Zlatan i form
Allting går Zlatans väg just nu och vinner han inte CL i år så händer det aldrig. Med detta flyt. Först hävdes en avstängning efter en hårt dömd utvisning. Sedan godkändes ett offsidemål. Och sedan blev Messi skadad och Barca skadeskjutet inför returen.
PSG har ett killerlag som inte alls passar för franska ligan men som passar perfekt för CL.
Otroligt vad Lavetzzi, Lucas och Pistore höjer sig mot bättre lag.
Och Silva (världens bästa back) och hela backlinjen som kan stå emot offensiven på New Camp.
Och Zlatan.
I form.
På väg mot vårform.
Januari, februari och mars är plågsamma att titta på och som han själv säger är motivationen i botten och går bara in på planen för att härda ut 90 minuter. När en spelare vill göra allt annat än spela fotboll kan man inte spela fotboll. Det är sådan otrolig skillnad varje år på Zlatan i oktober och Zlatan i februari på planen att det är omöjligt att förstå att det är samma person.
Formtappet börjar rent fysiskt och man är trött och sliten efter två matcher varje vecka i fem månader och kroppen behöver vila men fotbollsspelare får inte vila och ingår i kontraktet att hålla igång 9 månader i sträck per år. Någon annan humanidrottare som gör det, inom friidrott eller skidor, och man ser enorma skiftingar i resultat och bara Messi och Persos Seaman som pallar men Seaman skiftar också form...
När kroppen inte lyder sätter det sig på huvudet och man vill bara bort. Från bollen
Sedan när kroppen är pigg igen är det inte bara att skruva på en kran och leverera igen. Det tar några matcher. Efter flera månader med sågningar i pressen och dåliga matcher är självförtroendet inte med i matchen och inte i synk i de avgörande situationerna och ändå lite märkligt att en 31-åring som har 110 % självförtroende vid straffpunkten kan bli så frilägesrädd.
Detta med frilägesrädslan....
Panikkänslan.
Med fotboll är det så här: man har grymt självförtroende i vissa matchsituationer som man vet att man behärskar och dippar i vissa andra matchsituationer som man inte behärskat i tidigare matcher och Zlatan har ju utvecklat många situationer enormt de två sista åren, straffarna, frisparkarna, och framförallt targetspelet att fånga in långbollarna och fördela bakåt och de grymt effektiva bollarna ut på kanten, och så lätt, så lätt...
Så lätt effektiv fotboll är och det är det svåra som är ineffektivt och borde alla tränare lära ut gäller PSG i ligan mer än för något annat lag (när de bara slår den enkla snabba bollen...ojoj vad vassa).
Men frilägesskräcken har åt andra hållet.
Som forward är löpningarna och sedan den grymma passningen och ensam med målvakten förknippad med skräck eller skräckblandad förtjusning och tricket är att älska situationen som Berger eller Dan Corneliusson och tänka att man står vid straffpunkten och skaffa sig samma king-of-the-world-självförtroende. Tänka: det är detta läge jag lirat hela matchen för. Detta jag älskar....
Ta det cool och lita på sig själv och göra sitt jobb.
Tänka: träning. Tänka: jag kan inte misslyckas om jag bara gör det enkelt eftersom jag har grym bollkontroll och lita på den och nu står jag vid straffpunkten.
Tänka: om jag inte tar det cool och ballar ut och gör något "extra" "spektakulärt" "överarbetat" , det är då jag misslyckas.
Jag var motpool till Zlatan och missade aldrig ett friläge men började missa straffar och fick sen noll självförtroende vid nio meter. Men vid öppna läge använde man alltid samma tänk: titta på boll och aldrig titta på målet och bara se målvakten i ögonvrån och tänka man-man mot honom och sikta mot honom men en meter åt sidan eller över. Alltså : mot målvakten hela tiden men precis utom hans räckvidd.
Jag ska krossa målvakten, den ramsan i skallen...
Zlatan heltänd i fredags.
Heltänd i går.
Kroppen ur källaren. Vårform.
Och huvudet.
Och snart ska han släppa firlägesrädslan och blir lika stark och cool där också som han är i alla andra matchsituationer.