valfilmerna, blogg och manus.
tisdag. Ok. Blogg. Måste vara feber. Är feber. Man kan jobba ändå. Fast hjärnan bara funkar till 75 %. Man kan blogga ändå.....
En manusblogg.
THE STORYTELLING
Manus.
Jag var ute och cyklade igår om klimatet för storytellning i Sverige 2014. Det har aldrig varit bättre och vassare.
Det är på topp och tror att det är på väg mot en amerikanskt modell snart, ett genombrott. Det blir bättre och bättre. Kvalité.
Tv-året har varit en revolution. Handlar framförallt om dokumentärerna. Tv-hösten var ren och skär magi. Nästan overkligt vasst. Nästan allt det bästa gick på svt också. En märklig paradox. Det området där manus skriver sig självt. Men behövs en idé. Behövs situationer. Behövs karaktärer. Och behövs någon som som sitter vid klippbordet.....
Tror att revolutionen inom storytellning började i dokumentären och nu sprider ringar på vatten. Gå in på en akademibokhandel. Smaka på 2014. Läs titel och baksidetexten. Det är en revolution....
Testa 10 pockets och 10 andra och varenda en är en klockren pitch... Något som väcker nyfikenhet och tankar och filmiska bilder och situationer och karakärer och konflikter.... Som är angelägna... Spännande. Roliga. Osv. Inte alls som förr. Inte alls som förr.....
Klimatet är hett. En ny tid är här. Jag måste återkomma till den rent magiska tv-hösten längre ner eller i morrn i denna blogg.....
Jag var ute och cyklade om de tre svt drama -produktionerna förra året. Det var bra teman. Helt klart. Angelägna, allmänmänskliga. Sånt som svt drama ska ta upp.
Problemet , att idéerna och manus inte är bra.
Molanders, Äkta människor och Inte värre än andra. Bra teman. Relationer, robotar, och handikapfrågor. Bra mix också mellan nutid och dåtid och framtid och såna teman som inte tv4 tar upp. I deras spänning och komedivärld.
DEFINITION AV MANUS
Sett för lite av de där... Men räcker med en scen. Räcker med idéen. Om man läst 2000 manus vet man att det räcker med en scen. I USA läser de bara en scen. Där vet alla vad som gäller. Superproffsigt. Flera hundra som vet vad som gäller. De är proffs ut i fingerspetsarna. Det vet vad som gäller: karaktärerna måste vara tydliga, situationerna MÅSTE vara tydliga, idéen måste vara tydlig... Kravet gäller varje scen. Därför räcker det med att se en scen.
Vad är grundläggande vid bedömning av ett manus?
Manus är som livet: ALLT bygger på en idé, en motsättning, en konflikt, och den gestaltas i tydliga situationer. Kärleken; en man och en kvinna möts, politiken; två opponenter och åsikter möts, åldrandet, det social livet samhället, allt. Allt som vi ser på tv och allt som finns i böcker och tidningar och allt så sker i livet uppstår i mötet. Det är definitionen av ordet dramatik.
Det finns alltid en stark berättelse som väntar i alla teman, en idé. Man ser direkt ett hållbart manus när man ser det. Direkt. Varför släpps de andra då fram? Man vill gestalta olika människor och personligheter, men samtidigt är man rädd för att skapa tydliga karaktärer. En orimlighet. Man vill skapa ett drama helt utan allt det som är dramatik.
Vad är ett manus?
Många förknippar ordet manus med replikerna. Dialogen. Men det är inte vad ett manus är. Det är bara en liten del av manuset och inte alls viktigt vid bedömning eller vid skapandet. Det som avgör ett manus kvalité är dramatiken, situationen, karaktärerna, idéen. Graden av tydlighet. Det är de komponenterna jag väger in.
De två första filmerna om Stig -Helmer är två mästerverk. Idéen. Karaktärerna. Situationerna. Varje scen har den där komiska logiken. Varje scen är en pärla, varje karaktär är en pärla, från Staffan Ling till Stig Helmer och tricket är att dra varje scen och karaktär till sin spets. Mötena. Katastroferna. Allt börjar med en bagatell och slutar med en katastrof och Mr Bean-upplägget. De stackars människan blir en katastrof i det märkliga sammanhanget, omvärlden, och i de två sista filmerna försvinner mycket av det och särskilt i Hälsoresan där omvärlden fortfarande är hysteriskt märklig men Stig Helmer den som står med fötterna på jorden.... De andra är katastrofer. Omvärlden är katastrof. Stig Helmer den som bevittnar katastrofen ovanfrån och då faller det komiska i hans karaktär...
