständigt meningslös debatt. Påminner väldigt mycket om den religiösa debatten; om gud finns eller inte. En debatt om abstraktioner. Slöseri med tid eftersom man vet att man aldrig kommer fram till något svar. En konstruktion av ord som några gubbar skapat. Dels för att det är obehagligt och deprimerande.
LIVIA Jag vaknade kl 6 mitt i drömmen som handlade om en gammal klasskamrat från gymnasiet. Hon har hög chefposition och skriver böcker idag, och när jag vaknade kom jag på det och svor: varför i helvete frågade jag inte henne om det!
SVENSSON Jag vaknade också mitt i drömmen och skulle vilja berätta ...för den var så sanslöst rolig och erotisk. en busschafför kom till mig där jag satt längst bak i bussen och vi började hångla och precis då vaknade jag! Surt! Jag tänker ofta att jag vill berätta drömmar men det går inte, de är ju så skruvade alltid, och då tror folk att man är knäpp i huvudet. Det var en kändis som satt brevid på bussen föresten.. dyker alltid upp en kändis... en som var med i Fångarna på Fortet.....
LIVIA Tänkte på Den Nya pedagogiken och vårt projekt. Även om det är obehagligt och deprimerande är det som hände i Sverige, både Quick och Den Nya Pedagogiken, otroligt spännande studieobjekt. Går inte att komma ifrån. Lite som med dramatik, ju mer skruvat och obehagligt det är, desto mer spännande blir det. Ur andra vinklar: psykologiskt, sociologiskt osv osv.
SVENSSON Vi måste låta det smälta in och sen anta fågelperspektivet. Man tänker ofta att man måste vara ha en hög maktposition och fina titlar inom området för att kunna göra en sån här beskrivning. Men egentligen är det tvärtom. De bästa bekrivningarna görs alltid utifrån. Kanske rent av är en förutsättning, att inte vara en del av soppan. En kort samlad effektiv skrift med helhetssynen.
LIVIA Ja, fågelperspektivet, överblicken. Samhället och människan. Översynen, allt det akademikerna saknar. Varför ägnar Sverige så många år åt att utreda brott som inte begåtts, hur funkar det psykologiskt när vi hittar på en av de värsta seriemördarna i historien, och varför sjösätter vi en utbildningssystem som är uppbyggt på samma sätt? Skola utan kunskap är en skola som inte finns. Igår läste jag texter och intervjuer med De Fems Gäng och tänkte att man skulle publicera 10 citat och kommentera alla kort, men då är man nere i soppan och deltar. Citaten är så luddiga och svårbegripliga för vanligt folk också så ingen orkar läsa....
SVENSSON Tuggmotståndet är svårt svårt svårt, och ändå glad igår att jag orkade skumma så mycket som jag orkade. Utan att bli alltför deprimerad. Det som gör en nedstämd är när felaktigheter övergår i lögnaktigheter, men annars är det grundproblemet för dessa typer av människor, och grundfelet i hela systemet, att man utgår från ideologi och inte pragmatik. Jag ställer mitt hopp till den pragmatiske Löfven. Den största delen av allt de framställer i text och tal är rena abstraktioner. Skoldebatt på en metanivå. Extremt långt ifrån verkligheten. Extremt långt ifrån klassrummet. Det handlar väldigt mycket om Dewey, en tänkare i början av 1900-talet och det är precis som med Friedman och Marx, det är teoretiskt intressant och i vissa delar rätt och riktigt, men de hade otur att deras teorier prövades i verkligheten. Och den stora oturen för Dewey var att hans teori testades i Sverige. Hundra år senare.
LIVIA Extremt långt ifrån nutid och Sverige och grundfelet är att människor som fått uppdrag att styra svensk utbildning gjorde det med en praktik som motarbetar all utbildning. Det bästa sättet att inte lära sig någonting var den praktik som genomfördes. Sprida kunskap var uppdraget, och praktiken: nedvärdera kunskapen. Uppfatta kunskap som ett negativt begrepp. Uppvärdera läraren är uppdraget i all form av fungerande undervisning och hela det här tankesystemet gick ut på att lärarens betydelse skulle minska. Lärarens uppgift: att utveckla och bedöma eleverna, och systemets grundpelare var att eleven inte fick bedömas, och hur ska man utvecklas då?
SVENSSON Jag vill inte gräva i det där. Men jag vill snabbt och enkelt förklara för andra Svensson hur galet det var.