Lätt att karaktärer blir så skruvade inom komiken att man inte känner igenom dom och igenkänning är a och o om en karaktär ska funka. Men annars gäller samma regler i allt annat som inom komiken: tydlig motsättning och konflikt, vändpunkter, oväntade situationer.
Det går att hitta en öppning till en bra idé och ett bra manus i allt. När jag var dramaturg de där åren kände man en skyldighet att meddela det positiva i alla manus och blev ofta 10 rader med positivt och sen en rad med negativt fast det borde varit tvärtom. Men ibland kan man få det att fungera om man tipsar om vad som funkar, och att manus borde skrivas om så att det som funkar blir fokus. Alltså: de har idé där mitt i allt men de har inte upptäckt idéen. Ibland var det bara temat som funkade.
Äkta Människor och Inte värre än andra. Bra teman.
INTE VÄRRE ÄN ANDRA
En svt drama-produktion.
På temat fysiska handikap. För två år sen fastnade jag i temat psykologi och finns massor där och man kan hålla på ett liv bara med det temat och jag kom in på samma område som Inte värre än andra .
Det var en person i rullstol. Inte värre än andra handlade om döva. Temat var bra och tanken med sådant tema är att öka förståelsen för handikappade i samhället. Att synliggöra dom. Att ta itu med fördomar.
Vad ska ett sådant projekt handla om?
Vilken är idéen som man ska bygga allt på?
Det finns bara en idé: att ställa en döv, eller en grupp döva, i kontrast mot, och i konflikt med en talande, eller en grupp talande. Om man vill synliggöra fördomar och likheter och skillnader är det enda hållbara idéen.
Alltså: att gestalta motsättningen, och hur gör man det? Att låta de två världarna mötas. Att se på döva med en talandes ögon, och vice versa. Och då blir den givna situationen att placera den döva, eller gruppen döva, på en traditionellt talande plats. En döv som testar gränsen, utmaningen, som möter fördomen. Klarar hon detta? Vad skapas ur denna konflikt? Framgångar och motgångar. Det finns hundratals såna situationer , där en döv normalt inte brukar vara. Bara att ösa ur brunnen, rakt ner i manus.
Ur den motsättningen uppstår dramatiken. De tydliga karaktärerna. Vi börjar tänka. Vi talande. De döva. Den absolut vanligaste fördomen om de fysiskt handikappade kan förhoppningsvis krossas. Den att handikappade bara är halva människor. Att de är annorlunda. På alla sätt. Varje liten scen måste syfta till: de är precis som oss.
Hur får man fram det, konkret?
Som alltid: den oväntade situationen, vändpunkten. Det omvända perspektivet och i det här manuset är det givet: att döva är bättre på att uttrycka sig än talande. Tvärtom. Mot all logik. Känslomässigt är den döve i filmen fantastisk på att uttrycka känslor. Och den talande är handikappad när det gäller känslolivet.
Alltså: den döve talar, den talande är stum. I kärlekens språk. Eller när det kommer till att utrycka känslor överhuvudtaget.
Den här tanken som man haft länge: att icke-handikappade måste kompensera sitt fysiska icke-handikap med andra handikap. Till exempel: socialt handikap, känslomässigt handikap, medmänskligt handikap, osv osv.
Karaktärerna måste alltid vara tydliga och man får aldrig vara rädd att dra de till sin spets och i just det manuset är en karaktär given: den icke-handikapade som är förbannad på handikapade. Fördomskillen. Den vi alla bär inom oss...
Kan inte tänka mig ett manus inom detta tema utan den karakären. Absurd men sann. Den finns inom oss alla, vi vågar bara inte erkänna det....
Vi kan alla vara avundsjuka på handikappade ibland, de får ju uppmärksamhet och krälek av andra..!
Vi kan bli avundsjuka ....när de sitter bekvämt i rullstolen och får gå före i kön och rullar fram i 180 och slipper alla tunga jobb och slipper laga mat och blir ompysslade hela dagen.
Det var det mitt manus handlade om. En person som är avundsjuk på en rullstolsbunden. Arg. Förbannad. Orsaken till det är ett knepigt psykologiskt tillstånd.. att sakna ett handikap, att sakna stumheten.... vara avundsjuk på något som andra inte har.... summan av kardimumman är i alla fall att vi alla är handikappade på något sätt.
Ingen är helt hel och ingen är perfekt och känslan efter serien måste vara: den döve är precis exakt som alla andra och samma känslor och samma utryck och bara en marginell skillnad: uttryckssättet.
Såg ingenting av det i Inte värre än andra. Inte en scen som skapade den känslan av fördomsfrihet. Inte en situation.
Såg inte många scener. Men det ska ju räcka med en scen....
Tjat: Varenda scen ska ha den laddningen, motsättningen. Känslan. Om man ska öka förståelsen för handikappade i samhället, och istället fick man känslan: var är tydligheten? och de är rädda för tydliga karaktärer och drama utan dramatik.. vet inte vad idéen var. Någon som gjorde en dokumentärfilm. Grundhandlingen. Klart det kan uppstå tydliga situationer i en sån handling....
Såg för lite. Ska inte uttala mig. Såg för lite av Äkta Människor också.....
ÄKTA MÄNNISKOR
Det var också ett bra tema. Ett riktigt bra tema faktiskt och såg för lite för att göra en bedömning men räcker ju med en scen.....Det MÅSTE alltid vara ett tydligt driv i varje scen. En konflikt eller något som leder handlingen framåt. Det måste alltid vara en tydlig idé.....
Tjata....
Temat var så bra att man höll på att forska i det där en vecka. Läste allt på nätet om robotar...
Berodde nog inte på den. Berodde på facebook. Fick reda på att min klasskamrat från gymnasiet numera bor i LA och bygger robotar....
Det var en i gänget som fick 5.0 och kunde välja och vraka yrke och valde robotar. Då måste det vara hett. Det är hett. Alla sysslar med det och det beror kanske mest på att det finns enormt marknadsvärde... enorm potential i produkten.... Helt säkert kommer robotar bli den stora tekniska grejen efter internet. Först lyxprodukt för porschefolket. Sen ner till 30 000 kr och i alls hem och en kombo av leksak och praktisk användning. När den första roboten krockar och dödar en människa kommer det bli förbjudet för robotar att köra bil....
Men två år senare kommer det visas statistik att robotarna kör 200 % säkrare än riktiga människor.
Kommer finnas robotar som springer 100 meter på 5 sekunder och då finns det många praktiska fält: tex badvakt.....
På kunskapskanalen gick en dokumentär om robotarna nyligen.
På temat Teknik ... det stora problemet med det är att allt blir science fiction på det platta sättet.... ny teknik som något hotfullt. Skrämmande. Robocops. Ingen är så dum att han tillverkar en elak robot. Alla robotar kommer vara jättesnälla. Om det ska bli en säljande produkt men klart att vissa vill ha elaka också....
Elaka robotar kommer förbjudas i lag.
Robotarna kommer ha helt annan IQ än riktiga människor och det är alltid farligt men ser egentligen inget stort hot med den tekniken eller att robotarna kommer förändra samhället radikalt men klart att vissa yrken kommer försvinna.....
Jaja, jag vet inte vad Äkta människor handlade om men alla robotfilmer är gjorda redan.... de gulliga robotarna: Robotar, den tecknade filmen om barnrobotar... bra film. Blade Runner, K-Pax, A I , robot. Ghost In the shell....
Alla filmer är redan gjorda. I tio versioner.....
Men inte i Sverige och därför var det ok-tema.....
Fy fan vilken skitdag idag.
Spyr. Måste sitta inne och häcka två dar.. minst... Huvudseg. Armar hänger och dinglar, känner mig som en robot. Utan hjärna. hatar feber
COPYRIGHTS
HUMAN RIGHTS
DEN MAGISKA TV-HÖSTEN