LIVIA Gör det.
SVENSSON Det är hybrisen som gör mig deprimerad. Det är en obehaglig svensk hybris som vi måste bli av med. Detta att vi vet bäst. Professorn vet bäst. Han vet bättre än alla andra professorer i världen. Detta att vi ska haka på en pedagogiskt trend som sprider sig som löpeld, extremt långtgående förändringar genom trenden, och en smula oförsiktigt, och sen uttalar han sig "vi måste vara försiktiga...." Det enda man kan säga om det svenska utbildningssystemet senaste 15 åren är att vi inte varit försiktiga och hybrisen är hånfull mot omvärlden och historien och om jag snabbt och kort förklarade vad som hände skulle 99 % av svenska folket hålla med om att det var en fullständigt befängd tankegång.
LIVIA Gör det.
SVENSSON Grundfelet är att två saker med den där så kallade Nya Pedagogiken som naglar sig fast i vår ankdamm och som betraktas som en stendöd trend i resten av världen. Två saker som fuckar upp alla hjärnor. Dels att den ska komplicera själva livet, och inte bara utgå från enkelheten som livet och lärandet är, äta sova dö, det är inte akademiska teorier. "Den Nya Pedagogiken" ser inte kunskap i sig som något värdefullt.... och det är såklart förvrängt när det kommer till undervisning, smittan den spridit gör att vi hela tiden ska ifrågasätta kunskapen, hur och när och varför varför varför. Varför ska jag lära mig detta? Den frågan är central i Den Nya Pedagogiken och det är bra med förståelse och kopplingar men det har gått för långt och enkelheten och självklarheten som allt lärande ska bygga på är förlorad. Det säger sig självt: har man en kritisk inställning till kunskapen tar man inte till sig kunskap. .
LIVIA Och det andra grundfelet är?
SVENSSON Detta med lärandet. Egentligen samma sak. En komplikation. En absurd tankegång som också bottnar i en god tanke. Den goda tanken att barn ska vara självständiga individer och tänka självständigt.
LIVIA God tanke.
SVENSSON Det är så otroligt skruvat detta som Den Nya Pedagogiken menade var Dominanten och Kärnan i all undervisning och vanligt folk skakar på huvudet och får rysningar genom kroppen. Det som skulle och som gör det i för stor grad var: barnen ska förstå lärandeprocessen. Barnen ska förstå HUR de lär sig det de lär sig. Helt bisarrt. Det har gått som ett mantra och det är emot allt sunt förnuft. Åldern det handlar om är 7-15 i första hand och som många experter har påpekat är det totalt omöjligt att förstå nånting av såna här svåra saker i den åldern. Det är väl först i 16-19 års åldern som man är mottaglig för större analyser och då man kan förstå samband. Dessa HUR och VARFÖR... Ja, nu förstår alla hur urspårat det är när man tror att 10-åringar ska förstå nånting om så komplexa saker som lärandeprocesser... Textanalyser och läsförståelse är en annan sak och sån analys och förståelse är central i alla åldrar men först vid 25-30 som man är mottaglig för lärandeprocesser, och mycket av de som Den Nya Pedagogiken talar om har en 40-åring svårt att förstå, och i stor utstäckning inte ska förstå.
LIVIA Så jag sammanfattar det så här: flum istället för autopilot. Flum om processer hit och dit istället för enkelt självklart lärande, som i alla tider i alla länder..?
SVENSSON Ja, och då har vi hamnat långt långt ifrån det som var kärnan i Deweys pedagogik , som var ett slags naturlighet. Pragmatismens portalfigur. Men, ja, så kan man sammanfatta den ideologi som fick praktisk genomslag i Sverige, på grund av ett fåtal människor. Vi skapade en motpol till pragmatismen och Dewey hade rasat om han hade upplevt Trendernas land på 2000-talet. Den där utflykten igår i den akademiska soppan av ord ord ord och "Den Nya pedagogiken" kändes som en kalldusch och behövde en alvedon och en dos Tao. Behövde tänka på mitt 80-tal, på omvärlden. Behövde tänka på Finland. Simpelt enkelt rent. Behövde tänka på naturen. Där finns inga ord. Inga trender. Inga ismer. Allt går enkelt, naturligt. Naturen lär sig saker. Och man gör det enkelt. Äta sova lära dö.